A
AnnaMalm_
Känns som jag måste göra ett livavgörande beslut nu..
Tar det hela från början, för fyra år sedan köpte jag min första ponny, ett arabiskt fullblod. Finns ingen underbarare och vi har gått igenom mycket tillsammans. Hon skulle fylla 3 då jag köpte henne och nu är hon sju. Man kan ju säga att genomed att jag red in henne så är hon formad efter min ridning exakt..
men nu förra året kändes det som det va dags att ta steget över till storhäst då jag inte är så liten med mina 170cm och hon än väldigt ädel och picklig ponny.
Så vi köpte ett halvblod från tyskland osedd för 55tusen (vi hade öppet köp eller vad man ska säga i 3mån) hon var väldigt ohanterad och knappt inriden men en j*vligt fin häst med mycket kapacitet! så vi bestämde oss för att behålla henne även om hon inte var som dom sa. Men det visade sig att hon hade mycket humör och var väldigt tungriden för mig som suttit på en hyperkänslig arab i fyra år. och med sina +170 cm var hon inte direkt liten och smidig och tog över i ridningen. började stegra och sparka bakut, och jag vart mer och mer försiktig i ridningen och krävde mindre och mindre av henne för då sparkade hon inte eller dummade sig.
vilket jag själv vet är helt fel men jag vart helt enkelt rädd när hon gjorde det.
tiden gick och vissa dagar var hon underbar och jag älskade att rida henne medan andra (dom flesta på slutet) slutade i tårar. förutom att jag vart lite rädd när jag red henne saknade jag dessutom min ponnys smidighet och det snabba tänket. Under tiden jag red henne vart min sits mycket sämre så jag började luta mig framåt och bara vänta på att hon skulle hitta på något, så tillslut så bestämde jag mig för att börja rida min ponny igen, och mamma skulle ta över och rida Panina ett tag, för att sedan se om jag ville rida henne sedan när hon var lite mer utbildad.
Min tränare tyckte det va synd att vi bestämt oss för det då hon tyckte att jag hade precis kommit ur den värsta fasen på henne och att det bara skulle bli bättre och bättre sedan. Men jag tyckte inte det var kul att rida längre och försökte inte ens rida utan åkte mest med. och det blir ju inte bra för varken mig eller hästen, så jag började rida min ponny igen, och det var en sådan befrielse! det vart kul att rida igen! MEN hon är verkligen i minsta laget för mig ( märks inget på henne, som att hon skulle störa sig på min storlek) men det ser kanske inte så bra ut... och nu säger mamma att vi ska sälja panina för hon har inte råd att ha två hästar i full träning plus att hon själv inte orkar att rida så mycket som krävs pga sjukdom. och vi har en köpare på henne, en jätte gullig tjej som vi känner sedan tidigare med jätte bra hästsyn.
men nu blir jag helt sliten åt olika håll. jag ville ju börja rida storhäst, en bättre häst än panina kommer jag aldrig kunna få, då vi inte är dom rikaste. och då mamma red henne och satte henne på plats så vart hon ju jätte snäll och med träning kommer hon ju bygga muskler och kunna bära sig själv i ridningen, och vi kommer kanske kunna passa ihop bara det får gå ett tag och jag verkligen försöker tuffa till mig!
medans jag älskar mig ponny och har så kul när jag rider henne och känner mig hundra % säker på henne även om hon är svårare att sitta kvar på och älskar att busa, men på henne blir jag aldrig rädd. är ju såklart för att jag känner henne innan och utan, men så kanske det skulle kunna bli på panina med om det bara får gå mer tid?
att sälja ponnyn min och panina för att sedan köpa en annan storhäst vill jag inte då ponnyn min har permanenta tandproblem som man måste regelbundet till vet med. plus att hon är överkänslig mot knott på sommaren och det känns inte som någon seriös skulle vilja köpa på sig så mycket problem, trots att hon är en jätte fin ponny som skulle verkligen kunna hävda sig i dressyr klasserna ( jag tävlar dock mest hoppning). och förra året var hon 148cm och ska slut mätas efter nyår och då är det inte ens att säkert att hon är ponny längre..och mitt hjärta skulle gå sönder om jag skulle måsta skiljas från min bästa vän.
Alternativen är då att jag ger panina en andra chans, och överlåter ponnyn till min medryttare, som jag skaffade på henne under tiden jag red panina.
eller att vi säljer panina och jag har kvar ponnyn resten av livet.
båda känns som skitiga alternativ då jag helst skulle vilja rida båda själv, men det skulle jag aldrig kunna hinna med för skolan.
och jag kan ju inte hålla på vela fram och tillbaka mellan dom då medryttaren måste få veta hur det blir i fortsättningen. och genomed att jag bytt tillbaka till ponnyn nu och vi har en köpare känns det hemskt mot alla att säga nej nu vill jag rida panina igen, som en annan jäkla bortskämd unge..
men jag vet inte om jag vill ha panina för att jag tror att vi kanske kommer passa jätte bra ihop sedan och kunna ha en framtid med henne, eller om jag bara vill ha henne för att hon är en sån jäkla fin häst med jätte mycket kapacitet!?
vet inte hur jag ska göra.. ser jag mig själv på ponnyn tänker jag bara på hur stor jag ser ut på henne och vad folk ska tycka..sedan vill jag ju tävla och har ju mer framtid i tävling på panina i både hoppning och dressyr. får panik! hjälp mig
sätter in lite bilder på mig på båda hästarna..
Tar det hela från början, för fyra år sedan köpte jag min första ponny, ett arabiskt fullblod. Finns ingen underbarare och vi har gått igenom mycket tillsammans. Hon skulle fylla 3 då jag köpte henne och nu är hon sju. Man kan ju säga att genomed att jag red in henne så är hon formad efter min ridning exakt..
men nu förra året kändes det som det va dags att ta steget över till storhäst då jag inte är så liten med mina 170cm och hon än väldigt ädel och picklig ponny.
Så vi köpte ett halvblod från tyskland osedd för 55tusen (vi hade öppet köp eller vad man ska säga i 3mån) hon var väldigt ohanterad och knappt inriden men en j*vligt fin häst med mycket kapacitet! så vi bestämde oss för att behålla henne även om hon inte var som dom sa. Men det visade sig att hon hade mycket humör och var väldigt tungriden för mig som suttit på en hyperkänslig arab i fyra år. och med sina +170 cm var hon inte direkt liten och smidig och tog över i ridningen. började stegra och sparka bakut, och jag vart mer och mer försiktig i ridningen och krävde mindre och mindre av henne för då sparkade hon inte eller dummade sig.
vilket jag själv vet är helt fel men jag vart helt enkelt rädd när hon gjorde det.
tiden gick och vissa dagar var hon underbar och jag älskade att rida henne medan andra (dom flesta på slutet) slutade i tårar. förutom att jag vart lite rädd när jag red henne saknade jag dessutom min ponnys smidighet och det snabba tänket. Under tiden jag red henne vart min sits mycket sämre så jag började luta mig framåt och bara vänta på att hon skulle hitta på något, så tillslut så bestämde jag mig för att börja rida min ponny igen, och mamma skulle ta över och rida Panina ett tag, för att sedan se om jag ville rida henne sedan när hon var lite mer utbildad.
Min tränare tyckte det va synd att vi bestämt oss för det då hon tyckte att jag hade precis kommit ur den värsta fasen på henne och att det bara skulle bli bättre och bättre sedan. Men jag tyckte inte det var kul att rida längre och försökte inte ens rida utan åkte mest med. och det blir ju inte bra för varken mig eller hästen, så jag började rida min ponny igen, och det var en sådan befrielse! det vart kul att rida igen! MEN hon är verkligen i minsta laget för mig ( märks inget på henne, som att hon skulle störa sig på min storlek) men det ser kanske inte så bra ut... och nu säger mamma att vi ska sälja panina för hon har inte råd att ha två hästar i full träning plus att hon själv inte orkar att rida så mycket som krävs pga sjukdom. och vi har en köpare på henne, en jätte gullig tjej som vi känner sedan tidigare med jätte bra hästsyn.
men nu blir jag helt sliten åt olika håll. jag ville ju börja rida storhäst, en bättre häst än panina kommer jag aldrig kunna få, då vi inte är dom rikaste. och då mamma red henne och satte henne på plats så vart hon ju jätte snäll och med träning kommer hon ju bygga muskler och kunna bära sig själv i ridningen, och vi kommer kanske kunna passa ihop bara det får gå ett tag och jag verkligen försöker tuffa till mig!
medans jag älskar mig ponny och har så kul när jag rider henne och känner mig hundra % säker på henne även om hon är svårare att sitta kvar på och älskar att busa, men på henne blir jag aldrig rädd. är ju såklart för att jag känner henne innan och utan, men så kanske det skulle kunna bli på panina med om det bara får gå mer tid?
att sälja ponnyn min och panina för att sedan köpa en annan storhäst vill jag inte då ponnyn min har permanenta tandproblem som man måste regelbundet till vet med. plus att hon är överkänslig mot knott på sommaren och det känns inte som någon seriös skulle vilja köpa på sig så mycket problem, trots att hon är en jätte fin ponny som skulle verkligen kunna hävda sig i dressyr klasserna ( jag tävlar dock mest hoppning). och förra året var hon 148cm och ska slut mätas efter nyår och då är det inte ens att säkert att hon är ponny längre..och mitt hjärta skulle gå sönder om jag skulle måsta skiljas från min bästa vän.
Alternativen är då att jag ger panina en andra chans, och överlåter ponnyn till min medryttare, som jag skaffade på henne under tiden jag red panina.
eller att vi säljer panina och jag har kvar ponnyn resten av livet.
båda känns som skitiga alternativ då jag helst skulle vilja rida båda själv, men det skulle jag aldrig kunna hinna med för skolan.
och jag kan ju inte hålla på vela fram och tillbaka mellan dom då medryttaren måste få veta hur det blir i fortsättningen. och genomed att jag bytt tillbaka till ponnyn nu och vi har en köpare känns det hemskt mot alla att säga nej nu vill jag rida panina igen, som en annan jäkla bortskämd unge..
men jag vet inte om jag vill ha panina för att jag tror att vi kanske kommer passa jätte bra ihop sedan och kunna ha en framtid med henne, eller om jag bara vill ha henne för att hon är en sån jäkla fin häst med jätte mycket kapacitet!?
vet inte hur jag ska göra.. ser jag mig själv på ponnyn tänker jag bara på hur stor jag ser ut på henne och vad folk ska tycka..sedan vill jag ju tävla och har ju mer framtid i tävling på panina i både hoppning och dressyr. får panik! hjälp mig
sätter in lite bilder på mig på båda hästarna..
)
