Hur ska jag kunna ta hand om barn, gråter varenda dag.

[hollypolly]

Jag har blivit gravid och först blev jag glad..
Sedan kom tvivlen.
Jag vet inte hur sjutton jag ska kunna ta hand om ett barn och hålla ihop med pappan.
Jag har alltid varit en självständig person . Älskar att vara själv och göra vad jag vill när jag vill.
Jag har varit mån om min kropp och har hästar som tar upp mycket tid.
Jag tycker om att leka med barn i ca är omtyckt av barn .
Men jag förstår inte hur jag ska klara av att vara en mamma.. jag har även asperger och svårt för det sociala.
Träffar mest folk under fester och då står jag i centrum och verkar social men det är bara när jag dricker och är rolig.
Annars är jag tråkig och egen
Min kille älskar barn och har alltid velat ha barn och har jobb och pengar till det.
Jag är i vecka sju och mår fruktansvärt också. Spytt varje dag och går runt och gråter i smyg.
Hur ska man klara barn ??
Jag är rädd att förlora min kropp min frihet mitt liv helt enkelt... och hur ska man kunna gilla barnet. .jag är himla okänslig och svårt att knyta an och har inte så stort behov av mänsklig närhet. Om man ändå varit en normal mammafigur.

 

[hollypolly]

Jag har ångest helt enkelt. En ångest från en annan värld en värld jag inte vill besöka.
Det är hemskt och tiden tickar. Jag vill inte döda den. .men hur ska man klara av barn . Känns som jag ska bli bortgift. .eller bortrövad. Måste såklart flytta till min kille då han inte kan flytta. Och det är tjugo mil :/
Jag blev gravid trots akut piller :/

 

[Monstermom]

Vill du ha barn? Ta resten sen, börja med att göra den frågan väldigt klar för dig själv.

 

[TygerTyger]

Jag har ångest helt enkelt. En ångest från en annan värld en värld jag inte vill besöka.
Det är hemskt och tiden tickar. Jag vill inte döda den. .men hur ska man klara av barn . Känns som jag ska bli bortgift. .eller bortrövad. Måste såklart flytta till min kille då han inte kan flytta. Och det är tjugo mil :/
Jag blev gravid trots akut piller :/

Man måste betydligt färre saker än man tror. Och färre saker än vad folk säger till en. Vilka alternativ finns? Vilka gillar du?

 

[hollypolly]

Vill du ha barn? Ta resten sen, börja med att göra den frågan väldigt klar för dig själv.

Det är det jag inte vet. Jag både vill och inte vill. Och tiden tickar..

 

[Nethril]

Måste såklart flytta till min kille då han inte kan flytta. Och det är tjugo mil :/
Jag blev gravid trots akut piller :/

Så från början var tanken hos er båda att ni inte ville ha barn, därav akutpillret. Sedan ändrades det när ni fick reda på att du var gravid trots allt?
Vad säger din kille om detta? Varför är det helt omöjligt för honom att flytta?
Vet han hur du känner?

 

[Alexis]

Hur gammal är du? Du kanske kan skaffa barn senare i livet istället om du känner för det då?

 

[hollypolly]

Så från början var tanken hos er båda att ni inte ville ha barn, därav akutpillret. Sedan ändrades det när ni fick reda på att du var gravid trots allt?
Vad säger din kille om detta? Varför är det helt omöjligt för honom att flytta?
Vet han hur du känner?

Vi hade inte diskuterat barn så extremt mycket. Då vi bara varit ihop ett halvår.
Men jag kände ändå att jag skulle kunna ha barn med honom och att det vore roligt och spännande.
Men nu när det hände så är det bara panik
Har fullständig ångest hela tiden.
Han driver en gård så jag måste flytta dit isåfall.

 

[hollypolly]

Hur gammal är du? Du kanske kan skaffa barn senare i livet istället om du känner för det då?

Nja jag är trettio så känns som nu eller aldrig. :/

 

[Bison]

Man måste inte skaffa barn. På dig låter det som du inte alls är redo.

 

[Monstermom]

Det är det jag inte vet. Jag både vill och inte vill. Och tiden tickar..

Men skala bort allt det andra. Fundera bara på om du alls vill ha barn, till att börja med.
Om du kommer fram till ja, fundera på om du vill ha barn nu.
Om du kommer fram till ja, fundera på om du vill ha barn, nu, med de uppoffringar det innebär.
Om du kommer fram till ja, fundera på om du kan ge ett barn det liv du skulle vilja kunna ge.
Osv.

Ta en sak i taget, en stor klump av "herregud" är svårt att göra något med.

 

[Korven]

Ta kontakt med mödravården för att få nån att bolla tankarna med och säg som det är.

 

[hollypolly]

Det känns så otroligt stort. Sånt ansvar. Ibland känner jag knappt att jag orkar ta hand om mig själv.
Går bra med djuren men de kan man ju i värsta fall sätta ut på blocket.
Men ett barn det är verkligen där resten av livet.
Och förlossning och amning:/

 

[hollypolly]

Man måste inte skaffa barn. På dig låter det som du inte alls är redo.

Jag känner mig inte redo.
Men mina vänner har sagt att de inte Heller kände sig redo men så fort de träffa barnet kändes det helt naturligt och de älskade det direkt ..

 

[hollypolly]

Men skala bort allt det andra. Fundera bara på om du alls vill ha barn, till att börja med.
Om du kommer fram till ja, fundera på om du vill ha barn nu.
Om du kommer fram till ja, fundera på om du vill ha barn, nu, med de uppoffringar det innebär.
Om du kommer fram till ja, fundera på om du kan ge ett barn det liv du skulle vilja kunna ge.
Osv.

Ta en sak i taget, en stor klump av "herregud" är svårt att göra något med.

Har grubblat på detta framåt tillbaka sen jag fick dessa panikkänslor. Och kommer inte fram till varken bu eller bä.
Är så blandade känslor och tidsbrist.
Min kille vet jag kommer ta ansvar och vara en toppen bra pappa så det går inte få bättre.
Det jag tvivlar på är mig själv bara mig och min oförmåga.
Jag har alltid trivts bäst själv och när jag får pyssla med mitt när jag vill, och i ärlighetens namn har jag dumpat alla mina ex efter något några år. Är rädd att jag ska lämna nuvarande kille och barn också :/

 

[Masse]

Jag känner mig inte redo.
Men mina vänner har sagt att de inte Heller kände sig redo men så fort de träffa barnet kändes det helt naturligt och de älskade det direkt ..

Det var ungefär det jag tänkte skriva och det som jag upplevde när jag fick barn.
Till skillnad från dej så tyckte jag inte ens om barn innan. Ja jag gör det kanske inte nu heller när det är andras och inte mina.

 

[dobbis]

Om det du skriver stämmer så tycker jag du ska skippa det här med barn,man måste inte få/ha barn.

 

[Monstermom]

Har grubblat på detta framåt tillbaka sen jag fick dessa panikkänslor. Och kommer inte fram till varken bu eller bä.
Är så blandade känslor och tidsbrist.
Min kille vet jag kommer ta ansvar och vara en toppen bra pappa så det går inte få bättre.
Det jag tvivlar på är mig själv bara mig och min oförmåga.
Jag har alltid trivts bäst själv och när jag får pyssla med mitt när jag vill, och i ärlighetens namn har jag dumpat alla mina ex efter något några år. Är rädd att jag ska lämna nuvarande kille och barn också :/

Som sagt, grubbla mindre och sortera mer. En stor panikgröt kommer du inte att komma någon vart med, ta en sak i taget. Och visst, klockan går men du måste inte lösa alla tankar just ikväll. Inget blir bättre av att du stressar.

Har du (och din kille) funderat på risken att få ett barn som ligger på spektrumet också?

 

[Centaur]

Jag känner mig inte redo.
Men mina vänner har sagt att de inte Heller kände sig redo men så fort de träffa barnet kändes det helt naturligt och de älskade det direkt ..

Mm men det kanske är annorlunda för dig, du fungerar ju inte som de gör och har helt andra förutsättningar.

Man måste ju inte ha barn heller och jag tycker inte du ska känna dig pressad att behålla det pga vad andra tycker. Det är din kropp och ditt liv och bara du vet vad du fixar. Eventuellt så tänker jag att du är redo OM pappan är beredd på att ställa upp 110% för barnet. Har ni diskuterat det? Har du berättat hur du känner och om din oro att du inte ska klara av att ta hand om ditt barn?

Tycker även att du kan boka en tid för möjlig abort för då kommer du få samtalsstöd innan det ev utförs och det kan nog hjälpa dig till att fatta ett beslut? Att boka tiden betyder inte att du behöver genomföra en abort om du ändrar dig!

 

[Korven]

Har grubblat på detta framåt tillbaka sen jag fick dessa panikkänslor. Och kommer inte fram till varken bu eller bä.
Är så blandade känslor och tidsbrist.
Min kille vet jag kommer ta ansvar och vara en toppen bra pappa så det går inte få bättre.
Det jag tvivlar på är mig själv bara mig och min oförmåga.
Jag har alltid trivts bäst själv och när jag får pyssla med mitt när jag vill, och i ärlighetens namn har jag dumpat alla mina ex efter något några år. Är rädd att jag ska lämna nuvarande kille och barn också :/

Du kan ju om nåt år eller fler ändra dig och skaffa barn om ni känner att ni VILL ha barn. Så gammal är du inte. Då hinner ni fundera fram och tillbaka och se vad som kommer ut av det.