Hur ska man tänka vid ponnyköp till barn

[Stergo]

Jag missade ponnytiden helt och hållet då jag började på ridskola som bara hade storhästar vid 11 års ålder . Eller ok dom hade en D-ponny. Men det gick fint att lära sig rida ändå! Min sköthäst var 1.75 i mankhöjd och vad kan jag ha varit, 1.50 kanske? Men vet att många tycker att det blir onödigt svårt precis i början och det kanske det blir, men jag har ju liksom ingenting att jämföra med

Jag höll på med tävlingsdressyr främst. Och att sitta på en storhäst med gång och temprament därefter var ett stort steg när jag hade ridit B-ponny 2.5 år tidigare typ. Långt ifrån ponnybus med gymkhana på ridskolan och barbackahoppning i skogen liksom. Men det blev ju så i och med att min D-ponny blev skadad och aldrig kunde komma tillbaka

 

[BernT]

Nu är vårt barn yngre, men jag köpte en äldre, supertrygg läromästare, stor B-ponny att lära sig på. Den är lite ”Skalman” sådär, men är också världens snällaste, och jag ser hellre att barnet känner sig trygg än känner sig rädd, särskilt så här i början av hästlivet.

Ja jag vill ju att det ska vara kul att rida och vara i stallet. Hellre en för slö ponny att börja med så hon får känna sig trygg och att hon är redo för mer sen. Är också svårt veta hur mycket hänsyn man ska ta till försiktigheten, jag var själv sjövild och inte rädd för något som barn. Ju vildare häst desto bättre, jag red allt, vilket var tur för vi hade inte råd med nån fin ponny/häst

 

[Dorinda]

Jag missade ponnytiden helt och hållet då jag började på ridskola som bara hade storhästar vid 11 års ålder . Eller ok dom hade en D-ponny. Men det gick fint att lära sig rida ändå! Min sköthäst var 1.75 i mankhöjd och vad kan jag ha varit, 1.50 kanske? Men vet att många tycker att det blir onödigt svårt precis i början och det kanske det blir, men jag har ju liksom ingenting att jämföra med

Att det går betyder inte att det är lämpligt! Du kanske hade valet att inte rida alls eller där?

TS har ju val, massor av val och då verkar det ju dumt att rekommendera häst till ett försiktigt barn som har massor av år att tävla ponny!

Behöva mer spänning för man köpt en lite lugn ponny är det ju lätt att addera, galoppera på stranden, åka på terrängträning, rida WE eller vad man nu lockas av.

 

[Dorinda]

Jag hade oxå kollat upp möjligheten att låna en ponny. Finns många fina ägaren inte kan sälja, men tänka sig låna ut ett år då barnet växt ur ponnyn.

Jag vet flera i stallet som faktiskt fått tag på första drömponnys så. Någon äldre som kanske inte ska tävla högt, men åka runt på lättklasser utan problem

Då kan ni ju ha en B-ponny ett år och sen köpa en större när dottern har fått mera rutin och självförtroende

 

[miumiu]

Att det går betyder inte att det är lämpligt! Du kanske hade valet att inte rida alls eller där?

TS har ju val, massor av val och då verkar det ju dumt att rekommendera häst till ett försiktigt barn som har massor av år att tävla ponny!

Behöva mer spänning för man köpt en lite lugn ponny är det ju lätt att addera, galoppera på stranden, åka på terrängträning, rida WE eller vad man nu lockas av.

Jag kunde rida mina systrars islandshästar också men ville lära mig att rida "vanligt". Men absolut jag köper att det inte är optimalt, särskilt om barnet är lite försiktigt. Har själv ett jämngammalt barn som är minst sagt försiktig av sig, men han är lite längre och bekväm med att rida D-ponny/liten storhäst, förutsatt att hästen är lugn och trygg.

Tror det är med barn som med vuxna, man har olika saker som känns utmanande. För sonen är det att rida nya/okända hästar, oavsett storlek. För någon kan det vara att rida hästar som blir lite springiga och för någon annan kan det vara hästar som hoppar till när dom blir rädda. Och för någon kan det vara att rida stora hästar. Men man väljer ju individ utefter personliga behov och preferenser såklart.

Vår häst är övervuxen ponny och jag som vuxen tycker han känns väldigt liten att sitta på ibland, men det beror nog främst på hur han rör sig. Han har ett kort ponnysteg och liksom mer energi uppåt än framåt Hade han haft större gångarter hade han garanterat känts större att rida. Så det är ju mer än mankhöjd som spelar in för hur stor en häst känns när man väl sitter på.

 

[BernT]

Jag hade oxå kollat upp möjligheten att låna en ponny. Finns många fina ägaren inte kan sälja, men tänka sig låna ut ett år då barnet växt ur ponnyn.

Jag vet flera i stallet som faktiskt fått tag på första drömponnys så. Någon äldre som kanske inte ska tävla högt, men åka runt på lättklasser utan problem

Då kan ni ju ha en B-ponny ett år och sen köpa en större när dottern har fått mera rutin och självförtroende

Jag ska kolla, har inte sett något som skulle passa bland de annonser jag sett hittills men kanske måste lägga ut en annons själv. Det känns bara så exponerande men det kanske är fånigt.

 

[Zoya]

Jag ska kolla, har inte sett något som skulle passa bland de annonser jag sett hittills men kanske måste lägga ut en annons själv. Det känns bara så exponerande men det kanske är fånigt.

De bästa hästarna hittades genom att ägarna svarade på min sökes-annons så det är helt klart att rekommendera.

 

[Sofie.S]

Jag fick rådet av flera att köpa en ponny som jag också kunde rida för att ”barn inte har tillräckligt intresse för att hålla igång en ponny”. Är så glad att jag inte lyssnade på det rådet när jag köpte ponny till dottern som nästan var 7 år.

Jag tänkte först köpa en maxad c-ponny som jag kunde rida men den ponnyn hade blivit gigantisk för dottern som bara var 116cm lång.
Istället köpte jag en liten b-ponny (117cm) som var inkörd. Tror ni att jag har kört henne på två år? Nej för dottern rider 5-6 dagar i veckan Jag behöver inte köra henne med andra ord. Jag tömkör henne ibland för att stämma av henne mellanåt.

Det blev en perfekt storlek för dottern, nu två år senare så hämtar hon själv i hagen, borstar, sadlar, tränsar och rider mycket bättre än vad jag vågat hoppas på.
Köp en ponny som passar din dotter storleksmässigt. Jag tänker att jag får rida i framtiden istället..

 

[Blyger]

Jag fick rådet av flera att köpa en ponny som jag också kunde rida för att ”barn inte har tillräckligt intresse för att hålla igång en ponny”. Är så glad att jag inte lyssnade på det rådet när jag köpte ponny till dottern som nästan var 7 år.

Jag tänkte först köpa en maxad c-ponny som jag kunde rida men den ponnyn hade blivit gigantisk för dottern som bara var 116cm lång.
Istället köpte jag en liten b-ponny (117cm) som var inkörd. Tror ni att jag har kört henne på två år? Nej för dottern rider 5-6 dagar i veckan Jag behöver inte köra henne med andra ord. Jag tömkör henne ibland för att stämma av henne mellanåt.

Det blev en perfekt storlek för dottern, nu två år senare så hämtar hon själv i hagen, borstar, sadlar, tränsar och rider mycket bättre än vad jag vågat hoppas på.
Köp en ponny som passar din dotter storleksmässigt. Jag tänker att jag får rida i framtiden istället..

Tycker också jag hört en hel del "dela häst"-historier där det liksom blev en häst som inte passade någon helt bra, varken mamma eller barn..

 

[Nota]

Känns lättare att hitta en välriden och väl fostrad c ponny än b ponny är min erfarenhet.

 

[vemsomhelst123]

Troligtvis blir det ponnyköp nästa år! Känns superkul men är lite kluven hur vi ska tänka med storlek på ponny.

Dottern är född -15 dvs kommer vara 11. Hon älskar att rida, älskar hästar över allt annat men är ganska försiktig av sig. Så att köpa en pigg racerponny är helt uteslutet. Jag vill att första ponnyn ska vara genomtrygg och snäll så att det blir en bra upplevelse.

Hon är alltså runt 11 när det är dags, typ 135 lång nu så lite längre om ett år men väger inte särskilt mkt. Jag vill nog helst köpa en bponny så att hon kan hantera den själv, sadla själv osv och för att det är lättare rida en mindre ponny än en större.

Men då kommer hon ju troligtvis växa ur den efter kanske 2 år, är det bättre köpa en cponny?

Hon rider på ridskola och har idag en dponny som medryttarponny och kan inte sadla själv för ponnyn är för hög. Dock väldigt snäll men dottern blir ibland osäker främst pga storleken. Men vi tar det lugnt och i hennes takt och ponnyn och ägaren är supergoa.

Hur har ni andra föräldrar resonerat? Det allra viktigaste för mig är att ponnyn är snäll så att dottern får en bra upplevelse. Hon är inte så tuff (än iaf) så vill ju att det är en ponny som ger trygghet. Sen är det djur och de kan såklart vara pigga och busiga men det ska inte vara normaltillståndet. Kan absolut tänka oss en äldre ponny, enda nackdelen är väl att vi inte kommer klara av att sälja den sen för vi är för blödiga.

Bara för att förekomma så är det inte jag som tvingar dottern att rida eller ha ponny, hon lever för hästar och vill verkligen men blir osäker emellanåt vilket vi såklart jobbar på, att då ha en liten supersnäll ponny att utvecklas med tror jag kan vara bra.

Prismässigt tänker vi väl oss runt 100 max, det behöver absolut inte vara nån tävlingsponny heller så det känns som det borde gå hitta något för det.

Jag fick en mindre d-ponny när jag var 11. Var iofs rätt lång (var nog 160 som 11-åring, växte bara några cm till). Men skulle dela med min äldre bror och min mamma. Det var en riktigt bra köp men en ganska unik ponny i form av bussighet och som också var otroligt välutbildad och gick att lära sig mycket på. Just det där med tävlingarna kändes väl kanske lite orättvist (att jag var så mycket yngre första åren) men jag hade redan tävlat en del på ridskoleponnyer med placeringar och var nog rätt duktig/seriös för min ålder plus att ponnyn som sagt va r väldigt välutbildad så vi placerade oss ändå ibland i lägre klasser.
Jag ville ändå ”byta upp” mig några år senare då ponnyn inte tyckte det var jätteroligt att hoppa högre klasser och det var väl kanske det enda problemet, att det kändes svårt att sälja när man egentligen inte måste, en större c-ponny hade kanske varit ett bättre alternativ som första ponny.
Men beror som sagt på hur mycket du tror barnet kommer växa närmaste åren. Jag älskade att vara i stallet och red gärna dagligen men det var faktiskt en fördel att min mamma kunde rida ponnyerna vi hade då jag hade andra aktiviteter också. Den ponnyn jag ”bytte” till några år senare var hon inte lika förtjust i att rida då han var lite knepigare och det var lite meckigt att få ihop det.

 

[BernT]

Jag fick en mindre d-ponny när jag var 11. Var iofs rätt lång (var nog 160 som 11-åring, växte bara några cm till). Men skulle dela med min äldre bror och min mamma. Det var en riktigt bra köp men en ganska unik ponny i form av bussighet och som också var otroligt välutbildad och gick att lära sig mycket på. Just det där med tävlingarna kändes väl kanske lite orättvist (att jag var så mycket yngre första åren) men jag hade redan tävlat en del på ridskoleponnyer med placeringar och var nog rätt duktig/seriös för min ålder plus att ponnyn som sagt va r väldigt välutbildad så vi placerade oss ändå ibland i lägre klasser.
Jag ville ändå ”byta upp” mig några år senare då ponnyn inte tyckte det var jätteroligt att hoppa högre klasser och det var väl kanske det enda problemet, att det kändes svårt att sälja när man egentligen inte måste, en större c-ponny hade kanske varit ett bättre alternativ som första ponny.
Men beror som sagt på hur mycket du tror barnet kommer växa närmaste åren. Jag älskade att vara i stallet och red gärna dagligen men det var faktiskt en fördel att min mamma kunde rida ponnyerna vi hade då jag hade andra aktiviteter också. Den ponnyn jag ”bytte” till några år senare var hon inte lika förtjust i att rida då han var lite knepigare och det var lite meckigt att få ihop det.

Det är ju svårt sia om hur stor hon blir. Min mamma är över 180. Min mans mamma är typ 150. Våra mammor ser jätteroliga ut bredvid varann

Jag är 168 och min man 174. Så ingen av oss är jättelånga. Så vi får väl se vems gener som tar över.

Tror vi ska kika på stor b eller liten c. Dponny rider hon ju redan idag och det är lite för stort i dagsläget med tanke på osäkerheten som finns.

 

[Halvstrumpan]

Det är ju svårt sia om hur stor hon blir. Min mamma är över 180. Min mans mamma är typ 150. Våra mammor ser jätteroliga ut bredvid varann

Jag är 168 och min man 174. Så ingen av oss är jättelånga. Så vi får väl se vems gener som tar över.

Tror vi ska kika på stor b eller liten c. Dponny rider hon ju redan idag och det är lite för stort i dagsläget med tanke på osäkerheten som finns.

Ja, kolla efter en större C-ponny åtminstone så slipper ni byta häst ganska snart och när de två precis börjar bonda med varandra. Jag skulle säga att det tar minst något år innan man som ryttare och häst riktigt rider ihop sig och då kan en B-ponny redan vara för liten. Man får ju se till hur mycket vikten är på ryttaren också så man får tänka på belastningen som det blir för hästen. Det kan bli tråkigt att behöva sälja sin kära vän efter ett kort tag. Du gör ju precis som du vill men bara ett råd i all välmening.

Och försök komma i kontakt med någon bra tränare som förstår din dotters behov av att stärka sig gällande osäkerheten så kommer det gå jättebra!

 

[Derivata]

Ja hur länge kan man rida en bponny egentligen? Säg att den är 125, hyfsat normalt byggd. Kan man va 140? Hon rider bponny emellanåt på ridskolan och då tycker jag absolut inte att hon ser stor ut.

Önskemålet från dottern är en cob som är Isabell med vit man och svans, kan hoppas hur högt som helst och jättesnäll. Tänker att vi behöver jobba lite på realistiska förväntningar

Låter som ni ska skaffa en haflinger fint temperament- lite kallblodiga. Hoppa hur högt som helst njae men lättare klasar kanske passar till en början?

Jag hade en som var slutmätt till 139cm, men av den grövre typen så det funkade till mina 173

 

[Sanna25]

Troligtvis blir det ponnyköp nästa år! Känns superkul men är lite kluven hur vi ska tänka med storlek på ponny.

Dottern är född -15 dvs kommer vara 11. Hon älskar att rida, älskar hästar över allt annat men är ganska försiktig av sig. Så att köpa en pigg racerponny är helt uteslutet. Jag vill att första ponnyn ska vara genomtrygg och snäll så att det blir en bra upplevelse.

Hon är alltså runt 11 när det är dags, typ 135 lång nu så lite längre om ett år men väger inte särskilt mkt. Jag vill nog helst köpa en bponny så att hon kan hantera den själv, sadla själv osv och för att det är lättare rida en mindre ponny än en större.

Men då kommer hon ju troligtvis växa ur den efter kanske 2 år, är det bättre köpa en cponny?

Hon rider på ridskola och har idag en dponny som medryttarponny och kan inte sadla själv för ponnyn är för hög. Dock väldigt snäll men dottern blir ibland osäker främst pga storleken. Men vi tar det lugnt och i hennes takt och ponnyn och ägaren är supergoa.

Hur har ni andra föräldrar resonerat? Det allra viktigaste för mig är att ponnyn är snäll så att dottern får en bra upplevelse. Hon är inte så tuff (än iaf) så vill ju att det är en ponny som ger trygghet. Sen är det djur och de kan såklart vara pigga och busiga men det ska inte vara normaltillståndet. Kan absolut tänka oss en äldre ponny, enda nackdelen är väl att vi inte kommer klara av att sälja den sen för vi är för blödiga.

Bara för att förekomma så är det inte jag som tvingar dottern att rida eller ha ponny, hon lever för hästar och vill verkligen men blir osäker emellanåt vilket vi såklart jobbar på, att då ha en liten supersnäll ponny att utvecklas med tror jag kan vara bra.

Prismässigt tänker vi väl oss runt 100 max, det behöver absolut inte vara nån tävlingsponny heller så det känns som det borde gå hitta något för det.

C ponny är väl ett bättre val tänker jag ur många synpunkter. C ponny kommer hon kunna rida länge. Till och med vuxna rider ju c ponny
En B ponny kommer hon troligen växa ur snabbt.

Har inte läst tråden

 

[vemsomhelst123]

Det är ju svårt sia om hur stor hon blir. Min mamma är över 180. Min mans mamma är typ 150. Våra mammor ser jätteroliga ut bredvid varann

Jag är 168 och min man 174. Så ingen av oss är jättelånga. Så vi får väl se vems gener som tar över.

Tror vi ska kika på stor b eller liten c. Dponny rider hon ju redan idag och det är lite för stort i dagsläget med tanke på osäkerheten som finns.

Nej det där går ju aldrig att säga, jag är kort/medellängd (162) en av mina bröder är en bra bit över 180 och en är dryga 170. Våra föräldrar är rätt korta men farfar var lång, gissar att det är det som slog igenom. Däremot är ju puberteten kanske lättare att sia om, jag var som sagt typ längst i klassen i 5:an-6:an och nästan kortast när vi slutade 9:an. Jag har ridit b-ponny som vuxen många gånger korta och enstaka stunder, men c-ponnyer har jag kunnat sitta och trimma mer återkommande (även om jag aldrig suttit på dem dagligen då jag tyckt jag varit lite för stor med 55-60 kg) så det är ju också en aspekt att ta med om du vill kunna rida till min första ponny var som sagt en one of a kind på många sätt och reds mycket av min tränares dotter när hon var rädd en period som 7-8åring i alla gångarter, så det handlar mycket om att hitta rätt individ också, kanske inte låsa sig så mycket vid storleken?

 

[dream]

Skulle ha tittat på en större c/liten d-ponny, läromästare. Bra idé att låna en b-ponny något år först om du hittar någon bra.

 

[prinsessfeminist]

Tycker också jag hört en hel del "dela häst"-historier där det liksom blev en häst som inte passade någon helt bra, varken mamma eller barn..

Exakt så är det!

Jag är inte särskilt stolt över att erkänna att det tog mig flera ponnier att inse det jag inser idag.

Vi har köpt större, lovande unga ponnier för att jag varit inne på att det är roligt att utvecklas med sin ponny.

Ponnierna har varit för stora och svåra för de yngsta döttrarna, så de utvecklade inte alls någon ridning. Äldsta, däremot, jo hon lärde sig allt, men de var tufft då ponnyn också var för ung. Men hade jag gjort då, vad jag gör idag, så hade alla verkligen utvecklat sin ridning. (Idag har vi en äldre läromästare som är storhäst)

Å andra sidan, har de gedigen kunskap om vilket tålamod som krävs med unghästar.

Fast nu pratar vi om storlek.

Hade jag varit klok för tio år sedan, när vi började vår hästresa, så skulle vi satsat på en trevlig B- ponny, äldre, som gjort allt och lite till. Att ens tänka att man kanske får tillbaka pengar vid försäljning är också urdumt.

Tids nog köper man storhäst, och det finns inga bra kompromisser.

Så gör inte mitt misstag.

 

[miumiu]

Exakt så är det!

Jag är inte särskilt stolt över att erkänna att det tog mig flera ponnier att inse det jag inser idag.

Vi har köpt större, lovande unga ponnier för att jag varit inne på att det är roligt att utvecklas med sin ponny.

Ponnierna har varit för stora och svåra för de yngsta döttrarna, så de utvecklade inte alls någon ridning. Äldsta, däremot, jo hon lärde sig allt, men de var tufft då ponnyn också var för ung. Men hade jag gjort då, vad jag gör idag, så hade alla verkligen utvecklat sin ridning. (Idag har vi en äldre läromästare som är storhäst)

Å andra sidan, har de gedigen kunskap om vilket tålamod som krävs med unghästar.

Fast nu pratar vi om storlek.

Hade jag varit klok för tio år sedan, när vi började vår hästresa, så skulle vi satsat på en trevlig B- ponny, äldre, som gjort allt och lite till. Att ens tänka att man kanske får tillbaka pengar vid försäljning är också urdumt.

Tids nog köper man storhäst, och det finns inga bra kompromisser.

Så gör inte mitt misstag.

Jag håller också med om att det är jättesvårt att dela häst. När jag bestämde mig för att bli hästägare igen efter typ 2-3 års uppehåll gjorde jag bedömningen att mitt intresse får vara det som styr vid hästköp eftersom jag haft det här intresset i typ 30 år, medan sonen (som då var 6) varit väldigt svajig. Han är inte jätteintresserad av att rida öht men pysslar och grejar gärna i stallet.

Övervägde B-ponny ett tag först (inkörd) men insåg att jag antagligen skulle sakna ridningen alldeles för mycket och det känns lite overkill att köpa en egen ridhäst till en unge som inte ens är särskilt intresserad Sen har intresset, som jag förutspådde, gått lite upp och ner genom åren vi haft hästen nu. Är ju först nu han är någorlunda ridbar. Och i vintras när hästen var som "värst" energimässigt och vissa dagar kändes som en tickande bomb ifrågasatte jag kanske hur jäkla smart det här köpet verkligen var

Men nu är allting frid och fröjd igen, hästen är en ängel och jag ångrar inte mitt val en sekund Har svårt att tro att sonens intresse stabiliserat sig mer om han serverats en mindre läromästare från början, risken är nog att en sån häst blivit stående och jag fått dåligt samvete. Men man vet ju aldrig!

 

[MiniLi]

Jag håller också med om att det är jättesvårt att dela häst. När jag bestämde mig för att bli hästägare igen efter typ 2-3 års uppehåll gjorde jag bedömningen att mitt intresse får vara det som styr vid hästköp eftersom jag haft det här intresset i typ 30 år, medan sonen (som då var 6) varit väldigt svajig. Han är inte jätteintresserad av att rida öht men pysslar och grejar gärna i stallet.

Övervägde B-ponny ett tag först (inkörd) men insåg att jag antagligen skulle sakna ridningen alldeles för mycket och det känns lite overkill att köpa en egen ridhäst till en unge som inte ens är särskilt intresserad Sen har intresset, som jag förutspådde, gått lite upp och ner genom åren vi haft hästen nu. Är ju först nu han är någorlunda ridbar. Och i vintras när hästen var som "värst" energimässigt och vissa dagar kändes som en tickande bomb ifrågasatte jag kanske hur jäkla smart det här köpet verkligen var

Men nu är allting frid och fröjd igen, hästen är en ängel och jag ångrar inte mitt val en sekund Har svårt att tro att sonens intresse stabiliserat sig mer om han serverats en mindre läromästare från början, risken är nog att en sån häst blivit stående och jag fått dåligt samvete. Men man vet ju aldrig!

Ja men man får nog göra skillnad på om man köper en häst/ponny primärt till barnet (som ts vill) eller om man köper en till sig själv men som barnet också ska kunna rida ibland