Hur vet man om man vill ha barn?

[Ray]

Ang att man som förälder kan vara avundsjuk på par utan barn så kan jag periodvis se med avund på både de utan barn och de med äldre barn. Det betyder inte att jag vill byta. Men jag kan vara avundsjuk på friheten.
Men- när jag inte hade barn sprang jag ju inte runt och kände mig fri. Jag tyckte livet var jobbigt då också periodvis. Och att ha småbarn kan ibland kännas som en befrielse. Det är legitimt att inte jobba med karriären när man har små barn... Det är ok att inte hinna vara den bästa varianten.av sig själv därför att det är nog att ha ett litet barn...

Det finns plus och minus med tillvaron med barn precis som utan. Och det.är väl därför det är lite jobbigt att numer ha friheten att bestämma själv... För hur ska man veta något man inte provat?
Man vet ju inte hur livet blir oavsett? Jag kommer aldrig veta om jag varit nöjd med livet utan barn. Eller med bara ett barn. Men jag kom till ett läge när jag tänkte mycket på det och det i sig gjorde mig missnöjd och liksom rädd att gå miste om något. Så just då kändes det som att jag var mer rädd att ångra inga barn än att ångra att få barn.
Jag minns att jag ibland önskade att jag var steril och inte behövde bestämma... Sen när jag väl bestämt mig var jag livrädd just att vara steril för när jag väl bestämt mig så blev barn superviktigt!

 

[SiZo]

Jag som har barn känner att det där med att ha egen häst eller hund verkar vara nåt som förändrar ens liv enormt och tar bort det mesta av friheten! Barn låter mycket mindre energikrävande och mindre låst tycker jag.

Vad spännande att man kan se det så olika. Jag har alltid tänkt att livet skulle ändras något ENORMT om jag skaffade barn och att min frihet skulle vara mer eller mindre icke existerande. Men jag har haft flera hästar och hundar och tycker inte att min frihet är inskränkt av dem. Så antagligen beror det på hur man definierar frihet antar jag.

 

[Lingon]

Vad spännande att man kan se det så olika. Jag har alltid tänkt att livet skulle ändras något ENORMT om jag skaffade barn och att min frihet skulle vara mer eller mindre icke existerande. Men jag har haft flera hästar och hundar och tycker inte att min frihet är inskränkt av dem. Så antagligen beror det på hur man definierar frihet antar jag.

Barn kan jag ta med mig, hästen blir betydligt svårare att ta med. Hunden går inte heller att ta med på de flesta semestrar jag är intresserad av. Jag har haft med 6-åring i London och haft jätteroligt! Hästen och hunden jag varit tvungen att hitta någonsin kan passa. Vill jag ta en lugn slapp dag hemma för att det regnar småspik så går det alldeles utmärkt med barn. Hunden och hästen kräver att jag går ut i det eländiga vädret. Osv. Men jo, intressant att msn ser på det så olika!

 

[SiZo]

Barn kan jag ta med mig, hästen blir betydligt svårare att ta med. Hunden går inte heller att ta med på de flesta semestrar jag är intresserad av. Jag har haft med 6-åring i London och haft jätteroligt! Hästen och hunden jag varit tvungen att hitta någonsin kan passa. Vill jag ta en lugn slapp dag hemma för att det regnar småspik så går det alldeles utmärkt med barn. Hunden och hästen kräver att jag går ut i det eländiga vädret. Osv. Men jo, intressant att msn ser på det så olika!

Vi har olika hundar, det är tydligt Om det regnar småspik så kan jag se mig om i himmelen efter att gå en promenad med mina hundar. De kan på sin höjd tänka sig att gå till närmaste fläck där man kan kissa efter att ha hållt sig i 16 h om det regnar ordentligt.

Hästen har jag passat på att ställa hos någon bra tränare undertiden jag har rest, perfekt att vara bort och ta det lugnt (eh, sist var ta det lugnt att vandra 19 km i berg men så atte), så kommer man hem och hästen är mer lättriden än någonsin innan! Och är det riktigt dåligt väder så har jag hittills inte haft någon häst som har krävt så mycket motion att jag inte har kunnat strunta i det den dagen. Men, jag ser o andra sidan inte dåligt väder som en speciellt stor sak. Rätt kläder och så ger man sig ut bara För mig är det frihet!

Jag hade tyckt att det hade varit superjobbigt att behöva hålla koll på ett barn när jag reste. De typer av resorna jag är intresserad av passar sig inte för (små) barn.

Det jag framförallt ser som frihet är space. Att få vara ifred från andra människor. Och det blir ju knepigt med barn, men väldigt lätt med hundar och hästar.

Intressant ändå tycker jag, frihet kan ju vara så många olika saker för olika människor, och i olika situationer. Just nu tex skulle jag se det som frihet att få umgås med mina vänner, just eftersom jag pga pandemin inte kan göra det längre.

 

[Skjøldur]

Vad spännande att man kan se det så olika. Jag har alltid tänkt att livet skulle ändras något ENORMT om jag skaffade barn och att min frihet skulle vara mer eller mindre icke existerande. Men jag har haft flera hästar och hundar och tycker inte att min frihet är inskränkt av dem. Så antagligen beror det på hur man definierar frihet antar jag.

Jag har själv tänkt att sällskapshundar är de mest frihetsberövande djur du kan ha. Beror på att dom inte får vara ensamma mycket och så får dom inte följa med in på några offentliga ställen. Barn kan man ju ta med sig. Sen är det väl en kombo av personlighet och uppfostran hur lätta dom är att ha med sig hit o dit...

 

[Ray]

Jag har själv tänkt att sällskapshundar är de mest frihetsberövande djur du kan ha. Beror på att dom inte får vara ensamma mycket och så får dom inte följa med in på några offentliga ställen. Barn kan man ju ta med sig. Sen är det väl en kombo av personlighet och uppfostran hur lätta dom är att ha med sig hit o dit...

Har både barn och hund. Så låst som man kan bli...
Men tycker det är just dessa individer i livet som ger mig mina största stunder av frihet på nåt konstigt vis? De ger någon slags frihet i små stunder som annars hade varit lite tråkiga.
Häst oxå Men det är dotterns ponny och ger mig rätt noll frihet...Roligt absolut-men ingen frihetskänsla. Däremot härligt att bjuda henne på frihetskänslan att låna fyra bens power...

 

[Otherside]

Barn kan jag ta med mig, hästen blir betydligt svårare att ta med. Hunden går inte heller att ta med på de flesta semestrar jag är intresserad av. Jag har haft med 6-åring i London och haft jätteroligt! Hästen och hunden jag varit tvungen att hitta någonsin kan passa. Vill jag ta en lugn slapp dag hemma för att det regnar småspik så går det alldeles utmärkt med barn. Hunden och hästen kräver att jag går ut i det eländiga vädret. Osv. Men jo, intressant att msn ser på det så olika!

Jag älskade att resa med småbarn!! SÅ galet roligt! Och jag fick åka till Disneyland Paris "för barnets skull"... Plus ett otal andra jätteroliga ställen! Barnet hängde med utomlands från 6 månaders ålder om jag minns rätt. Hunden däremot var svårare. Han var en extrem enmanshund/enfamiljshund och det var ett rent helvete varje gång vi ville resa nånstans och han skulle lämnas på hundhotellet (fastän det var ett JÄTTEbra hundhotell!). Till slut vägrade samtliga i familjen vara den som lämnade honom, så vi bestämde att han (och vi...) skulle slippa mer. Han blev 13 år så vi fick turas om att åka iväg om vi ville nånstans.

 

[Bison]

Jag älskade att resa med småbarn!! SÅ galet roligt! Och jag fick åka till Disneyland Paris "för barnets skull"... Plus ett otal andra jätteroliga ställen! Barnet hängde med utomlands från 6 månaders ålder om jag minns rätt. Hunden däremot var svårare. Han var en extrem enmanshund/enfamiljshund och det var ett rent helvete varje gång vi ville resa nånstans och han skulle lämnas på hundhotellet (fastän det var ett JÄTTEbra hundhotell!). Till slut vägrade samtliga i familjen vara den som lämnade honom, så vi bestämde att han (och vi...) skulle slippa mer. Han blev 13 år så vi fick turas om att åka iväg om vi ville nånstans.

Nu går det jättebra att åka till den typen av roliga ställen även utan barn

 

[Angel]

Har både barn och hund. Så låst som man kan bli...
Men tycker det är just dessa individer i livet som ger mig mina största stunder av frihet på nåt konstigt vis? De ger någon slags frihet i små stunder som annars hade varit lite tråkiga.
Häst oxå Men det är dotterns ponny och ger mig rätt noll frihet...Roligt absolut-men ingen frihetskänsla. Däremot härligt att bjuda henne på frihetskänslan att låna fyra bens power...

Har man ett liv man inte vill ha ledig ifrån så måste det ändå vara det optimala ur alla synpunkter.

 

[Roheryn]

Barn kan jag ta med mig, hästen blir betydligt svårare att ta med. Hunden går inte heller att ta med på de flesta semestrar jag är intresserad av. Jag har haft med 6-åring i London och haft jätteroligt! Hästen och hunden jag varit tvungen att hitta någonsin kan passa. Vill jag ta en lugn slapp dag hemma för att det regnar småspik så går det alldeles utmärkt med barn. Hunden och hästen kräver att jag går ut i det eländiga vädret. Osv. Men jo, intressant att msn ser på det så olika!

Intressant att ni är flera som helt eller delvis refererar till resor när ni pratar om frihet. Kanske är det nutidens definition på frihet - att kunna resa vart man vill när man vill? Och då håller jag med om att det är "lättare" med barn eftersom man som sagt kan ta med dem.

Men min frihet är inte att resa, jag tycker inte ens särskilt mycket om att resa. Min frihet är att få ägna mig åt mina hästar oinskränkt utan tider att passa och utan någon som otåligt väntar hemma på mig. Min frihet är att gå en långpromenad i skogen med eller utan hund, att sitta hemma och lösa ett programmeringsproblem eller läsa en bok utan att någon pockar på min uppmärksamhet eller vill att jag skall göra något annat. Av barn, häst och hund ser jag barnet som klart mest frihetsbegränsande i det här sammanhanget. Det spelar liksom ingen roll att jag kan ta med mig en 2-åring på jordenruntresa när det inte är det jag vill göra

 

[Sezziyanen]

Nått jag tycker är lite sorgligt är föräldrar som (väldigt regelbundet) klagar på hur de inte kan göra saker som de egentligen vill göra nu när de skaffat barn. Eller hur de lägger av med sina olika aktiviteter (som de bevisligen älskar att hålla på med) för att de skaffat barn. Det råder nån slags allmän uppfattning om en rad olika saker man inte kan göra och således bör sluta med när man får barn - det är som nått jäkla mantra. Som inte alls är sant. Det blir snarare som en bekväm ursäkt att använda för att man av nån anledning köpt den valsen, eller inte "orkar", inte vill (fast ändå säger att man vill!), whatever.

Och på den andra sidan älskar jag att se alla mina vänner som helt ratar det mantrat och integrerar sina småbarn in i de aktiviteter och den livsstil de levt i massvis av år innan barnet kom. Och vad bra det funkar. Nu är detta anekdotiskt, men de småbarnsföräldrar jag känner som gör på det viset mår betydligt bättre, och har (enligt mig) mer välanpassade ungar som klarar av olika situationer på ett helt annat vis än de småbarnsföräldrar jag känner som dedikerar sina liv till att leva kring det nya barnet enl. hur man "ska" göra - och slutar med allt annat de tidigare hållt på med på sin fritid.

Det är synd att se hur så många väljer att skaffa barn, för att sen prata om dem som hinder för ditt och datt.

 

[Viva]

Jag har själv tänkt att sällskapshundar är de mest frihetsberövande djur du kan ha. Beror på att dom inte får vara ensamma mycket och så får dom inte följa med in på några offentliga ställen. Barn kan man ju ta med sig. Sen är det väl en kombo av personlighet och uppfostran hur lätta dom är att ha med sig hit o dit...

Barn får generellt inte vara ensamma alls. En kan inte lämna en 2-åring hemma och gå på bio. Man kan eventuellt ta med den men då tar jag hellre med hunden. Finns även restauranger, barer och caféer som tillåter hund om en nu gillar sånt.

Själv hänger jag hellre på hundträningar och i skogen och där är det ju inga problem alls att ha med hund men svårare (eller omöjligt) med barn. Så det handlar ju till syvende och sist vilket liv en lever och vad en gillar att göra.

 

[Viva]

Intressant att ni är flera som helt eller delvis refererar till resor när ni pratar om frihet. Kanske är det nutidens definition på frihet - att kunna resa vart man vill när man vill? Och då håller jag med om att det är "lättare" med barn eftersom man som sagt kan ta med dem.

Men min frihet är inte att resa, jag tycker inte ens särskilt mycket om att resa. Min frihet är att få ägna mig åt mina hästar oinskränkt utan tider att passa och utan någon som otåligt väntar hemma på mig. Min frihet är att gå en långpromenad i skogen med eller utan hund, att sitta hemma och lösa ett programmeringsproblem eller läsa en bok utan att någon pockar på min uppmärksamhet eller vill att jag skall göra något annat. Av barn, häst och hund ser jag barnet som klart mest frihetsbegränsande i det här sammanhanget. Det spelar liksom ingen roll att jag kan ta med mig en 2-åring på jordenruntresa när det inte är det jag vill göra

Och jag gillar faktiskt att resa men ärligt, utan hundarna hade det kanske skett en gång per år och det är en minimal uppoffring för att få spendera 365 dagar om året med hundarna. Hänga i skogen, plocka svamp, springa, träna på klubben. Vill jag gå på bio eller restaurang hänger de med om jag vill det. Vill jag gå utan dem stannar de hemma.

Jag tror och hoppas att de med barn känner samma sak. Att visst kan det bli uppoffringar (hur många och stora beror ju på flera saker) men att det är så värt det.

 

[Lingon]

Intressant att ni är flera som helt eller delvis refererar till resor när ni pratar om frihet. Kanske är det nutidens definition på frihet - att kunna resa vart man vill när man vill? Och då håller jag med om att det är "lättare" med barn eftersom man som sagt kan ta med dem.

Men min frihet är inte att resa, jag tycker inte ens särskilt mycket om att resa. Min frihet är att få ägna mig åt mina hästar oinskränkt utan tider att passa och utan någon som otåligt väntar hemma på mig. Min frihet är att gå en långpromenad i skogen med eller utan hund, att sitta hemma och lösa ett programmeringsproblem eller läsa en bok utan att någon pockar på min uppmärksamhet eller vill att jag skall göra något annat. Av barn, häst och hund ser jag barnet som klart mest frihetsbegränsande i det här sammanhanget. Det spelar liksom ingen roll att jag kan ta med mig en 2-åring på jordenruntresa när det inte är det jag vill göra

Missade du biten jag skrev om friheten att slippa gå ut vid dåligt väder. Att bara kunna mysa ner sig hemma och ta det lugnt en hel när det ändå bara är kallt och regnar småspik??

 

[Jenka]

Vad spännande att man kan se det så olika. Jag har alltid tänkt att livet skulle ändras något ENORMT om jag skaffade barn och att min frihet skulle vara mer eller mindre icke existerande. Men jag har haft flera hästar och hundar och tycker inte att min frihet är inskränkt av dem. Så antagligen beror det på hur man definierar frihet antar jag.

Ja eller på hur man prioriterar. Sen får jag absolut prioritera bort saker pga barn. Inte nödvändigtvis för att det inte gått att lösa med pappan eller med barnvakt, utan för att jag prioriterar annorlunda.

 

[SiZo]

Jag har själv tänkt att sällskapshundar är de mest frihetsberövande djur du kan ha. Beror på att dom inte får vara ensamma mycket och så får dom inte följa med in på några offentliga ställen. Barn kan man ju ta med sig. Sen är det väl en kombo av personlighet och uppfostran hur lätta dom är att ha med sig hit o dit...

Jämför du med små barn så kan hundar vara ensamma väldigt länge.
Mina är dock ofta med, det finns ju gott om ställen där de får vara med.

 

[SiZo]

Ja eller på hur man prioriterar. Sen får jag absolut prioritera bort saker pga barn. Inte nödvändigtvis för att det inte gått att lösa med pappan eller med barnvakt, utan för att jag prioriterar annorlunda.

Jag tror att det handlar mycket om hur ens grundliv ser ut. Jag skulle behöva ändra mitt liv radikalt om jag skaffade barn. Men hundar och hästar passar in utan att jag behöver göra några större ändringar.

Tur att jag inte vill ha barn så att jag slipper göra de ändringarna. För jag har ju det liv jag har för att jag trivs med det!

 

[Otherside]

Nu går det jättebra att åka till den typen av roliga ställen även utan barn

Ja, verkligen!

 

[Voeux]

Alltså, vilken märklig diskussion det blivit i den här tråden. Kan vi inte bara komma överens att vi alla är olika, upplever saker olika, har olika behov och har därmed olika uppfattningar om saker och ting? Om jag upplever att min frihet begränsas av någonting så är ju det min upplevelse av det, oavsett hur det är eller inte är "för alla andra" eller "för en annan person i tråden".

Själv har jag en hund som mestadels ligger under täcket och framför allt om det regnar småspik. Men andra människors hundägande ser annorlunda ut, och någon kan ändå tycka att det är skitjobbigt att behöva ta ut honom snabbt för att kissa med jämna mellanrum.

 

[Ray]

Har man ett liv man inte vill ha ledig ifrån så måste det ändå vara det optimala ur alla synpunkter.

Sant!