Jag har inga djupare kunskaper om ARA-systemet, men tror att det är väldigt svårt att få ett blandat, icke-segregerat klientel i våra stadsdelar om vissa hus öronmärks till människor med knaper ekonomi. Genom att allmännyttan inte ställer krav på låg inkomst skapas förutsättningar för en mer blandad socioekonomi i lägenhetsbestånden. Jag skulle tro att det är ytterst svårt att inte få en ”automatisk” segregation i en social housing-modell.Angående ARA-lägenheter så är det en typ av investering som jag gladeligen skulle se här, med förbehållet att dessa bostäder bör byggas där behovet för dem finns och inte där marken är billig. Det var väl ungefär så vår allmännytta var tänkt att fungera, men den är ju tyvärr nedmonterad och till stora delar utsåld.
En annan aspekt handlar om vad som får ekonomin i landet att snurra. Höga boendekostnader leder till lägre köpkraft hos personer med normala inkomster. Låginkomsttagare spenderar så gott som alltid en större andel av sin inkomst på mat och andra förnödenheter än höginkomsttagare. Höginkomsttagare låser i högre utsträckning in sina pengar i sparande/finansiella tjänster, som inte i alls samma utsträckning bidrar till att få hjulen att snurra i den svenska ekonomin. Om låginkomsttagarnas kostnader för boendet ökar ökar alltså även risken för stagnation i ekonomin/lågkonjunktur, förutom att livet blir tråkigare för den som har dåligt med pengar. Fastighetsägarna har heller inte alltid incitament för att bygga nytt för de pengar de tjänar, då hyrorna (=inkomsten för fastighetsägarna) kan hållas höga genom ett lågt utbud av de varor (lägenheter till uthyrning) som finns tillgängliga på marknaden.