I
Idalo
Undrar om det finns fler som liksom jag upplever att man ibland blir lite förringad eller ibland tom hånad för att man är ägare till en ”småhund”.
En utav mina hundar är modellen mindre (2.5 kg), hon är hur lydig som helst, skäller inte och hon är otroligt tillgiven och trygg.
MEN hur många gånger har man inte varit med om följande scenario.
Får möte av annan hundägare, min hund går fot utan koppel och skull aldrig drömma om att gå fram till den inte allt för sällan skällande, gläfsande, dragande hunden med tillhörande matte som ofta står o drar o sliter i kopplet. Men vad får man höra…. Jo hur den andra hundägaren högt och tydligt talar om för sin hund att ”där är väl inget att bry sig om, det där är ju ingen hund”, grrrrr.
Eller som när det kom två stora hundar bakom en krök som bestämmer sig för att jaga ut min lilla hund i vattnet (hon hatar vatten), och en bra bit efter kommer ägaren som visslar och skrattar lite avslappnat och har som förklaring att ”de trodde nog att din hund var en kanin, haha”.
Utställningar ska vi inte prata om…. Vilka attitydproblem vissa har.
Hade jag haft en hund som infriat alla fördomar om småhundar hade jag nästan förstått, men när det är så uppenbart att man bevisar motsatsen är det verkligen inte ok.
Detta gäller givetvis inte alla möten med andra hundägare men det händer lite för ofta, någon annan som känner igen sig?
En utav mina hundar är modellen mindre (2.5 kg), hon är hur lydig som helst, skäller inte och hon är otroligt tillgiven och trygg.
MEN hur många gånger har man inte varit med om följande scenario.
Får möte av annan hundägare, min hund går fot utan koppel och skull aldrig drömma om att gå fram till den inte allt för sällan skällande, gläfsande, dragande hunden med tillhörande matte som ofta står o drar o sliter i kopplet. Men vad får man höra…. Jo hur den andra hundägaren högt och tydligt talar om för sin hund att ”där är väl inget att bry sig om, det där är ju ingen hund”, grrrrr.
Eller som när det kom två stora hundar bakom en krök som bestämmer sig för att jaga ut min lilla hund i vattnet (hon hatar vatten), och en bra bit efter kommer ägaren som visslar och skrattar lite avslappnat och har som förklaring att ”de trodde nog att din hund var en kanin, haha”.
Utställningar ska vi inte prata om…. Vilka attitydproblem vissa har.
Hade jag haft en hund som infriat alla fördomar om småhundar hade jag nästan förstått, men när det är så uppenbart att man bevisar motsatsen är det verkligen inte ok.
Detta gäller givetvis inte alla möten med andra hundägare men det händer lite för ofta, någon annan som känner igen sig?
