Inlåst på psyk utan behandling

[parellikusken]

Helt gräsligt är det. Har de provat allt, så får de tänka om, komma på nya infallsvinklar. N å g o t måste ju finnas att göra liksom!

Jo, 84 mil ju är inte nästgårds direkt

Ja, jag kan ju tycka det. Men behandlingennu tycks vara att se hur jag mår utan medicin antar jag.
Finns väl ett värde i det, men de har testat det i två veckor nu och jag mår uselt.

 

[grodan21]

Nej, inte läst den, men tack för tipset!

Hon spenderade många år inlagd på psyk innan de gjorde en npf utredning och hittade roten till hennes problem.

 

[parellikusken]

Vilken oerhört tuff situation.

Vet dina vänner om att du är inlagd igen?

Kan du trots att du känner en ovilja att vara till besvär ändå be någon av dem att hälsa på dig och ta med dig ut? De kanske skulle uppskatta förtroendet och bli glada att få hjälpa dig? Jag hade gärna följt med dig ut och vi känner liksom inte ens varandra!

Ja, mina vänner vet om det. Men mina närmsta vänner är bortresta och det känns svårt att kontakta de andra för att be om sällskap liksom. Men kanske borde bli bättre på det.
Kontaktade faktiskt en stallkompis idag och hon svarade nyss att hon på fredag kanske kan hämta upp mig så jag får komma till stallet och umgås med min häst.

 

[parellikusken]

Hon spenderade många år inlagd på psyk innan de gjorde en npf utredning och hittade roten till hennes problem.

Mig gjorde de en utredning på när jag var ung, så vet i alla fall att jag har adhd.

 

[Koltrast]

Ja, mina vänner vet om det. Men mina närmsta vänner är bortresta och det känns svårt att kontakta de andra för att be om sällskap liksom. Men kanske borde bli bättre på det.
Kontaktade faktiskt en stallkompis idag och hon svarade nyss att hon på fredag kanske kan hämta upp mig så jag får komma till stallet och umgås med min häst.

Jag tror att det kan bara en god idé, men du vet såklart bäst själv om det finns personer i din bekantskapskrets som du tror att du kan må bra av att träffa. Ge dem en chans att få finnas där för dig om det finns sådana personer.

Och du, så himla bra jobbat av dig att kontakta en stallkompis

 

[parellikusken]

Jag tror att det kan bara en god idé, men du vet såklart bäst själv om det finns personer i din bekantskapskrets som du tror att du kan må bra av att träffa. Ge dem en chans att få finnas där för dig om det finns sådana personer.

Och du, så himla bra jobbat av dig att kontakta en stallkompis

Jag får nog ta modet till mig och höra av mig.

 

[tuaphua]

Jag får nog ta modet till mig och höra av mig.

Men fy så hemskt!
Jag vet inte om det hjälper dig. Men en jag tycker mkt om hade mått/mår väldigt dåligt. Jag visste inget om det iom att personen ”inte ville vara till besvär”. För mig är det inget besvär! När jag fick veta kunde jag finnas där.

Det känns rätt vanligt. Både att man när man mår dåligt inte vill störa. Men också att en del när andra mår dåligt inte vet hur de ska hantera det och är rädda för att störa/göra fel etc.

Hoppas du vågar höra av dig till dina vänner. Jag tror de flesta vill hjälpa om de kan.

Stor kram till dig!

 

[parellikusken]

Men fy så hemskt!
Jag vet inte om det hjälper dig. Men en jag tycker mkt om hade mått/mår väldigt dåligt. Jag visste inget om det iom att personen ”inte ville vara till besvär”. För mig är det inget besvär! När jag fick veta kunde jag finnas där.

Det känns rätt vanligt. Både att man när man mår dåligt inte vill störa. Men också att en del när andra mår dåligt inte vet hur de ska hantera det och är rädda för att störa/göra fel etc.

Hoppas du vågar höra av dig till dina vänner. Jag tror de flesta vill hjälpa om de kan.

Stor kram till dig! ❤

Tack, ditt inlägg hjälper mig att se det på ett annat sätt.

 

[Kirre]

Tack, ditt inlägg hjälper mig att se det på ett annat sätt.

Jag säger också; hör av dig!

När jag mådde kasst tänkte jag också att jag inte ville vara till besvär men blev tvungen och bemöttes alltid av hjälpsamhet. Nu när jag mår bättre önskar jag inget hellre än att mina vänner hör av sig om de behöver hjälp. Vi alla verkar dock tänka likadant om att inte störa. Tokigt!

 

[Kilauea]

Vill bara skicka en varm kram .

 

[Hyacinth]

Ja, mina vänner vet om det. Men mina närmsta vänner är bortresta och det känns svårt att kontakta de andra för att be om sällskap liksom. Men kanske borde bli bättre på det.
Kontaktade faktiskt en stallkompis idag och hon svarade nyss att hon på fredag kanske kan hämta upp mig så jag får komma till stallet och umgås med min häst.

Testa. Det är ofta inte så jobbigt som man själv tror för andra att ställa upp lite. En promenad, en kaffe, ett besök.

 

[Dimmoln]

När du vårdas under LPT har du rätt till en stödperson utsedd av patientnämnden - om du önskar. Tala med omvårdnadspersonal/sjuksköterska om att få information om detta om du vill. Jag tror att det kan underlätta att få prata med en person utan vårdroll om din situation.

Tyvärr är det ingen tröst för dig i hur dåligt du just nu mår, men det är inte ovanligt med utsättning av samtliga läkemedel efter en större psykiatrisk händelse som ex. intoxikation. Det är oftast ett sätt att observera psykiatrisk status utan inverkan av kombinationer av läkemedel. Du kan absolut tala med omvårdnadspersonalen om att du önskar bestämma tid för samtal med sjuksköterska/läkare angående din framtida läkemedelsbehandling. Läkaren har med allra största sannolikhet upprättat en behandlingsplan, kanske har hen missbedömt hur samtal kring behandling påverkar ditt mående?

Jag tycker inte att du ska låta bli eller känna dig dum för att fråga om att vistas utanför vårdinrättningen med personal! Vid vissa tillfällen kanske andra uppgifter behöver prioriteras före promenader, men absolut inte vid alla.
Har ditt sjukhus ett bibliotek du kan gå till? Kan du låna böcker via app på mobilen/data? Kan du bestämma tid med personal för att köpa tidningar/införskaffa material för att rita/måla etc.? Lyssna på musik? Lägga pussel? Diverse spel på mobilen/datorn?

Stor, stor kram om du önskar

 

[Tilly_85]

Låter helt galet! Hoppas verkligen du får det bättre snart. Kanske du kan lyssna på poddar? Ridpodden och Ute med P1 (friluftsliv), om man tycker om det, tycker jag är bra. Skickar en kram

 

[BornAgain]

Skickar också en kram.

Jag instämmer med övriga - och var inte rädd att störa. Själv blir jag mer stressad av att hållas utanför om mina vänner mår dåligt.

 

[Ajda]

Skickar över en kram!
Var inte rädd för att kontakta vänner och anhöriga.

Har du fått prova annan behandling än mediciner och samtalsterapi? Jag tänker på tex ECT. Det kan ju ha bra effekt på depressioner.

 

[Sel]

Angående behandlingar och dylikt kan jag inte ge många råd, men jag håller me övriga - var inte rädd för att "vara til besvär" och be om umgänge och utflykter. Folk vill umgås med dig och folk vill hjälpa!

 

[Masqueradee]

Får du ta emot brev/paket? Tänkte om jag kanske kan skicka över någon annan form av litteratur och lite godis kanske?

 

[the_connemara]

Men åh Du verkar vara en sådan himla fin och varm person, svårt att tro att någon tycker du skulle vara till besvär

 

[godisklubba]

Behandlingar och mediciner kan jag inte ge några råd om för att det inte riktigt är mitt sas område. Men jag håller med om att du inte "är till besvär" för någon. När jag har berättat om min depression har jag ofta fått bemötande om att mina vänner önskar att de hade fått veta tidigare då de sett att något är fel och bara velat hjälpa men inte vetat hur .

Angående egenvårdare - som jag uppfattat det av min kompis är det som en kontaktperson, under tiden man är inlagd. Typ personen man i första hand ska kunna prata med och som är lite som en mentor för en på avdelningen. För min kompis (hon bor i Finland, så det kan nog skilja sig från Sverige) har det blivit lite som hennes mamma då hennes biologiska föräldrar inte är med henne på avdelningen. Hennes egenvårdare brukar tex vara med på läkarmöten och hjälpa till att komma ihåg allt som behöver tas upp och är ofta med när hon ska åka någon stans. Den vårdaren arbetar även på avdelningen som "vanlig" personal, bara att hen har som ett extra ansvar över en person. @em-pirre kan säkert beskriva det bättre än mig!

 

[parellikusken]

När du vårdas under LPT har du rätt till en stödperson utsedd av patientnämnden - om du önskar. Tala med omvårdnadspersonal/sjuksköterska om att få information om detta om du vill. Jag tror att det kan underlätta att få prata med en person utan vårdroll om din situation.

Tyvärr är det ingen tröst för dig i hur dåligt du just nu mår, men det är inte ovanligt med utsättning av samtliga läkemedel efter en större psykiatrisk händelse som ex. intoxikation. Det är oftast ett sätt att observera psykiatrisk status utan inverkan av kombinationer av läkemedel. Du kan absolut tala med omvårdnadspersonalen om att du önskar bestämma tid för samtal med sjuksköterska/läkare angående din framtida läkemedelsbehandling. Läkaren har med allra största sannolikhet upprättat en behandlingsplan, kanske har hen missbedömt hur samtal kring behandling påverkar ditt mående?

Jag tycker inte att du ska låta bli eller känna dig dum för att fråga om att vistas utanför vårdinrättningen med personal! Vid vissa tillfällen kanske andra uppgifter behöver prioriteras före promenader, men absolut inte vid alla.
Har ditt sjukhus ett bibliotek du kan gå till? Kan du låna böcker via app på mobilen/data? Kan du bestämma tid med personal för att köpa tidningar/införskaffa material för att rita/måla etc.? Lyssna på musik? Lägga pussel? Diverse spel på mobilen/datorn?

Stor, stor kram om du önskar

Tack för infon om stödperson, inget jag visste om tidigare!

Jag tror säkert det finns en plan med att ta bort läkemedlen, även om det i början kändes mer som ett straff än något annat. Fick inget läkarsamtal när hon tog bort all medicin, utan fick reda på det när sköterskan delade ut medicinen. Plötsligt var det bara vitaminer i dosetten.
Men nu när jag mår betydligt sämre så borde de göra något, vad som helst bara jag slipper må såhär. Just nu känner jag mig mest bara förvarad.

Tack för tipsen om saker att göra.