Bukefalos 28 år!

Inlåst på psyk utan behandling

Är det så att säga ”säkert” för dig att komma ut på utflykt? Du är inte suicidal, rymningsbenägen eller liknande? Du måste inte svara såklart, men kan sånt vara ett hinder för vänner att ta med dig på utflykt? Jag funderar över vilket ansvar man tar som medföljande på aktivitet, så man gör rätt sak.
Jag har utan problem varit på permission, jag är lugn och stillsam.
 
Behöver skriva av mig lite..

Är inlagd på psyk sedan sju veckor tillbaka. Är inte första gången utan sjunde gången sedan november. Är inlagd för svårbehandlad svår depression, antagligen utlöst av stress. Haft upprepade depressioner sedan tonåren och varit i kontakt med psykiatrin i 15 år.

Har ständigt suicidtankar och för drygt två veckor sedan tog jag en överdos och fick åka ambulans tillbaka till sjukhuset igen. Släpp intensiven i alla fall.
Men sedan dess har jag varit inlagd på LPT och saknar numera all form av frihet och makt över mitt eget liv.

Jag får gå ut med anhöriga, men familjen bor 80 mil bort och jag har svårt för att be vänner komma hit och hämta och lämna mig. Vill inte vara till besvär. I övrigt har jag inga möjligheter alls att ta mig ut, utan jag är fast inne på avdelningen.
På avdelningen finns ingenting att göra och jag har blivit less på att titta på Netflix och är rejält less på att läsa de feelgood-romaner som finns till hands. Inte alls min typ av litteratur.

Men det stora problemet är att jag inte får någon behandling mot min depression, efter min överdos har de tagit bort all min medicinering så äter ingen form av antidepressiva, får ingen ångestdämpande och får ingen sömnmedicin.
Det har gjort att jag börjat må betydligt sämre samt att jag sover väldigt dåligt.
Just nu förvaras jag bara i väntan på att kommunen ska komma igång med boendestöd till mig. Då kommer jag kunna få bli utskriven, men tills dess är jag inlåst här.
Efter det är jag hänvisad till öppenvården igen. Det kommer ta kommunen tre veckor att fixa med boendestöd, vilket är en evighet här inne.

Allt känns rakt igenom hopplöst, kan inte se hur min depression förväntas bli bättre utan vare sig medicinering, samtalsterapi eller annan form av behandling. Det känns som att de har gett upp om att jag ska bli bättre och bara förvarar mig här inne tills dess att de kan skriva ut mig, oavsett om jag mår bättre eller inte.
Enda gången jag fått träffa läkaren på tre veckor har varit i förvaltningsrätten när de skulle förlänga min LPT.

Hur ska jag göra för att få någon behandling, för att kunna må bättre?
Har de rätt att förvara mig här utan att ge mig någon form av behandling?
Vad skulle ett boendestöd hjälpa? Jag har varit i din situation, mitt problem var att jag blev utskriven efter 2 veckor och gjorde som du tog en överdos till och var inne ett antal veckor till.

Jag kom ut på det sättet att jag började prata om framtiden, skaffa hund osv och först då så släppte dom på lpt. Jag fick dock iallafall sömnmedicinen och medicinen för ev psykos. Behandlingen får man annars sen ju vänta med tills man kommer till öppenpsykiatrin och där fick jag faktiskt då bra hjälp med mediciner som fungerar hyfsat.

Så mitt råd är att bli mer utåt, inte för mycket dock men lagom. Är man för lugn och sansad så är det inte heller bra.

Eftersom det inte är någon behandling där inne så har dom tyvärr rätt att förvara en tills man anses säker att släppa ut. Det gäller att aktivt visa att man faktiskt planerar för framtiden och är lagom utåt. Kanske om dom gör det vara med och baka osv.
 
Vad skulle ett boendestöd hjälpa? Jag har varit i din situation, mitt problem var att jag blev utskriven efter 2 veckor och gjorde som du tog en överdos till och var inne ett antal veckor till.

Jag kom ut på det sättet att jag började prata om framtiden, skaffa hund osv och först då så släppte dom på lpt. Jag fick dock iallafall sömnmedicinen och medicinen för ev psykos. Behandlingen får man annars sen ju vänta med tills man kommer till öppenpsykiatrin och där fick jag faktiskt då bra hjälp med mediciner som fungerar hyfsat.

Så mitt råd är att bli mer utåt, inte för mycket dock men lagom. Är man för lugn och sansad så är det inte heller bra.

Eftersom det inte är någon behandling där inne så har dom tyvärr rätt att förvara en tills man anses säker att släppa ut. Det gäller att aktivt visa att man faktiskt planerar för framtiden och är lagom utåt. Kanske om dom gör det vara med och baka osv.
Tack för din text!

Jag är lugn här inne och försöker väl att inte ta någon plats. Har svårt för att be om saker och sånt. Tänkt att det är sunt beteende, men antar att det inte gynnar mig så mycket kanske.
 
Vad skulle ett boendestöd hjälpa? Jag har varit i din situation, mitt problem var att jag blev utskriven efter 2 veckor och gjorde som du tog en överdos till och var inne ett antal veckor till.

Jag kom ut på det sättet att jag började prata om framtiden, skaffa hund osv och först då så släppte dom på lpt. Jag fick dock iallafall sömnmedicinen och medicinen för ev psykos. Behandlingen får man annars sen ju vänta med tills man kommer till öppenpsykiatrin och där fick jag faktiskt då bra hjälp med mediciner som fungerar hyfsat.

Så mitt råd är att bli mer utåt, inte för mycket dock men lagom. Är man för lugn och sansad så är det inte heller bra.

Eftersom det inte är någon behandling där inne så har dom tyvärr rätt att förvara en tills man anses säker att släppa ut. Det gäller att aktivt visa att man faktiskt planerar för framtiden och är lagom utåt. Kanske om dom gör det vara med och baka osv.
Du tar på dig ett rätt stort ansvar när du tipsar någon om strategier för att komma ifrån tvångsvård.
 
@parellikusken Hoppas du orkar berätta allt du skrivit här för någon på avdelningen! Be att få info om hur de tänker sig behandlingen. Det känns inte okej med så många tvärsäkra kommentarer som du får i den här tråden.
Jag har berättat allt för min kontaktperson, och hon har lovat att jag ska få läkarsamtal i flera dagar nu, men inget händer. Försöker få hjälp, men får ingen.
 
Hur ser en dag ut där?
Man vaknar vid halv åtta, äter frukost. Fördriver tiden till klockan 11 då det är lunch. Är mellan 9 och 11 som man kan om man har tur få läkarsamtal.
Sedan försöker jag vila och fördriva tiden till klockan 16 då det är middag. Vissa dagar är det meditation kl 18, beror på vilka skötare som jobbar. Och samma sak till 20 då det är kvällsfika. Går och lägger mig vid 22 och försöker sova då.
Försöker i princip bara stå ut.
Nyss var det i alla fall en skötare som följde med ut på en kort presentation promenad så jag fick komma ut i luften.
Andra patienter kan komma och gå som de vill, medan andra har det som jag.

Lite extra jobbigt idag för min kompis här inne blev utskriven idag, unnar honom det såklart, men kommer kännas ensamt här utan honom.
 
Jag har berättat allt för min kontaktperson, och hon har lovat att jag ska få läkarsamtal i flera dagar nu, men inget händer. Försöker få hjälp, men får ingen.

En sjuksköterska kan också samtala med dig om behandlingsplan och framtida vård (även om hen inte har befogenhet att förskriva eller besluta om läkemedelsbehandling) om läkaren behöver skjuta fram patientsamtal.
 
Har idag fått papper från förvaltningsrätten om att min LPT förlängs och insett att det bygger på bevis som jag inte förstår hur de kan ha fått fram.
Bland annat har den oberoende läkaren jag träffade i typ tio minuter och pratade om vädret och min häst dragit en slutsats om att jag har en instabil personlighetsstörning. Vilket ingen läkare under mina 15 år inom psykiatrin ens nämnt.

Har i alla fall beslutat att överklaga min LPT igen då jag sist inte fick någon möjlighet till att uttala mig alls.
Så nu har jag i alla fall något att skriva på under de närmaste dagarna. Alltid något att göra liksom.
 
Har idag fått papper från förvaltningsrätten om att min LPT förlängs och insett att det bygger på bevis som jag inte förstår hur de kan ha fått fram.
Bland annat har den oberoende läkaren jag träffade i typ tio minuter och pratade om vädret och min häst dragit en slutsats om att jag har en instabil personlighetsstörning. Vilket ingen läkare under mina 15 år inom psykiatrin ens nämnt.

Har i alla fall beslutat att överklaga min LPT igen då jag sist inte fick någon möjlighet till att uttala mig alls.
Så nu har jag i alla fall något att skriva på under de närmaste dagarna. Alltid något att göra liksom.
Men är det bara en psykiater som bestämmer och skriver beslut? Det borde ju vara tre? Eller funkar de inte så där? Har ingen annan psykiater haft nåt att säga heller?
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag insjuknade i hög feber i mitten av november. Två veckor senare sökte jag vård då febern aldrig gick ner, skickades till...
2
Svar
20
· Visningar
1 319
Senast: manda
·
Kropp & Själ Hur pratar man med vårdcentralsläkare så att man faktiskt får hjälp? Jag har inte sökt vård på VC på många år nu eftersom de aldrig...
2 3 4
Svar
61
· Visningar
9 336
Senast: Raderad medlem 68338
·
Kropp & Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
3 973
Senast: Yrsel
·
Kropp & Själ (det har tagit mig ex antal timmar att våga/orka skriva det här så snälla, var snäll med mig) Jag mår inte så bra just nu så om något...
Svar
1
· Visningar
924
Senast: mandalaki
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp