Inlåst på psyk utan behandling

parellikusken

Trådstartare
Behöver skriva av mig lite..

Är inlagd på psyk sedan sju veckor tillbaka. Är inte första gången utan sjunde gången sedan november. Är inlagd för svårbehandlad svår depression, antagligen utlöst av stress. Haft upprepade depressioner sedan tonåren och varit i kontakt med psykiatrin i 15 år.

Har ständigt suicidtankar och för drygt två veckor sedan tog jag en överdos och fick åka ambulans tillbaka till sjukhuset igen. Släpp intensiven i alla fall.
Men sedan dess har jag varit inlagd på LPT och saknar numera all form av frihet och makt över mitt eget liv.

Jag får gå ut med anhöriga, men familjen bor 80 mil bort och jag har svårt för att be vänner komma hit och hämta och lämna mig. Vill inte vara till besvär. I övrigt har jag inga möjligheter alls att ta mig ut, utan jag är fast inne på avdelningen.
På avdelningen finns ingenting att göra och jag har blivit less på att titta på Netflix och är rejält less på att läsa de feelgood-romaner som finns till hands. Inte alls min typ av litteratur.

Men det stora problemet är att jag inte får någon behandling mot min depression, efter min överdos har de tagit bort all min medicinering så äter ingen form av antidepressiva, får ingen ångestdämpande och får ingen sömnmedicin.
Det har gjort att jag börjat må betydligt sämre samt att jag sover väldigt dåligt.
Just nu förvaras jag bara i väntan på att kommunen ska komma igång med boendestöd till mig. Då kommer jag kunna få bli utskriven, men tills dess är jag inlåst här.
Efter det är jag hänvisad till öppenvården igen. Det kommer ta kommunen tre veckor att fixa med boendestöd, vilket är en evighet här inne.

Allt känns rakt igenom hopplöst, kan inte se hur min depression förväntas bli bättre utan vare sig medicinering, samtalsterapi eller annan form av behandling. Det känns som att de har gett upp om att jag ska bli bättre och bara förvarar mig här inne tills dess att de kan skriva ut mig, oavsett om jag mår bättre eller inte.
Enda gången jag fått träffa läkaren på tre veckor har varit i förvaltningsrätten när de skulle förlänga min LPT.

Hur ska jag göra för att få någon behandling, för att kunna må bättre?
Har de rätt att förvara mig här utan att ge mig någon form av behandling?
 
På avdelningen finns ingenting att göra och jag har blivit less på att titta på Netflix och är rejält less på att läsa de feelgood-romaner som finns till hands. Inte alls min typ av litteratur.
Kan du inte låna eller köpa böcker och ladda ned till telefonen? Jag brukar låna böcker på biblioteket och ladda ned till telefon, alltså via hemsidan.

I övrigt vet jag inte vad jag ska säga, känner igen det där med förvaring. Jag hoppas du mår bättre snart ❤.
 
Kan du inte låna eller köpa böcker och ladda ned till telefonen? Jag brukar låna böcker på biblioteket och ladda ned till telefon, alltså via hemsidan.

I övrigt vet jag inte vad jag ska säga, känner igen det där med förvaring. Jag hoppas du mår bättre snart ❤.
Tack för tipset! Kan ju ladda ned till datorn, har en rätt liten telefon.

Känns långt borta att få må bättre.
 
Men herregud! Är det så psykvården fungerar så där?!

Du behöver ju hjälp. Inte förvaring.

Kan du motionera på nåt vis? Har du något dagsprogram? Får du gå ut på promenad med personalen? Spela spel, pussla? Har ni någon terapisal där man kan handarbeta eller snickra? Ordnas det nåt program (musik, bingo, vadsomhelst?)
 
Det låter ju helt absurt att de tagit bort din medicinering! Usch, vad jag lider med dig. Finns det ingen där inne du känner att du kan prata med? Som du kan visa det du skrivit för? Sådär kan du ju inte ha det :(

Skickar en kram, om du vill ha ❤
 
Men herregud! Är det så psykvården fungerar så där?!

Du behöver ju hjälp. Inte förvaring.

Kan du motionera på nåt vis? Har du något dagsprogram? Får du gå ut på promenad med personalen? Spela spel, pussla? Har ni någon terapisal där man kan handarbeta eller snickra? Ordnas det nåt program (musik, bingo, vadsomhelst?)
Det är tyvärr så psykiatrin fungerar i en del fall, för andra fungerar det bättre.

Jag får gå ut med personal, men de har aldrig tid när jag frågar så gett upp om det nu. Känns som att jag är bortprioriterad.

Det finns en konstatelje, men dit får jag inte gå så har inte tillgång till den trots att där jobbar två skötare. Förstår inte riktigt hur de tänker.
Ordnas inget program. Det skulle säkert kunna göras, men då skyltarna hellre väljer att sitta och prata och skratta högt med varandra i korridoren så händer inget.
 
Det är tyvärr så psykiatrin fungerar i en del fall, för andra fungerar det bättre.

Jag får gå ut med personal, men de har aldrig tid när jag frågar så gett upp om det nu. Känns som att jag är bortprioriterad.

Det finns en konstatelje, men dit får jag inte gå så har inte tillgång till den trots att där jobbar två skötare. Förstår inte riktigt hur de tänker.
Ordnas inget program. Det skulle säkert kunna göras, men då skyltarna hellre väljer att sitta och prata och skratta högt med varandra i korridoren så händer inget.
Har du en egenvårdare? Prata med denna! Om inte så för fram allt detta till din läkare pronto!
 
Det låter ju helt absurt att de tagit bort din medicinering! Usch, vad jag lider med dig. Finns det ingen där inne du känner att du kan prata med? Som du kan visa det du skrivit för? Sådär kan du ju inte ha det :(

Skickar en kram, om du vill ha ❤
De säger att eftersom jag trots medicin tog en överdos så hjälper bevisligen inte medicinen, då kan de lika gärna ta bort den. Och jag har under alla år inom psyk ätit mig igenom FASS så finns inte så mycket mer att prova anser läkaren.

Har pratat med en sköterska om det, men får ingen hjälp därifrån.
 
Alla mår sämre av sysslolöshet. Speciellt på sjukhus. Det är helt normalt! Och att vara inne hela tiden gör ju att man sover dåligt. Har du inte någon stödperson som kan hjälpa dig ? Finns det någon stödförening där tex med fd patienter som fungerar som hjälp ?
 
De säger att eftersom jag trots medicin tog en överdos så hjälper bevisligen inte medicinen, då kan de lika gärna ta bort den. Och jag har under alla år inom psyk ätit mig igenom FASS så finns inte så mycket mer att prova anser läkaren.

Har pratat med en sköterska om det, men får ingen hjälp därifrån.
Vet inte vad jag ska säga :( :heart
 
Låter ju helt vansinnigt, vem har ens en tillstymmelse till att ens börja må bättre av att bli förvarad i ett sånt där "vakuum" :eek:

Gissar att du inte bor i närheten, annars hade jag kunnat erbjuda lite Skruttgos (i ärlighetens namn mest Skruttbus i 320 knyck :angel:)

64225237_2214664428654149_3657931458825158656_n.jpg
 
Låter ju helt vansinnigt, vem har ens en tillstymmelse till att ens börja må bättre av att bli förvarad i ett sånt där "vakuum" :eek:

Gissar att du inte bor i närheten, annars hade jag kunnat erbjuda lite Skruttgos (i ärlighetens namn mest Skruttbus i 320 knyck :angel:)

64225237_2214664428654149_3657931458825158656_n.jpg
Känns mest som att de gett upp hoppet om att de ska kunna hjälpa mig och väntar på att kunna skriva ut mig och lämna över ansvaret till öppenvården.
Känns som att det borde finnas en behandlingsplan, men den har jag inte fått ta del av.

Bor i Göteborg, så antar att det är långt bort.
 
Känns mest som att de gett upp hoppet om att de ska kunna hjälpa mig och väntar på att kunna skriva ut mig och lämna över ansvaret till öppenvården.
Känns som att det borde finnas en behandlingsplan, men den har jag inte fått ta del av.

Bor i Göteborg, så antar att det är långt bort.
Har du läst boken, konsten att fejka arabiska av Lina Liman? Din historia låter väldigt lik hennes :cry:
 
Känns mest som att de gett upp hoppet om att de ska kunna hjälpa mig och väntar på att kunna skriva ut mig och lämna över ansvaret till öppenvården.
Känns som att det borde finnas en behandlingsplan, men den har jag inte fått ta del av.

Bor i Göteborg, så antar att det är långt bort.

Helt gräsligt är det. Har de provat allt, så får de tänka om, komma på nya infallsvinklar. N å g o t måste ju finnas att göra liksom!

Jo, 84 mil ju är inte nästgårds direkt :down:
 
Behöver skriva av mig lite..

Är inlagd på psyk sedan sju veckor tillbaka. Är inte första gången utan sjunde gången sedan november. Är inlagd för svårbehandlad svår depression, antagligen utlöst av stress. Haft upprepade depressioner sedan tonåren och varit i kontakt med psykiatrin i 15 år.

Har ständigt suicidtankar och för drygt två veckor sedan tog jag en överdos och fick åka ambulans tillbaka till sjukhuset igen. Släpp intensiven i alla fall.
Men sedan dess har jag varit inlagd på LPT och saknar numera all form av frihet och makt över mitt eget liv.

Jag får gå ut med anhöriga, men familjen bor 80 mil bort och jag har svårt för att be vänner komma hit och hämta och lämna mig. Vill inte vara till besvär. I övrigt har jag inga möjligheter alls att ta mig ut, utan jag är fast inne på avdelningen.
På avdelningen finns ingenting att göra och jag har blivit less på att titta på Netflix och är rejält less på att läsa de feelgood-romaner som finns till hands. Inte alls min typ av litteratur.

Men det stora problemet är att jag inte får någon behandling mot min depression, efter min överdos har de tagit bort all min medicinering så äter ingen form av antidepressiva, får ingen ångestdämpande och får ingen sömnmedicin.
Det har gjort att jag börjat må betydligt sämre samt att jag sover väldigt dåligt.
Just nu förvaras jag bara i väntan på att kommunen ska komma igång med boendestöd till mig. Då kommer jag kunna få bli utskriven, men tills dess är jag inlåst här.
Efter det är jag hänvisad till öppenvården igen. Det kommer ta kommunen tre veckor att fixa med boendestöd, vilket är en evighet här inne.

Allt känns rakt igenom hopplöst, kan inte se hur min depression förväntas bli bättre utan vare sig medicinering, samtalsterapi eller annan form av behandling. Det känns som att de har gett upp om att jag ska bli bättre och bara förvarar mig här inne tills dess att de kan skriva ut mig, oavsett om jag mår bättre eller inte.
Enda gången jag fått träffa läkaren på tre veckor har varit i förvaltningsrätten när de skulle förlänga min LPT.

Hur ska jag göra för att få någon behandling, för att kunna må bättre?
Har de rätt att förvara mig här utan att ge mig någon form av behandling?
Vilken oerhört tuff situation.

Vet dina vänner om att du är inlagd igen?

Kan du trots att du känner en ovilja att vara till besvär ändå be någon av dem att hälsa på dig och ta med dig ut? De kanske skulle uppskatta förtroendet och bli glada att få hjälpa dig? Jag hade gärna följt med dig ut och vi känner liksom inte ens varandra!
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag insjuknade i hög feber i mitten av november. Två veckor senare sökte jag vård då febern aldrig gick ner, skickades till...
2
Svar
20
· Visningar
1 205
Senast: manda
·
Kropp & Själ Hur pratar man med vårdcentralsläkare så att man faktiskt får hjälp? Jag har inte sökt vård på VC på många år nu eftersom de aldrig...
2 3 4
Svar
61
· Visningar
9 082
Senast: tornblomma
·
Kropp & Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
3 894
Senast: Yrsel
·
Kropp & Själ (det har tagit mig ex antal timmar att våga/orka skriva det här så snälla, var snäll med mig) Jag mår inte så bra just nu så om något...
Svar
1
· Visningar
905
Senast: mandalaki
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp