Inte en dagbok

Bukefalos 30 år!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.
 

Älskar att inte "hitta på" nåt på fredagskvällar. Att efter jobbet komma hem till katten, tända en brasa och lite ljus, fixa en enkel men god fredagsmiddag och sen efter maten ta katten med i soffan och kolla på skräpprogram på tv - det är livet för mig det.
Tidig läggning och ta vara på helgen 👍🏻
 
Hm. Jag kan på ett sätt minnas att jag kände liknande när min äldsta var nyfödd. Som att all min frihet var borta och jag var fast i något som kändes låst och svårt... Det var en förlossningsdepression som talade.
Ikväll däremot. Mina barn och jag har bakat pizza, sett på film, fuldansat i badrummet, kramats och pussats och läst och nu sitter jag i mörkret för att stora ska somna. Senare ska jag smyga ner och se en stund på tv innan jag också lägger mig. Jag är helt slut, men det är tiden med mina barn som är livet.
Jag hade gärna ätit hemgjord pizza men orkar inte dra igång något sådant just nu. Så blev rester.
Just fredagar tycker jag annars är trevligt oftast att göra någonting och inte bara glo in i en vägg.
Sett på Färjan (SVT serie). Bebis satt i sin björn men vänd mot mig. Som hon tycker mer och mer om. Kändes för blodigt för att hon skulle få titta mot tv:n.
Sen har vi ammat mm som vanligt.
Jag är så trött.
Brasa och sånt lät mysigt men då måste jag ta in ved. Får göra det imorgon. Har luftvärmepumpen igång och några element så är ändå helt ok temp.
 
Jag hade gärna ätit hemgjord pizza men orkar inte dra igång något sådant just nu. Så blev rester.
Just fredagar tycker jag annars är trevligt oftast att göra någonting och inte bara glo in i en vägg.
Sett på Färjan (SVT serie). Bebis satt i sin björn men vänd mot mig. Som hon tycker mer och mer om. Kändes för blodigt för att hon skulle få titta mot tv:n.
Sen har vi ammat mm som vanligt.
Jag är så trött.
Brasa och sånt lät mysigt men då måste jag ta in ved. Får göra det imorgon. Har luftvärmepumpen igång och några element så är ändå helt ok temp.
Du kan ju försöka sikta på en mysig lördagkväll istället kanske? Någonting enkelt men trevligt. Tacoplock till dig och en riktigt bra film eller något? Bjud över en vän eller mamma, boka in ett videosamtal med någon vän du saknar?
 
Jag hade gärna ätit hemgjord pizza men orkar inte dra igång något sådant just nu. Så blev rester.
Just fredagar tycker jag annars är trevligt oftast att göra någonting och inte bara glo in i en vägg.
Sett på Färjan (SVT serie). Bebis satt i sin björn men vänd mot mig. Som hon tycker mer och mer om. Kändes för blodigt för att hon skulle få titta mot tv:n.
Sen har vi ammat mm som vanligt.
Jag är så trött.
Brasa och sånt lät mysigt men då måste jag ta in ved. Får göra det imorgon. Har luftvärmepumpen igång och några element så är ändå helt ok temp.
Poängen är inte om man gör ditten eller datten, menade inte att få det att låta duktigt eller så. Utan att livet är i det lilla, och i vardagen du skapar med ditt barn ❤️
 
Vad tycker du om att göra när du är hemma och kan göra precis vad du vill? (Med hänsyn till babyn).
Jag menar, alla är vi ju olika och gillar olika saker. Det jag gillar tycker nån annan är rena pesten och vice versa.

Jag förstår att du kan sakna ditt tidigare liv, stora förändringar är inte så lätta alla gånger. Och man måste låta sig känna alla känslor, det är okej att det känns jobbigt.

Känslor är inte farligt! Trollen spricker i solsken och känslor lägger sig när man inte försöker pressa undan dem. Försök observera de känslor som kommer, skriv t.ex ner vad du känner. Lättare sagt än gjort, jag vet. Men genom att sätta ord på vad du känner så är det lättare att ta itu med det som känns jobbigt.
 
Men alltså, du skriver vet inte vad du sja hitta på ikväll? Vara med din dotter hemma i lugn och ro. Som de flesta småbarnsföräldrar gör.

Du vill leva skriver du? Vad exakt menar du Att leva är? Festa ? Dricka alkohol? Då är du farligt fel ute.

Att leva är som småbarnsförälder att ta hand om sitt barn och dess behov i första hand.
Med leva menar jag må bra. Ta in livet. Sen exakt vad det är vet jag inte exakt. Det beror nog mycket på.
Jag var lite ledsen igår då P skulle kommit och vi skulle äta mm men han sa att han sen inte orkade då det var så mycket på jobbet. Övertid mm. Och det kom så sent så jag hade inte heller någon tid att förbereda nånting annat. Bjuda hem någon tex. Vilket jag iofs ändå inte hade orkat.

Så ja. Jag vet inte men leva och må bra.
 
Med leva menar jag må bra. Ta in livet. Sen exakt vad det är vet jag inte exakt. Det beror nog mycket på.
Jag var lite ledsen igår då P skulle kommit och vi skulle äta mm men han sa att han sen inte orkade då det var så mycket på jobbet. Övertid mm. Och det kom så sent så jag hade inte heller någon tid att förbereda nånting annat. Bjuda hem någon tex. Vilket jag iofs ändå inte hade orkat.

Så ja. Jag vet inte men leva och må bra.
Då får du fundera ut vad just DU behöver för att "leva och må bra". Dags att släppa P nu, kanske?
 
Jag tänker att barn vänder upp och ner på livet för många. För mig var det långa barnvagnspromenader som fick hjärnan på rätt köl. Sen upplevde jag småbarnslivet som lite tråkigt ofta, bebisar är urgulliga men jag var rastlös ibland. Så, många och långa promenader. Mycket lattemorsa-grejer, så jag tänker att du kanske ska gå och fika lite mer? Ta med en bok, bebis i vagn och titta på folk. Mammagrupp via bvc?
 
Hur tänker du att du ska bli mera nöjd med din tillvaro? Hur kan du skapa en tillvaro du är mera nöjd med?
Du kan inte förlita dig på att andra ska göra det för dig. Du kan inte ens förvänta dig det.

Svåra frågor. Den har jag hållt på med i massa år. Kanske hela livet?
Eftersom jag sällan är helt nöjd oavsett vad. Jag kan alltid göra något lite bättre, lite mer eller lite mindre. Känna ännu mer. Känna ingenting.

Nej jag förlitar mig inte på andra. Tråkigt om det framstår så. Men visst har jag förhoppningar och förväntningar. Speciellt på de som står mig närmast. Liksom mig själv. Jag förväntar mig saker. Att jag ska uppnå nånting och hålla mig inom det jag tycker är vettigt. Ingenting annat. Det är när jag inte kan det av vilken anledning det än må vara det är då det rasar allting och det rasar fort. Jag hinner inte alls med.
 
Grejen är att det ofta är bättre att ha ingen än personer som inte är bra för en. Man kan skaffa nya vänner efter vägen med ☺️
Lära sig trivas i sitt eget sällskap är jätteviktigt!
Bra att du skrev det. Håller fullständigt med.
Jag har gjort mig av med några sk. vänner och oj vad det har känns skönt efter en tid. De vännerna har inte varit skadliga för mig men de har tagit mera energi än de gett.
Ganska enkel ekvation - bort med dem!
 
Grejen är att det ofta är bättre att ha ingen än personer som inte är bra för en. Man kan skaffa nya vänner efter vägen med ☺️
Lära sig trivas i sitt eget sällskap är jätteviktigt!
Jag har bra vänner. Men ju bättre de är desto svårare för mig att vara helt öppen med exakt hur jag känner om allt. Jag vill finnas för dem i alla lägen.
Någon enstaka jag kan vara verkligen helt öppen med men som sagt hon bor långt bort. Och lite samma där att jag vill inte ösa ur mig all möjlig skit.
Till P och tex F öser jag ur mig saker. Det kanske är fel mot den men sån är jag verkligen inte mot alla. De får se och känna av mina mindre fina sidor.
 
Jag har bra vänner. Men ju bättre de är desto svårare för mig att vara helt öppen med exakt hur jag känner om allt. Jag vill finnas för dem i alla lägen.
Någon enstaka jag kan vara verkligen helt öppen med men som sagt hon bor långt bort. Och lite samma där att jag vill inte ösa ur mig all möjlig skit.
Till P och tex F öser jag ur mig saker. Det kanske är fel mot den men sån är jag verkligen inte mot alla. De får se och känna av mina mindre fina sidor.
Börja skriva dagbok - en riktig, på papper i en vacker bok. Ös ur dig där! Jätteskönt och effektivt, om du frågar mig.
 
Svåra frågor. Den har jag hållt på med i massa år. Kanske hela livet?
Eftersom jag sällan är helt nöjd oavsett vad. Jag kan alltid göra något lite bättre, lite mer eller lite mindre. Känna ännu mer. Känna ingenting.

Nej jag förlitar mig inte på andra. Tråkigt om det framstår så. Men visst har jag förhoppningar och förväntningar. Speciellt på de som står mig närmast. Liksom mig själv. Jag förväntar mig saker. Att jag ska uppnå nånting och hålla mig inom det jag tycker är vettigt. Ingenting annat. Det är när jag inte kan det av vilken anledning det än må vara det är då det rasar allting och det rasar fort. Jag hinner inte alls med.
Fast det handlar mindre om vad du är BRA på. Snarare vad du behöver komma underfund med är vad du TRIVS med att göra, oavsett om du är "bra" på det eller inte... Sådant som får dig att känna dig tillfreds, lugn, nöjd, inspirerad, osv.
 
Svåra frågor. Den har jag hållt på med i massa år. Kanske hela livet?
Eftersom jag sällan är helt nöjd oavsett vad. Jag kan alltid göra något lite bättre, lite mer eller lite mindre. Känna ännu mer. Känna ingenting.

Nej jag förlitar mig inte på andra. Tråkigt om det framstår så. Men visst har jag förhoppningar och förväntningar. Speciellt på de som står mig närmast. Liksom mig själv. Jag förväntar mig saker. Att jag ska uppnå nånting och hålla mig inom det jag tycker är vettigt. Ingenting annat. Det är när jag inte kan det av vilken anledning det än må vara det är då det rasar allting och det rasar fort. Jag hinner inte alls med.
Jag känner igen mig lite i det du skriver. Jag har andra problem än dig. Men jag känner mig sällan helt nöjd fast jag egentligen lever det liv jag vill. Jag har funderat mycket på det och jag tänker ofta "när jag är piggare kommer det bli bättre", "när bebis är större är allt mycket enklare", "i framtiden kommer det vara si och så". Men livet pågår ju nu. Jag mår bättre om jag fokuserar på de små sakerna som ju är livet. De vackra färgerna i skogen just nu, allt jag faktiskt har gjort fast jag inte är helt frisk. De små stunderna mitt barn har tid att spendera med mig (nu en upptagen tonåring) en kopp te i höstsolen mm. Alltså att leva mer i nuet än att gå och vänta på en framtid som kanske ändå inte blir som man planerat. Kanske inte är så du tänker och jag minns också att det var tufft med bebis (kände mig också väldigt låst). Men jag tror att vi är många som tänker "sen" och då går miste om det som sker nu.

Jag har haft en del psykisk ohälsa under mitt barns uppväxt och jag kan känna en viss sorg över att jag inte kunde ta tillvara på vår tid tillsammans på ett bättre sätt. Så ta all hjälp du kan till att må bättre och få en bra tillvaro med din dotter ❤️.
 
Just nu har jag funderat på detta med mängd och vem som bestämmer när någonting blir för mycket.
Två flaskor vin under en kväll är inte jättemycket. Eller några glas whisky?
Kanske iofs inte jättebra dricka båda under en kväll.
Har egentligen ingen som helst lust att tänka på detta. Jag borde passa på att sova nu innan nästa uppvak men det går inte med alla dessa tankar i huvudet.
Blir snart tokig på mig själv.
TVÅ flaskor vin är oerhört mycket! Oerhört mycket.
"Några" glas whisky blir jag plakat av.

Att ens ha det tankesättet tyder på en ganska upparbetad tolerans mot alkohol.

Hur som helst är det inget du ska ägna tankemöda åt.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Mamma
  • Vägskäl
  • Ofrivillig ensamhet
  • Alkohol

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp