IPCC:s senaste rapport

[farin]

Så ok vi säger att ingen i tråden tog upp speciellt vad de själva kan göra i frågan och fokuserar på det här.

https://www.dn.se/kultur/sa-skapas-...vbvzr9xxk2siJQHyqPyX3ZlV8RfWgXQ5eaoirkfyIOJ10



Men det är där lite hela aktionen gått i stå i världen.

Och i och med vad som hände på 70- och 90-talet ska vi nu inte göra nånting?

Det kanske är ok för dig men det är inte det för mig.

 

[farin]

Det fetade. Ja till viss del, men samtidigt är det marknaden som i många instanser styr över konsumtionen.

Produkter göra inte med syftet att hålla för evigt. Saker du behöver i vardagen, din telefon, ditt kylskåp, ditt färdmedel, dina kläder och så vidare har en livslängd som i de allra flesta fall hålls medvetet kortare för att du som konsument ska tvingas ersätta den. De är ju inget alternativ t.ex att inte köpa en ny telefon när din gamla går sönder så där är ju konsumentmakten låg.

Absolut, det är visat att många företag producerar varor som är tänkta att gå sönder efter en viss tid, vilket i sig ör flr jäkligt. Där hoppas jag att en kombination av konsumenters påtryckningar, politiska insatser (kräva att företagen står för kostnaden och ansvaret att återvinna dessa produkter till exempel) kan förändra detta. Men det finns också ett konsumtionsbeteende att det är viktigt att ha det senaste, den nyaste mobilen, byta ut fungerande vitvaror för att man "måste" renovera köket.

Igen - individen kan inte göra allt, men vi kan göra en del och jag vill välja att göra det jag kan. Inte till varje pris som helst, jag har saker som ger mig så mycket livskvaliteten att jag inte klarar att välja bort dem, men jag reflekterar och gör aktiva val.

 

[Nahar]

Ja! Jag är helt övertygad om mindre arbete skulle ha en positiv effekt. Jag tror vi skulle konsumera mindre, både för att behovet att fylla det där tomrummet kanske inte finns i samma utsträckning och för att folk om sagt skulle ha tid att ägna sig åt sådant som i längden är bra för miljön som att odla själv, tillverka saker själv, göra mer från grunden osv.

Jag skulle fortfarande behöva en bil med tanke på hur jag bor, men jag skulle som sagt kunna minska mitt åkande rejält om jag slapp jobbpendla så mycket. Och det gör ju också att jag skulle kunna betala lite mer för bränslet om jag inte behövde köpa lika mycket, även om jag också tycker det finns någon sorts moralisk gräns där med tanke på snedfördelningen i storstad/landsbygd. Då tror jag mer på någon sorts sådan lösning. Billigare bränsle där förbindelser är dåliga eller liknande. Kanske personliga subventioner på bränsle beroende på var man bor, jobb osv? Det skulle säkert vara skitsvårt att få till dock.

Sen tycker jag inte heller att något nöjesåk med bilen ibland är fel, eller ens att flyga utomlands är fel utan det handlar om frekvensen. Det känns mer prioriterat att fixa alternativ till sådant som inrikesflyg. Den står för mycket större utsläpp än den utrikes dito och är mycket onödigare, det borde kraftigt begränsas.

Jag tycker det är deppigt att tänka sig att vi liksom inte skulle få resa och se andra delar av världen (om vi vill), och jag tror också att det i många fall kan leda till ett positivt tänk i många aspekter när man får se och lära känna andra länder, kulturer, människor osv på nära håll. Men skulle det t.ex gå att göra en begränsning i stil med "en flygresa per person/år" eller liknande? Ska man bara höja priserna för evigt blir det fortfarande så att de drabbar den lilla människan medan överklassen kör på som vanligt. De som inte är rika tror jag heller inte flyger så mycket, det är det frekventa man måste åt.

Bilåkandet på landet tror jag också kan minska om vi ser till att prioritera en omställning till elbil för de som absolut behöver bil, men också att se till att de som bor på landet men med rimligt avstånd till kollektivtrafik inte har bil, eller åtminstone delar en elbil på flera. Vi är så vana vid lyxen att köra överallt, men i min mening är inte det ett rimligt normaltillstånd. Vi har inte råvaruresurserna för att ersätta alla bensinbilar med elbilar heller, så någonstans måste det bli färre bilar också. Jag tycker det är himla konstigt faktiskt att jag är den enda som cyklar in till byn där jag bor, det är faktiskt inte särskilt långt alls, och med en flakcykel med elmotor hade även många av de äldre kunnat cykla. Barnen cyklar ju till skolan men så fort de är 15 så är det moped eller epa som gäller - det är en kulturell grej för de flesta, mer än ett faktiskt behov.

Jag tycker absolut att nöjesåk och flyga är fel i dagsläget. Vi behöver inte bara minska, vi behöver totalt stoppa, och det inom absolut max tio år, men helst mycket mindre än så. Tåg, elektrisk rideshare/hyrbil, det är vad vi borde ha att röra oss med just nu anser jag. Och det går faktiskt att ta tåg ut i EU, till och med hela vägen ner i Sydostasien, även om jag är fly förbannad på att EU inte tar sitt ansvar här och gör tågtrafiken inom EU rimlig att använda.

Absolut att resande kan påverka människor positivt, och jag tycker absolut inte att vi ska stoppa det in the long run. Vi måste bara hitta utsläppsfria alternativ typ igår. Själv har jag seglat mycket och ser det som ett rimligt alternativ, särskilt när nya teknologier kan göra stora, lyxiga, och säkra segelfartyg. Jag tror att själva resan måste vara en del av resan, så att säga, så att fler är villiga att ge den extra tid det tar att resa fossilfritt. Och kanske att vi kan acceptera att det inte går att ta en veckas semester till andra sidan jordklotet, utan mer en månads.

Det är väl bra om det regnar mer, det står ju överallt om hur stor brist det är på sötvatten? Rimligen borde kraftiga regn vara något positivt, vi behöver bara skapa sätt att bättre ta tillvara på vattnet?

För det första så kommer nederbörden i Sverige minska totalt, även om vi har stora regnoväder (eller har minskat, om vi kollar sedan 2018 då inga magasin har återhämtat sig helt). För det andra så kan vi inte ta tillvara på vattnet för att t.ex. se till att skogsbränder inte sker, eller se till att fält inte torkar ut. Naturen här är anpassad till mer jämnt fördelat regnfall, och klarar inte torka följt av massiva regnfall. Så även om vi människor skulle hitta på sätt att magasinera mer vatten så skulle det inte ha någon större effekt på jordbruk och miljö.

Nu har jag ju inte djupdykt i ämnet men tittar man SMHIs statistik så är det ju inget som verkar speciellt avvikande. När det ju iofs bara data fram till 2020 men där kan man inte se någon markant ökning över tid utan det kommer och går hur mycket extremregn det är.

Problemet med översvämningar nu tror jag är mer relaterat till hur vi bygger. DEt är för mycket asfalt, för mycket trädäck och stenläggningar på alla villatomter, samma hänsyn tas inte längre vid husbyggen om marknivåer, vad det är för grund osv som när man förr i tiden såg till att bygga på en höjd istället för en sänka just för att inte få en vattenfylld källare osv. Vattnet har i städerna ingenstans att ta vägen längre. Pga ekonomi och slarv är dagvattenledningar för dåligt dimensionerade i kombination då med minskade grönytor osv.

Sverige har haft extremt nederbörd förr, men det händer inte lika ofta här som i t.ex många tropiska länder. Där det är vanligare har man lärt sig respektera det på ett annat sätt, här är vi lite mer whatever och kan glömma hur det kan bli. Det är ju också lätt för oss människor att dra parallellen våra hus och vägar regnar sönder = domedagen när naturen naturligt har regnat sönder i miljontals år. Den skiter väl i om vi har en väg någonstans. Ibland är det som att vi som människor blir så otroligt kränkta över att vi inte kan tämja varje aspekt av naturen utan istället bara får acceptera att den har sin gilla gång.

Det här betyder inte att jag anser att klimatförändringar pga oss inte existerar, utan att just i det här fallet tror jag det främst har andra orsaker.

Det har inte främst andra orsaker. IPCC fastslår med stor säkerhet i sin nya rapport att även om vi inte kan koppla individuella väderfenomen till klimatkrisen så har frekvensen ökat över vad vi skulle förvänta oss utan, och kommer att fortsätta öka. Här i Sverige kommer vi få torrare klimat/mindre nederbörd kombinerat med stormar och skyfall. Det handlar, som jag skrev i mitt svar till Vilde ovan, om mer än att vi människor ska ha vatten. Det påverkar miljön runt om oss på ett sätt som gör det svårt att t.ex. säkra matproduktionen eller se till att våra skogar binder co2. Träd under torka har avsevärt försämrad fotosyntes och kan till och med ta upp mindre co2 än vad de släpper ut om de är tillräckligt stressade.

 

[Badger]

Och i och med vad som hände på 70- och 90-talet ska vi nu inte göra nånting?

Det kanske är ok för dig men det är inte det för mig.

Jag förstår inte alls hur du menar. Tycker du att jag argumenterar för att göra ingenting så får det vara så.

Jag trodde jag argumenterade för att se till att politikerna gjorde någonting också, inte bara enstaka individer.

 

[farin]

Jag förstår inte alls hur du menar. Tycker du att jag argumenterar för att göra ingenting så får det vara så.

Jag trodde jag argumenterade för att se till att politikerna gjorde någonting också, inte bara enstaka individer.

Då uppfattar jag det fel, jag uppfattar det som att du inte tycker det spelar någon roll vad vi som individer gör för att andra (politiker, företag) inte gör och det är det jag vänder mig mot.

Som jag skrivit (jag tycker att jag är tydlig men såklart kanske det inte är så) så tycker jag att alla ska bidra, enskilda individer, politiker, företag(sledare) på den nivå man kan. Politiker och företag borde ha större påverkan på resultatet men även det vi gör som inidiver gör skillnad.

 

[sjoberga]

Tydligen började under 80-talet våra länder en väg som skulle gå mot lägre koldioxidutsläpp styrt från statens sida. Men oljebolagen lyckades häva den trenden och lägga ansvaret helt på privat konsumtion istället. Dock verkar beteendeförändringar hos enskilda människor hur mycket vi än gör, bara kunna påverka 8 procent av utsläppsminskningarna. Det är de stora bolagens försök att skifta ett helt jätteprojekt till enskilda privatpersoner i hopp om att absolut ingenting ska hända.

Det man missar i den observationen är att den mänskliga påverkan är 100 procent av utsläppen som mäts och att alla människor också är privatpersoner.

Det är människor som både arbetar i och beslutar i de små och stora bolagen och det är människor som står bakom politiska beslut.

(Om man begränsar sig till att en enskild människa = en privatperson = en konsumentmakt och hur miljömedvetet man agerar i övrigt när man har fritid - stämmer säkert siffran. Jag tror att det är ett ganska gravt problem i många frågor; eftersom det främjar "Någon Annan"-ismen).

 

[Badger]

Då uppfattar jag det fel, jag uppfattar det som att du inte tycker det spelar någon roll vad vi som individer gör för att andra (politiker, företag) inte gör och det är det jag vänder mig mot.

Som jag skrivit (jag tycker att jag är tydlig men såklart kanske det inte är så) så tycker jag att alla ska bidra, enskilda individer, politiker, företag(sledare) på den nivå man kan. Politiker och företag borde ha större påverkan på resultatet men även det vi gör som inidiver gör skillnad.

Nej självklart anser jag att varje individ bör och kan bidra och gör det själv. Men vi måste för att någonting ska hända se till att alla bidrar (lite vare sig de faktiskt vill eller inte).

Staten påverkar sådant genom subventioner och skatter och beslut om cykelvägar och motorvägar.

Om staten bygger raka, säkra, lättillgängliga cykelvägar genom alla städer, där cykelvägen alltid är prioriterad framför bilvägen och tryggt avskild, så att alla som har 5 km till jobbet kan cykla, dvs 50% av varje stads befolkning verkar kunna ha detta med bra cykelvägar. 5 km tar 15 minuter att cykla. Då kanske det finns lite energiuttag kvar för de människor med långt till jobbet att åka bil på landet och plats på tunnelbanan/bussen i stan.

Men om vägverket och kommunerna bara bygger motorvägar och orimliga osäkra farliga cykelvägar som går mitt i trafiken och tar kilometerlånga omvägar som nu. Ja då blir det ju ingen cykling och inget konto kvar för dem som har långt. Om de bygger 2+1 vägar utan cykelvägar mellan orter och stad då lyckas de rent av minska cyklingen, vilket de gör. Cyklingen minskar hela tiden. Det är tydligen ett oerhört tapp sedan 80-talet, speciellt för barn (vilket gör osäkrare skolvägar då barnen skjutsas med bil dessutom + sämre folkhälsa. Så sjukvårdskostnaderna går upp både för skadade barn och för ohälsan då de blir äldre)

Om staten låter järnvägen bära större delen av sina kostnader men subventionerar flyget, som de gör. Ja då flyger människor mer. Om staten subventionerar byte av båt för att fiska och subventionerar fossilt bränsle till båtar, ja då fiskar vi ut mer. Om de förbjöd trålning och tog bort subventionerna skulle det minska och kanske gynna kustnära mindre båtar.

Om staten gynnar kalhyggen och skogsplantering ja då ökar hyggen och skogsplantering, som de gör och som det blir. Speciellt om de inte har någon kontrollfunktion för att se om hyggena deras egna bolag gör följer några regler. Om staten gynnar stora bondgårdar med en gröda och konstgödsel då slås bönder ut och egendomar ihop osv. Om staten förstör sina skogar och tar skog från skogsägare som skött sin skog väl, ja då sköter skogsägare sin skog sämre.

Subventionerar vi postpaket ja då ökar internethandel och transporter. Räknar staten på utsläpp utan konsumtion, ja då kan det verka som att alla utsläpp vi konsumerar i Kina inte har med oss att göra. osv.

Så politik skatter, subventioner spelar gigantisk roll.

Så jag tänker återvända till individen. Om det visar sig att barn inte lär sig något i skolan i Sverige så är det ju ingen som säger att om vi främst alla individer lär ett barn att läsa kommer det att bli bättre. Utan vi reagerar och vill rösta på ett annat parti.

 

[Badger]

Nej självklart anser jag att varje individ bör och kan bidra och gör det själv. Men vi måste för att någonting ska hända se till att alla bidrar (lite vare sig de faktiskt vill eller inte).

Staten påverkar sådant genom subventioner och skatter och beslut om cykelvägar och motorvägar.

Om staten bygger raka, säkra, lättillgängliga cykelvägar genom alla städer, där cykelvägen alltid är prioriterad framför bilvägen och tryggt avskild, så att alla som har 5 km till jobbet kan cykla, dvs 50% av varje stads befolkning verkar kunna ha detta med bra cykelvägar. 5 km tar 15 minuter att cykla. Då kanske det finns lite energiuttag kvar för de människor med långt till jobbet att åka bil på landet och plats på tunnelbanan/bussen i stan.

Men om vägverket och kommunerna bara bygger motorvägar och orimliga osäkra farliga cykelvägar som går mitt i trafiken och tar kilometerlånga omvägar som nu. Ja då blir det ju ingen cykling och inget konto kvar för dem som har långt. Om de bygger 2+1 vägar utan cykelvägar mellan orter och stad då lyckas de rent av minska cyklingen, vilket de gör. Cyklingen minskar hela tiden. Det är tydligen ett oerhört tapp sedan 80-talet, speciellt för barn (vilket gör osäkrare skolvägar då barnen skjutsas med bil dessutom + sämre folkhälsa. Så sjukvårdskostnaderna går upp både för skadade barn och för ohälsan då de blir äldre)

Om staten låter järnvägen bära större delen av sina kostnader men subventionerar flyget, som de gör. Ja då flyger människor mer. Om staten subventionerar byte av båt för att fiska och subventionerar fossilt bränsle till båtar, ja då fiskar vi ut mer. Om de förbjöd trålning och tog bort subventionerna skulle det minska och kanske gynna kustnära mindre båtar.

Om staten gynnar kalhyggen och skogsplantering ja då ökar hyggen och skogsplantering, som de gör och som det blir. Speciellt om de inte har någon kontrollfunktion för att se om hyggena deras egna bolag gör följer några regler. Om staten gynnar stora bondgårdar med en gröda och konstgödsel då slås bönder ut och egendomar ihop osv. Om staten förstör sina skogar och tar skog från skogsägare som skött sin skog väl, ja då sköter skogsägare sin skog sämre.

Subventionerar vi postpaket ja då ökar internethandel och transporter. Räknar staten på utsläpp utan konsumtion, ja då kan det verka som att alla utsläpp vi konsumerar i Kina inte har med oss att göra. osv.

Så politik skatter, subventioner spelar gigantisk roll.

Så jag tänker återvända till individen. Om det visar sig att barn inte lär sig något i skolan i Sverige så är det ju ingen som säger att om vi främst alla individer lär ett barn att läsa kommer det att bli bättre. Utan vi reagerar och vill rösta på ett annat parti.

@farin så självklart lär jag ju mitt barn att läsa om det inte kan det (faktum är att det är precis det jag gjort med bra resultat med) jag gör allt jag kan, jag kan hjälpa grannens barn med, men jag vill också främst ha till en ändring i skolpolitiken för jag kommer inte tro att det räcker med min lilla insats. Alla individer kanske inte har samma förutsättningar utan hjälp helt enkelt
Samma med klimatet.
Alla har inte de förutsättningarna, tiden, kunskapen, pengarna, att klara det helt själva en och en. Det behövs hjälp från en central instans som i sin tur har hjälp av forskare och utvecklare, styrmedel, skatter och subventioner.

 

[farin]

Nej självklart anser jag att varje individ bör och kan bidra och gör det själv. Men vi måste för att någonting ska hända se till att alla bidrar (lite vare sig de faktiskt vill eller inte).

Staten påverkar sådant genom subventioner och skatter och beslut om cykelvägar och motorvägar.

Om staten bygger raka, säkra, lättillgängliga cykelvägar genom alla städer, där cykelvägen alltid är prioriterad framför bilvägen och tryggt avskild, så att alla som har 5 km till jobbet kan cykla, dvs 50% av varje stads befolkning verkar kunna ha detta med bra cykelvägar. 5 km tar 15 minuter att cykla. Då kanske det finns lite energiuttag kvar för de människor med långt till jobbet att åka bil på landet och plats på tunnelbanan/bussen i stan.

Men om vägverket och kommunerna bara bygger motorvägar och orimliga osäkra farliga cykelvägar som går mitt i trafiken och tar kilometerlånga omvägar som nu. Ja då blir det ju ingen cykling och inget konto kvar för dem som har långt. Om de bygger 2+1 vägar utan cykelvägar mellan orter och stad då lyckas de rent av minska cyklingen, vilket de gör. Cyklingen minskar hela tiden. Det är tydligen ett oerhört tapp sedan 80-talet, speciellt för barn (vilket gör osäkrare skolvägar då barnen skjutsas med bil dessutom + sämre folkhälsa. Så sjukvårdskostnaderna går upp både för skadade barn och för ohälsan då de blir äldre)

Om staten låter järnvägen bära större delen av sina kostnader men subventionerar flyget, som de gör. Ja då flyger människor mer. Om staten subventionerar byte av båt för att fiska och subventionerar fossilt bränsle till båtar, ja då fiskar vi ut mer. Om de förbjöd trålning och tog bort subventionerna skulle det minska och kanske gynna kustnära mindre båtar.

Om staten gynnar kalhyggen och skogsplantering ja då ökar hyggen och skogsplantering, som de gör och som det blir. Speciellt om de inte har någon kontrollfunktion för att se om hyggena deras egna bolag gör följer några regler. Om staten gynnar stora bondgårdar med en gröda och konstgödsel då slås bönder ut och egendomar ihop osv. Om staten förstör sina skogar och tar skog från skogsägare som skött sin skog väl, ja då sköter skogsägare sin skog sämre.

Subventionerar vi postpaket ja då ökar internethandel och transporter. Räknar staten på utsläpp utan konsumtion, ja då kan det verka som att alla utsläpp vi konsumerar i Kina inte har med oss att göra. osv.

Så politik skatter, subventioner spelar gigantisk roll.

Så jag tänker återvända till individen. Om det visar sig att barn inte lär sig något i skolan i Sverige så är det ju ingen som säger att om vi främst alla individer lär ett barn att läsa kommer det att bli bättre. Utan vi reagerar och vill rösta på ett annat parti.

Jag håller med dig, allt ovan behöver göras.

Men igen - hur påverkar vi staten?
Genom demokratiska, fria individuella val. Jag hoppas (men tror tyvärr inte) att tillräckligt många individer ser bortom sin egen vinning i det korta perspektivet och röstar på politiker som vill och vågar ta obekväma beslut som gynnar klimatet.

(Om de finns än och vilka de är vet jag inte i dagsläget.)

 

[Badger]

Jag håller med dig, allt ovan behöver göras.

Men igen - hur påverkar vi staten?
Genom demokratiska, fria individuella val. Jag hoppas (men tror tyvärr inte) att tillräckligt många individer ser bortom sin egen vinning i det korta perspektivet och röstar på politiker som vill och vågar ta obekväma beslut som gynnar klimatet.

(Om de finns än och vilka de är vet jag inte i dagsläget.)

Jo fast vilka? Vilket parti verkar ta klimathotet på allvar? På riktigt riktigt? Det är ju där man måste ge dem en känsla av att man kommer byta parti om de inte har ett bra akut program för det.

Sedan Corona där behövdes det inget vidare individuella val, de smätte på restriktioner snabbt som attan ändå. Alla begrep att det var akut och totalignorerade industrins tjut.

Vägverkets hela planering ligger mot en ökning av bensintrafiken bilar och bygger för det, inte för en ökad cykling. Hur skulle det se ut om Socialstyrelsen körde på en plan för att utöka coronafallen istället för minska dem.

 

[monster1]

En behöver inte leva helt off-grid, eller, jag tycker inte en ska dra det till sådana extremer eftersom med det så upphör också ens möjligheter att påverka samhället nämnvärt. Däremot kan en minska sin personliga påverkan avsevärt genom förändrad livsstil, men det kräver idag ofta väldigt stora förändringar som kan påverka mycket. Ett personligt exempel är att jag såklart inte har bil trots att jag har flera km till närmsta kollektivtrafik och (så länge jag fortfarande jobbar) 3,5 h till jobbet (1,5 med bil). Bor en i stan är det andra utmaningar och det går inte att vända livet upp och ner över en natt. Ekorrhjulet kan bli en labyrint istället bara. Det absolut enklaste en kan göra är att sluta konsumera. En klarar sig oftast på mycket, mycket mindre än en tror. Varje ton co2 gör skillnad.

Oavsett så är det vi behöver nu, i min mening,
politiska påtryckningar genom demonstrationer, blockader, och andra icke-våldsprotester. Det kan alla delta i oavsett ens personliga möjligheter att minska sin påverkan. En kan också prata direkt med politiker, med andra människor. Engagera sig i sitt eget känslomässiga och intellektuella arbete i frågan. Fundera på varför andra gör som de gör och varför en själv gör det - för vi vet ju på ett rent vetenskapligt plan vad som måste ske, men hur får vi människor att vilja? Jag vet vad som fått mig att välja att leva som jag gör, men uppenbarligen känner inte alla som jag. Så hur får vi alla att känna sorgen och ilskan och agera på den?

Jag tror kanske att det finns samband till att vi lever i ett samhälle där döden inte är närvarande och vi lär oss att sorg ska vi gömma undan och skjuta ifrån oss. Men nu behöver vi skrika (bokstavligt och metaforiskt).

Kanske sätta upp denna på kylskåpet eller dela ut på stan:

Visa bifogad fil 75510

 

[monster1]

Två av de där gör jag redan demonstrera och vara aktivist är lite knepigt eftersom jag är kommunaltjänsteman. Ett alternativ är ju förstås att säga upp sig eftersom man känner att de man arbetar för inte lyssnar och istället bli aktivist men jag är inte särskilt säker på att någon lyssnar ändå. Ett problem är ju att samhället har anpassat sig och byggts efter att vi ska resa med bil, det gör att för den som bryter mot den normen så blir det svårare och tyngre.

Jag tog inte körkort förrän jag fyllt 25, istället åkte jag kommunalt ut till min häst. Det innebar 1,5 h enkel resa, buss-tunnelbana-tunnelbana-buss-cykel eller gång 4 km genom skogen och sedan samma väg tillbaka och det orkade jag när jag var 25. En förutsättning var också att det fanns kollektivtrafik, här gick den varje timme eller varje halvtimme (innerstadsbussarna gick såklart oftare än så).

Där jag bor nu är det 7 avgångar per dag första klockan 6.00 och sista tillbaka 18.00, ingen trafik på helgerna. Jag bor på en ort med strax över 200 innevånare (dvs strax över tätorstgränsen) här finns en grundskola där barnen får gå i sammanslagna klasser 1-2, 3-4, 5-6 att den ligger på just vår lilla tätort är väll gammal hävd, men här går även barn från andra orter. Det finns även en liten mataffär, något restaurangliknande och en antikaffär. De är inte samlade i ett centrum. Det finns en idrottsförening men den samarbetar med en annan ort som är större och därför är de flesta träningarna där på den orten. Svenska kyrkan finns inte, men det finns andra kristna samfund representerade som håller i scouter och liknande aktiviteter. Men det här betyder att barn som vill ha fritidsaktivteter typ någon idrott eller så måste blir skjutsade och hämtade med bil, eftersom det är flera mil dit de ska och bussarna inte går med någon form av vettigt intervall. För att inte tala om helgerna när de då inte går alls. Samma om man vill umgås med någon kompis efterskolan som inte bor på samma ort (för de går ju tillsammans från olika orter) då behöver man hämtas eller skjutsas hem. Man blir helt enkelt isolerad om man väljer bort bilen. (eller om då föräldrarna gör det)

 

[vilde]

Nej självklart anser jag att varje individ bör och kan bidra och gör det själv. Men vi måste för att någonting ska hända se till att alla bidrar (lite vare sig de faktiskt vill eller inte).

Staten påverkar sådant genom subventioner och skatter och beslut om cykelvägar och motorvägar.

Om staten bygger raka, säkra, lättillgängliga cykelvägar genom alla städer, där cykelvägen alltid är prioriterad framför bilvägen och tryggt avskild, så att alla som har 5 km till jobbet kan cykla, dvs 50% av varje stads befolkning verkar kunna ha detta med bra cykelvägar. 5 km tar 15 minuter att cykla. Då kanske det finns lite energiuttag kvar för de människor med långt till jobbet att åka bil på landet och plats på tunnelbanan/bussen i stan.

Men om vägverket och kommunerna bara bygger motorvägar och orimliga osäkra farliga cykelvägar som går mitt i trafiken och tar kilometerlånga omvägar som nu. Ja då blir det ju ingen cykling och inget konto kvar för dem som har långt. Om de bygger 2+1 vägar utan cykelvägar mellan orter och stad då lyckas de rent av minska cyklingen, vilket de gör. Cyklingen minskar hela tiden. Det är tydligen ett oerhört tapp sedan 80-talet, speciellt för barn (vilket gör osäkrare skolvägar då barnen skjutsas med bil dessutom + sämre folkhälsa. Så sjukvårdskostnaderna går upp både för skadade barn och för ohälsan då de blir äldre)

Om staten låter järnvägen bära större delen av sina kostnader men subventionerar flyget, som de gör. Ja då flyger människor mer. Om staten subventionerar byte av båt för att fiska och subventionerar fossilt bränsle till båtar, ja då fiskar vi ut mer. Om de förbjöd trålning och tog bort subventionerna skulle det minska och kanske gynna kustnära mindre båtar.

Om staten gynnar kalhyggen och skogsplantering ja då ökar hyggen och skogsplantering, som de gör och som det blir. Speciellt om de inte har någon kontrollfunktion för att se om hyggena deras egna bolag gör följer några regler. Om staten gynnar stora bondgårdar med en gröda och konstgödsel då slås bönder ut och egendomar ihop osv. Om staten förstör sina skogar och tar skog från skogsägare som skött sin skog väl, ja då sköter skogsägare sin skog sämre.

Subventionerar vi postpaket ja då ökar internethandel och transporter. Räknar staten på utsläpp utan konsumtion, ja då kan det verka som att alla utsläpp vi konsumerar i Kina inte har med oss att göra. osv.

Så politik skatter, subventioner spelar gigantisk roll.

Så jag tänker återvända till individen. Om det visar sig att barn inte lär sig något i skolan i Sverige så är det ju ingen som säger att om vi främst alla individer lär ett barn att läsa kommer det att bli bättre. Utan vi reagerar och vill rösta på ett annat parti.

Jag tror enda framkomliga vägen för att få till en reell förändring är att se vad som driver utvecklingen och gå på det.

Vi kan inte transportera varor och människor kors och tvärs över hela världen, den fria handeln och rörligheten skapar möjligheter för driftiga personer att tjäna pengar och även pressa priser men det är på bekostnad av vår livsmiljö och fördelarna borde väga väldigt lätt i jämförelse.

 

[Badger]

Jag tror enda framkomliga vägen för att få till en reell förändring är att se vad som driver utvecklingen och gå på det.

Vi kan inte transportera varor och människor kors och tvärs över hela världen, den fria handeln och rörligheten skapar möjligheter för driftiga personer att tjäna pengar och även pressa priser men det är på bekostnad av vår livsmiljö och fördelarna borde väga väldigt lätt i jämförelse.

Exakt, så vi kan ju börja med att sluta subventionera det, och när vi gjort det kan vi börja beskatta det. Bara som en liten liten start i alla fall.

 

[Badger]

Det man missar i den observationen är att den mänskliga påverkan är 100 procent av utsläppen som mäts och att alla människor också är privatpersoner.

Det är människor som både arbetar i och beslutar i de små och stora bolagen och det är människor som står bakom politiska beslut.

(Om man begränsar sig till att en enskild människa = en privatperson = en konsumentmakt och hur miljömedvetet man agerar i övrigt när man har fritid - stämmer säkert siffran. Jag tror att det är ett ganska gravt problem i många frågor; eftersom det främjar "Någon Annan"-ismen).

Jo absolut, men det är ju människor i alla bilar i Sverige också, utbildade rent av, ändå så litar vi inte till deras samvete och intelligens när det gäller att hålla hastigheterna på vägarna utan vi har lagar och regler, skyltar, poliser och böter.

 

[sjoberga]

Jo absolut, men det är ju människor i alla bilar i Sverige också, utbildade rent av, ändå så litar vi inte till deras samvete och intelligens när det gäller att hålla hastigheterna på vägarna utan vi har lagar och regler, skyltar, poliser och böter.

Fast nu missade du nog precis hela poängen med mitt inlägg. Jag säger bara att vi som individer utgör de kollektiv som beslutar om alla dessa lagar, regler, skyltar, poliser, böter och klimatregler och investeringar i fossila drivmedel och transporter. Att begränsa en individs makt till vad de gör på sin fritid som "privatpersoner" leder till helt fel slutsatser.

 

[Badger]

Fast nu missade du nog precis hela poängen med mitt inlägg. Jag säger bara att vi som individer utgör de kollektiv som beslutar om alla dessa lagar, regler, skyltar, poliser, böter och klimatregler och investeringar i fossila drivmedel och transporter. Att begränsa en individs makt till vad de gör på sin fritid som "privatpersoner" leder till helt fel slutsatser.

Ah ja precis, vi behöver använda vår politiska makt till att påverka, inte bara vår ekonomiska.

(Läste precis en hel valanalys om V och röster på Svd, miljöfrågan nämns inte ens i hela analysen. För journalister inriktade på politik verkar det helt enkelt inte vara en valfråga överhuvudtaget.)

 

[sjoberga]

Ah ja precis, vi behöver använda vår politiska makt till att påverka, inte bara vår ekonomiska.

(Läste precis en hel valanalys om V och röster på Svd, miljöfrågan nämns inte ens i hela analysen. För journalister inriktade på politik verkar det helt enkelt inte vara en valfråga överhuvudtaget.)

Och även vår yrkesmässiga makt. Vi kommer inte undan ansvar bara för att vi stämplat in.

 

[Thaliaste]

Håller med de senaste inläggen om ansvar.

Förstår inte det här med "jag kan inget göra, det är politikerna som måste lösa detta". Om politikerna beslutar om saker som folk inte vill acceptera så röstas de ju bort. Acceptansen för en förändrad livsstil måste komma från folket.

 

[Nahar]

Håller med de senaste inläggen om ansvar.

Förstår inte det här med "jag kan inget göra, det är politikerna som måste lösa detta". Om politikerna beslutar om saker som folk inte vill acceptera så röstas de ju bort. Acceptansen för en förändrad livsstil måste komma från folket.

Jag undrar om inte acceptansen hade varit högre om människor i gemen faktiskt förstod att en förändrad livsstil inte automatiskt betyder en försämrad livsstil. I den här tråden till och med, har ju många skrivit om att de 'inte vill tillbaka till stenåldern', men det är ju inte det det handlar om. Frågan blir ju då vems ansvar det är att kommunicera vad en förändrad livsstil faktiskt innebär? Medierna har ett stort ansvar där, tycker jag, å andra sidan är min tilltro till den svenska journalistkårens kunskaper och förmågor just nu extremt låg - och de är ju också bara privatpersoner till syvende och sist. Kanske är det därför det inte händer något på ett politiskt plan heller; för att politikerna inte förstår vad det är de behöver göra?

Eller är det jag som är så naiv att jag tror att människor agerar i linje med den kunskap de besitter?