I've made a huge mistake

[Mammadutt]

Mitt mående kan svänga EXTREMT snabbt. Som idag till exempel. Jag har gått runt i morgonrock hela dagen och bara känt mig likgiltig. Och hela tiden får jag från familjen höra "Du kan väl ändå försöka vara LITE glad nu när du är hemma", "Du drar verkligen ner humöret för oss andra också" eller "Du är så lat, du gör ju ingenting."
Jag har verkligen försökt idag. Systerns barn har varit här och vi har bakat och klätt julgranen och jag blir så besviken på mig själv för att jag inte ens kan låtsats. Det är som om hela kroppen tar emot när jag ska skratta, det går bara inte.
Men jag lyckades få tid hos en kurator i början av januari men jag hoppas på ett återbud så jag får komma tidigare för jag håller på att gå sönder.

Du verkar befinna dig i en giftig miljö. Är du uppväxt med det här?

Jag börjar må fysiskt illa när jag läser det där, jag ryser i hela kroppen.

Har du fått höra sånt här ända sedan du var barn?

 

[rtf]

1. Åk på intervjun och se om du får jobbet i Österrike.
2. Får du det, flytta tillbaka, funkar det inte, sök jobb från Au och ha ett jobb i Sverige att komma tillbaka till. Men då får du vara beredd på att stå ut i Au till du hittar ett. Sådana som du och jag mår inte bra av att vara utan jobb. Jobbet hänger ihop med vårt mående, det blir för mycket tid att överanalysera och älta annars.
3. Får du det inte, sök jobb i en storstad, finns fler än de tre största. Får du börja på timme, så får det bli så, det blir fler snart. Även Donken är bättre än att bara gå hemma med familjen. Bo billigt som inneboende, lev på nudlar. Sök på Blocket.
4. Glöm loverboy i Wien. För att använda ett slitet uttryck: he´s not that in to you. Hade han velat ha en relation hade han haft det, Sverigeflytt eller inte, det finns många par som har långdistansförhållanden i början. Alltså svepskäl för att inte vara seriös.
5. Ta tag i ditt mående. Sök på kbt på internet, psykolog på internet, prova yoga (jag mår dock sämre av yoga), youtuba andningsteknik, avslappningsteknik, ångesthantering.
6. Ska du tillbaka till Wien, ta tag i språket. Finns gratiskurser på youtube, surfa på tyskspråkiga tidningar och slå upp alla ord du inte förstår (google translate tex) i en artikel och lär dig dem. Titta på tyskspråkig barntv, slå upp ord du inte förstår. Bestäm dig för att du ska berätta om något på tyska i två minuter varje dag (för dig själv i spegeln eller någon du känner). Försök tvinga dig att tänka på tyska, slå upp ord du inte kommer på. Se till att du lär dig 20 nya meningar per dag, det är det normala kravet för andraspråksinlärare i min bransch.
I min värld låter det väldigt bra att bli erbjuden chefsjobb utan att kunna språket, var glad för det och se till att du kan erbjudas andra jobb också, men framförallt konstigt att vilja bo i ett land utan att vara en fullvärdig medborgare utan ett språk. Ta tag i det!
7. Lycka till! Du ÄR bra, du måste bara hitta rätt i livet!

 

[netia]

Au

OT. Au? Autriche? Eller vad?

 

[cirkus]

OT. Au? Autriche? Eller vad?

Austria

 

[netia]

Austria

Jo, fast på engelska brukar AT användas för Österrike.

 

[tjenixen]

AU/AUS = australien
AT/AUT = österrike

 

[tjenixen]

Sen förstår jag inte riktigt det där med att dina (tidigare) vänner i Wien har flyttat och du därför mist dom. Det finns så många möjligheter att hålla kontakt med vänner. När jag har förlorat en vän så har jag aldrig upplevt att det berott på fysiskt avstånd.

Min tolkning:
En vän som flyttar är ingen att möta upp med på en drink efter jobbet, kolla på film hos, åka på utflykt eller knacka på dörren hos de dagar allt man behöver är en kram.

Det vardagliga mister man, och på så sätt blir det en ganska stor omställning om det inte fanns jättemånga i bekanskapskretsens från början.

 

[ameo]

Jag förstår inte riktigt varför flytt inom Sverige inte kan vara aktuell?
I hålan där jag är bosatt söker de t.ex en ställföreträdande butikschef på en av de stora klädkedjorna. Här är billigt att bo dessutom...

 

[svea]

Sen finns det ju även massor av andra tysktalande storstäder att välja på.

 

[Agapi]

KL

Min familj är underbar och de viktigaste människorna i mitt liv, men jag önskar att de ibland kunde sätta sig in i min situation.

Var också till gynekologen för att diskutera alternativ till p-piller. Hon var alldeles underbar och vi satt och pratade i nästan en timme om varför jag känner mig så ledsen. Hon gav mig andra sätt att se på saker och ting, som att jag har sån panik över att jag alltid trott att jag skulle ha kontroll över livet vid den här åldern. "Men tänk såhär, du hade kunnat vara gift och ha barn, och sen inse att det inte var det livet du ville ha. Nu har du bara dig själv att tänka på, och du kan göra vad du vill. Jag tror du är en väldigt stark person, annars skulle du aldrig ha flyttat iväg helt själv och testat på olika jobb."
Efter samtalet kändes allt lättare, fram tills jag kom hem och hade fått svar på universitetet. Det enda programmet jag sökte var förskolelärare (det var det enda som fanns på min ort, de andra programmen börjar först till hösten) och jag hamnade som reserv. Hade jag kommit in hade jag ändå inte valt det.
Sen hade jag bara sökt kurser i psykologi, men också där hamnade jag som reserv. Det enda jag blev antagen till var en tyskakurs som är en nivå under de kurser jag redan gått.
Min pappas kommentar när jag sa att jag förmodligen inte skulle välja nåt av det: "Jamen du måste välja nåt."


Jag söker inte enbart jobb inom handels, utan mycket annat också. Men ändå har ingen hört av sig. Jag visste att det skulle bli svårt att få jobb här, men inte såhär svårt. I Wien behövde jag aldrig vara orolig över sånt. På ett företag blev jag t.o.m nekad jobb för att tjänsten bara var som butiksmedarbetare och de tyckte att det vore att ta ett steg bakåt för mig.
Att söka jobb i andra delar av landet vore ju bara konstigt eftersom jag flyttat hem pga att vara nära min familj och bästa kompis. Och varför välja en annan tyskspråkig stad när jag redan har ett kontaktnät i Wien?

 

[netia]

Min familj är underbar och de viktigaste människorna i mitt liv, men jag önskar att de ibland kunde sätta sig in i min situation.

Vad är det som är så underbart med dem om de inte ens kan sätta sig in i din situation?

 

[Agapi]

Vad är det som är så underbart med dem om de inte ens kan sätta sig in i din situation?

För att dom är min familj? För att dom är de viktigaste personerna i mitt liv? Vi har alla våra fel och brister, men människor är underbara för det.

 

[netia]

Ja, visst har alla fel och brister. Varför svarar du med frågor förresten?

Jag förstår inte hur någon som är viktig automatiskt blir underbar. Personligen anser jag inte heller att någon blir underbar bara för att de är familj.
För mig hänger underbara människor mer ihop med hur de är som personer, hur de beter sig mot mig och andra.

Personer som uttalar sig såhär:

"Du kan väl ändå försöka vara LITE glad nu när du är hemma", "Du drar verkligen ner humöret för oss andra också" eller "Du är så lat, du gör ju ingenting."

och inte kan vara stöttande, medkännande eller ens lite uppmuntrande, kan för mig inte anses vara underbara.

 

[Lager]

Jag skulle bo där jag hade arbete. Krasst.

När jag varit arbetslös, eller halvsugen på att röra mig, så har jag sökt en massa tjänster och flyttat dit där jag fick den första (eller mer attraktiva) anställningen.

Får du tjänsten i Wien så åk tillbaka, få du den inte så sök överallt, både där och i Sverige.

Men alla är ju olika, om den fysiska platsen "hemma" är viktig så stanna. Är den inte viktig så åk. Lycka och känslan av tillfredsställelse är någonting som man utvecklar (i min erfarenhet), det är ingenting bara plötsligt uppstår för att man flyttar eller byter jobb.

 

[Korven]

Jag säger som @Lager , jobbet först om bostad finns lätt att få. Så har jag gjort inser jag nu, bara inte tänkt på det. Bott på de mest konstiga sätt men det har alltid löst sig.

 

[pepp]

För att dom är min familj? För att dom är de viktigaste personerna i mitt liv? Vi har alla våra fel och brister, men människor är underbara för det.

Hur går det med jobbsök och livet i allmänhet?

 

[Agapi]

Hur går det med jobbsök och livet i allmänhet?

På jobbfronten ser det inte så ljust ut. Söker allt som inte kräver någon speciell utbildning eller erfarenhet men det går trögt. Nästan så man börjar tappa självförtroendet litegrann. Jobbet i Wien är dock mitt om jag vill! Fast (och nu kommer många i tråden säga VAD VAAAAR DET JAG SA??!) just nu känns det väldigt skönt att ha en fast plats och vara nära familjen och vänner. Även om jag fortfarande har mycket ångest varje dag och går i terapi, så har jag ändå ett helt annat lugn inom mig. Hur mycket jag än älskar och saknar Wien så tog det oerhört mycket energi att vara i ett land där man inte direkt hade något skyddsnät och även om jag klarade av språket bra var det alltid en inre stress i vardagen.
Och så kanske det är dags att lyssna på alla mina terapeuter och spåtanter - man kan inte fly från sina problem.

 

[Ceta]

@Agapi Va härligt att höra att du får hjälp att hanter allt Hoppas det snart går framåt även på arbetsmarknaden där du vill jobba!