Jag älskar dig!

[em76]

Ingen alls.

Jo, har nog sagt det till katten.

 

[Fazeem]

Jag säger det till katten flera gånger om dagen. "Mamma älskar dig mest i hela världen" blurpar jag ur mig väldigt ofta Ofta i samband med "Vad fin du är!"

Till mamma säger jag det när hon säger det till mig. Till pappa säger jag det ibland, ytterst sällan, bara när det är svåra stunder och livet känns skört. Han säger då att han älskar mig tillbaka. Jag vet att mina föräldrar älskar mig och dom vet att jag älskar dom, känns inte som att det behöver sägas så ofta då.

Mina allra bästa vänner säger jag det till ibland, när de stöttar mig i vått och torrt. Vi vet att vi alla betyder oerhört mycket för varandra.

Till min partner säger jag det när känslan faller på. Han har lite svårare att säga det, men han älskar mig och han säger det ibland. Vi har precis börjat säga det till varandra efter att ha varit tillsammans i 2 månader, så det är fortfarande rätt nytt. Men visst älskar jag honom otroligt mycket.

Mina syskon och syskonbarn älskar jag såklart, men vi säger det inte till varandra. Eller jo, min ena bror kan säga det ibland och då säger jag det tillbaka

 

[Mineur]

Jag säger det ganska ofta till min partner, på engelska, men tror nog inte att jag skulle vara lika frikostig med det på svenska. Det känns mycket "större" på svenska, även om jag vuxit upp med föräldrar som ofta sa (och fortfarande säger) det till oss barn. Märkligt det där.

Jag har en god vän som aldrig skulle säga det till någon, och som inte heller har fått höra det från sina föräldrar. Det är bara inte något man säger i deras hushåll. Vännens svar när hens ex sa "I love you" för första gången var därför "Thanks!". Det är dock inte därför exet är ett ex.

 

[hastflicka]

Att det är lättare på engelska tror jag inte enbart har att göra med att det är lättare på ett språk som inte är det man vanligen pratar, utan också hur influerade vi är av amerikansk kultur och hur mycket närmare amerikaner (generellt) har till "I love you" än svenskar till "jag älskar dig".

Jag har två halvamerikanska familjer i min släkt. Har diskuterat det här förut med mina kusiner från båda de familjerna och de säger ofta "I love you" eller "love you" till sina familjemedlemmar men väldigt sällan "jag älskar dig". Oavsett om de pratar med sin svenska eller amerikanska förälder.

De tyckte också att "jag älskar dig" var starkare. Men det hör ju säkert ihop med att det sägs mer sällan.

Det ar absolut mycket enklare att saga "I love you" har i USA ... har ar det nagot man sager till de man kanner att man star nara. Jag sager det till vanner, bade muntligt och i skrift och de sager det till mig. Nagot jag inte skulle kunna tanka mig att gora pa det "enkla" sattet pa Svenska.

Det är just det som gör det problematiskt, tycker jag. Mindre personligt och privat, på något sätt.

Fast pa de flesta stallen har i USA ar det inte "privat", har ar det kulturellt helt naturligt att man talar om for familj och vanner att man alskar dem.

 

[zassoo]

Till min man säger jag det nästan varje dag, men inte så ofta att det blir slentrian utan det känns alltid fint att säga det. Katten får också höra det ibland när hon är extra gullig Å andra sidan kallar jag henne för bajskorv ibland när hon är störig

Jag skulle däremot aldrig säga ”Älskling” till min man, det känns väldigt främmande. Inte minst sedan jag hörde det fenomenet diskuteras i en podd där en av dem framhöll att det så ofta blir att man lägger till älskling även när man inte låter så älskvärd, typ ”Älskling, hur svårt ska det vara att plocka upp strumporna från golvet?!”

 

[farin]

Funderar... för mig är det lättare att säga "älskar dig" än "jag älskar dig". Förutom till särbo och (vuxna) barn, där har jag inte svårt att säga att jag älskar dem. Kan säga älskar dig till nära vänner.

Har inga föräldrar kvar i livet, men de sa aldrig att de älskade mig. Strax innan mamma dog sa hon dock "att det är konstigt att man alltid älskar sina barn"... Jaha... Jag kände mig dock inte alltid älskad av henne, hon hade inte riktigt den förmågan. Pappa visade dock mer med handling, både genom kramar och omtänksamhet att han älskade mig. Men även där gjorde han val som fick mig att tvivla på att jag verkligen var älskad, men jag väljer att tro att det var så. Har tidigare känt mig begränsad av att inte ha ett naturligt sätt att berätta för mina närmaste att jag älskar dem, men har med särbo och barn övat bort det

 

[tott]

Vem säger du "jag älskar dig" till? Partner? Barn? Föräldrar? Vänner? Släktingar? Syskon? Och hur ofta?

Jag och maken diskuterade det här hemma idag, vad som är vanligt i Sverige och jag insåg att jag bara vet hur vi gör i vår familj, inte hur det ser ut generellt. Så jag tänkte höra här hur det ser ut för er .

Till katten - många gånger varje dag.

Är jag i ett förhållande säger jag det också - sen när känslorna har blivit tillräckligt starka. ...men det ska kännas rätt.

 

[hastflicka]

Appropa att det ar lattare att saga "jag alskar dig" pa Engelska, sonen som helt vaxt upp i den Amerikanska kulturen har inga somhelst problem att saga det pa Svenska ocksa. For honom ar det helt kulturellt riktigt att saga att han alskar familj och vanner.

 

[YorkWann]

Sambo, hundarna, föräldrar och bästa vän

 

[lil-sis]

Till barnet mest.

 

[Mia_R]

Min mamma, min syster och mina djur.

 

[Nepenthe]

Till pojkvän, hunden och mamma

 

[Beckham]

Till min man många gånger om dagen. Till min mamma - inte varje dag, men nästan. Till min bror - jag säger det oftare till honom än vad han säger det till mig, men vi skickar hjärtemojis till varann. Det betyder samma sak. Till min guddotter då och då.

F ö säger jag också I love you till flera av mina vänner.

 

[Scata]

Till make, barn o djur. Oftast till barnet, flera gånger per dag.
Till mina syskon händer det.
Till mamma blir det att jag svarar tillbaka att jag älskar henne också, för hon säger det alltid först.

Att säga det på am.engelska "love you" det gör vi vänner emellan ofta.

 

[clusia]

Till mitt barn ibland och till sambon lite då och då. Kallar båda två älskling nästan jämt däremot. Har nog aldrig sagt det till mina föräldrar och kan bara minnas en gång då de sagt det till mig. Är dock övertygad om att de älskar mig ändå.

 

[Kadi]

Ingen. Tycker det skulle kännas jätteavigt och konstigt att säga det. Har aldrigt hört det av mina föräldrar heller vad jag minns, av mamma har det varit typ ”älskade vän” om jag varit ledsen för något.
Skulle bli jätteförvånad om de sa det idag, självklart älskar det mig, det vet jag redan. Kanske hade jag tänkt annorlunda om jag hade egna barn att säga det till.
Fick höra det av tidigare partner, men blev bara besvärad och mumlade väl nåt ”och jag dig” tillbaka.

 

[Kattennizze]

Jag kör på det norrländska "Jag otrivs inte i ditt sällskap" till maken och älskar säger jag till barnen. Och till marsvinen, inte att förglömma.

 

[kakan89]

Jag hade väldigt svårt att säga att jag älskade någon tills jag träffade sambon. Då kunde jag inte hålla det inom mig längre. Jag säger det till honom nästan varje dag och till barnet också. Jag har sagt det till mina föräldrar och fått höra det av dom också men de gångerna kan jag räkna på en hand.
Jag säger det till mina närmsta vänner.

För mig är det väldigt laddade ord och inget man slänger ur sig slentrianmässigt.

 

[Eli]

Säger det till min man och barn varje dag. Innan jag träffade min man hade jag aldrig sagt det till någon och ingen hade sagt det till mig. Hajade till första gången han sa det och visste inte vad jag skulle svara, blev så paff Men sen tinade jag upp Skulle aldrig säga det till mina föräldrar eller syskon, skulle kännas jättekonstigt.

 

[Madalitso]

Jag säger det till sambon flera gånger om dagen, till familjen då och då, och ibland till närmsta vänner. Till nära släktingar har hänt nån gång när det känts viktigt. Och jag menar det verkligen varje gång. Sen har jag väl i stort lätt både att tycka om folk och att älska dem på ett platoniskt sett. Har nog blivit mer sen jag förlorade en nära, känns extra viktigt nu att folk verkligen vet hur mycket jag tycker om dom.