Jag älskar dig!

[Breaktown]

Det var så jag tolkade det där, att en del säger det på engelska. Om engelska vanligen inte är ett språk i hemmet, uppfattar jag engelskan som distansskapande.

Att det är lättare på engelska tror jag inte enbart har att göra med att det är lättare på ett språk som inte är det man vanligen pratar, utan också hur influerade vi är av amerikansk kultur och hur mycket närmare amerikaner (generellt) har till "I love you" än svenskar till "jag älskar dig".

Jag har två halvamerikanska familjer i min släkt. Har diskuterat det här förut med mina kusiner från båda de familjerna och de säger ofta "I love you" eller "love you" till sina familjemedlemmar men väldigt sällan "jag älskar dig". Oavsett om de pratar med sin svenska eller amerikanska förälder.

De tyckte också att "jag älskar dig" var starkare. Men det hör ju säkert ihop med att det sägs mer sällan.

 

[Petruska]

Att det är lättare på engelska tror jag inte enbart har att göra med att det är lättare på ett språk som inte är det man vanligen pratar, utan också hur influerade vi är av amerikansk kultur och hur mycket närmare amerikaner (generellt) har till "I love you" än svenskar till "jag älskar dig".

Jag har två halvamerikanska familjer i min släkt. Har diskuterat det här förut med mina kusiner från båda de familjerna och de säger ofta "I love you" eller "love you" till sina familjemedlemmar men väldigt sällan "jag älskar dig". Oavsett om de pratar med sin svenska eller amerikanska förälder.

De tyckte också att "jag älskar dig" var starkare. Men det hör ju säkert ihop med att det sägs mer sällan.

Jag föreställde mig att någon jag normalt inte pratar engelska med, skulle gå över till engelska vid kärleksförklaringar. För mig känns det nästan som en örfil, eller nåt. Kopplingen till populärkulturen bidrar för mig till den obehagskänslan. Det hela blir för opersonligt, helt enkelt.

 

[Breaktown]

Jag föreställde mig att någon jag normalt inte pratar engelska med, skulle gå över till engelska vid kärleksförklaringar. För mig känns det nästan som en örfil, eller nåt. Kopplingen till populärkulturen bidrar för mig till den obehagskänslan. Det hela blir för opersonligt, helt enkelt.

Ja det håller jag verkligen med om. Jag hade nog inte kunnat ta det seriöst om min man sa I love you till mig. Möjligtvis att jag hade vänt mig omkring för att se var amerikanen i rummet var

 

[tanten]

Jag föreställde mig att någon jag normalt inte pratar engelska med, skulle gå över till engelska vid kärleksförklaringar. För mig känns det nästan som en örfil, eller nåt. Kopplingen till populärkulturen bidrar för mig till den obehagskänslan. Det hela blir för opersonligt, helt enkelt.

Oj.
Jag har ofta avslutat samtal , eller vid avsked sagt, love you- vilket besvarats med love you too - varpå den första av oss sagt three.
Det har inte känts krystat. Kanske hänger det ihop med att vi ofta lekt med språket, förvrängt ord. Typ promenera på en tidning, vara korpulent istället för kompetent etc?

Jag har nära vänner som sagt att de älskar mig. Jag har sagt samma sak till dem. Inte så att vi ströslat med det, men det har varit motiverat i vissa ögonblick.

 

[hoppsann]

Vem säger du "jag älskar dig" till? Partner? Barn? Föräldrar? Vänner? Släktingar? Syskon? Och hur ofta?
Jag och maken diskuterade det här hemma idag, vad som är vanligt i Sverige och jag insåg att jag bara vet hur vi gör i vår familj, inte hur det ser ut generellt. Så jag tänkte höra här hur det ser ut för er .

Vi säger det till alla familjemedlemmar vid avsked (både när man ses eller talar i telefon).
Inom vår lilla familj får alla två och fyrbenta höra det kors och tvärs varje dag.
Någon vän får höra det någon gång om året.
Min familj inte "etnisk svensk", även om nästan alla är födda i Sverige. Partnerns familj är "etnisk svensk" och de använder inte så stora ord som "älskar" över huvud taget. Inte ens om mat.
De tar i hand när de ses. Kramar eller pussar existerar inte.

 

[micaelathegreat]

Jag säger det dagligen till mina barn och min sambo. Och till min bästa vän nästan varje gång vi pratar/skickar meddelanden.

Mamma, pappa och syster mer sällan. Men det behövs liksom inte, vi är så himla tighta ändå på nåt sätt.

 

[TygerTyger]

Gud vad jobbigt! Känner ni att den förväntningen har kommit från en partner, från omgivningen eller typ 'samhället'? (om ni vill svara, annars behöver ni inte!)

Från amerikanska filmer och serier främst. Tycker att man ser "vem ska säga det först och när" framhållas som viktiga frågor om väldigt många romantiska relationer i sådana sammanhang. Det måste ju vila på antagandet att det ska sägas överhuvudtaget, förr eller senare.

 

[TygerTyger]

Jag hade tyckt det varit tråkigt im jag inte fått höra det i relation. Men så tycker jag om att bekräfta i både ord och handling och vill ha samma sak tillbaka för att må bra.

Ja hade det varit viktigt för honom så hade jag kunnat säga det oftare.

 

[karamelldrottningen]

Ni som skriver att det är ålders- och klassrelaterat hur menar ni då och framförallt varför, @mandalaki @Petruska ?

 

[Pilot]

Till mamma ibland, rätt sällan egentligen, pappa skickar gärna sms med det och gärna på engelska, han säger det också på engelska. Till syster skickar jag hjärtan, till min bror väldigt sällan. Tror vi har pratat om det någon gång.
Min bror kramas, av pappa får jag alltid en kram och puss, men dem träffar jag inte jätteofta. Mamma kram och puss ibland, syrran brukar jag pussa på när hon fyller år.
Däremot ofta puss när vi säger hejdå på telefon o.s.v. Har sagt till vissa kompisar att jag älskar dem, men aldrig till någon jag har varit i ett förhållande med. Har inte heller fått höra det av dem. Tycker det är skönt! Har varit i ett par lite längre förhållanden, men inget som jag skulle säga är "seriöst". För mig så är det "stort" att säga det.
Däremot så kan jag väl tycka att de jag säger "pusspuss" till borde fatta att det är kort för "älskar dig".
Morfar säger också "pusspuss" kom jag på, han kramar vi och pussar, när jag bor hos honom brukar han få en gonatt puss på kinden och en kram haha. Men han vill ha det så det är väl ok. Mina yngre kusiner kramar en inför läggdags.
En del släktingar vill ha kram, en del vill ha kindpuss och kram. Men tänker att det är kulturellt betingat.
Pussar ofta mina djur och kallar de för allt möjligt, men säger inte att jag älskar dem.

 

[Alexandra_W]

Vem säger du "jag älskar dig" till? Partner? Barn? Föräldrar? Vänner? Släktingar? Syskon? Och hur ofta?

Jag och maken diskuterade det här hemma idag, vad som är vanligt i Sverige och jag insåg att jag bara vet hur vi gör i vår familj, inte hur det ser ut generellt. Så jag tänkte höra här hur det ser ut för er .

Särbon och ofta, inte dagligen men flera gånger i veckan. Inte familjen, aldrig gjort och aldrig hört. Däremot vet jag de gör det men det sägs inte.

 

[monster1]

För mig är det hyggligt oladdat och jag säger det nog lite hit och dit tror jag.

 

[sicx]

Säger det till dottern och sambon dagligen. Jag och sambon kallar alltid varandra älskling istället för våra namn, kallar även dottern för älskling och hon har helt hakat på och kallar även oss för älskling, sjukt gulligt faktiskt. Enda nackdelen är att båda svarar när jag ställer en fråga till/kallar på "Älskling"

Säger jag älskar dig till mamma och pappa rätt så regelbundet, någon gång i månaden i alla fall tror jag. Även till min lillebror. Vi kramas och pussas och sådär rätt mycket också så vi visar även mycket kärlek till varandra allihop. Det har dock kommit mycket mer i vuxen ålder och jag kan inte minnas att vi kramades så mycket inom familjen när jag växte upp.

Har även berättat för mina närmsta vänner att jag älskar dem, men även där är vi rätt bra på att visa våra känslor och bekräfta varandra.

Min familj/släkt står varandra väldigt nära och det har alltid varit kramar och mycket kärlek men sällan någon som faktiskt sagt "jag älskar dig".

 

[Bluefish]

Jag säger det till mitt barn i stort sett dagligen men ingen annan, det känns svårt även till förälder.

 

[Migo]

Vem säger du "jag älskar dig" till? Partner? Barn? Föräldrar? Vänner? Släktingar? Syskon? Och hur ofta?

Jag och maken diskuterade det här hemma idag, vad som är vanligt i Sverige och jag insåg att jag bara vet hur vi gör i vår familj, inte hur det ser ut generellt. Så jag tänkte höra här hur det ser ut för er .

Ingen. Men jag kan kalla hundarna för "älskade vän".

 

[Migo]

Jag kan tycka att det är lättare att säga på engelska än på svenska. Allvarligt.

Allt är lättare på engelska, av nån anledning

 

[Thrillie]

Säger det väldigt sällan till en annan människa, om jag säger det så är det till sambon. Har hänt någon gång att jag sagt det till mamma/pappa/systrar, men vi är ingen familj som säger sådant kontinuerligt till varandra

 

[cirkus]

Till mina katter dagligen inte riktigt lika ofta till hundarna, mina hästar varje gång jag träffar dom, mina barn och jag har nog sagt det till min partner nån gång de senaste 25 åren också.

 

[Petruska]

Allt är lättare på engelska, av nån anledning

Det är just det som gör det problematiskt, tycker jag. Mindre personligt och privat, på något sätt.

 

[underensten]

Sambon: Nån gång då och då.
Hunden: I stort sett varje dag .

Är med barn och tänker att jag ska säga det ofta till barnet med.