"Jag gillar inte barn"

[Raderad medlem 68338]

Jag kan ärligt säga att jag inte ser något ”gulligt” i små barn. De är liksom en.. klump? Många blir ju alldeles till sig av en bebis men jag brukar säga pliktskyldigt typ ”åh eh vad söt” och därefter försöka avlägsna mig för att slippa mer närkontakt Fattar ju att man förväntas tycka att småbarn är gulliga och att föräldrarna såklart tycker att deras telningar är det sötaste de sett så har ingen anledning att påtala att jag tycker motsatsen. Det vore ju grymt oförskämt och elakt liksom. Jag har inget som helst behov av att berätta för småbarnsföräldrar att deras unge är ”äcklig”. Det vore ju galet bara. Däremot kan jag ibland känna mig lite provocerad att jag ”förväntas” vara intresserad.

Barn som är lite större tycker jag ofta är både gulliga och intressanta. Det är nog när de börjar kommunicera lite mer, få typ ”mänskliga drag”, hår och sånt och har ngt att säga som jag börjar uppskatta dom. I små doser Barn är ju ganska oförstörda och kan vara jäkligt raka, ärliga och sköna att diskutera med.

 

[Raderad medlem 68338]

Varför förväntas kvinnor älska allas barn

Det har jag ofta undrat! Folk liksom förväntar sig att man vill hålla, klappa och typ gulla. Jag har noll intresse. En bekant satte sin bäbis i knät på min kompis en gång, utan att fråga antog hon att hon skulle vilja hålla ungen. Har nog aldrig sett en människa så obekväm! Jag var enormt tacksam att jag inte råkade sitta närmast ,

 

[Modest]

Jag är bara exponerad för närkontakt med barn på jobbet, när jag måste undersöka dem. Vilket jag tyckte var supersvårt i början, jag fattar liksom inte hur man kommunicerar med barn?! Nu har jag utvecklat något slags förhållningssätt och agerar likadant som med vilken människa som helst, fast på individuellt anpassad nivå. Och jag måste säga att det istället har blivit roligt, när jag liksom har knäckt koden.

Med anledning av det ser jag med lite större tillförsikt på när bekanta i framtiden får barn, innan har det bara känts jobbigt eftersom jag varit så bortkommen. Men jag kommer nog aldrig bli en barnälskare som vill hålla bebisar och umgås med varenda barn jag ser.

Sedan att barn är äckliga ibland, ja det kan jag nog instämma i. På samma sätt som åldringar eller andra som inte kan sköta sin hygien självständigt. De behöver ju hjälp med det liksom.

 

[cirkus]

Jag ogillar barn, det finns dock individer som fungerar.
Om ett barn skriver eller lever om i en affär, resturang osv så blir jag sjukt störd och det skär i huvudet och jag ryser.

Men det går över när dom börjar gå att prata med, det kan vara 8 år gamla, eller 22, det är också individuellt

Folk ogillar katter, hästar och blommor också. Det får dom göra om dom vill. Jag gillar inte barn. Och det vet även mina vänner, det är ingen hemlighet. Dom törs komma hit och ha med sina barn ändå, men respekterar att jag inte tycker om barn och håller koll på dom.

Nej, jag är inte otrevlig med barn, deras sällskap tillför bara ingenting för mig.

(Jag har jobbat som fotograf på dagis, jag var jätteduktig, barnen gillade mig osv. Det var dock inte ömsesidigt)

Jag har inte läst hela tråden, utan svarar mest på just det här med att ogilla barn...

Det jag ser av barn är:
Föräldrar som får sin nattsömn förstörd. Föräldrar vars relationer till varandra och andra vuxna människor kraftigt försämras eftersom allt måste kretsa kring barnen. Barn som dreglar, kladdar ner allt överallt hela tiden, förstör saker, skriker så det skär i öronen på alla i omgivningen...
Sedan blir de lite äldre. Då skriker de fortfarande, förstör ännu mer, kanske någon gång sitter och är lugna och talbara men annars mest är överallt och ingenstans och dessutom blir föräldrarna ruinerade av sjutusen hobbys som kostar pengar. Det där "skrika och kosta pengar" verkar pågå från att ungarna är stora nog att gå och prata ordentligt tills att de flyttar hemifrån. Ungefär.

Sedan får jag höra från alla möjliga håll att jag borde gilla alla barn, alltid.

VARFÖR är det tex ok att inte tycka om att umgås med andra vuxna människor (där hör man ju hela tiden "Man behöver inte tycka om alla, bara man kan bete sig respektfullt och det fungerar på jobbet") men inte ok att ha samma inställning till barn? Det är den stora frågan som jag aldrig fått något ordentligt svar på.

Kan bara instämma med @Red_Chili i varje stavelse. Känner likadant inför barn.

Utöver det så tycker jag ffa yngre barn är äckliga rent fysiskt bortsett från allt snor. Det känns äckligt att ta i dem, de är så äckligt mjuka i huden och den där doften som alla verkar älska så mycket får mig att vilja klökas.

Tre citat. Jag tycker det är jätteintressant att det verkar vara ett så stort behov att få vräka ur sig sitt äckel. Jag undrar varför behöver ni göra det? Vad är vitsen att tala om på vilket sätt barn är så förfärliga eller inte tillför er nånting. Varför har ni helt enkelt detta behov att uttrycka er såhär?

(om man läser trådstart så efterlyser den inte varför folk tycker illa om barn utan mer varför det är ok att uttrycka sig så jävligt)

 

[Millicent]

Tre citat. Jag tycker det är jätteintressant att det verkar vara ett så stort behov att få vräka ur sig sitt äckel. Jag undrar varför behöver ni göra det? Vad är vitsen att tala om på vilket sätt barn är så förfärliga eller inte tillför er nånting. Varför har ni helt enkelt detta behov att uttrycka er såhär?

(om man läser trådstart så efterlyser den inte varför folk tycker illa om barn utan mer varför det är ok att uttrycka sig så jävligt)

Ja varför är det ok att uttrycka sig om något alls egentligen. Tänk om alla bara höll käft så skulle det inte bli några diskussioner öht. Varför är det annorlunda att uttrycka sig om barn som åldersgrupp, inte som individ, när det är okej att förfasas över så mycket annat?

 

[nightcrawler]

Tre citat. Jag tycker det är jätteintressant att det verkar vara ett så stort behov att få vräka ur sig sitt äckel. Jag undrar varför behöver ni göra det? Vad är vitsen att tala om på vilket sätt barn är så förfärliga eller inte tillför er nånting. Varför har ni helt enkelt detta behov att uttrycka er såhär?

(om man läser trådstart så efterlyser den inte varför folk tycker illa om barn utan mer varför det är ok att uttrycka sig så jävligt)

Kanske för att det oftast inte accepteras att man bara säger att man inte tycker om. För det ska alltid ifrågasättas för det finns inget som är bättre och underbarare än en unge. Och om man ifrågasätter då får man faktiskt acceptera att folk tycker så. Till slut tar man väl förgivet att det ska ifrågasättas och då häver man ur sig för att slippa det tjafset

 

[SiZo]

Tre citat. Jag tycker det är jätteintressant att det verkar vara ett så stort behov att få vräka ur sig sitt äckel. Jag undrar varför behöver ni göra det? Vad är vitsen att tala om på vilket sätt barn är så förfärliga eller inte tillför er nånting. Varför har ni helt enkelt detta behov att uttrycka er såhär?

(om man läser trådstart så efterlyser den inte varför folk tycker illa om barn utan mer varför det är ok att uttrycka sig så jävligt)

I en tråd som handlar om ämnet så måste man väl ändå få uttrycka sig?
Det är ju inte som att någon av oss går in i trådar på barn och talar om att vi inte tycker om barn ellerhur?

Jag har inget behov av att uttrycka det, förutom när folk undrar/tjatar om man inte ska ha barn snart eller just när ämnet diskuteras.

 

[cirkus]

Kanske för att det oftast inte accepteras att man bara säger att man inte tycker om. För det ska alltid ifrågasättas för det finns inget som är bättre och underbarare än en unge. Och om man ifrågasätter då får man faktiskt acceptera att folk tycker så. Till slut tar man väl förgivet att det ska ifrågasättas och då häver man ur sig för att slippa det tjafset

Ok. det är alltså en ventil för att man blir frustrerad?

Då hade det väl varit på sin plats att skriva så och inte ännu en gång i denna tråd vräka ur hatet?

 

[cirkus]

I en tråd som handlar om ämnet så måste man väl ändå få uttrycka sig?
Det är ju inte som att någon av oss går in i trådar på barn och talar om att vi inte tycker om barn ellerhur?

Jag har inget behov av att uttrycka det, förutom när folk undrar/tjatar om man inte ska ha barn snart eller just när ämnet diskuteras.

Fast om man läser trådstarten så frågar den INTE efter varför folk tycker illa om barn. Utan varför behovet finns att uttrycka det på ett så respektlöst vis. Jag tycker det är superintresssant att inte ens i en sån här tråd kan folk hålla sig från att vräka ur sig hatet

 

[cirkus]

Ja varför är det ok att uttrycka sig om något alls egentligen. Tänk om alla bara höll käft så skulle det inte bli några diskussioner öht. Varför är det annorlunda att uttrycka sig om barn som åldersgrupp, inte som individ, när det är okej att förfasas över så mycket annat?

Jag undrar mer över behovet att vräka ur sig hatet. Jag tror inte jag ser det i några andra trådar än just barntrådar att folk verkligen vill beskriva sitt äckel, som ingen frågat efter här.

 

[nightcrawler]

Ok. det är alltså en ventil för att man blir frustrerad?

Då hade det väl varit på sin plats att skriva så och inte ännu en gång i denna tråd vräka ur hatet?

Det blir väl det. Jag vet inte. Men blir för mej i alla fall.

Man har väl ändå rätt att tycka och uttrycka sig? Det är ju diskussionsforum. Eller är det bara vissa saker som får uttryckas? T ex hatet mot män. Hur sjuka och äckliga män är.

 

[Millicent]

Jag undrar mer över behovet att vräka ur sig hatet. Jag tror inte jag ser det i några andra trådar än just barntrådar att folk verkligen vill beskriva sitt äckel, som ingen frågat efter här.

Jag tror på spåret som någon spånade i tidigare att kvinnor förväntas automatiskt älska barn gör att en del reagerar kraftigt. Med det sagt menar jag inte att det är nödvändigt att kommentera det i trådar som rör barn men handlar om något helt annat.

 

[SiZo]

Fast om man läser trådstarten så frågar den INTE efter varför folk tycker illa om barn. Utan varför behovet finns att uttrycka det på ett så respektlöst vis. Jag tycker det är superintresssant att inte ens i en sån här tråd kan folk hålla sig från att vräka ur sig hatet

Och vi har ju förklarat varför.


Jag ser det snarare som konstigt att man ens ser det som respektlöst.

Och så vitt jag har sett så har ingen sagt att de hatar barn. Så den enda som "vräker ur sig hat" är nog du.

 

[Hazel]

ungefär som @niphredil säger så har jag nog sagt att jag tycker barn är äckliga nån gång när jag va under 17, det har då aldrig varit det första jag sagt utan någon slags upptrappning på att få höra att man i princip är en dålig kvinnlig varelse om man inte inhyser konstanta tankar om hur snart man kan få sitt första barn.

Men idag skulle jag nog som mest säga att jag är ointresserad av att skaffa barn eller att jag inte är så himla förtjust i barn. Jag har dock nästan aldrig haft någon som helst press på mig från min släkt när det gäller barn och det tror jag har hjälpt, ingen har frågat om vi ska skaffa barn (när jag haft längre förhållanden) varken föräldrar eller släkt har pikat om barnbarn, jag har två kusiner (systrar) där den ena har 4 barn och den andra inga trots att hon har en partner sen tonåren och det kommenteras inte heller. Så släkten är väldigt chill och därför känner jag inget behov av att försvara mig. Att vara ointresserad räcker

 

[MiniLi]

Jag tycker inte att det är ok att säga att man hatar barn, att de är äckliga osv. Det känns överdrivet.

Jag skulle dock önska att det var mer accepterat att vara ointresserad av barn. Är rätt säker på att de starka uttrycken är en motreaktion.

Själv ogillar jag folk generellt och har liksom inget intresse för främlingar oavsett ålder.

 

[Unafraid]

Tre citat. Jag tycker det är jätteintressant att det verkar vara ett så stort behov att få vräka ur sig sitt äckel. Jag undrar varför behöver ni göra det? Vad är vitsen att tala om på vilket sätt barn är så förfärliga eller inte tillför er nånting. Varför har ni helt enkelt detta behov att uttrycka er såhär?

(om man läser trådstart så efterlyser den inte varför folk tycker illa om barn utan mer varför det är ok att uttrycka sig så jävligt)

Jag har skrivit att jag ogillar barn. Jag ogillar ganska mycket saker. Varför får jag inte uttrycka det i en tråd där det diskuteras?
Tycker du verkligen jag "vräkt ur mig äckel"? Det värsta var väl att jag får rysningar av skrikande barn? Du nämnde hat senare. Det är nog bara du som gjort? Det är en enorm skillnad på att ogilla och att hata.

Jag talade om min åsikt i en tråd det diskuteras, jag brukar inte gå in i "barn-trådar" och säga att jag inte gillar barn. Jag brukar inte säga det till random föräldrar jag möter utomhus heller.

 

[Beckham]

Jag gillar inte heller barn generellt. Jag gillar vissa barn väldigt mycket, men jag är absolut inte den som dyker ner i varenda barnvagn eller tvunget ska snusa på bebisar.

 

[Bison]

Jag undrar mer över behovet att vräka ur sig hatet. Jag tror inte jag ser det i några andra trådar än just barntrådar att folk verkligen vill beskriva sitt äckel, som ingen frågat efter här.

Hatet?
Det är milsvid skillnad på att ogilla/känna obehag/vara ointresserad och att hata.

Det är ytterst få saker jag hatar här i livet, barn ingår inte bland dem.

 

[Masqueradee]

Jag tror, precis som många andra uttryckt det i tråden, att det är en motreaktion mot normen att framförallt kvinnor "ska" älska barn. Det slutar liksom inte komma frågor efter att en kvinna förklarar att hon inte vill ha barn, utan det ska propsas på.
Kan sollar mig till sakaran som tolererar barn, de är liksom helt okej. Däremot har de ganska många äckliga saker för sig, så jag kan nästan även förstå varför folk klumpigt nog kan kalla dem äckliga.

 

[Energi]

Jag tycker att tråden har gett superintressanta svar! Jag har nog varit så kränkt i min barnbubbla ( ) att jag inte alls tänkt på att det kan vara en motreaktion på barnnormen och tjatet om att skaffa barn.