Känsla av att livet är meningslöst

Det har jag kommit in i just nu. Jobbar hemifrån, allt är en grå oformlig massa av likadana dagar. Jag har slutat åka buss sen de skärpta restriktionerna. Min sambo är i en högriskgrupp. Jag har slutat gå till gymmet. Eftersom min cykel blev stulen så kan jag bara ta mig väldigt begränsade sträckor genom att gå. Kan inte köra bil på grund av sjukdom. Känner mig instängd. Jag kommer knappt utanför dörren just nu, vi handlar hem mat . Känns som att till och med ta en promenad är meningslöst. Dessa känslor har kommit sista veckan. Hur tar man sig ur träsket?

 

[Araminta]

Jag har liknande känslor. Världen är inte inspirerande just nu. Själv letar jag febrilt efter det jag kan göra. Tvinga in mig i projekt. Hemmaträning (haka på yogautmaningen i en annan tråd om det kan passa), bokbingo (finns också en tråd om), laga ny mat, lär dig något nytt (sticka, måla, slöjd etc). Själv yogar jag, lagar asiatisk mat och försöker liva upp mina filosofikunskaper som slumrat i 10 år.

Och acceptans, acceptans, acceptans. Det är just nu. Det kommer att bli bättre.

 

[cassiopeja]

Jag undrar också hur man tar sig ur träsket! Jag märker hur jag förändras tills jag inte känner igen mig själv. I måndags tvingade jag ut mig på en lunchpromenad, och när jag kom tillbaks och såg mina bilar och mitt hus så kände jag bara en gigantiskt meningslöshet och tänkte att ingenting av det här spelar någon roll, och det spelar ingen roll att jag finns överhuvudtaget och det skulle vara bäst om jag slapp. Det är som en grå sörja tar över hela min personlighet och jag är bara apatisk och orkar inte bry mig om nånting eller göra nånting. Klarar inte ens av att tvinga mig till att göra saker, utan apatin har liksom förlamat mig helt.
Senare på måndagen fick jag vara med på en gruppkonferens online på jobbet där jag skulle presentera mig och mina tjänster, och det var ett glatt gäng och jag fick sitta med och lyssna på deras presentationer, och plötsligt kändes det som att jag började leva igen....

För mig verkar det som att det är den totala isoleringen och ensamheten som gör mest skada. Men vad jag ska hitta på för lösning vet jag ännu inte. Det är ju som det är nu.

 

[TheRedLightning]

Jag har haft sådan episoder på min semester när jag bara vart hemma i 4 veckor och klättrar på väggarna, enda gången jag gått ut har varit för att handla.
Det jag gjorde var att tvinga mig själv ut på promenader i skogen, det var rätt skönt att inte tänka på något och bara gå titta på naturen och sen komma in igen.
Det jag tänkte på är att det kommer gå över (i mitt fall när semestern var slut), i dagens situation vet vi inte slutdatum, men det kommer bli bättre.

Hitta någon e-bok att lyssna på eller läsa för att fördriva tiden, spela något spel, se film med sambon, titta på roliga klipp på youtube eller något annat du tycker är roligt att göra hemma. Finns väldigt mycket man kan göra hemma, som man lätt glömmer bort när man är mitt nere i alltihopa.

 

[SaraXX]

Senare på måndagen fick jag vara med på en gruppkonferens online på jobbet där jag skulle presentera mig och mina tjänster, och det var ett glatt gäng och jag fick sitta med och lyssna på deras presentationer, och plötsligt kändes det som att jag började leva igen....

För mig verkar det som att det är den totala isoleringen och ensamheten som gör mest skada. Men vad jag ska hitta på för lösning vet jag ännu inte. Det är ju som det är nu.

Det här! En dag förra veckan åkte jag in till jobbet och intervjuade en kollega irl istället för på telefon. Fast vi satt på varsin sida om ett stort konferensbord. Jag gick som på moln sen, det var underbart att faktiskt träffa en annan vuxen. Att höra om hans funderingar och expertis på sitt ämne. Det lever jag fortfarande på.

 

[Anders]

Det har jag kommit in i just nu. Jobbar hemifrån, allt är en grå oformlig massa av likadana dagar. Jag har slutat åka buss sen de skärpta restriktionerna. Min sambo är i en högriskgrupp. Jag har slutat gå till gymmet. Eftersom min cykel blev stulen så kan jag bara ta mig väldigt begränsade sträckor genom att gå. Kan inte köra bil på grund av sjukdom. Känner mig instängd. Jag kommer knappt utanför dörren just nu, vi handlar hem mat . Känns som att till och med ta en promenad är meningslöst. Dessa känslor har kommit sista veckan. Hur tar man sig ur träsket?

Kanske du kan hitta en billig begagnad cykel på något säljforum?

 

[Islandshästryttare]

Tack för era svar. Hade inte förväntat mig att någon skulle svara. @Anders ja kanske får kolla på en begagnad cykel. Känns bara så osäkert att köpa begagnat vet hur enormt mycket cyklar som stjäls och min egen cykel låg ute på marketplace ett kort tag. Men jag hann inte på annonsen tyvärr. Men om någon har originalkvitto kan jag tänka mig att köpa kanske.

Skulle gärna gå ut i skogen men tyvärr är det skogspartier vi har närmast inte speciellt säkert i mörker eller ens dagtid. vi har närliggande bostadsområden som är rätt stökiga i anslutning till det skogspartiet med droghandel, misshandel och skjutningar har också förekommit. För nån månad sen blev en man mördad när han skulle gå ut med soporna i ett närliggande bostadsområde helt oprovocerat överfall.. Vet också att det har förekommit våldtäkter i det skogspartiet @TheRedLightning . Så det går bort just nu.

Eventuellt kan jag få skjuts till stallet nästa vecka det vore underbart. Men det beror på flera faktorer.

Tycker jag har lagat mat, bakat, kollat på Netflix och läst böcker och lyssnat på poddar enormt mycket just nu men får försöka hitta glädjen i det igen. Kom ut på en lunchpromenad iallafall idag går helst ut i dagsljus här.

 

[Anders]

Tack för era svar. Hade inte förväntat mig att någon skulle svara. @Anders ja kanske får kolla på en begagnad cykel. Känns bara så osäkert att köpa begagnat vet hur enormt mycket cyklar som stjäls och min egen cykel låg ute på marketplace ett kort tag. Men jag hann inte på annonsen tyvärr. Men om någon har originalkvitto kan jag tänka mig att köpa kanske.

Kunde inte polisen göra något när du hittade annonsen på din cykel?

Förstår att det blir betydligt svårare att köpa beg. utan tillgång till bil.

 

[Islandshästryttare]

Kunde inte polisen göra något när du hittade annonsen på din cykel?

Förstår att det blir betydligt svårare att köpa beg. utan tillgång till bil.

Jag fick tips om annonsen i en grupp för stulna cyklar i min stad på Facebook. När jag skulle kolla på den så var annonsen borttagen och även användaren var borttagen. De som handlar med eller stjäl cyklar är väl även de med i gruppen så gissningsvis såg personen att någon tipsat om den och tagit bort den direkt.

 

[Araminta]

Tipsar om denna artikel i SvD https://www.svd.se/folj-nasas-rad-nr-1-for-overlevnad

(Jag tror inte att den ska ligga bakom någon betalvägg)

 

[blommma]

Känner igen! Är vi grannar? Bor också i ett struligt område med ett superfint naturreservat jag inte vågar gå i ens på dagen pga överfall. Går ej heller ut när det är mörkt. Så tvingar ut mig varje dag mitt på dagen och går i mysiga villaområden Social kontakt på telefon lr videosamtal med vänner, bekanta, arbetskamrater är bra. Man får tvinga sig. Jag har en gruppchatt med vänner där vi postar roliga tokiga bilder för att peppa upp varandra . Känner iaf igen mig ang mående det är jäkligt segt nu alltså! Du är inte ensam Kämpa på! Man får tvinga sig själv och bara göra saker och social kontakt på andra sätt så mycket man kan. Bättre dagar kommer! Ibland fastnar jag på Youtube och kollar roliga larviga videos mr bean lr bloopers bara för att få skratta åt något, finns youtubers med tourettes som lagt ut videos och så har dom tokiga tics och ska tex baka samtidigt blir helknasigt och äggen flyger KRAM

 

[Luff]

Och jag inser att jag måste vara noga i mitt val av serier. Vissa är så mörka så en går ner sig i mörkret.