Förlåt, men är det inte ett enormt jobb att driva eget också? Eller är det att slippa resor, kollegor, fasta arbetstider som gör att det skulle funka?
Det är definitivt bättre att åka och beskära lite träd, köra bort någons sopor, städa eller klippa någons gräsmatta, än att ha aktivitetsstöd.
Jag tänker mig att jag annonserar efter kunder på lokala mötesplatser, online och offline.
Med uthyrningen som grund och förhoppningsvis lite sjukersättning så bör jag ha en bra grund att stå på. Jag är billig i drift. Företagandet blir det som jag tänker ska ge mig en mer normal inkomst.
En fundering i all välmening. Men har du gått dessa 40 år du inte haft kontakt med din pappa och tänkt att du kommer få ett arv och det kommer bli plåster på såren?
Eller är det mer nu, att gamla sår rivs upp och en ilska att pappa ännu en gång sårade genom att försöka undanhålla dig arv helt och du bara kommer få din laglott som skapar känslan av att du borde haft mer. Att du haft rätt till mer osv.
Förstår du hur jag menar, är det en grundad långvarig känsla eller mer uppbubblande sorg och ilska?
Jag tänker att utan att ha haft kontakt med gubben så visste du väl inte ens om han hade några pengar alls till arv?
Det är gamla sår som rivs upp. Och jag undrar varför halvbrodern ska ha allt. Han har inte haft kontakt med farsan på 40-50 år han heller.
Visste att han hade bostadsrätt i Västerås för några år sedan. Den såldes när han hamnade på hemmet.
Jag är kluven. Det är inte gjort i en handvändning för de flesta att försörja sig på eget företag. Och det tenderar att döda allt vad sgi och a-kassa heter. Man rycker mattan under sina egna fötter.
A-kassan är bränd sen länge. Och SGI lär inte ha så stor betydelse om jag får min grundinkomst från uthyrning och sjukersättning.
Företagandet tänker jag ska ge mig guldkanten och inget som jag blir jätteberoende av.
Det blir som ofta ganska svårt hänga med i dessa trådar men du får alltså just nu 6 000 kr och har omkostnader som gör att du behöver (50000/6 + 6000 kr) 14 333 kr efter skatt per månad?
Hoppas det löser sig med husuthyrning och andra lösningar du tänkt, och ändå skönt om arvet gör att du får några månader på dig att lösa uthyrningen av huset!
Inte 6000 kronor just nu. Men inom några månader. Från typ april.
Såklart, men jag kan se problem med att man låter folk äga hus/bilar/what ever och samtidigt få försörjningsstöd. Jag fattar också att det gör det svårare att ta sig bort från försörjningsstöd men jag ser ingen rimlig lösning att kombinera försörjningssstöd och att äga hus/tillgångar av ekonomiskt värde.
Jag hoppas givetvis
@Wille hittar ett långsiktigt sätt att lösa sin situation på. Att ha kvar huset så någon annan kan bo i det och leva på luft är ledsamt också.
Läs gärna handboken för försörjningsstöd. Det finns ett antal undantag där som gör att det kan vara möjligt att behålla huset och bil. För mig är t.ex. bilen ett hjälpmedel jag behöver p.g.a. min ångestproblematik.
Problemet är att man måste räkna in annat i det billigare boendet än bara boendekostnaderna/lån för bostaden. Som var det ligger, resväg till arbete,ev behov av o kostnad för bil, tidsaspekten att ta sig till o från arbete, ork etc etc.
Ett dyrare boende /lägenhet kan faktiskt bli mkt billigare för ekonomin, att bara räkna boendekostnad blir helt fel.
Jag har bokfört samtliga utlägg i åratal. Mat, boende, medicin, ja rubbet. Och det är billigare att bo här än annanstans.
Bil skulle jag behöva även i stan så den skulle jag inte kunna räkna bort.
I stadsboende skulle man också få räkna in kostnader för inläggningar på sjukhus, ökad medicinering m.m. Troligen också förlust av arbetsförmåga helt och hållet.
Jag har flera gånger lekt med tanken på att köpa mig en avdankad husvagn för pemanent boende!
