Kan man vara genetiskt mindre lämpad att bli förälder med vad man för vidare till barnen.

[Vallmo]

Känslig fråga!

Jag hade för länge sedan en arbetskamrat där hon och maken hade svårt att bli gravida.
Någon av dom bar på en gen för Bechrews (säkert felstavat) sjukdom, dvs puckelrygg som är väldigt smärtsamt för individen.
Nu kom jag inte ihåg alla detaljer för det här var typ för 25 år sedan, men genen kunde föras vidare av båda men det var bara manligt kön som drabbades.

Trots det genomgick de ivf och fick naturligtvis en pojke.

Min egen son har ju ASD och när vi skaffade barn så fanns inte tanken på att någon av oss skulle ha det.
Nu är det ju ganska tydligt att det är något han har ärvt från åtminstone en av oss, troligen min sambo.
Men min mamma har också vissa såna drag, men som sagt var det är ju egentligen rena gissningar.

Min andra son verkar till synes vara ett helt diagnosfritt, begåvat och synnerligen lättskött barn, så man kan ju aldrig veta.

Min pappa och jag är lika, ex har vi troligen samma sårbarhet, emotionell instabil personlighetsstörning.
Där tror man ju mer att miljö spelar in, men att det också kan finnas ärftliga samband. Dock är det väldigt osäkert.
Mina andra tre syskon har inga sådana drag.

Jag hade inte skaffat fler barn, eller ens något barn, om jag hade vetat det jag vet idag.

Ur etisk synvinkel är ju frågan ganska känslig.
Och ja, det är klart att man har ett existensberättigande även om man inte är perfekt.
Vem är det som till exempel kan bedöma om en person med Downs har ett värdigt och bra liv?

Däremot så är det ju oerhört påfrestande att ha ett barn eller flera med funktionshinder.
Och där får man väl fråga sig själv om man tycker det är värt risken och om man orkar med den ökade belastningen.

 

[Gnist]

Jag tycker däremot att det är obehagligt när diskussionen om individens lidande ska komma upp som en ursäkt för att rensa bort vissa individer. Det har vi hört tidigare i världshistorien.

Fast ett barn som aldrig blir till, oavsett anledning är ju näppeligen att räkna som en individ.

 

[Lager]

Fast ett barn som aldrig blir till, oavsett anledning är ju näppeligen att räkna som en individ.

Sant.

 

[Lager]

Jag vill inte veta vad som är rätt eller fel. Det finns ju inget klart rätt eller fel
Fortfarande: jag är inte ute efter en diskussion om vilka som ska leva eller vilka som ska få föda barn. Det är din tolkning, inte min fundering.
Nej barnet som tappade skinn, eller barnen, tog jag upp för att det var ett exempel där de fått svart på vitt om att det handlar om just kombinationen av föräldrarna. Hade jag sett ett exempel där kombinationen av föräldrar lett till barn med t.ex. en speciell form av migrän så hade det blivit exemplet. Nu handlade dokumentären om just de barnen med den sjukdomen och det är det enda exemplet jag vet där man konstaterat att kombinationen är problemet, inte var förälder för sig.

Det är du som ställer frågan om vilka som ska födas, om man ska välja bort vissa människor eller inte. Finns inget i min frågeställning som handlar om det. Jag har överhuvudtaget inte nämnt fostren alls i mitt inlägg. Det handlar om människors genetik i samband med att skaffa barn.

Människors genetik, och genetik i samband med att skaffa barn handlar fortfarande om just människors val och kunskaper. Val att skaffa / inte skaffa barn med (eventuella) sjukdomar/diagnoser. Det baserat (enligt exempel i tråden) på om barnet med sin genetiska bakgrund inte anses kunna få ett gott liv i samhället, eller vara för jobbigt att ta hand om för föräldrarna så de vill ha ett annat funktionellt barn. Det är ju det valet alla inlägg fokuserat kring.

Frågan om genetisk selektion är ingenting som existerar objektivt utanför samhället. Inte ens i den vetenskapliga forskningen pratar vi objektivitet. Det är ju därför ex det medicinetiska rådet finns.

Det som vi på 1800-talet dog av, är idag avklarat med en pencillinkur. Det som på 1940-talet innebar ett liv i troligt tiggeri, är idag ett liv med färdtjänst, LSS, service, och internetuppkoppling. Om tjugo år har vi egentligen ingen aning om hur det ser ut.

De genetiska valen är inte lika viktiga. Vi bor inte på den etiopiska slätten, där vi måste kunna fly från lejon. Vi är omgivna av en civilisation med social trygghet och en stor arbetsmarknad. Jag har redan svarat dig kort kring dina tidigare frågor som rörde just om ifall det går att kartlägga sjukdomar genetiskt, ja det går i många fall, fler och fler för varje år. Både innan barnet ens är påtänkt, och under graviditeten. Frågan är vad man gör med den kunskapen. Som jag skrev innan. Är det för att selektera människor, avla fram (bättre?!) människor, eller är det för att se ev vårdbehov och utöka behandlingsmöjligheterna?

 

[purity_666]

Människors genetik, och genetik i samband med att skaffa barn handlar fortfarande om just människors val och kunskaper. Val att skaffa / inte skaffa barn med (eventuella) sjukdomar/diagnoser. Det baserat (enligt exempel i tråden) på om barnet med sin genetiska bakgrund inte anses kunna få ett gott liv i samhället, eller vara för jobbigt att ta hand om för föräldrarna så de vill ha ett annat funktionellt barn. Det är ju det valet alla inlägg fokuserat kring.

Frågan om genetisk selektion är ingenting som existerar objektivt utanför samhället. Inte ens i den vetenskapliga forskningen pratar vi objektivitet. Det är ju därför ex det medicinetiska rådet finns.

Det som vi på 1800-talet dog av, är idag avklarat med en pencillinkur. Det som på 1940-talet innebar ett liv i troligt tiggeri, är idag ett liv med färdtjänst, LSS, service, och internetuppkoppling. Om tjugo år har vi egentligen ingen aning om hur det ser ut.

De genetiska valen är inte lika viktiga. Vi bor inte på den etiopiska slätten, där vi måste kunna fly från lejon. Vi är omgivna av en civilisation med social trygghet och en stor arbetsmarknad. Jag har redan svarat dig kort kring dina tidigare frågor som rörde just om ifall det går att kartlägga sjukdomar genetiskt, ja det går i många fall, fler och fler för varje år. Både innan barnet ens är påtänkt, och under graviditeten. Frågan är vad man gör med den kunskapen. Som jag skrev innan. Är det för att selektera människor, avla fram (bättre?!) människor, eller är det för att se ev vårdbehov och utöka behandlingsmöjligheterna?

Jag kan inte svara på dina frågor. Min fråga handlar inte om rätt eller fel, vem ska leva och vem får föda barn. Pratar inte om selektion, jobba med gener eller liknande. Pratar enbart om huruvida vissa människor rent objektivt passar sämre för att skaffa barn. Inte vad man ska göra med de som nedärver sjukdomar. Det är en annan fråga.

Så dina frågor om vad man ska göra med personer med ärftliga sjukdomar i generna, vad vi ska göra med barn som föds med sjukdomar eller huruvida vissa foster ska aborteras, de får du nog ta själv. Det är inte vad jag pratar om så jag kan inte svara på det. Har ingen åsikt där.

 

[Hyacinth]

Jag kan inte svara på dina frågor. Min fråga handlar inte om rätt eller fel, vem ska leva och vem får föda barn. Pratar inte om selektion, jobba med gener eller liknande. Pratar enbart om huruvida vissa människor rent objektivt passar sämre för att skaffa barn. Inte vad man ska göra med de som nedärver sjukdomar. Det är en annan fråga.

Så dina frågor om vad man ska göra med personer med ärftliga sjukdomar i generna, vad vi ska göra med barn som föds med sjukdomar eller huruvida vissa foster ska aborteras, de får du nog ta själv. Det är inte vad jag pratar om så jag kan inte svara på det. Har ingen åsikt där.

Så är det säkert, att vissa passar sämre. Det vi kan göra är ju att skapa ett humant samhälle med plats för alla och så bra stöd som möjligt åt de som behöver.

Rent OBJEKTIVT finns massor av saker man troligen ska uppfylla rent statistiskt för att ge sina barn en så bra start som möjligt i livet, men till syvende och sist är det på individnivå.

 

[Lager]

Jag kan inte svara på dina frågor. Min fråga handlar inte om rätt eller fel, vem ska leva och vem får föda barn. Pratar inte om selektion, jobba med gener eller liknande. Pratar enbart om huruvida vissa människor rent objektivt passar sämre för att skaffa barn. Inte vad man ska göra med de som nedärver sjukdomar. Det är en annan fråga.

Så dina frågor om vad man ska göra med personer med ärftliga sjukdomar i generna, vad vi ska göra med barn som föds med sjukdomar eller huruvida vissa foster ska aborteras, de får du nog ta själv. Det är inte vad jag pratar om så jag kan inte svara på det. Har ingen åsikt där.

Ok. Du vill enbart veta om jag (mfl) tycker att vissa människor passar sämre för att skaffa barn.
Då är ju egentligen majoriteten av inläggen i hela tråden irrelevanta. Det är ju i princip enbart folks personliga tankar kring sina egna gener.

Men svar då: Människor som är sämre föräldrar är människor som skiter i sina ungar, inte tar hand om dem, beter sig illa emot dem, whatever. Jag har idag inte sett några genetiska kopplingar till det beteendet dock, och ser inga problem med att människor oavsett genetisk uppsättning skaffar barn - så länge de älskar och tar hand om dem.

 

[purity_666]

Ok. Du vill enbart veta om jag (mfl) tycker att vissa människor passar sämre för att skaffa barn.
Då är ju egentligen majoriteten av inläggen i hela tråden irrelevanta. Det är ju i princip enbart folks personliga tankar kring sina egna gener.

Men svar då: Människor som är sämre föräldrar är människor som skiter i sina ungar, inte tar hand om dem, beter sig illa emot dem, whatever. Jag har idag inte sett några genetiska kopplingar till det beteendet dock, och ser inga problem med att människor oavsett genetisk uppsättning skaffar barn - så länge de älskar och tar hand om dem.

Nej, jag undrar om en del är GENETISKT mindre lämpade. Det står i trådstarten och rubriken. Andra i tråden har fattat det och svarat.
Folks personliga tankar handlar ju om sista frågan om att föra vidare sina gener. Vilket de också fattat och svarat på. Det verkar bara vara du som misstolkar så jag avslutar här. Börjar låta som en papegoja.

 

[Lager]

Nej, jag undrar om en del är GENETISKT mindre lämpade. Det står i trådstarten och rubriken. Andra i tråden har fattat det och svarat.
Folks personliga tankar handlar ju om sista frågan om att föra vidare sina gener. Vilket de också fattat och svarat på. Det verkar bara vara du som misstolkar så jag avslutar här. Börjar låta som en papegoja.

Ja. Jag skrev genetiskt också. I sista stycket. Det första stycket blev lite brysk.

 

[Lager]

Så är det säkert, att vissa passar sämre. Det vi kan göra är ju att skapa ett humant samhälle med plats för alla och så bra stöd som möjligt åt de som behöver.

Rent OBJEKTIVT finns massor av saker man troligen ska uppfylla rent statistiskt för att ge sina barn en så bra start som möjligt i livet, men till syvende och sist är det på individnivå.

Fast det är ju där det blir intressant, för mig i alla fall. Om vissa passar sämre - varför. Görs det något för att förändra det? Vi har ju ett helt fantastiskt välfärdssamhälle att luta oss emot.

Varför hänge sig åt avelsdiskussioner. Människor är inte djur.

 

[astronaut]

Jag menar rent genetiskt här, inte föräldraförmåga. Jag kom att tänka på det då jag stötte på en kvinna där 3 av 3 barn har någon nivå av autism, något barn har fler diagnoser. Det finns 2 pappor med i bilden. Ett barn hade trisomi 18 och överlevde tyvärr inte.

Min ena syster har tre barn. De äldsta (tvillingpar) har de problem med. Den ena föddes med trisomi 8. Idag är han, utöver allt (skolios, dåliga lungor o.s.v. o.s.v.) även diagnostiserad med grov adhd men hans IQ är normalt. Tvillingsyrran utreds också för adhd, utreddes innan för att se om hon hade hamnat i puberteten tidigare då mycket av hennes beteende kunde bero på det. Hon var sex år gammal när hon utreddes. Den minsta i familjen tror man även kan ha något med.

Varken syster eller hennes man har någon form av diagnos. Det "närmsta" man kommer gällande det är ju det att jag är diagnosisterad med borderline och min kusin med asperger.

Slutligen, om ni skulle veta att ni bar på en gen som skulle kunna ge barnet en smärtsam sjukdom, med följd av för tidig död (som de med skinnet) hade ni chansat och skaffat fler barn och hoppats på det bästa?

Detta är egentligen en svår fråga. För vill man ha barn så vill man ju. Personligen skulle det nog bero på hur prognosen såg ut. Om det var 50/50 chans att genen förs vidare så skulle jag säga nej. Skulle det vara 10% chans så skulle jag nog inte tveka. Har för mig det finns någon form av teknologi med "odlat" barn? Där man tar ägg o.s.v. och tar bort den dåliga genen för att stoppa in ägget hos mamman så denne föds utan en eventuell genetisk sjukdom? Eller är det bara jag som har drömt det?

 

[supercalifragilistic]

Fast det är ju där det blir intressant, för mig i alla fall. Om vissa passar sämre - varför. Görs det något för att förändra det? Vi har ju ett helt fantastiskt välfärdssamhälle att luta oss emot.

Varför hänge sig åt avelsdiskussioner. Människor är inte djur.

För det första, har vi verkligen "ett helt fantastiskt" välfärdssamhälle att luta oss emot? Det skulle kunna vara det om vi faktiskt som @Hyacinth sa skapade ett humant samhälle där folk med svårigheter, av regnbågens alla färger, att passa in eller leva i det finge allt stöd som möjligen kan ges.

för det andra, människor är visst djur.

 

[ainasoja]

Jag har valt att avstå från fler barn pga min MS. Jag hade en innan diagnosen och fler blir det.

Hade bland aldrig orkat vara småbarnsförälder och ingen förtjänar att få denna jävla sjukdom.

 

[lil-sis]

Min ena syster har tre barn. De äldsta (tvillingpar) har de problem med. Den ena föddes med trisomi 8. Idag är han, utöver allt (skolios, dåliga lungor o.s.v. o.s.v.) även diagnostiserad med grov adhd men hans IQ är normalt. Tvillingsyrran utreds också för adhd, utreddes innan för att se om hon hade hamnat i puberteten tidigare då mycket av hennes beteende kunde bero på det. Hon var sex år gammal när hon utreddes. Den minsta i familjen tror man även kan ha något med.

Varken syster eller hennes man har någon form av diagnos. Det "närmsta" man kommer gällande det är ju det att jag är diagnosisterad med borderline och min kusin med asperger.



Detta är egentligen en svår fråga. För vill man ha barn så vill man ju. Personligen skulle det nog bero på hur prognosen såg ut. Om det var 50/50 chans att genen förs vidare så skulle jag säga nej. Skulle det vara 10% chans så skulle jag nog inte tveka. Har för mig det finns någon form av teknologi med "odlat" barn? Där man tar ägg o.s.v. och tar bort den dåliga genen för att stoppa in ägget hos mamman så denne föds utan en eventuell genetisk sjukdom? Eller är det bara jag som har drömt det?

Mjae. Man kan göra kromosomanalys och välja bort de embryon som har avvikelser.

Men vi gör inte så i Sverige.

 

[astronaut]

Mjae. Man kan göra kromosomanalys och välja bort de embryon som har avvikelser. Men vi gör inte så i Sverige.

Well, då var det iaf ingen "fantasi" taget ur tomma intet.

 

[MM]

Jättesvårt det där.

Jag är ju själv en av dom som inte är något vidare att avla på, men tar inte åt mig av din frågeställning. Jag förstår att frågan alltid kommer att existera.

I mitt fall var det så att mellanbarnet bakades i magen när jag började misstänkta att den äldsta hade diagnos och därmed var det lite sent att välja att inte tillverka fler barn.
Sedan när nr 3 tillverkades och bakades ett ex antal år senare så upprepade sig historien. Mellanbarnet fick dock inte diagnoserna förens minsta var 7 månader. Visst hade vi misstänkt tidigare att det kunde funnits en diagnos men samtidigt hade vi ett gravt autistiskt barn med ADHD att gå efter. Hur sjutton avgör man då vad som är normal och inte normalt? Allt verkade ju normalt eftersom hon ändå kan allt han inte kan. Det var inte ens vi som skickade remiss om utredningen utan personal på sjukhuset som kollade henne för en annan sak.
Det var först när vi gick på stan och såg hur andra barn betedde sig som vi faktiskt fattade att mellanungen måste ha ADHD för det hon sysslar med gick över vårat förstånd men det sa lyckligtvis dom på BUP med, ett solklart fall av ADHD. Vi hade inte sett det för alla träd var ivägen för skogen typ.

Och då tredje ungen? Har denna någon diagnos undrar man då?
Vi har ju bara våra två med diagnoser att jämföra med och dessvärre är hon väldigt lik sin syster när hon var mindre och sin bror på några andra. Tiden får utvisa men högst troligt har vi en flock ADHDbarn.

Jag ångrar ingen av mina barn. Jag älskar dom mer än något annat. Men tufft är det. Så jävla tufft. Troligen hade vi inte skaffat syskon så nära inpå nr 1 om vi hade vetat om hans funktionshinder nu när vi vet vad det innebär. Kanske inga syskon alls. Men vi har alltid velat ha 2-3 barn så vi har gått efter våran dröm.

Frågan om jag skulle välja att behålla ett barn jag vet kommer ha ett svårt liv är ett fett nej på. Aldrig någonsin. Skulle göra abort direkt och tacka gudarna för att barnet inte behöver komma till denna värld och behöva all den hjälp och vård hen kommer behöva.

Och som en liten notis till det här: Jag utreddes faktiskt för ADHD för bara några år sedan men har inte det, och min man har definitivt inte det men ändå har ju det slagit igenom så hårt här. Jag vet dock att det finns i släkten i min syskonskara så det är väl min moders gener som spökar kanske.
Kan man få diverse diagnoser om ens mamma röker när hon är gravid? Min mamma rökte under alla sina graviditeter tyvärr...

 

[Hyacinth]

Fast det är ju där det blir intressant, för mig i alla fall. Om vissa passar sämre - varför. Görs det något för att förändra det? Vi har ju ett helt fantastiskt välfärdssamhälle att luta oss emot.

Varför hänge sig åt avelsdiskussioner. Människor är inte djur.

Sämre grundförutsättningar, ekonomisk och social situation, sjukdomar mm. Men livet är inte statiskt, man kan inte veta på förhand vad som händer.

Man kan börja "på topp" och ändå halka snett, eller ha en tuff start och ta igen med jättekliv.
Eller så är man sådär lagom medioker som de flesta av oss. En dag är man lysande, en annan får man inga föräldradiplom...
Välfärdssamhället är fantastiskt, men det finns mycket dåligt som aldrig kommer fram eller syns.
Vi kan inte garantera en bra uppväxt för någon. Vad nu bra är.
Jag tror på empati, att alla ska få en utbildning efter sina behov och förmågor och att skolan måste ta ett kulturellt ansvar. Men det är svårt att möta alla, men det är en plikt att försöka.
Jag får panik av 30-åringar som får sjukersättning/sjukpension och ställs utanför stora delar av samhället med låg inkomst, sedda som ej arbetsföra. Något meningsfullt borde finnas för alla. Men det kostar för mycket, tar för mycket resurser osv. De kan ju vara lysande på sin grej, men vi kan inte ta tillvara.
Alla kan bidra med något är jag övertygad om. Och de flesta kan vara dugliga föräldrar, om det finns ett nät omkring.
Barn behöver enligt mitt synsätt många vuxna omkring sig, olika sådana. Då kan de flesta få en okej uppväxt. Mer kan ett samhälle inte kräva även om man önskar alla en stabil, trygg uppväxt. Hur den ser ut är ju också diskutabelt.

 

[moster]

Måste säga att frågeställningen väckte många tankar i mig. Och det är något som jag funderat en del på tidigare.
Jag har två diagnoser på pappret: ADHD och emotionell instabil personlighetsstörning (Borderline). Jag har ev. kanske oxå fibromyalgi eller annan diagnos för "värk i kroppen".
Depression finns på flera håll i både i min och sambons släkt och i nära led till oss båda. På sambons sida finns bla ADD.

Jag har många gånger funderat kring om jag verkligen borde skaffa barn. Vill jag verkligen låta ett barn gå igenom det som jag och anhöriga till mig går och gått igenom? Jag vill egentligen svara Nej. Min samtidigt har jag en väldigt stark barn längtan.
Jag tänker så här: Att skaffa barn överlag är en egoistisk handling, oavsett sjukdomsbild. En del anser att barn är en mänsklig rättighet och går långt för att kunna få barn.
Jag är medveten om dom problem som finns och som kan komma. Samtidigt kan jag få ett barn som inte har några diagnoser alls, precis som att ett helt friskt par kan få väldigt sjuka barn. Jag tycker att alla som planerar barn måste ställa sig samma fråga - Hur blir det om det inte blir som vi tänkt eller planerat? Jag får för mig iaf att jag som har diagnoser kan upptäcka fortare om mitt barn bär samma sjukdom. Jag tror oxå att jag kan hjälpa mitt barn på ett helt annat sätt än tex en frisk förälder. Någon som inte har tex Adhd kommer aldrig kunna sätta sig in hur det är att leva med det.

Jag vet att trådstarten handlade om det genetiska men jag kan inte låta bli att börja fundera: Om vi ska börja "sortera bort" barn som ev kommer att lida pga sjukdom, ska vi då oxå sortera bort barn som kanske kommer må dåligt på ett eller annat sätt? Jag tänker på barn till tex kriminella eller missbrukare? Dessa barn kommer antagligen att lida (psykiskt) dom med.
Ska föräldrar som är sjuka, men kanske inte i en ärftlig sjukdom skaffa barn?
Ska man titta bara på genetiken, ska adopterade inte skaffa barn? Det finns många sjukdomar som hoppar över generationer och en person som är adopterad kanske inte vet något alls kring sin bakgrund och ev sjukdomar.
Vart går gränsen och vem bestämmer vart gränsen går? Vilka sjukdomar anses man lida av och vilka anser man att det går att leva med? Det är väl i "livet är en schlager" som David får frågan huruvida han skulle vilja leva om sitt liv utan sin CP-skada och svarar i stil med att utan CP-skadan skulle han inte vara han.

Nu har jag skrivit om texten väldigt många gånger. Vet inte om jag bidrog med något. Men jag säger tack och god natt för tillfället. Nu måste jag sova..

 

[moster]

Snabbt svar saxsat ifrån en hemsida om NPF, som svar till ts om ärftligheten kring npf sjukdomar (autism):
"Forskning tyder på att det finns en ärftlig benägenhet att utveckla neuropsykiatriska problem. Det finns vissa faktorer som ökar sannolikheten för NPF. Vanliga riskfaktorer är påfrestningar under graviditeten, komplikationer under förlossningen och för tidig födsel. Näringsbrist i moderkakan eller tidig hjärnhinneinflammation är också riskfaktorer."
- Så ja, det kan vara ärftligt, men det finns lika stora risker för någon som inte har det att få ett barn med tex adhd eller autism.

 

[lil-sis]

Sämre grundförutsättningar, ekonomisk och social situation, sjukdomar mm. Men livet är inte statiskt, man kan inte veta på förhand vad som händer.

Man kan börja "på topp" och ändå halka snett, eller ha en tuff start och ta igen med jättekliv.
Eller så är man sådär lagom medioker som de flesta av oss. En dag är man lysande, en annan får man inga föräldradiplom...
Välfärdssamhället är fantastiskt, men det finns mycket dåligt som aldrig kommer fram eller syns.
Vi kan inte garantera en bra uppväxt för någon. Vad nu bra är.
Jag tror på empati, att alla ska få en utbildning efter sina behov och förmågor och att skolan måste ta ett kulturellt ansvar. Men det är svårt att möta alla, men det är en plikt att försöka.
Jag får panik av 30-åringar som får sjukersättning/sjukpension och ställs utanför stora delar av samhället med låg inkomst, sedda som ej arbetsföra. Något meningsfullt borde finnas för alla. Men det kostar för mycket, tar för mycket resurser osv. De kan ju vara lysande på sin grej, men vi kan inte ta tillvara.
Alla kan bidra med något är jag övertygad om. Och de flesta kan vara dugliga föräldrar, om det finns ett nät omkring.
Barn behöver enligt mitt synsätt många vuxna omkring sig, olika sådana. Då kan de flesta få en okej uppväxt. Mer kan ett samhälle inte kräva även om man önskar alla en stabil, trygg uppväxt. Hur den ser ut är ju också diskutabelt.

Ja vi slösar bort massor av förmågor och människor bara för att samhället fortfarande har en så fyrkantig syn på hur man ska utbildas, jobba osv. Det är trist.