Kaoset del 2

Kommer troligen radera även denna.
Bara skönt att skriva av sig!

Veckan har varit kaos, har druckit under veckan på vardagar, inte okej.

Igår så hade vi försenad födelsedagsmiddag för mig plus en vän som fyller år..

Blev pruttfull, gick hem.
Sen kom två vänner förbi och vi drog ut på krogen.
Hånglade med säkert 5 personer och tog hem en 22 åring.

Jag fattar ju själv hur destruktivt detta är.
Har lite kontakt med S som jag dejtade förra året, ang AAmöte.
Han ska dit ikväll, jag har dock druckit och känner mig jävligt skör.
 

Var iväg och hängde med två vänner idag i ena vännens stuga. Jättefint! Men jag har börjat få sån social ångest efteråt, som att jag inte har nåt att tillföra, de pratar om hus och sina (mer avancerade) jobb och det känns som att jag bara sitter som ett mähä.

Detta är ju jättebra träning för mig, men jag är helt dränerad nu... det är inte såhär när jag är med bara ena vännen, henne känner jag mig avslappnad med och vi ska iväg och vandra nästa vecka ❤️

En gammal bekant är också och drar i min personliga dragkedja och vill in på skinnet på mig, jag borde bara blockera skiten ur honom, men jag lyckas fan aldrig :meh: "det är bara att göra det" jodå, jag försöker.
En anledning till att jag inte lyckats hittills är för i det hela så finner jag nån form av bekräftelse av att han fortfarande hör av sig.

Lite allmänt kvällsdravel. Känner mig nästan lite sorgsen på något sätt, att allt blev som det blev, att jag fortfarande lever ensam, jag har inte ens Totte längre :( osv osv.
Jag tänker att det tar tid att hitta ditt nya sätt att ha ditt sociala liv, som du känner dig trygg med. Oavsett yrke eller titel är du grym (och folk som bara kan prata om sina jobb har inte så mycket att prata om tänker jag...) Heja dig ❤
 
Jag tänker att det tar tid att hitta ditt nya sätt att ha ditt sociala liv, som du känner dig trygg med. Oavsett yrke eller titel är du grym (och folk som bara kan prata om sina jobb har inte så mycket att prata om tänker jag...) Heja dig ❤

Jag försöker tänka att det är mina hjärnspöken som talar och vill trycka ner mig 🤓
Dom hade ju inte dragit med mig om jag var hemsk att umgås med..
 
Var iväg och hängde med två vänner idag i ena vännens stuga. Jättefint! Men jag har börjat få sån social ångest efteråt, som att jag inte har nåt att tillföra, de pratar om hus och sina (mer avancerade) jobb och det känns som att jag bara sitter som ett mähä.

Detta är ju jättebra träning för mig, men jag är helt dränerad nu... det är inte såhär när jag är med bara ena vännen, henne känner jag mig avslappnad med och vi ska iväg och vandra nästa vecka ❤️

En gammal bekant är också och drar i min personliga dragkedja och vill in på skinnet på mig, jag borde bara blockera skiten ur honom, men jag lyckas fan aldrig :meh: "det är bara att göra det" jodå, jag försöker.
En anledning till att jag inte lyckats hittills är för i det hela så finner jag nån form av bekräftelse av att han fortfarande hör av sig.

Lite allmänt kvällsdravel. Känner mig nästan lite sorgsen på något sätt, att allt blev som det blev, att jag fortfarande lever ensam, jag har inte ens Totte längre :( osv osv.
Jag tycker att du verkar superhäftig som vän - klok, snäll och estetiskt övercool. Det hänger inte ihop med boendeform eller sysselsättning.
 
Tack ❤️ nej det gör det ju inte, men man "gillar ju" att jämföra sig med andra, haha.
Tror det blir bra med vandring nästa vecka, bara bästis och jag, kvalitetstid 🥰
Du jag tror alla mer eller mindre känner så om sig själva. Jag tyckte läkarstudenterna på LAH hade kommit längre än mig i livet- de tyckte tvärtom. Man ska egentligen inte jämföra sig fastän människan är förbannat bra på det...
 
Lika länge som om jag hade haft en bulle i ugnen :D
Screenshot_20220804-075507_Sober Time.jpg
 
Oj vad jag tycker tid är ett svårgreppbart begrepp! Det känns som Totte var med dig alldeles nyss ❤ men det känns som du varit nykter så länge! Nu är det ju från mitt utifrånperspektiv, men blev nyfiken på hur du upplever känslan av tid?
Alldeles oavsett så är du grym som fortsätter att välja ditt nya liv ❤
 
Oj vad jag tycker tid är ett svårgreppbart begrepp! Det känns som Totte var med dig alldeles nyss ❤ men det känns som du varit nykter så länge! Nu är det ju från mitt utifrånperspektiv, men blev nyfiken på hur du upplever känslan av tid?
Alldeles oavsett så är du grym som fortsätter att välja ditt nya liv ❤

Tid är jättesvårt! Med nykterheten så känns det som nyss jag slutade dricka och inte att det närmar sig 1 år.
Med Totte är det annorlunda, det känns som att det är flera år sen han fanns... en jättekonstig känsla och svår att förklara...
 
Nu blir det en utmaning för min träningshjärna! Jag är sjuk :cautious: covidtest negativt. Sjukt ont i kroppen, i huvudet, torrhosta och feber som kommer och går.

Lägligt då det är min sista semestervecka :( (yes, jag har sjukanmält mig!)

Än så länge går det bra, jag orkar inte så mycket mer än scrolla på telefon, sova och ta varma bad :D
 
Mamma min mamma.
Vi har inte setts på några veckor nu pga dom har varit iväg på semester. Idag hade hon handlat åt mig då jag är sjuk :heart

Och så frågar hon om jag haft nåt bakslag, sa som det var att nej det har jag inte. "Är det sant, du ljuger väl inte!"
Snark, men hon är mamma och hon är orolig. Jag skakar av mig det lättare nu iallafall, tidigare gick jag och störde mig på det.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp