Bukefalos 30 år!

Men du kan tycka att man ska förbjuda alla utekatter och helst utrota allting utom extremt utseendeavlade raskatter.

Jag älskar katter, alla katter!
Jag blir alltid glad när jag möter en katt när jag är ute på promenad. Bor i lägenhet så utekatterna påverkar mig inte alls.
Men jag tycker fortfarande inte att de hör hemma i tätbebyggt områden, för katternas skull.
Det är fruktansvärt att så många katter blir överkörda, allt det lidandet helt i onödan. Att de blir inlåsta, slagsmål med andra katter, människor som är elaka mot dem.

Vill absolut inte utrota huskatter, de är helt underbara! Men inte frigående i bostadsområden.
Det finns betydligt bättre miljöer för dem.
 
Eftersom det är så lagstiftningen ser ut så jag så arroganta har kattägare rätt att vara och nej man kan inte ha dörren öppen utan risk för att någon smiter in om det så är grannens retriver, treåring eller katt. Vi har även haft kopparödla inne i källaren när vi haft dörren öppen där. Händer det väldigt ofta får man såklart göra något åt det själv, som att sätta in en nät dörr eller sätta upp ett staket.
Ja vad det gäller vilda djur får man nsturligtvis göra något åt det själv, dock inte mot andras tamdjur. De får ägaren själv ta ansvar för.
 
Varför vill kattägare att deras katter blir instängda i alla möjliga uthus?

Varför vill kattägare att deras katter äter möss och råttor som ätit råttgift?

Varför vill kattägare att deras katt går in i en levande fälla i hönsgården och sitter där en hel natt när det är runt nollan och piss regnar?
På samma vis som man inte vill att ens häst ska skada sig på något i hagen vill man givetvis inte att ens katt ska skada sig när den är ute. Men den livskvalitet det är för katter att vara utomhus överstiger riskerna som finns.

Råttgift är förövrigt väldigt hårt kontrollerat. De råttgift som är tillåtna nu är inte toxiska vid handrahands upptag dvs om en hund eller katt äter en råtta som ätit gift.

Om grannen sätter upp en fälla på sin tomt, så är det ju önskvärt att man talar om det i grannskapet. Men om min katt inte följde sina vanliga mönster så hade jag letat upp den.

Men ja, jag har vid lite olika tillfällen fått ringa mina grannar för att be dom om att öppna gäststuga eller förråd för att min katt blivit nyfiken och råkat bli inlåst. Det har hänt vid tre tillfällen, olika katter olika tillfällen i livet. Alla gånger har katterna gett sig tillkänna när jag ropat på dom.

Jag antar att hundägare vars hund suttit fast i ett grävlingsgryt eller ett kaninhål inte heller har det som mål med sin hundpromenad i skogen, men det kan ju hända när man har med djur att göra.
 
Jag älskar katter, alla katter!
Jag blir alltid glad när jag möter en katt när jag är ute på promenad. Bor i lägenhet så utekatterna påverkar mig inte alls.
Men jag tycker fortfarande inte att de hör hemma i tätbebyggt områden, för katternas skull.
Det är fruktansvärt att så många katter blir överkörda, allt det lidandet helt i onödan. Att de blir inlåsta, slagsmål med andra katter, människor som är elaka mot dem.

Vill absolut inte utrota huskatter, de är helt underbara! Men inte frigående i bostadsområden.
Det finns betydligt bättre miljöer för dem.
Jag håller med, att utrota utekatter är inte önskvärt, men varför utekatter i städer? Det finns så mycket som kan hända de katterna, så mycket lidande de kan råka ut för. Jag skulle aldrig vilja det för min katt själv. Har haft stallkatter på landet och innekatt i stad. Innekatten hade varit utekatt i tre år innan jag fick honom och han avskydde det, var rädd för andra katter och människor! Han blev min följeslagare inne och trivdes utmärkt som det.

Jag kan absolut tänka mig att det finns bra och berikade miljöer för katter, tex på landet, men i en stad känns det mest som stress och risker?
 
På samma vis som man inte vill att ens häst ska skada sig på något i hagen vill man givetvis inte att ens katt ska skada sig när den är ute. Men den livskvalitet det är för katter att vara utomhus överstiger riskerna som finns.

Råttgift är förövrigt väldigt hårt kontrollerat. De råttgift som är tillåtna nu är inte toxiska vid handrahands upptag dvs om en hund eller katt äter en råtta som ätit gift.

Om grannen sätter upp en fälla på sin tomt, så är det ju önskvärt att man talar om det i grannskapet. Men om min katt inte följde sina vanliga mönster så hade jag letat upp den.

Men ja, jag har vid lite olika tillfällen fått ringa mina grannar för att be dom om att öppna gäststuga eller förråd för att min katt blivit nyfiken och råkat bli inlåst. Det har hänt vid tre tillfällen, olika katter olika tillfällen i livet. Alla gånger har katterna gett sig tillkänna när jag ropat på dom.

Jag antar att hundägare vars hund suttit fast i ett grävlingsgryt eller ett kaninhål inte heller har det som mål med sin hundpromenad i skogen, men det kan ju hända när man har med djur att göra.
Jag har inte massa farliga saker i hästarnas hage.

Ja, vi hade nomor här för något år sedan som har licens för gift.

Var inte en katt jag hade förväntat mig att fånga i fällan utan snarare en iller eller liknade. Jag skyltar ogärna om jakt (jakt med fälla i detta fallet) då jag vill undvika sabotage.
Nej inte tomt utan inne i hönsgård där andras katter inte har att göra öht.

Jag stänger nog in katter minst i gång i månaden i stallet och det är bara dom jag vet om. Genom stallet kommer du upp till vinden och nej tänker inte jaga katt bland alla flyttkartonger med jul/påsk/ annat pynt och gamla leksaker. Ingen som hört av sig än och viljat titta efter katt även om den varit där några dagar (märker inte alltid när dom går in utan när dom går ut).
 
Jag bor i samhälle med några tusen invånare, hastigheterna är 30 och 40 km/h och majoriteten håller hastigheten. Trots det rapporteras påkörda katter in i den lokala fb-gruppen nästan varje vecka, utöver inlägg om försvunna katter.
Det är bara så himla tragiskt.
Majoriteten av bostäderna är villor och radhus, dvs väldigt bra möjligheter för att skapa en säker utevistelse i form av kattgård.
Såg att någon tidigare kallade det bur, det känns lite nonchalant som att det skulle röra sig om en liten kaninbur. Kattgårdar går att göra på väldigt många vis och berika för ett mer aktivt uteliv.
En kollega har tex byggt två kattgårdar ut från två fönster på bottenvåningen, en större och en mindre, de är superfina och hennes huskatter älskar dem och trivs jättebra, ingen försöker rymma eller smita ut.

Mina katter ser det som ett straff att vistas utomhus. Den ena kan gå ut på balkongen i sällskap med mig men klagar mest och vill att jag ska gå in igen. Den andra kan vara ute sena sommarkvällar när det är mörkt, tyst och stilla. Vill dock gärna att balkongdörren ska vara öppen vid bra väder så hon kan sitta i tryggheten och titta ut.
Har varit ute i sele på vår fina innergård en gång, slutade med att hon undvek hallen i ungefär en månads tid, en gång var en gång för mycket.
Den andra sätter sig i gräset och stirrar på mig i 10 minuter, sen går hon till dörren och undrar om jag är nöjd och vi kan gå in igen.
 
Jag bor i samhälle med några tusen invånare, hastigheterna är 30 och 40 km/h och majoriteten håller hastigheten. Trots det rapporteras påkörda katter in i den lokala fb-gruppen nästan varje vecka, utöver inlägg om försvunna katter.
Det är bara så himla tragiskt.
Majoriteten av bostäderna är villor och radhus, dvs väldigt bra möjligheter för att skapa en säker utevistelse i form av kattgård.
Såg att någon tidigare kallade det bur, det känns lite nonchalant som att det skulle röra sig om en liten kaninbur. Kattgårdar går att göra på väldigt många vis och berika för ett mer aktivt uteliv.
En kollega har tex byggt två kattgårdar ut från två fönster på bottenvåningen, en större och en mindre, de är superfina och hennes huskatter älskar dem och trivs jättebra, ingen försöker rymma eller smita ut.

Mina katter ser det som ett straff att vistas utomhus. Den ena kan gå ut på balkongen i sällskap med mig men klagar mest och vill att jag ska gå in igen. Den andra kan vara ute sena sommarkvällar när det är mörkt, tyst och stilla. Vill dock gärna att balkongdörren ska vara öppen vid bra väder så hon kan sitta i tryggheten och titta ut.
Har varit ute i sele på vår fina innergård en gång, slutade med att hon undvek hallen i ungefär en månads tid, en gång var en gång för mycket.
Den andra sätter sig i gräset och stirrar på mig i 10 minuter, sen går hon till dörren och undrar om jag är nöjd och vi kan gå in igen.
Det är samma sak här. Jag känner till minst sex katter som blivit överkörda bara här på min gata - visserligen på drygt tio år, men det rör sig alltså om ungefär trehundra meter väg i en småstad. Det rapporteras döda katter Hela tiden, och försvunna katter dubbelt så ofta.

Min kisse vill absolut gå ut och det får han, men i koppel.
 
En kollega har fyra frigående katter, de är högt älskade och mår säkert bra, men hen skryter också om hur en av hennes hankatter konstant ger andra katter i kvarteret stryk. Det är inte bara trafik och folk som skadar utekatter.
 
Det är samma sak här. Jag känner till minst sex katter som blivit överkörda bara här på min gata - visserligen på drygt tio år, men det rör sig alltså om ungefär trehundra meter väg i en småstad. Det rapporteras döda katter Hela tiden, och försvunna katter dubbelt så ofta.

Min kisse vill absolut gå ut och det får han, men i koppel.
En gammal vän till mig kallade utekatt för "förbrukningsvara" och han hade ju rätt i det. Även om det är kallt sagt..
 
1. Ja det finns en väg en bit bort, men någorlunda hemkära katter kommer inte ända dit.

2. Det är möjligt men tycker inte det är en orsak att förbjuda katter.

3. Jag har ingen som helst lust att ha en bunt frispringande Jack Russel från grannarna i min trädgård. Hundar är så mycket mer rätt upp i ansiktet. Har absolut nog med enstaka retrievers med icke existerande ägare som snott avsvalnande mat (ingen katt har gjort det. Inte starka nog för att välta skyddet.)

4. Jag släppte min fyraåring att springa fritt och min femåring på cykel i området, känns som att jag inte skulle tvekat om en katt heller.

5) ja de är speciella och vackra, (mycket vackrare än överavlade katter) synd att utrota dem.

6) en katt jag möter i trädgården, eller på promenaden ger mig glädje och ett kort möte mellan två som är ute och går en kväll. Jag känner värme och kärlek för katter jag möter.

Jag hatar inte, så som du gör, djur jag möter som går ensamma.

Det känns som att du känner samma hat inför katter som riskerar bli påkörda som många bilister känner inför cyklister och barn som går till skolan. Jag förstår att det var väldigt otäckt att köra över en dock, och absolut inte ditt fel. Men att utrota alla bondkatter för det känns väl mycket.
Jag vill bara påpeka att europé ser ut såhär:
eur3.jpg

Jag personligen ser ingen skillnad på dem och en vanlig bondkatt. Så jag tycker inte att man behöver vara rädd om att förlora utseendet hos bondkatter, de finns hos rasen europé. Vill man bevara det utseendet så kan man jobba med det inom rasen eller som köpare bara vilja köpa såna katter.
 
Det är samma sak här. Jag känner till minst sex katter som blivit överkörda bara här på min gata - visserligen på drygt tio år, men det rör sig alltså om ungefär trehundra meter väg i en småstad. Det rapporteras döda katter Hela tiden, och försvunna katter dubbelt så ofta.

Min kisse vill absolut gå ut och det får han, men i koppel.

Kim lever ju drömmen hos dig 😍
Har en granne som är ute väldigt mycket med sin katt i koppel, den smyger i buskar, klättrar i träd och har det toppen.
 
Det är samma sak här. Jag känner till minst sex katter som blivit överkörda bara här på min gata - visserligen på drygt tio år, men det rör sig alltså om ungefär trehundra meter väg i en småstad. Det rapporteras döda katter Hela tiden, och försvunna katter dubbelt så ofta.

Min kisse vill absolut gå ut och det får han, men i koppel.
Hemskt tråkigt när katter blir överkörda.

Jag är snart 50 och har haft katter som fått gå ute utan koppel i hela mitt liv och bott på olika platser allt från tätort till landsbygd till skärgård mina katter har gått bort i hög ålder eller sjukdom som tex njursvikt eller epilepsi. Visst har jag ibland fått åka in med en sårskada efter ett kattbråk men inte oftare än jag fått lappa och laga mina hästar efter detsamma i hagen.

Jag har haft katter som innekatter i perioder när boendesituationen inte tillåtit något annat, men jag upplever att mina katter mår bäst om de får gå ut fritt dvs utan koppel eller inhägnad. Jag har valt när jag haft möjligheten bostad efter att kunna ha mina katter ute. Möjligen skulle de ha samma känsla om jag lyckades inhägna hela tomten, men då skulle jag ju också begränsa viltet och risken är att det med tiden blir håligheter där de kan ta sig ut och sen få svårt att ta sig in igen när de behöver det.

Min nuvarande katt är en fd innekatt av en ras som är en utpräglad innekattstyp. Hon älskar att vara ute, hon bodde med mig i lägenhet först med tillgång till balkong sedan i huset med inhägnad uteplats, men att kunna röra sig själv ut och in på tomten smyga runt och sitta och lura på olika ställen är livet. När jag växte upp hade vi katter som var inne på vintern och ute på vårt landställe, de drabbades ofta av något som liknade depression när de flyttade från landet till lägenheten i stan under vintern, även om vi gick ut med dom i koppel i parkerna där och de fick vara ute på balkongen.

Så min uppfattning är att de katter jag har/har haft mår bäst av att vara ute och kunna röra sig obehindrat. Andra gör väll andra bedömningar av sina katter som jag kan se i tråden och det är ju ok det är deras husdjur och det är upp till dom att bedöma vad som är bäst.
 
Mina bondkatter Pip (oriental), Challe (blåmaskad siames) och Hugo (brunmaskad siames) som fick vara ute dagtid när jag var hemma led aldrig av några depressioner av att inte få ströva fritt året om. De kom på inklallning och höll sig alltid i min närhet.
IMG_0312.webp


Den brune, Hugo, hade aldrig jagat i hela sitt liv innan han kom till mig, jag trodde inte han hade någon jaktinstinkt öht innan han en morgon kom in med en livs levande råtta han fångat nere i hönshuset, trots att han inte hade några tänder kvar. Han hade lyckats suga fast den med gommarna över ryggen och kom nöjt in i sovrummet och visade upp sin fångst innan han spottade ut den, fortfarande levande råttan.

Matte lyckades fånga den i en hink och slänga ut den i trädgården igen där den mycket vimmelkantig efter att ha skakats runt i hinken satte sig i säkerhet.

Dåligt väder och när vintern kom fick de stanna inne. Lämnades aldrig ute ens en timme utan enbart om vi var hemma och ute som dörren stod öppen. När fågelungarna började bli flygga var dörren återigen stängd i veckor och de fick nöja sig med att titta ut istället igenom fönstret.

Mina nuvarande släpps inte ut alls, men Wilma har sitt småvilt inomhus i huset som hon både glatt drar med sig upp i sängen eller lämnar döda så matte kliver på dem. :crazy:
 
Mina, hundarna och grannkatterna har varit duktiga råttjägare.

Vissa hundraser är väldigt effektiva råttjägare! I kombination med en iller som jagar ut råttorna ur gångarna är drt oerhört effektivt! Katter kommer inte ens i närheten! De tar däremot mycket möss och småfåglar.
 
Hemskt tråkigt när katter blir överkörda.

Jag är snart 50 och har haft katter som fått gå ute utan koppel i hela mitt liv och bott på olika platser allt från tätort till landsbygd till skärgård mina katter har gått bort i hög ålder eller sjukdom som tex njursvikt eller epilepsi. Visst har jag ibland fått åka in med en sårskada efter ett kattbråk men inte oftare än jag fått lappa och laga mina hästar efter detsamma i hagen.

Jag har haft katter som innekatter i perioder när boendesituationen inte tillåtit något annat, men jag upplever att mina katter mår bäst om de får gå ut fritt dvs utan koppel eller inhägnad. Jag har valt när jag haft möjligheten bostad efter att kunna ha mina katter ute. Möjligen skulle de ha samma känsla om jag lyckades inhägna hela tomten, men då skulle jag ju också begränsa viltet och risken är att det med tiden blir håligheter där de kan ta sig ut och sen få svårt att ta sig in igen när de behöver det.

Min nuvarande katt är en fd innekatt av en ras som är en utpräglad innekattstyp. Hon älskar att vara ute, hon bodde med mig i lägenhet först med tillgång till balkong sedan i huset med inhägnad uteplats, men att kunna röra sig själv ut och in på tomten smyga runt och sitta och lura på olika ställen är livet. När jag växte upp hade vi katter som var inne på vintern och ute på vårt landställe, de drabbades ofta av något som liknade depression när de flyttade från landet till lägenheten i stan under vintern, även om vi gick ut med dom i koppel i parkerna där och de fick vara ute på balkongen.

Så min uppfattning är att de katter jag har/har haft mår bäst av att vara ute och kunna röra sig obehindrat. Andra gör väll andra bedömningar av sina katter som jag kan se i tråden och det är ju ok det är deras husdjur och det är upp till dom att bedöma vad som är bäst.
Det är självklart upp till var och en så länge det sker inom lagens ramar, och det gör det ju nu. Jag känner också många med utekatter som levt åldern ut, så att säga, men jag vet också folk som har förlorat flera - och även folk utan katt som har ett helsike med utekatter just för att de ställer till med en massa i hem och trädgård och just för att det inte finns något som helst juridiskt ansvar som ligger på ägarna blir det ofta fula historier.
Jag förstår frustrationen från den sidan. Det finns liksom inte något annat husdjur som får springa fritt och ställa till det för andra människor utan att ägaren behöver vidta minsta åtgärd, inte vad jag vet i alla fall.
Jag önskar absolut en skärpning av lagen och ägaransvaret.
 

Liknande trådar

  • Fristående kurser i etologi?
  • Solensia katt
  • Hur länge luktar ett dött djur?
  • Vad tänka på vid kattköp?

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

  • Dejtingtråden 39
  • Valvaka!
  • Stensamlare?

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 12
  • Kattnamn från sagor?

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp