Kennelägare - Se Hit!

[Meibla]

Det man dock skall tänka på när man väljer en stor ras ,om det är en Irl.varghund eller tex bernen sennen är att de tyvärr inte lever så länge .I snitt ca 6-7 år.

Våra afghaner blev 16 år gamla, likaså vår berner sennen tik som blev 14,5..

 

[**BORTTAGEN**]

Vad kul att du haft hundar som levt så länge Självklart finns det individer som lever längre.Men snittet generellt sett ligger tyvärr där.Men Afghaner tillhör dock inte de riktigt stora hundarna däremot ,så de lever säkert i snitt till 10år.Jag har haft en Irl.varghund som blev 8år ,en mastiff som blev 3år, 2 dobbisar som blev 4år .Sen har jag haft hundar som levt längre oxå. Det riktigt stora raserna som är tunga har tyvärr inte lika lång livslängd pga av belastningar på kroppen ,hjärtat ,leder mm. Men jag tycker inte att man skall tänka så mycket på det när man väljer ras ,utan njuta av de fyrfota medans de är där.Och välja den ras man fastnar för.

 

[cross]

Ja... man får väl tacka för alla inlägg. Tycker att det är intressant att läsa om vad folk har för åsikter om det här med "förstagångsägare". Jag vet folk som är uppvuxna med hundar i föräldrahemmet, men som inte är några bra hundägare för det. Blir lite ledsen, när man märker att uppfödare av alla de slag säljer stora brukshundar till dessa människor eftersom de inte är "förstagångsägare".

Har t.o.m varit med och omhändertagit en schäfertik som inte hade bra alls hos en av dessa sk hundmänniskor. Ägaren orkade inte ta hand om hunden längre efter sin skilsmässa, men hade ingen lust att lägga pengar på att låta hunden få dö. Så istället fick hunden bl.a skita och pissa inomhus. Och då fick hon stryk. Ibland blev hon lämnad hela helger själv inlåst i lägenheten.

Jag kom i kontakt med denna hund genom att min mamma var ytligt bekant med ägaren och innan skilsmässan var jag ofta hundvakt hela helger när familjen reste bort. När hon började missköta hunden efter skilsmässan ville hon aldrig ha hundvakt längre (skämdes antagligen över hur hunden såg ut). Hon åkte ju bort i alla fall. Sista gången jag var hundvakt hade jag träffat på ägaren några dagar innan hon skulle resa bort och jag erbjöd mig att ta hand om hunden istället för att hon skulle bli lämnad ensam. Då hade jag inte sett hunden på 6 månader. Sagt och gjort. Hon kom och lämnade hunden till mig innan helgen. Det var sista gången hunden träffade sin ägare, för jag lämnade inte tillbaka hunden mer. Jag bestämde mig för att hunden skulle få stanna hos mig tills jag hittat ett omplaceringshem. Och ingen var väl gladare än den ägaren, för nu slapp hon ju hunden.

Om jag hade haft möjlighet hade hunden naturligtvis fått bo kvar hos mig, men just då hade jag inte ett arbete som tillät att jag hade hund. I stället hittade jag en familj som höll till mycket på brukshundsklubben som ville försöka hjälpa henne tillrätta igen. Dom gjorde verkligen allt för att rädda henne. Men efter ett par månader beslöt de sig för på veterinärens inrådan att avliva hunden. Hennes skador fysiskt och psykiskt gick inte att göra något åt.

Är hon en bättre hundägare bara för att hon haft hund förrut? Jag tycker att det är ena j-a fördomar mot förstagångsägare, alla är inte dumma i huvudet!

Nog om detta...

Berner Sennen skulle jag kunna tänka mig. Sedan har jag faktiskt funderat lite på en mellanstor hund som heter Berger des Pyrénées. Kan det vara något?

 

[**BORTTAGEN**]

Min uppfödares hundar har nästan alla blivit över 10 år gamla

Och min låtsasmamma som föder upp samma ras (Grand Danois) har också alltid haft långlivade hundar, förutom 2 stycken. Den ena accepterade bara henne, och bet hennes son + sambo så han avlivades. Den andra hade ett medfött hjärtfel så ena kammaren sprängdes, och han dog 8 mån gammal i mitt knä

 

[Druvan]

Är hon en bättre hundägare bara för att hon haft hund förrut? Jag tycker att det är ena j-a fördomar mot förstagångsägare, alla är inte dumma i huvudet!

Det väl klart att inte ALLA följer mallen. Men chansen att hitta en tillräckligt kunnig köpare och någon som vet vad h*n ger sig in på är bra mycket större om människan har haft hund förut.

Jag tror ingen här tycker förstagångsägare är dumma i huvudet. Att man däremot som förstagångsägare inte har samma rutin är väl inte så konstigt? Jag var ganska novis både när jag köpte första hästen och min första hund men valde som tur var djur därefter (snäll äldre häst resp. liten lättsam sällskapsras). Dum i huvudet vill jag väl inte påstå att jag var- bara orutinerad :smirk:

 

[Raven]

Jag tror det är tvärtom, som förstagångs ägare är man mycket uppmärksam och lyssnar noga på vad uppfödaren har att säga och följer ofta uppfödarens "instruktioner"

En rutinerad hundägare kan ofta vara lite mer "besserwiesser" och göra på sitt egna sätt och skita i vad uppfödaren har att säga eftersom "dom haft så många hundar tidigare och vet hur dom skall tas."

 

[Druvan]

Det är inte i alla sammanhang man som uppfödare kan ge instruktioner. En del saker är svåra att läsa sig till. T ex vissa delar av det som har med kommunikation, signaler och ledarskap att göra. Man läser naturligt av djuren på ett helt annat sätt i takt med att man får bättre rutin och man blir även mer och mer medveten om vad man själv utstrålar. Detta är ingenting man kan läsa/fråga sig till utan det är en känsla man utvecklar med åren . Jag tycker föresten att om man har hållit på med hästar har man ett ganska gott försprång!

 

[Ginger]

En berger är extremt livlig och absolut inget om du inte vill träna massor och massor igen! Jag har själv tittat på berger men avstod på grund av livligheten och det stora aktivitetsbehovet. Jag tränar ändå aktivt flera gånger i veckan, bruks, lydnad, och agility och har en brukshund. Det är väldigt stor skillnad mellan en berner sennen och en berger. En berger är dock ett jättebra val om man älskar lydnad och agility och har hjärngympa för hund som största intresse Jag har hört att de är duktiga vallhundar också.