Jag är så GALET imponerad av alla kvinnor före mig som har haft "störtblödningar" som en del av förklimakteriet och tagit sig igenom och hanterat det!

Alltså det är så himla svårt att hantera och det är bara ren TUR att jag inte har blödit ner mig själv och/eller min omgivning totalt inför andra människor - vilket är min stora skräck!...

Satt på ett jobbmöte nyligen och kände hur nånting plötsligt hände i kroppen och syn och hörsel stängde av, det började sticka på huvudet och kände mig likblek och det kändes rejält i livmodern. Hann nästan få panik över hur jag skulle hantera en störtvåg i den situationen men lyckades hitta ett läge att smita iväg till toaletten. Herregud vilken skräck man ska behöva leva i!...

Jag har varit i störtblödningsfasen i ca 2 år nu och antar att jag har ca 1-2 år kvar, så det är bara hålla tummarna för att turen ska fortsätta vara på min sida.