Jag vet inte riktigt. Min uppfattning är att skillnaden mellan herr- och damkläder när det gäller kroppsform är mycket större än skillnaden mellan herrars och damers faktiska kroppar. Och många simpla kläder, tex hoodies, är lagom säckiga vem som än bär dem om de kommer från herravdelningen, medan de ofta är något mer feminint figursydda på damavdelningen.
När jag klär upp mig med tanke på omgivningen, och vad som funkar socialt i en viss miljö (jag har tex en kavaj hängande på rummet på jobbet om behov av lite "pansar" skulle uppstå), så ingår graden av feminint uttryck i mina överväganden. Mycket handlar det, för mig, om att slippa känna mig utklädd och samtidigt se så ut att "publiken" inte sitter och gissar om min person utifrån min klädsel. (Jag vet ju inte hur mycket andra gör det, men själv gör jag det en del, och antar att jag inte är ensam om det.) Och ibland vill jag inte att de gissar rätt, heller. (Typ inte se ut som en miljömupp om jag pratar om jordbruk med bönder.)
Generellt lutar jag åt att alla typiska finkläder är mer genuskodade än många typiska vardagskläder, och att det alltså är ett slags följsamhet mot sin könsroll (avseende kläder) som anses finklätt. Om jag böjer mig för det, och dessutom får komplimanger för det, så tänker jag mer att "ja, ja, jag vet hur man ska göra, det här har inget med estetik att göra".
Men jag klär mig och för mig inte så att jag kan passera som man, inte alls! Jag bara undviker att lyfta fram feminitet, oftast. Jag uppfattar feminitet som något som kvinnor lyfter fram, aktivt, och att det egentligen är det som är skillnaden mellan feminint och maskulint kodat. Jag tycker inte att herrkläder direkt lyfter fram maskulinitet, de bara inte är feminina.