Kurator vs Psykolog

Har vi inte hamnat väldigt långt vid sidan av om vi blandar in samtal med kompisar? Terapeuter använder tekniker och metoder, de sitter inte och samtalar i största allmänhet. Och en viktig grund i (åtminstone psykodynamisk) terapi verkar vara att terapeuten och patienten/klienten bara "känner" varann i det som försiggår i rummet, de har inga kontaktytor utanför det och vet inget annat om varann än det som försiggår dem emellan.

Bra kompissamtal är underbart och ofta förlösande och stärkande - men de har inget med psykoterapi att göra.
Fast det är inget avgörande. Däremot så är det ofta lättare för många att prata med en som är helt utomstående. Sen finns det vänner och det finns vänner. Det finns vänner till allt. Beror ju på vad man lägger i ordet vän. Finns många som agerar stödperson åt sina vänner.

Och jo, terapeuter kan mycket väl sitta och samtala i största allmänhet beroende på hur långt man kommit själv. Det kan ta lång tid innan man ens kan ta upp ett ämne man är där för att prata om. Den bästa psykologen jag vart hos tog det närmre ett år innan vi kom in på nåt viktigt så att säga. Som sagt så har alla psykologer olika sätt, många psykologer har sagt till mig att det är ingen ide jag kommer om jag inte pratar och då har det låst sig direkt för mig, dom vill skynda på och det fungerar inte. Så allt det beror ju på hur man själv är som person. Behöver man sitta och prata ett år i största allmänhet för att kunna ta tag i det svåra så gör man det. Det är också en metod för att få en att öppna sig.
 
Fast det är inget avgörande. Däremot så är det ofta lättare för många att prata med en som är helt utomstående. Sen finns det vänner och det finns vänner. Det finns vänner till allt. Beror ju på vad man lägger i ordet vän. Finns många som agerar stödperson åt sina vänner.

Jag håller inte med. I psykodynamisk terapi är det grundläggande att terapeuten och klienten inte känner varann. I deras relation kommer klientens problem från andra relationer att dyka upp, och då är förutsättningen att de bara har ett terapeut/klient-förhållande.
 
Jag håller inte med. I psykodynamisk terapi är det grundläggande att terapeuten och klienten inte känner varann. I deras relation kommer klientens problem från andra relationer att dyka upp, och då är förutsättningen att de bara har ett terapeut/klient-förhållande.
Min erfarenhet är att det inte behöver vara det. Alla folk jag känner till känner inte varandra, jag pratar inte om att man ska ha en psykolog som ingår i ens umgängeskrets och känner alla ens anhöriga. säger ju sej självt att det inte är särskilt bra. Så det behöver inte alls vara så att man är helt och hållet okända för varandra innan.
 
Men va? Var det dummaste jag hört. Vad ska dom stackarna med problemen göra då? Vilka typer av problem ska inte ventileras i terapi tex?
Ring en vän? Prata med en anhörig? Präst? Gamla beprövade sätt. Man kan i vissa situationer få lika bra stöd av en lyssnande anhörig som en lyssnande kurator - i andra inte. Går inte att vara specifik på ett internetforum, så jag tänker avstå från det, med all respekt Grazing.

Terapi är Behandling för mig. (KBT, DBT, traumabearbetning o dyl. )
Stödsamtal - där ventilerar man det som ger en ångest för dagen.
Nä, krasst sett så håller jag inte med dig alls faktiskt.
Det är helt ok, du behöver inte hålla med.

:)
 
Har vi inte hamnat väldigt långt vid sidan av om vi blandar in samtal med kompisar? Terapeuter använder tekniker och metoder, de sitter inte och samtalar i största allmänhet. Och en viktig grund i (åtminstone psykodynamisk) terapi verkar vara att terapeuten och patienten/klienten bara "känner" varann i det som försiggår i rummet, de har inga kontaktytor utanför det och vet inget annat om varann än det som försiggår dem emellan.

Bra kompissamtal är underbart och ofta förlösande och stärkande - men de har inget med psykoterapi att göra.
Nja, jag blandade inte in kompisar, jag svarade på ett inlägg som tog upp kompisar så klandra mig inte för det. Diskussioner lever också i allmänhet sitt eget liv och är inget du kan bestämma eller styra över.

Jag är böjd att hålla med om att de flesta kompsisamtal är precis som du beskriver. Troligen stämmer det även in på många samtal med diverse personer med utbildning inom området. Även med stora kunskaper i terapeutiskt arbete kommer man ganska ofta inte längre än till stadiet "kompissamtal" om ens det, det krävs att personkemin stämmer och att man är beredd attförändra saker. Det som är essensen i ett terapeutiskt samtal är resultatet och inte vem som råkar vara samtalspartnern eller vilken metod man använder.
 
Jag håller inte med. I psykodynamisk terapi är det grundläggande att terapeuten och klienten inte känner varann. I deras relation kommer klientens problem från andra relationer att dyka upp, och då är förutsättningen att de bara har ett terapeut/klient-förhållande.
Ofta stämmer det, men det beror också på vad problemet är och vilken relation man har till kompisen. Bästa kompisen som känner stora delar av säkt och vänner är helt klart olämplig, men alla vänner har inte den typen av relation. Det kan vara nyfunna vänner, på studieorten, på ett internetforum i föreningslivet eller kanske en kurs.

Alla problem bottnar dessutom inte i familje/vänskaps realationer utan kan handla om följd av våldtäkt, trakasserier på jobb, höjdskräck, spindelfobi osv.

Det finns andra former av terapi än psykodynsmisk och sannolikheten att en lekman håller sig till någon specifik metod alls är låg.
 
Ring en vän? Prata med en anhörig? Präst? Gamla beprövade sätt. Man kan i vissa situationer få lika bra stöd av en lyssnande anhörig som en lyssnande kurator - i andra inte. Går inte att vara specifik på ett internetforum, så jag tänker avstå från det, med all respekt Grazing.
Fast näe, det kan man inte göra om det är allvarligare problem. Då kan man inte begära att en så att säga outbildad ska kunna hantera det. Trots allt så finns det dom med ganska allvarliga problem men som inte fått några diagnoser och som behöver hjälp med dom problemen. Skulle jag tex liksom gå till en präst med och prata om det självdestruktiva beteendet, eller alla andra störda problem. Skulle inte tro det, det behövs mer än stödsamtal för det där. Iallafall om man ska kunna komma ur det och inte bara överleva dagen.

Och jo faktiskt, skriver man en sån dum sak som att minsann alla problem inte ska ventileras så är det ju bra om du skriver om vad det är för typ av problem. Vilka problem får liksom ventileras? Annat än hos en vän då.
Det är helt ok, du behöver inte hålla med.:)
Det handlar inte om att inte hålla med eller inte. Jag blir seriöst upprörd när du påstår att vissa problem inte ska ventileras hur som helst. Vissa duger inte för terapi utan har allvarliga problem som man tydligen bara ha lite allmänna stödsamtal för. Kan avskräcka något väldigt ifall man faktiskt behöver hjälp.

Om du inte visste om det så krävs det ganska mycket för att få rätt hjälp inom psykiatrin. Det krävs att man som patient faktiskt kräver att få prata med psykolog, man får kräva att få mera hjälp en bara mediciner. Nu vet jag vad jag vill testa, vad jag behöver och vad jag har rätt till även ifall inte min läkare har varit först med att föreslå det. Men jag kunde lika gärna bli avskräckt från att kräva något som läkaren inte föreslagit för jag har inte tillräckliga eller rätt problem för att få hjälp.
 
Fast näe, det kan man inte göra om det är allvarligare problem. Då kan man inte begära att en så att säga outbildad ska kunna hantera det. Trots allt så finns det dom med ganska allvarliga problem men som inte fått några diagnoser och som behöver hjälp med dom problemen. Skulle jag tex liksom gå till en präst med och prata om det självdestruktiva beteendet, eller alla andra störda problem. Skulle inte tro det, det behövs mer än stödsamtal för det där. Iallafall om man ska kunna komma ur det och inte bara överleva dagen.

Och jo faktiskt, skriver man en sån dum sak som att minsann alla problem inte ska ventileras så är det ju bra om du skriver om vad det är för typ av problem. Vilka problem får liksom ventileras? Annat än hos en vän då.

Det handlar inte om att inte hålla med eller inte. Jag blir seriöst upprörd när du påstår att vissa problem inte ska ventileras hur som helst. Vissa duger inte för terapi utan har allvarliga problem som man tydligen bara ha lite allmänna stödsamtal för. Kan avskräcka något väldigt ifall man faktiskt behöver hjälp.

Om du inte visste om det så krävs det ganska mycket för att få rätt hjälp inom psykiatrin. Det krävs att man som patient faktiskt kräver att få prata med psykolog, man får kräva att få mera hjälp en bara mediciner. Nu vet jag vad jag vill testa, vad jag behöver och vad jag har rätt till även ifall inte min läkare har varit först med att föreslå det. Men jag kunde lika gärna bli avskräckt från att kräva något som läkaren inte föreslagit för jag har inte tillräckliga eller rätt problem för att få hjälp.
Precis som jag sa, jag kommer inte att gå in på detaljer på ett internetforum vad gäller någons psykiska problem.

Sen får du dumförklara mig bäst du vill.
:)
 
Håller med MiniLi, en usel förklaring blir inte bättre av att det var en läkare som gav den, det är ett märkligt argument. Följer man ditt resonemang ovan borde en läkare dessutom snarare vara bättre på att förklara skillnaden än många andra.

.

Nyfiken.
Vad är det som gör att läkare borde ha större förutsättningar än andra att förklara skillnaderna i utbildning mellan två yrkesgrupper?
:)

Där dessutom två olika kuratorer kan ha helt olika utbildningar med sig, och två psykologer kan ha väldigt olika inriktningar.
Där legitimerade psykologer har steg 1 utbildning i psykoterapi vilket också många kuratorer har?
Där vi inte vet om vi pratar om legitimerade psykologer eller om det är "folkmun" det är frågan om?''

Det sannaste svaret är "olika yrken, olika utbildningar" och att gå in i detalj är i stort sett omöjligt.
 
Så kort sagt kan man inte gå i terapi om man inte har en diagnos.

Men det gör att jag tycker det är ännu mera konstigt att alla läkare och psykiatriker jag träffat enbart gått på det medicinska om dom nu även är utbildade för att kunna genomföra psykoterapeutiska samtal . Då borde dom ha betydligt högre kunskap och vara mycket mera positiva till psykoterapi. Om dom nu är såpass insatta i det alltså.

Näe, enligt mina erfarenheter så har läkare noll koll på det psykoterapi. Om dom har det så är dom iallafall inte positiva till det.

Utbildningen inom samtalsterapi skiljer...
men jag TROR att alla psykiatriker har steg 1 utbildning.
Nästan ingen läkare av annan specialitet har utbildning inom psykoterapi. De flesta läkare utom psykiatriker har fem-sex veckors grundutbildning i psykiatri under studierna på universitet, och tre månaders tjänstgöring inom psykiatrin under AT. Distriktsläkare har förutom detta som regel 3 månaders psykiatri under specialistutbildningen...

Huruvida läkare "tror på" samtalsbehandling eller inte är nog väldigt individuellt och väldigt lokalt. Vanan att rekommendera eller inte kan också bero på tillgång till terapeuter. Är tillgången god är benägenheten större att rekommendera samtalsbehandling.

Nu tror jag i och för sig att du syftar på psykiatrin, som jag vet ganska lite om, men många människor söker (primär)vården för psykiska problem. En del önskar samtalsbehandling, andra "tror inte på" samtalsbehandling och tackar nej, men vill ha läkemedel.
En del "tror inte på" läkemedel men vill ha samtalsbehandling.

Tittar man på de rekommendationer som finns så är samtalsbehandling "förstavalet" vid lättare problem. Många får läkemedel ändå, kanske för att patienten själv "tror på" det eller för att det inte finns tillgång till terapeut - eller för all del för att läkaren har något slags övertro på läkemedel (de är många gånger bra, men överanvänds sannolikt och då särskilt till yngre människor som har besvär men egentligen inte så mycket att diagnoskriterier uppfylls).
 
@Lobelia Jag har inte försökt styra någon diskussion, bara förklara att kompissamtal förhåller sig till psykoterapeutisk behandling ungefär som skritt på lång tygel till skänkelvikning.
 
@Lobelia Jag har inte försökt styra någon diskussion, bara förklara att kompissamtal förhåller sig till psykoterapeutisk behandling ungefär som skritt på lång tygel till skänkelvikning.
Och jag konstaterar, liksom jag gjorde i inlägget du citerade att du i sak har rätt men att det inte alltid är så.

Och jag kan göra skänkelvikning utan tyglar ;)
 
Och jag konstaterar, liksom jag gjorde i inlägget du citerade att du i sak har rätt men att det inte alltid är så.

Och jag kan göra skänkelvikning utan tyglar ;)
Jag menar rörelsen skritt i förhållande till rörelsen skänkelvikning. Inte hur du rider dem.

Att det "inte alltid är så" visar bara att jag inte nått fram. Psykoterapi bygger på metod, på teknik, till skillnad från kompissamtal.
 
Jag menar rörelsen skritt i förhållande till rörelsen skänkelvikning. Inte hur du rider dem.

Att det "inte alltid är så" visar bara att jag inte nått fram. Psykoterapi bygger på metod, på teknik, till skillnad från kompissamtal.
Och att du påpekar detta visar att jag inte nått fram, för mig är resultatet det viktiga, inte metoden eller utbildningen. Självklart använder inte flertalet lekmän regelrätt psykoterapi, det är det ingen som påstått.

Det har inte funnits utbildade terapeuter så särskilt länge historiskt sätt men gott om folk i själslig nöd och även en hel del empatiska människor som kan hjälpa.
 
@RedHyuuga

Jag har inte läst alla svaren i tråden, jag ville bara peppa lite. Ge inte upp samtalskontakten innan du ens varit där! Våga prova att gå dit ett par gånger. Våga ta steget :) Det är inte konstigt att tveka när en ska göra något en inte är van vid eller kanske bekväm med, men kom ihåg att det är något som förhoppningsvis kommer göra att du mår bättre längre fram :)
 
Ring en vän? Prata med en anhörig? Präst? Gamla beprövade sätt. Man kan i vissa situationer få lika bra stöd av en lyssnande anhörig som en lyssnande kurator - i andra inte. Går inte att vara specifik på ett internetforum, så jag tänker avstå från det, med all respekt Grazing.

Terapi är Behandling för mig. (KBT, DBT, traumabearbetning o dyl. )
Stödsamtal - där ventilerar man det som ger en ångest för dagen.

Det är helt ok, du behöver inte hålla med.

:)
Fast jag undrar också vad tusan du menar med att vissa saker inte ska "ventileras i terapi"?
Terapi har visserligen lite olika effekt beroende på problem, men jag kan nog inte på rak arm komma på något där terapi skulle vara olämpligt eller helt verkningslöst.

och vadå ring en vän eller präst? Hur skulle det kunna vara jämförbart?
Jag har läst flera av dina inlägg om terapi här i tråden och kan bara konstatera att du verkar ha noll koll och kanske borde utrycka fig mer ödmjukt om saker du inte riktigt behärskar?

/legitimerad psykolog

Nja, jag blandade inte in kompisar, jag svarade på ett inlägg som tog upp kompisar så klandra mig inte för det. Diskussioner lever också i allmänhet sitt eget liv och är inget du kan bestämma eller styra över.

Jag är böjd att hålla med om att de flesta kompsisamtal är precis som du beskriver. Troligen stämmer det även in på många samtal med diverse personer med utbildning inom området. Även med stora kunskaper i terapeutiskt arbete kommer man ganska ofta inte längre än till stadiet "kompissamtal" om ens det, det krävs att personkemin stämmer och att man är beredd attförändra saker. Det som är essensen i ett terapeutiskt samtal är resultatet och inte vem som råkar vara samtalspartnern eller vilken metod man använder.

Fast sannolikheten att man i samtal med en vän skulle få samma resultat som vid psykoterapi (oavsett metod) är ju väldigt liten.
Sen är det såklart bra att prata med vänner, men det är inte direkt jämförbart..
 
Fast sannolikheten att man i samtal med en vän skulle få samma resultat som vid psykoterapi (oavsett metod) är ju väldigt liten.
Sen är det såklart bra att prata med vänner, men det är inte direkt jämförbart..

Det beror helt på situationen och ja av alla samtal med vänner så är sannolikheten extremt liten. De flesta samtal är knappast av den arten överhuvudtaget även om intentionen att hjälpa finns. Det blir lätt, "fy vad de var taskiga" eller "vilken idiot, stackars dig".

Däremot har jag själv upplevt det även om jag inte tänker gå in på det. Det interessanta i sammanhanget var att jag parallet läste en bok om psykoterapi, Självkänsla på djupet av Marta Cullberg Weston. Och någonstans på slutet av boken, där det finns en rad fallbeskrivningar så insåg jag att det är ju precis det jag varit med om, eller var med om just då snarare.

Boken hjälpte till med en del insikter, mest runt vad jag varit med om, dock och jag säger inte att situationen vi hade uppstår så värst ofta, men har det skett en gång så lär det varken vara den första eller den sista. Det jag var med om var i princip direkta paralleller med fallstudierna i boken men det insåg jag inte medan jag läste.
 
Terapi har visserligen lite olika effekt beroende på problem, men jag kan nog inte på rak arm komma på något där terapi skulle vara olämpligt eller helt verkningslöst.
Och jag kan komma på flertal exempel utan att skylta med någon yrkestitel. Fel terapiform till fel person kan orsaka mer skada än nytta. Psykopati. Och vissa narcissistiska individer tillgodogör sig inte terapin. Vissa psykosnära kan slå över. Osv.
Sen hamnar vissa på en för hög vårdnivå för att de krävt den typen av terapi och inte vill betala själv.

och vadå ring en vän eller präst? Hur skulle det kunna vara jämförbart?
Har inte sagt att det är jämförbart men tyvärr så det tolkats rakt av. Man använder sina egna värderingar, erfarenheter och fördomar för att tolka det skrivna ordet.
Men prästsamtal och vissa orienterande vänner- det är bortglömda resurser som faktiskt hjälper vissa få orientering i livet när det handlar om mindre problematik med omgivningen.
Då kan jag vara specifik med att psykoterapi handlar om andra insatser än stödsamtalsnivå, igen och jag har varit tydlig med hur jag ser gränsen. Det går lättare att förstå hur jag resonerar om man håller isär begreppen.


Men du har kanske rätt MiniLi, vad vet jag om psykoterapi?
 
Och jag kan komma på flertal exempel utan att skylta med någon yrkestitel. Fel terapiform till fel person kan orsaka mer skada än nytta. Psykopati. Och vissa narcissistiska individer tillgodogör sig inte terapin. Vissa psykosnära kan slå över. Osv.
Sen hamnar vissa på en för hög vårdnivå för att de krävt den typen av terapi och inte vill betala själv.


Har inte sagt att det är jämförbart men tyvärr så det tolkats rakt av. Man använder sina egna värderingar, erfarenheter och fördomar för att tolka det skrivna ordet.
Men prästsamtal och vissa orienterande vänner- det är bortglömda resurser som faktiskt hjälper vissa få orientering i livet när det handlar om mindre problematik med omgivningen.
Då kan jag vara specifik med att psykoterapi handlar om andra insatser än stödsamtalsnivå, igen och jag har varit tydlig med hur jag ser gränsen. Det går lättare att förstå hur jag resonerar om man håller isär begreppen.


Men du har kanske rätt MiniLi, vad vet jag om psykoterapi?
Fast då syftar du på dålig terapi, det är ju mågot annat. Klart att dålig terapi/ej korrekt utförd terapi kan skada eller vara overksamt, men jag tog för givet att vi diskuterade kvalificerat behandlingsarbete som bedrivs av kvalificerade behandlare.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
4 032
Senast: Sasse
·
  • Artikel
Dagbok Jag tänkte jag kunde ha en egen tråd att uppdatera i istället för att drälla inlägg överallt i forumet och på dagbok. För att göra en...
2
Svar
34
· Visningar
2 082
Relationer Min sambo släppte bomben att han vill göra slut. Jag är helt förkrossad. Visst vi har bråkat ganska mycket på sistone och vi...
3 4 5
Svar
97
· Visningar
7 658
Kropp & Själ Jag är inne i ännu en (egentligen flera) omgång i vården och jag känner mig i sånt jävla underläge rent ut sagt. Som att ingen lyssnar...
2
Svar
27
· Visningar
2 330
Senast: Hazel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Lösa hundar
  • Bra familjehund? Rasvak😇
  • Hundhantering

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp