Sv: Lämpligt straff för 6 åring
Och du smiter undan att berätta hur du skulle gjort genom att säga att jag gör som jag vill... det hjälper ju inte mig särskillt mycket eller hur.
Det hjälper inte dig men eftersom vi har olika syn och värderingar kring det tyckte jag inte det kändes så lämpligt att berätta hur jag skulle gjort. Andra som berättar för en hur barn/hundar/hästar bäst tränas och uppfostras brukar trigga igång de flesta av oss och få oss i försvarsställning, jag själv inkluderat. Nu var det inte korsfästelse som straff du funderade kring så det kändes inte som hela världen, jag är säker på att du är en utomordentlig mamma och har de bästa intentioner.
Men okej, så här hade jag gjort. Först hade jag antagligen blivit arg/förbannad och hade barnet varit i närheten då hade det fått en gratislektion i svordomar. Men att bli arg eller ledsen är okej, till och med bra, om det visas ärligt. Då menar jag att såna som med silkeslen stämma säger "Nu är jag väldigt arg på dig för det här" sänder ut dubbla budskap och för ett barn blir det bara märkligt och det börjar ifrågasätta sina egna känslor.
Sen hade jag funderat på syftet med att reagera på det som hänt och det hade för mig varit att lära barnet vad som är okej och inte okej att göra, att andras saker är värda mycket pengar och även att man kan tycka om en sak väldigt mycket och att förstöra något gör andra ledsna och arga. Så det hade jag pratat om, sen kan inte en sexåring relatera till värdet på en TV. Repa en TV eller repa något annat är liksom hugget som stucket. En sexåring är i gränslandet till att ens kunna förstå att en sedel är värd lika mycket som tjugo enkronor eller två guldpengar. Så jag hade försökt att jämföra med något som betyder mycket för barnet. Kanske en cykel, favoritdocka eller något annat.
Sen hade jag försökt ta reda på vad som rörde sig i huvudet när illdådet utfördes. Det kan ha varit en oskyldig lek typ "fäktas med de på TV" eller ett barns nyfikenhet "Varför är röra TV:n så förbjudet? Hmm händer det något konstigt om jag tar handen på? Nää, inte ens de som rör sig på TV:n reagerade...jag provar med pinnen då...nä det hände inte alls något läskigt". Jämför med att som vuxen se en skylt med "nymålat" på, ibland rycker det lite i handen för att känna efter som det verkligen är nymålat eller om det har torkat.
Det kan också ha varit ett sätt att ge igen för något som den känt sig orättvist behandlad för. Kan vara något som en vuxen inte ens reagerat över men som sexåringen har blivit väldigt arg för. De har precis i den åldern börjat förstå att till och med föräldrar och vuxna kan ha fel men de har inte tillräckligt med argument för att överbevisa föräldern, dessutom har föräldern den stora makten att bestämma över precis allt som händer. Kvar blir kanske något som den vet biter på föräldern, till exempel repa en TV, men den förstår inte hur allvarligt det är för föräldern, bara att det är så för det har den sagt.
Beroende på vad som kommit fram hade jag frågat om det finns andra sätt att göra när man är arg osv.
Sen hade jag släppt det och varit noga med att inte gnida in det som hänt och skapa skuld&skam. Att gå och älta det och komma med kommentarer som "Du minns väl hur arg jag blev den där gången" för att försöka förhindra andra illdåd skapar bara rädsla och osäkerhet. Jämför med två vuxna i en relation som bråkar om något och den ena drar fram "Den där gången 1998 vi var på fest och du...", det brukar inte vara så populärt eller konstruktivt.
Ungefär så hade jag gjort.