Låt inte någon bo hyresfritt i ditt huvud

[Praeterea]

Det här är ett råd jag läst flera gånger på buke och jag tycker det är ett bra råd, jag förstår poängen. Jag förstår dock inte hur jag ska göra det, hur jag ska hålla någon som varit en så stor del av mitt liv utanför min hjärna.

För drygt ett år sen tog det slut mellan mig och sambon, efter att vi känt varandra i åtta år. Förhållande var inte destruktivt, utan ett relativt vanligt förhållande som tog slut för att känslorna inte längre var ömsesidiga. I bakspegeln kan jag visserligen se vissa inslag som var mindre bra, men det var absolut inte något som var övervägande.

Hursomhelst, på dagtid har jag inga problem med att se det som ett avslutat kapitel. Jag kan på sin höjd få en flashback av ett uttryck, en låt eller liknande. Allt det är på en hanterbar nivå och drar inte igång några känslostormar. Men på nätterna, i mina drömmar... jag känner mig helt försvarslös och kan vakna med helt olika känslor i kroppen, beroende på vad drömmen handlar om. Ibland lycklig, för att det i drömmen fanns den kärlek och närhet som saknades i slutet av vårt förhållande. Ibland sorgsen över att förhållandet tagit slut (igen). Frekvensen av drömmar relaterade till det som var vi har definitivt ökat de senaste veckorna och jag skyller på malariatabletterna som plockar fram de sämre sidorna av min hjärna.

Jag vet att det bara är drömmar. Jag vet att det är min hjärna som har hakat upp sig. Men det är jobbigt att vakna bräddfull med känslor, det är jobbigt att vakna och inte veta vad som är sant och inte (även om den gränsen är tydligare nu än i början), det är jobbigt att behöva ägna några timmar åt att ta ner sig själv på jorden, tillbaka in i verkligheten och paketera ihop känslorna och tankarna igen. Det gör mig trött och jag kan ju inte påstå att jag känner mig utvilad när jag vaknar, även om jag i övrigt sover bra.

Kloka människor på buke, har ni några bra tips på hur jag kontrollerar min malariaprofylaxstinna hjärna?

 

[Trani]

Jag tänker att sådana drömmar är bearbetning. Du sörjer och det kommer fram i drömmarna. Som när någon har gått bort och man drömmer om personen. Skithemskt och jobbigt men det finns kanske en poäng med att hjärnan tuggar på det i sömnen (jag gillar att tro det i alla fall).

 

[micaelathegreat]

Jag håller med @Trani helt. Jag har ett vänskapsförhållande som tog slut för några år sedan och jag drömmer fortfarande om den vännen ibland och det är som ett sår som rivs upp varenda gång. Men jag tänker att det är min sorg över en förlorad vän som fortfarande behöver bearbetas. Jag försöker att bara acceptera känslorna och vänta på att det går över.

 

[Raderad medlem 6459]

@Praeterea Hur man drömmer är väl svårt att rå på oavsett men absolut särskilt om du äter malariaprofylax. De flesta drömmer mycket och intensivt på dem och en del har otur och drabbas av fruktansvärda mardrömmar.

 

[Lovisaleonora]

Nu går du på medicin, TS, som verkar kunna påverka drömlivet.

Annars är mitt bästa recept, för mig själv alltså!, att tragga igenom i vaket tillstånd. Jag ser vissa av mina drömmar som bearbetning av det jag inte riktigt tar itu med när jag är vaken. Många av dem försvinner när jag processar medvetet. Det kan ta ett tag, och det ju sällan roligt (roliga minnen stuvar jag inte undan liksom...) men ger mig bättre sömn.

Det verkar dock som du an skriva en del av drömmandet på medicinkontot, så det kanske inte är så mycket att göra just nu?

 

[Tass]

Annars är mitt bästa recept, för mig själv alltså!, att tragga igenom i vaket tillstånd. Jag ser vissa av mina drömmar som bearbetning av det jag inte riktigt tar itu med när jag är vaken. Många av dem försvinner när jag processar medvetet. Det kan ta ett tag, och det ju sällan roligt (roliga minnen stuvar jag inte undan liksom...) men ger mig bättre sömn.

Det fetade tror jag mycket på. Att man tillåter sig tjata färdigt. Eller så färdigt som det går. Ibland tror man att det är över, sen kommer man in i en situation som aktiverar de känslorna igen, och så får man ta en vända till.

När någon närstående dör, då reagerar man ofta starkt, och det har man som regel stor förståelse för. Men separation som separation, oavsett orsak så kan det vara lika jobbigt. Så låt din förlust den ta den plats den behöver. Det blir lättare att gå vidare då. (Med reservation för medicinbiverkningar )

 

[Praeterea]

Tack för era svar! Jag uppskattar dem verkligen.

Precis som ni skriver allihop så är det antagligen är någon form av fortsatt bearbetning, som min hjärna tycker att den behöver göra. Mitt vakna, förnuftiga jag tycker dock att jag har tragglat färdigt och ältat så det räcker. Det som jag känner finns kvar är viss saknad och den vet jag inte riktigt vad jag ska göra åt, mer än att låta den blekna med tiden. Vilket då inte underlättas av att drömmarna håller saknaden vid liv.

Dessutom tycker jag att jag inte har tid att traggla just nu, jag har ett helt nytt land att lära mig att leva i, ett nytt jobb att förstå och nya vänner att knyta kontakt med. Jag inbillar mig att inte kan ha alla känslor på utsidan, utan något som helst skyddande skal emellan, för att jag ska klara att ta in och ta mig an allt det här nya med en positiv inställning. Jag har även funderat på om hela den här utlandsgrejen är nån slags flykt, men jag tycker inte det. Det kändes som att jag var redo att gå vidare och göra något nytt (och ett släng av förtida trettioårskris).

Jag förstår också att hela den stora omställningen med flytt, nya intryck och medicin gör mig mer lättpåverkad, så jag antar att de mentala skyddslager jag har inte funkar som de brukar.

@niphredil Mardrömmar var jag beredd på (så beredd en nu kan vara), men jag var inte beredd på att jag skulle behöva genomleva sorger igen.

 

[Raderad medlem 6459]

@niphredil Mardrömmar var jag beredd på (så beredd en nu kan vara), men jag var inte beredd på att jag skulle behöva genomleva sorger igen.

Jag säger bara en sak: var glad så länge det inte är mardrömmar. Jag har gått igenom ett rent helvete pga att ha tagit mycket malariatabletter under många år.

 

[Praeterea]

Jag säger bara en sak: var glad så länge det inte är mardrömmar. Jag har gått igenom ett rent helvete pga att ha tagit mycket malariatabletter under många år.

Jag antar att jag ska vara glad för det. Det låter verkligen inte roligt med din upplevelse.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag antar att jag ska vara glad för det. Det låter verkligen inte roligt med din upplevelse.

Grejen är den att äter du malariaprofylax så är risken överhängande att man får problem med specifikt drömmar och jag tror tyvärr inte att du kan göra så mycket åt det. Särskilt som du är på en ny plats, mycket nya intryck, mycket som pågår i huvudet på dig hela tiden.

Äter du malarone eller lariam?

 

[mino]

Kloka människor på buke, har ni några bra tips på hur jag kontrollerar min malariaprofylaxstinna hjärna?

Antingen kan det vara dina känslor som genererar tankar eller kan det vara tankarna som genererar känslor. Men är det känslor i botten som är outredda då är det fel sätt att tro att du ska tänka dig ur dem. Att tänka logiskt och förnuftsmässigt försöka hantera känslor är en lång omväg om man vill få känslor att passera. Det snabbaste sättet är att lyssna på känslorna (alltså inte tankarna om killen) utan verkligen utforska vilka känslor du känner och vad de kan tänkas stå för. Och är det som jag uppfattar att du antyder, att killen bara är en symbol för något nu när det är en ny situation, så kommer det bli klart när du verkligen känner efter. Att fokusera på något hanterbart problem (som dessutom befinner sig på en bekväm distans, så vitt jag förstår det) kan ju ibland bli ett sätt att fly undan krav/förvirring/rädsla/osäkerhet i nuet. Det är alltså inte ens säkert att killen egentligen är det viktiga i sammanhanget, han kanske bara är en tankemässigt hanterbar undanmanöver.

 

[Korven]

Jag håller med @Trani helt. Jag har ett vänskapsförhållande som tog slut för några år sedan och jag drömmer fortfarande om den vännen ibland och det är som ett sår som rivs upp varenda gång. Men jag tänker att det är min sorg över en förlorad vän som fortfarande behöver bearbetas. Jag försöker att bara acceptera känslorna och vänta på att det går över.

Jag har en person som jag inte gillar alls och i drömmen ber jag hen om ursäkt och vill att vi ska bli vänner igen .

 

[Praeterea]

Grejen är den att äter du malariaprofylax så är risken överhängande att man får problem med specifikt drömmar och jag tror tyvärr inte att du kan göra så mycket åt det. Särskilt som du är på en ny plats, mycket nya intryck, mycket som pågår i huvudet på dig hela tiden.

Äter du malarone eller lariam?

Jo, de förklarade för mig att konstiga drömmar kunde vara en biverkning. Jag drömmer ofta konstiga drömmar även utan medicin, men då är de mer osammanhängande och ologiska. De här är väldigt verkliga och jag var inte beredd på att det här temat.

Jag tar nånting som ska motsvara malarone. Den är lite snällare än lariam har jag hört?

 

[Praeterea]

Antingen kan det vara dina känslor som genererar tankar eller kan det vara tankarna som genererar känslor. Men är det känslor i botten som är outredda då är det fel sätt att tro att du ska tänka dig ur dem. Att tänka logiskt och förnuftsmässigt försöka hantera känslor är en lång omväg om man vill få känslor att passera. Det snabbaste sättet är att lyssna på känslorna (alltså inte tankarna om killen) utan verkligen utforska vilka känslor du känner och vad de kan tänkas stå för. Och är det som jag uppfattar att du antyder, att killen bara är en symbol för något nu när det är en ny situation, så kommer det bli klart när du verkligen känner efter. Att fokusera på något hanterbart problem (som dessutom befinner sig på en bekväm distans, så vitt jag förstår det) kan ju ibland bli ett sätt att fly undan krav/förvirring/rädsla/osäkerhet i nuet. Det är alltså inte ens säkert att killen egentligen är det viktiga i sammanhanget, han kanske bara är en tankemässigt hanterbar undanmanöver.

Tack! Det här måste jag fundera på och känna efter på. Jag har nog aldrig tänkt på det så. Jag kanske återkommer om jag har funderingar på det.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tar nånting som ska motsvara malarone. Den är lite snällare än lariam har jag hört?

Ja, absolut mycket bättre än lariam! Super, då kanske det lugnar sig för dig också . Lariam är det som jag tagit, har använt det flera gånger per år i många år och det har funkat finfint - tills det helt plötsligt inte gjorde det längre. Så det är skönt att höra att du inte tar den .