Lyans egen tråd nr2.

[BornAgain]

Jag är inte unik. Jag är oduglig

Du är himla, himla långt från oduglig! Jag blir nästan lite arg på dig när du skriver så. Du är värd så mycket och jag önskar att du ser det

Jag ser hur du kämpar. Jag hoppas att du får lite tur och medvind. Jag hoppas att du hittar rätt i vården och får tag i ett proffs att tala med. Att du orkar vara snäll mot dig själv. Du är värd allt gott!

 

[Lyan]

Nu gråter jag igen. Allt är en smärre katastrof just nu. Jag orkar ingenting. Jag har glömt att göra en massa inför helgens utställning så jag kommer troligen inte att kunna åka för jag kommer omöjligt orka göra allt imorgon. Jag vet inte ens om jag har någon bil så i så fall kan jag ändå inte åka. På ett sätt hade det varit så skönt att stanna hemma och slippa alla måsten, men jag vill ju dit. Samtidigt inte för jag vet inte längre vem jag kan lita på. Jag vet att om jag inte åker sp kommer jag att ligga och gråta halva dagen, men om jag åker så kommer jag att bli så trött att jag inte vet var jag ska ta vägen och få extrem ångest av allt som måste göras när jag kommer hem.

Om två veckor är det NM och just nu känns det helt oöverkomligt. Jag kommer inte att hinna färdigt med husen jag skulle ha med mig. jag måste ha hundarna med mig och jag vet inte hur jag ska lösa det. Jag har eventuellt en fotografering inbokad men hur ska jag orka?

Jag fick ett ryck och blekte mitt hår för jag trivdes så illa i det svarta så nu är jag orange, grön och grå i skallen och kan inte visa mig bland folk utan mössa. Jah brände hårbottnen rejält så nu är jag jätterädd att håret ska ramla av.

Jag har ätit ännu mer hallonmousse och är så äcklad av mig själv.

Legat och gråtit i över en timme tills jag inte orkade mer. Tror jag somnade men jag vet inte. Allt är blurrigt.

Jag måste gå ut med hundarna och mata marsvinen men jag är så trött. Jag kan inte sluta gråta. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har panik

 

[sorbifolia]

Nu gråter jag igen. Allt är en smärre katastrof just nu. Jag orkar ingenting. Jag har glömt att göra en massa inför helgens utställning så jag kommer troligen inte att kunna åka för jag kommer omöjligt orka göra allt imorgon. Jag vet inte ens om jag har någon bil så i så fall kan jag ändå inte åka. På ett sätt hade det varit så skönt att stanna hemma och slippa alla måsten, men jag vill ju dit. Samtidigt inte för jag vet inte längre vem jag kan lita på. Jag vet att om jag inte åker sp kommer jag att ligga och gråta halva dagen, men om jag åker så kommer jag att bli så trött att jag inte vet var jag ska ta vägen och få extrem ångest av allt som måste göras när jag kommer hem.

Om två veckor är det NM och just nu känns det helt oöverkomligt. Jag kommer inte att hinna färdigt med husen jag skulle ha med mig. jag måste ha hundarna med mig och jag vet inte hur jag ska lösa det. Jag har eventuellt en fotografering inbokad men hur ska jag orka?

Jag fick ett ryck och blekte mitt hår för jag trivdes så illa i det svarta så nu är jag orange, grön och grå i skallen och kan inte visa mig bland folk utan mössa. Jah brände hårbottnen rejält så nu är jag jätterädd att håret ska ramla av.

Jag har ätit ännu mer hallonmousse och är så äcklad av mig själv.

Legat och gråtit i över en timme tills jag inte orkade mer. Tror jag somnade men jag vet inte. Allt är blurrigt.

Jag måste gå ut med hundarna och mata marsvinen men jag är så trött. Jag kan inte sluta gråta. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har panik

Okej, försök andas nu. Ut en liten runda med hundarna och få lite frisk luft.

Det låter ganska stressigt och jobbigt med två utställningar så nära inpå varandra. Jag tror det skulle kunna vara smart att skippa den första och bara fokusera på NM, så du får lite mer tid att förbereda inför den. Eller vad tror du?

 

[Lyan]

Som det ser ut nu så blir det utställning imorgon om jag orkar. Marsvinen är någotsånär iordninggjorda men långt ifrån så noga som jag brukar vara.

Värre är det med mitt hår för det är totaltförstört Försökt rädda det lite genom att färga brunt men färgen tog inte så nu sitter jag med smutsblont/grönt/blått/kräkfärgat hår som är så skadat att det ser ut som en hög med mögligt hö VARFÖR ÄR JAG SÅ FÖRBANNAT JÄVLA KORKAD???!!!!

 

[Lyan]

Kan jag inte bara bli överkörd av en jävla buss så slipper alla mig!

 

[sorbifolia]

Äsch, skit samma hur håret ser ut - försök skratta åt det! Alla gör dumma saker ibland, det är inte hela världen.

Som tur är så är det marsvinen som ska bedömas och inte du. Du får bara låtsas att det är ditt nya image.

Hoppast du får en bra helg!

 

[Korven]

.
Jag har för mig att ens hjärna inte kan avgöra om en mening som "Lyan är värdelös" kommer från dig själv eller från någon annan. Iom att du hela tiden säger att du är så värdelös börjar ju din hjärna tro på det. Den kan inte skilja på om det är du själv som säger det eller om tex jag gör det.

Det läste jag om för några år sen också. Hjärnan är riktigt "korkad" på det viset.

 

[tuaphua]

Som det ser ut nu så blir det utställning imorgon om jag orkar. Marsvinen är någotsånär iordninggjorda men långt ifrån så noga som jag brukar vara.

Värre är det med mitt hår för det är totaltförstört Försökt rädda det lite genom att färga brunt men färgen tog inte så nu sitter jag med smutsblont/grönt/blått/kräkfärgat hår som är så skadat att det ser ut som en hög med mögligt hö VARFÖR ÄR JAG SÅ FÖRBANNAT JÄVLA KORKAD???!!!!

Misslyckade hårfärgningar har vi nog alla lyckats med. Jag gjorde blå slingor i mitt hår. De blå slingorna var sönderblekta och ramlade sen av.

Efter det skulle jag färga håret brunt. En kompis köpte färg åt oss båda.
Jag blev knall-lila i huvudet. Men visst rödskimmer. Jag var INTE glad.

En kompis fick slut på blonderingsfärg och lånade blekning av en vän. Blekningen som hon givetvis då bara kladdade på som reserv hamnade högst upp mot hårbotten. Hon fick som sprött tuggumi hår där. Och en vit ring runt hjässan där allt var kritvitt. Utanför den cirkeln var håret mörkare halmfärgat. Det såg helt sjukt ut!
Hon grät och tvingade sin morsa åka och köpa ngt mörkare och färga över med. Aldrig sett ett så risigt hår sen dess.

Jag har också övertalat en killkompis att låta mig ta fram det blonda i hans hår med. Jag var uppenbarligen katastrofalt dålig på att blondera. Han blev orange och jagade mig huset runt efter.

Samma med alla de man känner som försöker hemmablondera och blir orangea etc.

Vi har alla gjort det! Man är inte korkad för det. Isf är större delen av landet det. Det växer i värsta fall ut!

 

[Lyan]

Orkar inte svara alla individuellt tyvärr

Kom iväg till utställningen och det gick rätt bra i början men ju längre dagen gick desto mer avstängd kände jag mig. När Aziza kom tvåa kände jag ingenting. Ingen glädje alls, bara tom. När jag kom hem så gjorde jag bara det absolut nödvändigaste och inte ens det för har fortfarande inte tvättat, duschat eller badat hundarna. Kände flera gånger för att bara köra av vägen på vägen hem. Jag minns att jag hade kul de första timmarna, men jag känner ingenting. Jag minns det, men jag känner inte det. Jag blev glad när jag träffade människorna jag tycker om, det var några som blev jättenyfikna på mitt hår så jag gick till slut med på att visa det (gick med mössa på) och då pratade vi om det ett tag och de tyckte inte att det var så farligt trots att det var grönt och förstört (de bekräftade både färg och skick, men att min belysning hemma troligen gjorde att det såg ännu värre ut) och jag fick komplimang för min klädsel. Jag fick några nedslag pga brist på förberedelser på djuren men med tanke på förutsättningarna så gick det mycket bra. Men jag känner ingenting.

Idag har jag legat i sängen hela dagen förutom en timme när jag fixat djuren.

 

[Lyan]

Försökte fixa håret idag så nu är jag rosa igen. Ingen jättekatastrof med färgen men jag vill inte ha rosa hår. Jag vill antingen ha blont eller typ ljus chokladbrun med rosa lugg men så förstört som håret är nu har det aldrig varit Borde nog egentligen kapa allt och börja om men jag saknar mitt långa hår så mycket Har ju peruker men är för feg för att ha dem till vardags utan mössa och så är stan så liten att jag känner att jag vill inte sticka ut mer än vad jag redan gör

Ska försöka gå en promenad med hundarna nu. De är så underbara som finner sig i att ligga under täcket med mig när jag mår skit trots att det måste krypa i benen på dem när de inte får springa av sig ordentligt

 

[sorbifolia]

Försökte fixa håret idag så nu är jag rosa igen. Ingen jättekatastrof med färgen men jag vill inte ha rosa hår. Jag vill antingen ha blont eller typ ljus chokladbrun med rosa lugg men så förstört som håret är nu har det aldrig varit Borde nog egentligen kapa allt och börja om men jag saknar mitt långa hår så mycket Har ju peruker men är för feg för att ha dem till vardags utan mössa och så är stan så liten att jag känner att jag vill inte sticka ut mer än vad jag redan gör

Ska försöka gå en promenad med hundarna nu. De är så underbara som finner sig i att ligga under täcket med mig när jag mår skit trots att det måste krypa i benen på dem när de inte får springa av sig ordentligt

Bra gjort att fixa håret och gå promenad med hundarna även om du mår dåligt. Kram!

 

[Lyan]

Håret är fortfarande katastrof men kan iallafall visa mig ute utan mössa.

Är glad att jag kom ut med hundarna men mindre glad över att Poppy är halt igen

Idag har jag inte fått något gjort. Har en massa småplock som jag väldigt lätt hade kunnat fixa men istället ligger jag i sängen igen När jag försöker göra något så tar det tvärstopp och huvudet blir helt blankt. Jag kan stå och titta på vad som ska göras men det går inte in och jag klarar inte att göra det. Jag kan inte tänka om jag aktivt försöker, det är bara om jag fixar med mobilen och läser eller något som tankarna kommer men när jag försöker tänka blir det blankt. Minsta lilla tecken eller tanke på ångest så ger jag upp innan jag ens har börjat. När jag vill göra något så är det som att kroppen är förlamad. Jag vill resa mig men jag kan inte säga till musklerna att göra det så jag ligger bara kvar

 

[sorbifolia]

Håret är fortfarande katastrof men kan iallafall visa mig ute utan mössa.

Är glad att jag kom ut med hundarna men mindre glad över att Poppy är halt igen

Idag har jag inte fått något gjort. Har en massa småplock som jag väldigt lätt hade kunnat fixa men istället ligger jag i sängen igen När jag försöker göra något så tar det tvärstopp och huvudet blir helt blankt. Jag kan stå och titta på vad som ska göras men det går inte in och jag klarar inte att göra det. Jag kan inte tänka om jag aktivt försöker, det är bara om jag fixar med mobilen och läser eller något som tankarna kommer men när jag försöker tänka blir det blankt. Minsta lilla tecken eller tanke på ångest så ger jag upp innan jag ens har börjat. När jag vill göra något så är det som att kroppen är förlamad. Jag vill resa mig men jag kan inte säga till musklerna att göra det så jag ligger bara kvar

Har du berättat för läkaren eller samtalskontakten att du brukar må så här?

 

[Lyan]

Har du berättat för läkaren eller samtalskontakten att du brukar må så här?

Nej. Har fortfarande inte fått någon läkartid och inte träffat samtalskontakten igen ännu

 

[Lyan]

Jag är irriterad på pojkvännen just nu. Jag skulle bli fotograferad i helgen men fick ställa in för han vill inte att jag är själv med fotografen. Jag förstår ju att han är rädd att något ska hänga men jag tycker att rädslan är överdriven. Jag har redan träffat fotografen innan ihop med min syster så då tycker jag att jag ska kunna bli fotad utan ”förkläde” för jag har jättesvårt att hitta någon som kan följa med varje gång. Fotografen vill inte ha pojkvänner med pga tidigare incidenter så min pojkvän kan inte följa med. Jag har också en annan fotografering på gång med en annan fotograf jag har träffat innan och även där sa pojkvännen nej nu om jag inte hittar någon som kan följa med. Det är inte som han är kontrollerande, även om det låter så, utan han är rädd att något ska hända. Jag vet att det är en risk att träffa fotografer själv men nu är det fotografer jag har träffat innan så jag tycker att rädslan är överdriven. Jag sa att jag är villig att ta den risken men då sa han att han hade inte klarat om något hade hänt mig. Jag förstår honom, men jag är irriterad för detta är något jag verkligen vill göra och han stoppar det

 

[Teilani]

Jag är irriterad på pojkvännen just nu. Jag skulle bli fotograferad i helgen men fick ställa in för han vill inte att jag är själv med fotografen. Jag förstår ju att han är rädd att något ska hänga men jag tycker att rädslan är överdriven. Jag har redan träffat fotografen innan ihop med min syster så då tycker jag att jag ska kunna bli fotad utan ”förkläde” för jag har jättesvårt att hitta någon som kan följa med varje gång. Fotografen vill inte ha pojkvänner med pga tidigare incidenter så min pojkvän kan inte följa med. Jag har också en annan fotografering på gång med en annan fotograf jag har träffat innan och även där sa pojkvännen nej nu om jag inte hittar någon som kan följa med. Det är inte som han är kontrollerande, även om det låter så, utan han är rädd att något ska hända. Jag vet att det är en risk att träffa fotografer själv men nu är det fotografer jag har träffat innan så jag tycker att rädslan är överdriven. Jag sa att jag är villig att ta den risken men då sa han att han hade inte klarat om något hade hänt mig. Jag förstår honom, men jag är irriterad för detta är något jag verkligen vill göra och han stoppar det

Gör det ändå om du känner dig trygg. För ja, det är ett kontrollerande beteende.

Min man skulle helst se att jag inte red själv i skogen och uttrycker oro för vad som kan hända om hästen blir rädd och jag ramlar av och slår mig illa. Men han skulle aldrig förbjuda mig, han skulle aldrig hindra mig och han skulle aldrig bli arg för att jag gör det ändå.

Mvh
Teilani som nu ska ta en tur i skogen på sin älgrädda häst och troligen kommer att glömma mobilen hemma. Mitt liv, mitt val!

 

[DarkInNight]

Din pojkvän äger inte dig och kan inte bestämma vad du ska eller inte ska göra.

Vill du fotografera dig, allt känns bra osv, då gör du det såklart
Hans rädslor får han hantera själv.

 

[Grazing]

Jag är irriterad på pojkvännen just nu. Jag skulle bli fotograferad i helgen men fick ställa in för han vill inte att jag är själv med fotografen. Jag förstår ju att han är rädd att något ska hänga men jag tycker att rädslan är överdriven. Jag har redan träffat fotografen innan ihop med min syster så då tycker jag att jag ska kunna bli fotad utan ”förkläde” för jag har jättesvårt att hitta någon som kan följa med varje gång. Fotografen vill inte ha pojkvänner med pga tidigare incidenter så min pojkvän kan inte följa med. Jag har också en annan fotografering på gång med en annan fotograf jag har träffat innan och även där sa pojkvännen nej nu om jag inte hittar någon som kan följa med. Det är inte som han är kontrollerande, även om det låter så, utan han är rädd att något ska hända. Jag vet att det är en risk att träffa fotografer själv men nu är det fotografer jag har träffat innan så jag tycker att rädslan är överdriven. Jag sa att jag är villig att ta den risken men då sa han att han hade inte klarat om något hade hänt mig. Jag förstår honom, men jag är irriterad för detta är något jag verkligen vill göra och han stoppar det

Inte okej med ett sådant kontrollerande beteende. Det är en sak att inte gilla det men då önskar man ändå lycka till. Du är ändå vuxen och kan ta ansvar för dig själv och gör det du själv vill göra. Din pojkvän får helt enkelt lita på att du hör av dig om det känns osäkert.

Sen är det skumt med fotografer som inte tillåter pojkvänner, en fotograf som vill att man kommer själv känns inte särskilt seriös heller i mina ögon dock.

 

[Tonto]

Jag är irriterad på pojkvännen just nu. Jag skulle bli fotograferad i helgen men fick ställa in för han vill inte att jag är själv med fotografen. Jag förstår ju att han är rädd att något ska hänga men jag tycker att rädslan är överdriven. Jag har redan träffat fotografen innan ihop med min syster så då tycker jag att jag ska kunna bli fotad utan ”förkläde” för jag har jättesvårt att hitta någon som kan följa med varje gång. Fotografen vill inte ha pojkvänner med pga tidigare incidenter så min pojkvän kan inte följa med. Jag har också en annan fotografering på gång med en annan fotograf jag har träffat innan och även där sa pojkvännen nej nu om jag inte hittar någon som kan följa med. Det är inte som han är kontrollerande, även om det låter så, utan han är rädd att något ska hända. Jag vet att det är en risk att träffa fotografer själv men nu är det fotografer jag har träffat innan så jag tycker att rädslan är överdriven. Jag sa att jag är villig att ta den risken men då sa han att han hade inte klarat om något hade hänt mig. Jag förstår honom, men jag är irriterad för detta är något jag verkligen vill göra och han stoppar det

Jag skulle ALDRIG I LIVET vara ensam med en fotograf som inte tillåter pojkvänner som sällskap. Finns så extremt många äckliga fotografer. Jag skulle helt klart leta ny fotograf.

Min sambo skulle nog också vara orolig om jag skulle fotas av en fotograf som inte tillåter att någon hänger med. Sen är det såklart inte upp till pojkvänner att bestämma, men jag kan helt klart förstå att han är orolig.

 

[vallhund]

Jag skulle ALDRIG I LIVET vara ensam med en fotograf som inte tillåter pojkvänner som sällskap. Finns så extremt många äckliga fotografer. Jag skulle helt klart leta ny fotograf.

Min sambo skulle nog också vara orolig om jag skulle fotas av en fotograf som inte tillåter att någon hänger med. Sen är det såklart inte upp till pojkvänner att bestämma, men jag kan helt klart förstå att han är orolig.

Själv har jag den allra största förståelse för att fotografer inte vill ha med sig kontrollerande pojkvänner.