Lyans nya tråd!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Varför kan jag inte ge fan i att skära?! Hela huvudet uppfylls av ett behov av att skära, det är så jävla sjukt
För att du har ångest och skärandet är din ångesthantering. Själv tänker jag bara på sötsaker när jag har ångest. Ibland står jag emot ibland inte.
Maila eller ring köparen och berätta som det är att du är i en svacka och det därför kan ta lite längre tid att få iväg husen. När du väl kommer i väg på utställningen kanske du får en energipuff av den. Jag har oftast väldigt mycket ångest innan något ska hända och sedan har jag jättetrevligt när jag väl är där.
<3
 
Det är inte bara ångesthantering, många gånger skär jag som mest när jag mår "bra". Det är som ett beroende och det måste vara värre än förra gången för att få "resultat". Nu blev det bara småsår så därför blev ångesten värre istället för att lindras.

Det är så mycket som måste fixas för att kunna skicka husen. Jag får panik av att skicka ett hus för de är så jobbiga att packa och nu har jag flera stycken och som jag dessutom har glömt. Företaget jag brukar skicka med har gjort stora förändringar så jag måste kolla upp nya fraktsätt och det går inte att packa husen som vanligt för då blir det för tungt och för stor risk att de går sönder. Köparen har alldeles säkert förståelse, men jag måste ju klara av att ta tag i att skicka och förklara också :-(

Nästan det enda jag gör är att sitta framför datorn och gå småpromenader med hundarna, men ändå känns det som att jag blir bombarderad med måsten och aldrig får en chans att hinna ikapp.

Jag har Jet och Trassel i lägenheten, bredvid köksbordet, och det är mysigt, men de andra marsvinen orkar jag verkligen inte med. Det är inte roligt längre och det finns ingenting jag kan göra för att förändra situationen. Jag både ser fram emot och fasar för utställningen
 
Det är inte bara ångesthantering, många gånger skär jag som mest när jag mår "bra". Det är som ett beroende och det måste vara värre än förra gången för att få "resultat". Nu blev det bara småsår så därför blev ångesten värre istället för att lindras.

Det är så mycket som måste fixas för att kunna skicka husen. Jag får panik av att skicka ett hus för de är så jobbiga att packa och nu har jag flera stycken och som jag dessutom har glömt. Företaget jag brukar skicka med har gjort stora förändringar så jag måste kolla upp nya fraktsätt och det går inte att packa husen som vanligt för då blir det för tungt och för stor risk att de går sönder. Köparen har alldeles säkert förståelse, men jag måste ju klara av att ta tag i att skicka och förklara också :-(

Nästan det enda jag gör är att sitta framför datorn och gå småpromenader med hundarna, men ändå känns det som att jag blir bombarderad med måsten och aldrig får en chans att hinna ikapp.

Jag har Jet och Trassel i lägenheten, bredvid köksbordet, och det är mysigt, men de andra marsvinen orkar jag verkligen inte med. Det är inte roligt längre och det finns ingenting jag kan göra för att förändra situationen. Jag både ser fram emot och fasar för utställningen
Det är för att ditt huvud arbetar hela tiden med att ha ångest.
 
Försöker få lite gjort men känner mig febrig och har ont i armen. Men det kan väl knappast hinna bli en infektion efter bara några timmar? Det gör inte jätteont, bara runt själva skäret.

Har skickat till hon med husen. Får se när hon svarar. Ska försöka göra skyltarna jag har beställda till på lördag iallafall
 
Finns det något du kan göra för att distrahera dig när du känner behov av att skada dig? Skulle det kunna hjälpa att ringa någon och få prata om att "nu känner jag ett starkt behov av att skada själv". Om du inte känner dig bekväm med att ringa vänner och släkt när du känner så, så finns stödlinjer.
 
Nej, finns ingen att prata med och det är inget som kan påverka. Det är bara jag själv som kan påverka. Behovet kan finnas i flera dagar/veckor, det är inte bara ett kort tag
 
Känns som det kan vara på väg uppåt igen. Det är positivt visserligen men det här snabba svängandet upp och ned gör slut på mig. Har fått tid hos läkare 31/5, naturligtvis en av de dagarna mamma jobbar :banghead: Jag läser runt om mediciner men vet inte vad som kan vara bäst. Att börja med lamictal igen ihop med någon typ av antidepp och hoppas att lamictal börjar funka igen, litium, eller ergenyl ihop med någon antidepp känns som att det är de val jag har och alla skrämmer mig
 
Känns som det kan vara på väg uppåt igen. Det är positivt visserligen men det här snabba svängandet upp och ned gör slut på mig. Har fått tid hos läkare 31/5, naturligtvis en av de dagarna mamma jobbar :banghead: Jag läser runt om mediciner men vet inte vad som kan vara bäst. Att börja med lamictal igen ihop med någon typ av antidepp och hoppas att lamictal börjar funka igen, litium, eller ergenyl ihop med någon antidepp känns som att det är de val jag har och alla skrämmer mig

Prova! Det kan ju inte bli så mycket värre. Och du kan alltid sluta med medicinerna.
Det är jättebra med det här mötet. Så du får in en fot mer hos vården.
Lycka till!
 
Prova! Det kan ju inte bli så mycket värre. Och du kan alltid sluta med medicinerna.
Det är jättebra med det här mötet. Så du får in en fot mer hos vården.
Lycka till!
Tack!
Frågan är bara vilken av dem och med vilken antidepp. Både litium och ergenyl är främst för dem som blir maniska och det blir jag ju aldrig riktigt utan jag är mest deprimerad och för det rekommenderas Lamictal överallt, men den funkar ju inte längre. Litium drar jag mig verkligen för att prova för biverkningarna är riktigt läskiga, det krävs både mycket rutiner med både mat och annat, ständiga blodprov och så står det att det tar ett år innan man vet om det är rätt
 
Tack!
Frågan är bara vilken av dem och med vilken antidepp. Både litium och ergenyl är främst för dem som blir maniska och det blir jag ju aldrig riktigt utan jag är mest deprimerad och för det rekommenderas Lamictal överallt, men den funkar ju inte längre. Litium drar jag mig verkligen för att prova för biverkningarna är riktigt läskiga, det krävs både mycket rutiner med både mat och annat, ständiga blodprov och så står det att det tar ett år innan man vet om det är rätt

Det borde läkaren kunna hjälpa dig med. :)
 
Jag fick Litium ordinerat trots att jag inte är manisk, så det står och faller inte på det. Fungerar inte Lamictal optimalt är det ju rimligt att testa något annat, vilken medicin det isåfall blir är ju upp till läkaren. Hoppas mötet känns bra!
 
Det borde läkaren kunna hjälpa dig med. :)
Får hoppas på det. Litar inte ett dugg på läkare
Jag fick Litium ordinerat trots att jag inte är manisk, så det står och faller inte på det. Fungerar inte Lamictal optimalt är det ju rimligt att testa något annat, vilken medicin det isåfall blir är ju upp till läkaren. Hoppas mötet känns bra!
Funkade litium för dig? Lamictal har ju funkat (någorlunda iallafall) i många år, och så plötsligt pang, så funkar det inte längre
 
Får hoppas på det. Litar inte ett dugg på läkare

Funkade litium för dig? Lamictal har ju funkat (någorlunda iallafall) i många år, och så plötsligt pang, så funkar det inte längre

Jag minns tyvär inte exakt hur det var med Litium för mig, det var flera år sedan och jag provade många olika mediciner både innan och efter. För mig har det ofta varit så tidigare att jag fungerade bra på en medicin en period, sedan minskade effekten och jag behövde byta. Det har dock blivit bättre i takt med att jag börjat må lite bättre, med minskad grad från svår depression till medelsvåra perioder. Jag har stått på samma medicin i tre år nu och har inga tankar på att byta.
 
Jag klarar ju ingenting. Får ingenting gjort, är bara hos marsvinen 5-10 minuter en gång om dagen trots att jag SKA vara där två gånger om dagen, har helt glömt bort en som har beställt hus så har jätteångest för det och ännu mer ångest för att jag måste fixa det och packa husen, leta frakt och allt annat som hör till och som jag alltid mår lika dåligt över plus att jag måste förklara för köparen att jag helt glömt vilket spikar ångesten ännu mer, åter igen misslyckats totalt med håret och har lagt så mycket pengar på att få det bra men lyckas ändå inte, skurit igen så misslyckats med det också och till och med skärningen misslyckades jag med vilket bara gjorde att ångesten ökade ännu mer istället för att lindra, utställning med allt vad det innebär på lördag men jag vill inte ens vara hos marsvinen :cry:
Jag tycker att det är rätt roligt att sälja saker och förr hade jag inga problem med att skicka sakerna. Men senaste åren går det bara inte. Jag klarar inte av att skicka något med allt vad det innebär. Säljer jag något får de komma och hämta. Till och med det är jobbigt så nu säljer jag inget...
 
Jag minns tyvär inte exakt hur det var med Litium för mig, det var flera år sedan och jag provade många olika mediciner både innan och efter. För mig har det ofta varit så tidigare att jag fungerade bra på en medicin en period, sedan minskade effekten och jag behövde byta. Det har dock blivit bättre i takt med att jag börjat må lite bättre, med minskad grad från svår depression till medelsvåra perioder. Jag har stått på samma medicin i tre år nu och har inga tankar på att byta.
Det där att medicinen slutar fungera har jag också varit med om flera gånger. Framförallt lamictal som jag behövde höja med jämna mellanrum. Nu funkar den dock inte alls utan jag får bara biverkningar. Får se vad läkaren säger när jag kommer dit. Två andra läkare har tidigare ansett att litium inte är något jag bör prova :-/

Jag tycker att det är rätt roligt att sälja saker och förr hade jag inga problem med att skicka sakerna. Men senaste åren går det bara inte. Jag klarar inte av att skicka något med allt vad det innebär. Säljer jag något får de komma och hämta. Till och med det är jobbigt så nu säljer jag inget...
Skönt att inte vara ensam, men jobbigt att du också har problem med att skicka. Tyvärr finns inte möjligheten att folk kommer hit och hämtar då det är så långa avstånd. Jag brukar sälja husen på utställningarna också, men även där är det många gånger för långa avstånd. Det är dumt att Sverige är så långt! Jag missar tex SM i år bara för att det är alldeles för långt att åka från Blekinge till Umeå :( Fast det ska bli skönt att få "ledigt" hela juni faktiskt
 
Har varit obehagligt rastlös hela dagen. Hoppas att det bara är idag och inte håller i sig. För övrigt så är det uppåt igen vilket känns bra, men det rastlösa brukar hänga ihop med att en ordentlig hypomani är på gång och det är inte lika trevligt
 
Blev ingen hypomani tack och lov. Har varit relativt stabil sedan jag skrev sist även om jag har haft mer ångest sista dagarna och jag har varit rätt trött och det har susat i öronen och varit stjärnor framför ögonen, men jag har ändå klarat att gå ut med hundarna och marsvinen och fått lite nytta gjort. Fasar verkligen för när nästa depressionsperiod kommer!
På onsdag har jag tid hos läkaren och jag vet inte alls hur jag ska göra. Så som det är just nu hade jag lätt kunnat leva med! Visst, det är ännu bättre de dagarna jag har mer energi, men jag kan ändå inte klaga så som det är nu! Problemet är ju att det troligen inte kommer att hålla i sig, men jag vet inte alls om jag ska försöka med någon ny medicin eller om jag ska försöka klara det utan för även om depressionerna är vidriga så har de ju ändå inte hållit i sig mer än några veckor åt gången
 
Kram på dig. Jag såg en person som åkte t-bana med två marsvin i en liten transportbur nyligen och tänkte på dig. :)

Så skönt att det inte blev fullt så illa som det kändes som att det skulle bli. Och vad bra att du orkat gå ut med vovvarna och pyssla med marsvinen.
 
Kram på dig. Jag såg en person som åkte t-bana med två marsvin i en liten transportbur nyligen och tänkte på dig. :)

Så skönt att det inte blev fullt så illa som det kändes som att det skulle bli. Och vad bra att du orkat gå ut med vovvarna och pyssla med marsvinen.
Vänta bara till i juni, då kommer det att vara marsvin både på tåg och flyg för då är det SM :D Tyvärr blir det inget SM för mig för det blir alldeles för dyrt att åka 140mil enkel resa. Vi siktar på Landskrona och Örebro i juli istället.

Ja, det var skönt. Fast samtidigt så är hypomanierna bra för jag får ofta så mycket gjort, men med dem så följer också en enorm inre stress och ångest och den har jag sluppit nu.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag tror att jag kan upplevas som smart. Jag läser mycket, har en akademisk utbildning och är bra på mitt jobb. Men jag har också läst... 2 3 4
Svar
65
· Visningar
3 244
Kropp & Själ Lyssnar just på en pod från Medicinvetarna om att slippa ha mens om man inte vill. Och känner mig ungefär så här: 🤯 Jag har alldeles... 6 7 8
Svar
145
· Visningar
7 147
Senast: Humla
·
Kropp & Själ Jag har funderat lite på det här med att tappa intresse för något, vad är det egentligen som händer i kropp och själ när ett intresse...
Svar
11
· Visningar
1 319
Senast: Soapbubble
·
Kropp & Själ Inspirerad av tråden om att det blivit tråkigare (och lite orolig att jag skapat en sådan här tråd förr) tänkte jag att det kunde vara... 2
Svar
35
· Visningar
1 456
Senast: Sel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp