Bukefalos 28 år!

Macka i stället för mat

Fast det b
Jag hade ett barn som var lite jobbig med maten
Jag anser att man ska in tjata då kanske det eskalerar istället. tyvärr ansåg hennes farmor att ungen skulle äta till varje pris.
Hade jag haft lite support där hade jag nog stått på mig mer, men der gjorde i alla fall att barnet knappast åt nåt ett tag.
Idag är hon fortfarande 14 år gammal krånglig med mat.
Hade jag skaffat en till hade det varit: huvudsaken är att barnet får i sig nåt.
Skulle det påverka vikten för mycket får man ju ta tag i det men annars tycker jag inte man ska bråka om maten
Fast det behöver ju inte vara bråk att säga att man får äta den mat - eller delar av den- som finns i stället för att ta fram annat.
O jag tar också fram annat ibland, men det är t ex om vi äter något spm någon verkligen inte gillar.
 
Jag tycker mina kompisar barn som alltid haft så hårda regler kring mat som små är mycket struligare med maten nu när de är lite äldre än vad våra barn är.
Det gick bra att bestämma över deras mat som små än nu.

Våra barn har alltid haft rätt slappa regler kring mat, men nu är det våra barn som törs smaka sill och andra saker de inte ville äta som små.

Våra barn har aldrig fått höra att de måste äta något och vi har aldrig tvingat de till bordet. Så nu törs de både smaka och sitta vid bordet utan att känna obehag.
 
Jag tycker mina kompisar barn som alltid haft så hårda regler kring mat som små är mycket struligare med maten nu när de är lite äldre än vad våra barn är.
Det gick bra att bestämma över deras mat som små än nu.

Våra barn har alltid haft rätt slappa regler kring mat, men nu är det våra barn som törs smaka sill och andra saker de inte ville äta som små.

Våra barn har aldrig fått höra att de måste äta något och vi har aldrig tvingat de till bordet. Så nu törs de både smaka och sitta vid bordet utan att känna obehag.
Vi har inte heller tvingat. Vi har inte gett något annat istället för. Det är skillnad. Vår ena dotter gillar inte blodpudding, men det gör vi andra. Hon äter tillbehören istället (äpple, lök, fläsk och lingonsylt). När jag var liten gillade jag inte levergryta. Jag fick äta gräddsåsen som leverbitarna kokades i, potatisen och lingonsylten. Inget annat än det som serverades med andra ord men jag behövde inte äta det jag inte gillade. Min dotter tycker inte om tomater. Hon får peta undan dem och äta det andra. Enkelt, utan krångel och tvång. Men något annat bara för att man inte känner för korv just den dagen (men annars äter korv). Nej, då får man äta tillbehören eller gå hungrig. As simple as that.
 
Jag vet bara att jag var jäkligt strulig med maten som liten. En gång, tvingade min mamma i mig en tomat. Den var knappt ens nere och vände igen, innan den kom upp. Jag äter fortfarande inte tomater. Däremot äter jag allt annat, som hon inte propsade på, utan bara la fram och tog bort, om jag nu inte ville ha det. Jag vet att jag haft långa perioder där jag bara ätit macka, eller bara spaghetti och köttfärsås. Efter tomat-incidenten lät hon mig hållas, och idag äter jag det mesta med vissa undantag såklart, som de flesta andra.

Fast skillnaden är ju verkligen helt oändlig mellan att tvinga i någon en hel tomat och att locka någon räcka ut tungan och nudda en tomat med den.
 
Vi har inte heller tvingat. Vi har inte gett något annat istället för. Det är skillnad. Vår ena dotter gillar inte blodpudding, men det gör vi andra. Hon äter tillbehören istället (äpple, lök, fläsk och lingonsylt). När jag var liten gillade jag inte levergryta. Jag fick äta gräddsåsen som leverbitarna kokades i, potatisen och lingonsylten. Inget annat än det som serverades med andra ord men jag behövde inte äta det jag inte gillade. Min dotter tycker inte om tomater. Hon får peta undan dem och äta det andra. Enkelt, utan krångel och tvång. Men något annat bara för att man inte känner för korv just den dagen (men annars äter korv). Nej, då får man äta tillbehören eller gå hungrig. As simple as that.
Så gör vi också, och med tillägget att om nu korven var jättegod och potatisen bara vanlig potatis så duger det inte att ta mer korv när man har massor av potatis kvar. (om man normalt faktiskt äter potatis med god aptit, inte om det är ngt man hatar)

Eftersom det finns ju fler som vill ha korv och en person kan inte få all korv medan de andra bara får potatis. (dvs om man är på kalas kan man inte bara ta lax för att man inte gillar sallad, försöker tänka på det så att han vet hur man gör när man är borta.) En stor grej för mig är att han inte ska behöva skämmas för sig själv när han är bortbjuden utan vet att man tänker på andra.
 
När jag var liten tvingade en fröken på dagis oss att ära sill (och potatis). Inte smaka utan äta upp. Jag har inte rört sill sedan dess. (Jag åt aldrig upp sillen heller, satt kvar vid bordet när mamma hämtade.)

En annan gång fick vi snoräcklig vegetarisk pytt i panna. Samma sak där. Andra gången den serverades var mamma där hela dagen och då slapp alla och sedan serverades den inte igen.

Det är runt 30 år sedan och sitter fortfarande kvar.

Jag är inte hundra på hur vi kommer hantera ev matvägran här mer än att man aldrig någonsin måste äta upp.
 
Praktiskt och praktiskt, i min familj har vi två laktosintoleranta , en mjölkproteinallergiker, och alla barnen äter knappt nåt. Om någon vill äta en smörgås i stället för mat så är det ingen big deal alls. Det är ju bara att göra en smörgås tänker jag? Alla måste ju inte äta olika mat, jag menar att vi har en måltid med mat och vill nån inte äta den maten kan de göra en smörgås i stället. Det var så jag menade, det behöver inte bli mer dramatiskt än så.
Sen det här med statuera exempel....för vad då? Kan man inte få hata korv ena dagen och älska korv en annan dag? Det gör jag, vissa dagar vill jag äta korv, andra dagar vill jag det inte.
Hmm fast det spelar ingen roll för mig om jag gillar eller inte gillar korv en dag, jag äter korv ändå. Jag slänger ju inte maten min man har lagat och äter en macka istället, han skulle bli jätteledsen.

Samtidigt inser jag att det är nog sällsynt att glatt äta vad som serveras, min man brukar påpeka att halva glädjen i att laga mat till min mamma och mig är att vi äter alla hans experiment med glädje och om kritik efterfrågas ger det efteråt. Han har lärt sig laga mat på det.

Sedan har jag ju släktingar som är mer extrema men det är bara att le och äta. En släkting lagar riktigt misslyckad mat ibland, någon väninna kanske misslyckats på festen. Jag petar bort det brända diskret, äter knastrigt ris, lätt fryst pudding som skulle varit varm. Allt bara det inte verkar farligt för hälsan.

Att tex ge min lillebror vaniljglass istället för köttbullar när jag var 21 och han 5 fanns inte på kartan, trots att han grät och trots att jag kanske borde och pappa gav.. vem vet. (jag hade i alla barn med färre issues än pappa har så långt :))
 
När jag var liten tvingade en fröken på dagis oss att ära sill (och potatis). Inte smaka utan äta upp. Jag har inte rört sill sedan dess. (Jag åt aldrig upp sillen heller, satt kvar vid bordet när mamma hämtade.)

En annan gång fick vi snoräcklig vegetarisk pytt i panna. Samma sak där. Andra gången den serverades var mamma där hela dagen och då slapp alla och sedan serverades den inte igen.

Det är runt 30 år sedan och sitter fortfarande kvar.

Jag är inte hundra på hur vi kommer hantera ev matvägran här mer än att man aldrig någonsin måste äta upp.
Fast jag tror alla är överens om att det är en dålig idé, som tex alla i Sverige praktiskt taget, snarare än alla i tråden. Det blev till och med en regel på min skola när vi var 8 att det inte var tillåtet att tvinga barn äta upp mat som de inte själva hade tagit. Sedan ändrade de det igen till inte bra idé punkt.

(Själv satt jag över ärtsoppa och lasagne. Men jag äter båda idag ändå. Från restaurang dock med viss motvilja och aldrig av fritt val.)
 
Fast jag tror alla är överens om att det är en dålig idé, som tex alla i Sverige praktiskt taget, snarare än alla i tråden. Det blev till och med en regel på min skola när vi var 8 att det inte var tillåtet att tvinga barn äta upp mat som de inte själva hade tagit. Sedan ändrade de det igen till inte bra idé punkt.

(Själv satt jag över ärtsoppa och lasagne. Men jag äter båda idag ändå. Från restaurang dock med viss motvilja och aldrig av fritt val.)

Men mat man själv tagit måste man äta upp?

Hur man reagerar på tvång är ju högst individuellt.
 
Men mat man själv tagit måste man äta upp?

Hur man reagerar på tvång är ju högst individuellt.
Nej? sa jag det, jag sa att det var en regel som min skola hade som släpade efter och som tur var släppte redan nästa år. Det verkar vara en urdum regel eftersom det inte är nyttigt att vara illamående mätt. Däremot tycker jag att man inte ska ta mer mat än man -tror att man kommer att äta upp. Vilket är en helt annan sak.
 
Fast jag tror alla är överens om att det är en dålig idé, som tex alla i Sverige praktiskt taget, snarare än alla i tråden. Det blev till och med en regel på min skola när vi var 8 att det inte var tillåtet att tvinga barn äta upp mat som de inte själva hade tagit. Sedan ändrade de det igen till inte bra idé punkt.

(Själv satt jag över ärtsoppa och lasagne. Men jag äter båda idag ändå. Från restaurang dock med viss motvilja och aldrig av fritt val.)
Ärtsoppan som jag absolut inte tål tvingade de i mig. Min pappa var tydligen rosenrasande och tvingades skaffa läkarintyg på vad jag inte tålde på matan. Enda eleven på skolan så det blev ett uppvaknande för tanterna. Inte bara en sak jag inte tålde så det blev många mackor genom åren. Hårdbröd med skivad potatis blir man också mätt på.
 
Nej? sa jag det, jag sa att det var en regel som min skola hade som släpade efter och som tur var släppte redan nästa år. Det verkar vara en urdum regel eftersom det inte är nyttigt att vara illamående mätt. Däremot tycker jag att man inte ska ta mer mat än man -tror att man kommer att äta upp. Vilket är en helt annan sak.

Det blev till och med en regel på min skola när vi var 8 att det inte var tillåtet att tvinga barn äta upp mat som de inte själva hade tagit. )

Här tolkar jag det så.
 
Här tolkar jag det så.
Du menar att eftersom jag skrev att min skola när jag var 8 tog bort regeln om att man måste äta upp sin mat om man fick den upplagd av personal,

men väntade tills jag var 9 innan de tog bort regeln om att man även slapp äta upp om man tagit själv,

Så tror du att jag tycker det är en bra regel?

När jag snarare ville illustrera att samhället numera i allmänhet till skillnad från 1984, anser att det inte är ok att tvinga barn äta mat. Den striden är liksom vunnen rent översiktligt. Bäst att jag skriver igen att jag tycker det är bra (för säkerhets skull liksom)

Det blev till och med en regel på min skola när vi var 8 att det inte var tillåtet att tvinga barn äta upp mat som de inte själva hade tagit. Sedan ändrade de det igen till inte bra idé punkt.
här är originalcitatet. "Sedan ändrade de det till ingen bra ide punkt" dvs sedan ändrade de sig och insåg att det inte var någon bra ide med en sådan regel oavsett om man tagit själv eller inte. Vilket var klokt och rimligt tänkt.
 
Senast ändrad:
Jag tycker mina kompisar barn som alltid haft så hårda regler kring mat som små är mycket struligare med maten nu när de är lite äldre än vad våra barn är.
Det gick bra att bestämma över deras mat som små än nu.

Våra barn har alltid haft rätt slappa regler kring mat, men nu är det våra barn som törs smaka sill och andra saker de inte ville äta som små.

Våra barn har aldrig fått höra att de måste äta något och vi har aldrig tvingat de till bordet. Så nu törs de både smaka och sitta vid bordet utan att känna obehag.
Men alltså....jag fattar inte att man fortfarande 2016 måste tvinga i barn mat i munnen. Det är så oerhört integritetskränkande att tvinga en människa att stoppa saker i sin egen kropp fast man inte vill.
 
Men alltså....jag fattar inte att man fortfarande 2016 måste tvinga i barn mat i munnen. Det är så oerhört integritetskränkande att tvinga en människa att stoppa saker i sin egen kropp fast man inte vill.
Jag lägger inte saker på deras tallrik som de inte vill ha. Men däremot på en liten tallrik bredvid där jag lägger det som jag tycker att de borde smaka :D Ibland låtsas de inte se det, ibland smakar de.
 
Du menar att eftersom jag skrev att min skola när jag var 8 tog bort regeln om att man måste äta upp sin mat om man fick den upplagd av personal,

men väntade tills jag var 9 innan de tog bort regeln om att man även slapp äta upp om man tagit själv,

Så tror du att jag tycker det är en bra regel?

När jag snarare ville illustrera att samhället numera i allmänhet till skillnad från 1984, anser att det inte är ok att tvinga barn äta mat. Den striden är liksom vunnen rent översiktligt. Bäst att jag skriver igen att jag tycker det är bra (för säkerhets skull liksom)

här är originalcitatet. "Sedan ändrade de det till ingen bra ide punkt" dvs sedan ändrade de sig och insåg att det inte var någon bra ide med en sådan regel oavsett om man tagit själv eller inte. Vilket var klokt och rimligt tänkt.

Nej.
 
Jag vet inte, det kanske inte är jättedåligt. Jag tänker mest att en kanske inte står sig så bra på en macka och ett glas mjölk vid typ 17.30 och sen inget förrän vid frukost. Men uppenbarligen håller inte ungen med :D

Det blir sällan bra att skapa krig med barn i 2-3-årsåldern om mat.
Det leder många gånger till en enorm frustration kring mat-situationen och barnet upptäcker ganska snabbt att det har "makt" över föräldrarna.
Inte kul. Många föräldrar får en enorm ångest över mat-vägrande barn, vilket är väldigt förståeligt.


Eftersom det här barnet äter bra på förskolan (antar att det är vad förkortningen i trådstarten ska betyda?), så ser jag egentligen inga problem med att ge smörgås på eftermiddagen, så länge barnet följer sin tillväxtkurva (och jag misstänker att nästa besök på BVC blir treårskontrollen) och mår bra i övrigt.
Som skrivits tidigare: så länge det är vettiga, varierande pålägg så är smörgåsar också mat.

Visst är det som @ameo skriver om testning, men det kan ju också vara klokt att välja sina strider. Just maten är sällan en klok strid att välja eftersom matvägrande barn ger större ångest till föräldern än barn som vill ha en grön bil i stället för en röd, eller liknande.
 
Jag har så svårt att förstå det där. Varför måste barnen äta det som serveras? Ofta har de ju inte ens fått vara med och bestämma vad som ska serveras? Det är ju att göra det enkelt för sig att bara bestämma nu äter du vad som serveras, punkt slut. Jag skulle aldrig äta lever själv, tycker det är det äckligaste som finns. Ändå ska man som vuxen tvinga på barnen en massa som de inte vill ha? Mat handlar väldigt mycket om ens värdighet och integritet som människa. Jag tycker att det blir så kränkande för barn att tvingas äta det som serveras. Om mitt barn vill ha en smörgås i stället, vad spelar det för roll? Då jag visat att jag sett och hört barnet och respekterat hens integritet. Smörgås kan ju vara alldeles ypperlig mat.

Jag tycker att ditt resonemang här är absurt.
Ja, smörgås kan vara ypperlig mat.
Men det är det enda jag håller med om i inlägget.

I övrigt: ett barn på 2 och ett halvt år har inte mognad att förstå vad som är bra eller dåligt för det.
Mat till barn i den åldern handlar INTE om integritet och värdighet.
Barn i den åldern är inte mogna för nyanserade resonemang.
Att hjälpa barnen att ge dem ramar, är INTE att kränka dem.
 
Kan man inte få hata korv ena dagen och älska korv en annan dag? Det gör jag, vissa dagar vill jag äta korv, andra dagar vill jag det inte.

Så kan det absolut vara.
Men om någon annan lagar maten åt dig, äter du väl även om du kanske hade valt något annat den dagen?
Inte begär du väl att den som lagar maten, ska servera dig med egen mat?

Japp, jag blir inkonsekvent i mina inlägg: i grund tycker jag att just mat är en dum sak att göra krig om, till ett barn som äter bra på dagis och därmed får i sig tillräckligt med näring. Eftersom krig runt mat är så ångestskapande för föräldern.

Men jag tycker absolut inte att barnen ska bestämma en massa i familjelivet, särskilt inte så små barn som 2½ år. De har inte förmågan att förstå konsekvenser av det de vill och inte vill.
Barnen testar vem som bestämmer.
Många gånger måste det finnas regler, utan att förklara varför. Regel: man har vantar på vintern (för annars kan man bli sjuk).
Regel: man går på trottoaren, inte på vägbanan (för annars kan man bli påkörd; finns det ingen trottoar så går man på vänster sida, för då är bilister mer beredda).
Regel: man går inte ut på vägen själv (för då kan man bli påkörd).
och så vidare, inklusive
Regel: den som lagar maten för dagen, fixar menyn (där man rimligen är skapligt enig från affären om vad som är acceptabel mat). De vuxna bestämmer vilken mat som serveras för dagen, hemma precis som på förskolan.
 

Liknande trådar

Hästvård Långt inlägg men vill gärna ha synpunkter och idéer då jag börjar tvivla på hur jag själv tänker! Jag har en 4årig häst som går med en...
Svar
3
· Visningar
954
Senast: Roheryn
·
Kropp & Själ Jag misstänker att en person i min närhet dricker mer alkohol än vad som är bra. När hen är på besök hos mig tar hen ofta med en flaska...
Svar
9
· Visningar
1 831
Senast: startpompe
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
10 584
Senast: Juli0a
·
Hästvård Mitt sto har varit sjuk sen i måndags och veterinär är inkopplad. Jag tänker att det kanske finns någon här som känner igen symptomen...
2 3 4
Svar
64
· Visningar
7 864
Senast: emma-vsm
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Försäkring
  • Akvarietråden IV
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp