Axel och Zarre, inga direkta mål mer än att fortsätta vara glada pensionärer i hagen. Och käka en morot lr två.
Alva - Komm igång på riktigt igen, lappa vår lite trasiga relation efter ett år av gräs-bråk. Få tillbaka vår rutin kring gräs, åter befästa "upp" och "nästa tuva" kommandona.
Och framförallt komma i vagn igen. Mitt drömmål gör 2025 är att kunna/våga köra 5km rundan helt själv utan medhjälpare.
Mirax - Största målet blir väl att komma till botten med hans återkommande kotledsinflammationer (som är anledningen till att han pensionerades från ridskolan) för att kunna hålla honom så frisk och glad som möjligt. Drömmålet vore att han håller för lätt hobbyridning/promenadridning men det viktigaste är att han får leva sitt bästa pensionärs liv så länge som möjligt.

Samt att få honom trygg och bekväm med att åka släp.
Well, Zarre har strax under 11 timmar kvar i livet.
Axel är knackig i sina ben och behöver antingen utredas vidare då jag misstänker problematik i båda framknän eller, och jag har svårt att acceptera att jag ens tänker i de banorna, så får han sitt älskade sommarbete i år en sista gång och får vandra vidare i höst. Jag måste helt enkelt inse att med de sätt allt fortsätter skena iväg i kostnader varje år har jag inte längre råd att ha så många hästar som jag har haft. Att vänta tills min ekonomi fullständigt går i botten är bara idiotiskt men ändå, hur kan jag ens överväga att ge upp utan att gett honom alla chanser, som jag alltid gett alla mina djur?
Mirax, ja vi gick väl till botten med hans återkommande kotledsinflammationer på sätt o vis. Gammal kronisk gaffelbandsskada...
Prognos för annat än hagprydnad/promenad häst mycket låg.
Har dessutom fortfarande stora problem med o hålla hull/muskler. Har tid i september för vidare utredning.
Har fått skimmel knutar, visserligen pyttesmå o inget som påverkar just nu men kan inte släppa oron över ev invärtes tumör iom hull. (Uträknat foderstat, mask, tänder, ppid etc kollat dock ska vi ta om ppid proveti höst)
Alva gör väl exakt noll framsteg vad det gäller gräsfronten och jag känner mig bra lost. Just nu är min ända plan och hopp att hon faktiskt har klarat en viss mängd gräs förut, så om jag bara lyckas få upp henne i kondition så hon inte blir smällfett direkt kanske hon kan få beta någon mager plätt någon timma innan motion så att dikes kanterna inte är det ENDA stället hon kan hitta/få tag på gräs.
O just ja, hon hade kolik, Igen, när hon dessutom vare ute 24/7 nu under sommaren (enda gången hon dricker hyffsat på egen hand) samt ändå fortsatt ge henne extra gottavatten. Hon är den enda som får problem, kan inte låta bli o oroa mig för att hon har något underliggande problem mer än att hon bara är dålig på att dricka..
Så, ja just nu känns det mesta hyffsat pissigt bara...