Måste det säga klick?

[longwaydown]

Jag har efter många om och men bestämt mig för att köpa ny häst och därefter sälja min nuvarande älskling, då vi vill olika saker med vår tillvaro. Har provridit två hästar hittills och den ena gick snabbt bort, medan den andra var riktigt trevlig. Lagom utbildad, lagom temperament, snäll att hålla på med, trevlig ägare, bor fortfarande hos sin uppfödare och vi fick se mamma & syskon, jag har både ridit dressyr, hoppat och ridit ut. Kan egentligen inte klaga på något alls och jag tycker om den. Men på något sätt tvekar jag ändå.
Läste i en tråd här på Buke om hur folk hade fått sina hästar och de allra flesta sa att det bara sa klick, och de allra flesta köpte också en helt annan häst än vad de tänkt sig. Måste det säga klick för att man ska trivas med och älska sin häst? Eller växer det fram? Kan det vara att jag bara våndas lite över det stora steget att säga hejdå till min nuvarande häst? Kan tillägga att han var precis en sån häst som jag inte skulle ha, men det sa klick (främst mellan min mamma och hästen faktiskt) och där stod vi sedan. Kanske är det den känslan jag jämför med?
Sen är jag också rädd att jag förhastar mig, kan den första hästen jag provrider verkligen vara rätt, eller kommer det klicka med nån annan om jag väntar? Tacksam för era åsikter

 

[lilstar]

Sv: Måste det säga klick?

Jag tror att man kan lära sig att älska hästen som man från början "bara" tyckte om. Dessutom tror jag inte att en sån tråd är speciellt representativ, man skriver ju hellre om man har något spännande att berätta eller hur?

 

[Summerwind]

Sv: Måste det säga klick?

Jag tycker du ska prova några till. Av egen erfarenhet så vet jag att det ibland kan vara svårt att fästa sig riktigt vid en häst som det inte "klickade" med från början.

A

 

[steve]

Sv: Måste det säga klick?

Jag vet inte jag.. Jag har aldrig upplevt någon "klick-känsla" inför första mötet med någon häst i hela mitt liv. Isåfall har det vart att den är otroligt fin/söt. Jag köpte för snart ett år sedan första storhästen, och det sa inte klick då heller. Däremot var han en trevlig, lagom stor häst i lagom ålder som passade mina ändamål alldeles utmärkt (första hästen jag kollade på), så jag slog till och köpte. Tyckte också att det kändes konstigt att köpa första bästa, men det kunde ju lika gärna vara så att jag tackade nej, och inte hittade en passande häst igen. Ju mer jag lär känna hästen och ju mer jag försöker förstå mig på honom ju mer tycker jag om honom. Jag ångrar mig inte en sekund.

 

[saraaandersson]

Sv: Måste det säga klick?

Det sa inte "klick" när jag träffade min häst. Men han var en sån häst som jag letade efter; oinriden, trevligt temprament, bra stam, trevlig exteriör ..
Jag tänkte inte så mycket på det "personliga", utan köpte den som uppnådde mina krav just då. Det visade sig att jag inte kunnat hitta en bättre häst! Han är perfekt.

 

[Lager]

Sv: Måste det säga klick?

Jag brukar inte "klicka" - har aldrig känt någon omedelbar mental kontakt, varken med hundarna eller hästarna (eller människor...). Jag är helt enkelt en segpropp som behöver tid för att vänja mig vid en annan individ. Kontakten växer fram!

Däremot kan jag såklart uppskatta en tjusig häst, och en häst som jag inte behöver rida in mig på så länge, utan där vi fungerar som ekipage direkt. Men jag gillar ändå surpropparna - hästis är en sådan där som man måste lära känna, det tog något år av sura miner och tjafs, men sedan är man bästis för livet... Detsamma gäller en av hundarna som är lojal in absurdum, efter en ganska så dramatisk unghundstid med mycket dumheter. Den andra hunden är motsatsen - en sådan som älskar hela människosläktet och alla andra djur, hela världen är god och underbar i hennes ögon... Hon är också den som alla människor tycker om eftersom hon helt enkelt går fram och stirrar själfullt in i deras ögon och får varenda en att känna att "hon älskar bara mig".

Nothing in this world worth having comes easy.

 

[ch791022]

Sv: Måste det säga klick?

Det behöver absolut inte säga klick direkt.
Nu kan jag visserligen inte ta mig till exempel, men däremot min mamma och hennes gamle skrutt som en anledningen till att vi ens la vårt skambud var att han var så snäll, så hade dom inte accepterat det urdåliga priset för honom så hade han inte varit hos oss i över 10år nu.
Och jag tror inte mamma hade kunnat hitta många andra hästar som hon hade varit så nöjd med i slutända som hon varit med honom

/Camilla

 

[Merope]

Sv: Måste det säga klick?

Klart det inte måste klicka! Däremot tror jag att man ska lita på sin egen magkänsla. Känns det inte bra så är det inte bra, men man behöver inte gräma sig över att man inte blir störtförälskad i en häst vid första mötet. Ni kan ju passa hur bra som helst ändå och ju mer man lär känna sin häst desto mer brukar man tycka om den, oavsett om det klickade i början eller ej.

 

[angelwings]

Sv: Måste det säga klick?

Nej, jag tror inte det måste 'klicka'.
Det klickade inte med min tant när jag köpte henne. Den enda hästen jag köpt där det inte varit med hjärtat utan hjärnan.

Och hon har 'växt' i mina ögon. Nu kan jag inte tänka mig att vara utan henne, men det tog ganska lång tid innan jag fastnade för henne alls. Men hon är köpt som promenadhäst till min dotter, därför är hon köpt med hjärnan.

Sen att hon efter ca 6 månader visade sig inte alls vilja vara promenadhäst utan yster unghäst är en annan femma Ungefär då jag verkligen började tycka om henne. Helt plötsligt visade hon jättemycket personlighet och blev mycket gladare och spralligare. (och driver mig till vansinne ibland med alla sina påhitt, men de andra i stallet skrattar gott iaf )

 

[longwaydown]

Sv: Måste det säga klick?

Jag känner mig urfånig, men en del av att jag inte fastnade lika mycket för hästen tror jag är att den inte är så snygg som jag hade önskat. Lite mer hoppmodell på den och med ett kraftigt huvud, och så är den ljus flugskimmel. Bortskämd tror jag, då min nuvarande pålle är en svart blickfångare som alla berömmer för att han är så snygg. Självklart ska jag inte köpa häst efter utseende (det gjorde vi förra gången och det var väl ingen hit, trots att vi hade tur och det faktiskt funkade i flera år), men jag tror det bidrar. Dock tycker jag mer och mer om den ju mer jag ser på filmerna från provridningen, och jag har nästan börjat försvara den från minsta lilla kritik för de som ska hjälpa mig välja häst.

Jag skulle gärna provrida fler, men som någon sa är jag rädd att inte hitta nåt och ha förlorat chansen till denna. Vi har kollat på massor annonser men har så många krav (främst priset) att de flesta fallit bort på en gång, därför känns sannolikheten liten att jag ska hitta en som den här men vackrare och med lite mer go. Men visst hade det varit hemskt att köpa denna och sen hitta drömhästen..

 

[Pallen]

Sv: Måste det säga klick?

Håller med de flesta övriga. Det sa inte "klick" första gångerna jag träffade mina nuvarande hästar men ångrar inte en sekund att jag köpte dem!! Man bygger en relation och det är det viktigaste, en relation kommer inte på ett klick. Sålänge du inte tycker illa om hästen så borde du inte tveka, eller det hade inte jag gjrot iallafall Om du fortfarande tvekar kanske det inte är vad du letar efter? Tja jag vet inte, det är svårt detdär. Det är ju bara du som kan avgöra om du verkligen vill köpa eller inte.

 

[Snuffel]

Sv: Måste det säga klick?

Tänk som såhär; vad är det värsta som kan hända om ni inte "klickar" efter ett tag tillsammans? Jo, att du inser att det inte är rätt och kan gå vidare till någon annan häst. Som du själv säger, du gillar ju alltmer du ser videon.

Jag har aldrig klickat med de hästar jag har haft närmast hjärtat. Speciellt inte min underbara d-ponny. Jag hatade henne i början, var livrädd för henne och tyckte det var den hemskaste häst jag någonsin varit med om. Efter något års gråtande och kämpande så var hon plötsligt min superbästis och den trevligaste hästen jag varit med om. Jag var fullständigt trygg och älskade henne. Visst, det här var ett extremfall, men du verkar ju komma väl överens med hästen du provridit, så varför inte?

 

[longwaydown]

Sv: Måste det säga klick?

Det är väl det värsta som kan hända, att man får sälja hästen, leta vidare och hoppas på att inte gå back på affären. Däremot vet jag inte hur peppade mina föräldrar hade varit på den idén... De är av åsikten att ska man väl köpa nåt så har man kvar det tills det inte funkar längre (t.ex. tills en dator går sönder eller en häst måste avlivas). Iallafall när det är såpass små skillnader, att jag får "byta upp mig" från min häst nu är förmodligen bara för att vi efter nästan tre år har märkt att vi inte kommer komma så mycket längre.

Men jag är ganska övertygad om den här hästen nu. Känner mig inte hundra procent men jag vet inte om jag nånsin kommer göra det, eftersom beslutet att köpa häst kommer vara likamed att sälja min nuvarande, och det är så stort och läskigt för mig. Sen finns det tyvärr en tredje fundering och det är att en annan tjej dögärna vill ha hästen men står efter mig i prioritet eftersom jag kom långväga ifrån och före henne. Känns grymt taskigt att sno hästen framför ögonen på henne om jag inte ens är säker. Men imorgon ska jag prata en sista gång med min tränare som jag litar till hundra procent på, innan vi måste ge besked till säljaren. Men i slutändan handlar det om vad jag vill - varför ska det vara så svårt att veta det??

 

[Springsteen]

Sv: Måste det säga klick?

Det sa nog inte klick för mig och min ponny. Tränaren och föräldrarna godkände äntligen en ponny, så den köpte vi.
Vi provred nog en 30 ponnyer innan vi köpte den jag har nu.

Nu älskar jag henne mer än något annat. Även fast hon är en ponny och jag är för gammal. Sedan 2004 har vi hängt ihop!

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Måste det säga klick?

Jag har aldrig fått någon klickkänsla med någon häst utom en ridskolehäst. En lektion på henne och jag kände att det var hästen som var gjord för mig. Då har jag ändå ridit i snart 28 år, haft ett antal medishästar, några foderhästar och två egna. Min sista foderhäst avskydde jag i hela 6 månader. Hade då aldrig mött en sån knepig häst någonsin. Allt var en kamp och en förhandlig. Till det en dag vänder och jag började förstå henne. Hon blev en av mina absolut största hästförälskelser. Har aldrig haft en så rolig häst igen. Jag köpte sedan en avkomma efter henne som jag i början kände mig väldig neutral till men också blev tokkär i efter ett tag.

Min nuvarande häst har "växt på mig". Hon var bara en medryttarhäst som råkade bli tillgänglig när jag var utan häst. Hade inga direkta känslor alls för henne första halvåret. Men det växte lite och när jag fick chansen att bli fodervärd kändes det okej. Men hon var verkligen inte min drömhäst. Egentligen är hon allt jag inte vill ha i en häst. Men på något sätt har det vuxit fram en väldigt speciell kärlek till henne. När jag fick erbjudandet att överta henne tvekade jag aldrig. Nu kan jag inte förstå att jag inte såg hennes härliga personlighet tidigare. Kanske var jag för insnöad på fd hästar fortfarande

 

[moonstruck]

Sv: Måste det säga klick?

Det behöver inte säga klick

MEN
Du ska känna att du kommer att trivas och ha roligt varje dag med hästen du köper när du åker till stallet!
Den ska passa in på vad du vill ha.

Kärleken växer fram om den inte finns där från början, om du trivs med hästen. Samhörigheten växer också ju mer saker ni upplever tillsammans

 

[moonstruck]

Sv: Måste det säga klick?

Jag känner mig urfånig, men en del av att jag inte fastnade lika mycket för hästen tror jag är att den inte är så snygg som jag hade önskat. Lite mer hoppmodell på den och med ett kraftigt huvud, och så är den ljus flugskimmel. Bortskämd tror jag, då min nuvarande pålle är en svart blickfångare som alla berömmer för att han är så snygg. Självklart ska jag inte köpa häst efter utseende (det gjorde vi förra gången och det var väl ingen hit, trots att vi hade tur och det faktiskt funkade i flera år), men jag tror det bidrar. Dock tycker jag mer och mer om den ju mer jag ser på filmerna från provridningen, och jag har nästan börjat försvara den från minsta lilla kritik för de som ska hjälpa mig välja häst.

Jag skulle gärna provrida fler, men som någon sa är jag rädd att inte hitta nåt och ha förlorat chansen till denna. Vi har kollat på massor annonser men har så många krav (främst priset) att de flesta fallit bort på en gång, därför känns sannolikheten liten att jag ska hitta en som den här men vackrare och med lite mer go. Men visst hade det varit hemskt att köpa denna och sen hitta drömhästen..

Här tror jag en stor del av tveksamheten sitter? att hästen inte är bildskön.
Jag gillar inte heller flugskimmlar, men en bra häst har ingen färg!

Dessutom kan jag tänka mig att den är något billigare än en likvärdig bildskön häst, just pga att snygghetsfaktor, färg och "söthet" faktiskt är något folk betalar för.

Känns det bra i magen hade jag köpt hästen.

 

[Fiorano]

Sv: Måste det säga klick?

När jag fick min första häst (var fjorton år) kan jag verkligen inte säga att det klickade. Hon var ung och hoppig och jag ramlade av en massa... Men min ridlärare (vars mamma fött upp hästen) tyckte att hon var sååå perfekt för mig (vilket hon var storleksmässigt, en liten feminin häst på 155cm) och hur rädd jag än var för hästen så skulle jag ju få en egen häst! Så jag kämpade mig genom några tuffa år men att jag älskade den hästen! Har nu en dotter till henne samt en dotterson. Hennes dotter älskar jag om möjligt ännu mer då hon är som en förbättrad version av sin mor. Så visst kan man lära sig att älska sin häst!

 

[pastejja]

Sv: Måste det säga klick?

Troligtvis kommer du inte att få lika många kommentarer om att du har en vacker häst, vilket är trevligt att få. Det är ju lite status i att ha stallets snyggaste häst . Jag kan fortfarande stå och titta på min ridhäst och tycka att hon är världens finaste, och så tittar jag på hennes dotter som nog är lite finare egentligen. Nu tror jag väl att de är hyfsat fina egentligen men personligheterna gör ju dem så mycket finare.

Samtidigt, så är det ju så att det är en bedömning som görs de första gångerna man ser hästen som sedan egentligen inte spelar så stor roll. Hur länge är en korkad vacker häst vacker när man tittar på den? Det är ju precis som med folk, först ser man hur någon ser ut, men jag ska erkänna att jag inte sitter och funderar så mycket på hur mina kollegor ser ut på jobb, utan vilka dom är. Och så om jag ska vara riktigt ärlig så tror jag inte att jag sett en enda ful häst som är välskött och välmusklad. Det händer något där..

Så till din fråga, gillar du hästen och känner att ni kommer att trivs ihop så kör! Jag känner en kanontrevlig häst som i stallgången liknar 15000 kr och under ryttare 100.000 kr och känns som en miljon att sitta på. Mycket hellre det än en som liknar en miljon i stallgången och känns som 15000 att sitta på.

Vissa drömmer om vita hästar, andra om svarta, bruna, isabeller eller what ever. Om den ser ut som den kommer att hålla, är himla trevlig så är det troligt kommer du träffa någon som tycker att din häst är en riktig drömhäst. Om ett tag är det inte helt omöjligt att du inte ser skavankerna, de tenderar att försvinna i rosa skimmer till förmån för något annat man ser.

Det verkar ju faktiskt som du är rädd för att missa chansen på denna, kan det vara att det faktiskt sagt klick, men att den inte är lika snygg som du är van vid?
/U

 

[sidensvans]

Sv: Måste det säga klick?

Jag köpte min vackra stålgrå häst från Spanien. När jag fick hem honom var han hingstig, trotsig och ifrågasatte allt. Jag var livrädd för honom, men kände att jag var tvungen att få honom hanterbar för att kunna sälja honom. Det tog 6 månader innan jag började gilla honom lite i alla fall. Idag är han mitt allt! Fast han har förvandlats till en ful flugskimmel ...