- Svar: 396
- Visningar: 29 200
Jag har aldrig kunnat laga mat annat än efter recept. Att laga mat efter recept är inte heller problemfritt, för det går aldrig att köpa exakt mängd ingredienser och det blir alltid något över. Det där som blir över vet jag sällan hur jag ska använda. Jag har fått förslag på att göra samma rätt en gång till då, när jag fått något över, men i praktiken så fungerar inte det. Det blir ändå alltid något över.
En gång försökte jag få alla ingredienser att ta slut samtidigt när jag gjorde tacos, men efter att ha ätit tacos dagligen en tid, så ville jag inte se tacos mer. Det är mitt klockrenaste exempel men är giltigt även för annan mat.
Det finns ju massor av recept på nätet, bara en sökning bort. Haken är att det är så otroligt tidskrävande att hitta exakt rätt recept. Ibland går recepten bort för de är för krångliga eller tidskrävande. Ibland innehåller de något jag inte äter. Sen har jag nästan aldrig alla ingredienser hemma och måste handla först. Det blir lite övermäktigt för mig, med all planering, matlagningen och sen DISKEN. Det blir alltid så jäkla mycket disk när jag lagar mat. Planeringen är ju också en rätt rejäl energitjuv.
Jag har aldrig förstått hur folk gör när de improviserar ihop mat. Hur vet man vilka ingredienser som passar ihop? Hur vet man hur mycket man ska ta av dessa ingredienser? Hur vet man vilken ordning man ska tillsätta ingredienserna? Hur vet man hur länge man ska tillaga rätten? Hur vet man vilket slutresultat man vill ha, en soppa eller en gryta? Jag kan aldrig föreställa mig den färdiga rätten så allt förefaller så slumpmässigt. Det är helt enkelt mycket jag inte vet och inte har koll på hur jag ska sätta samman allt.
När folk pratar om att göra en soppa så vet jag inte hur. När folk pratar om att en viss ingrediens passar med fisk, så har jag ingen aning om hur man ska göra för att tillaga det. Matlagning är abstrakt och svårbegripligt.
För några veckor sedan var jag i Stockholm och besökte då en kompis. Under tiden jag var där så lagade hon mat. Hur hon började maten vet jag inte men sen såg jag henne skära en okänd mängd tomater och paprika som hon slängde ner i grytan. Sen var det fänkål och champinjoner. Och så en skvätt matlagningsgrädde som hon råkade ha. Sen var det ett par buljongtärningar och oliver. Och slutligen lades det ner fisktärningar. För mig var det rena magin. Jag hade aldrig kunnat göra om samma sak. Jag fattar verkligen inte hur hon fick ihop det där.
Att jag inte kan laga mat är ett problem och en sorg. Men det är ju inte bara det jag inte kan. Förra gången jag var hos arbetsterapeuten så var målen inför nästa gång, att få ordning i köket. Det har jag misslyckats med. Jag ska till arbetsterapeuten i morgon och köket är fortfarande kaos. Tanken var att prata om mat nästa gång, men när jag nu har misslyckats med att få ordning i köket så vet jag inte om det blir så.
En gång försökte jag få alla ingredienser att ta slut samtidigt när jag gjorde tacos, men efter att ha ätit tacos dagligen en tid, så ville jag inte se tacos mer. Det är mitt klockrenaste exempel men är giltigt även för annan mat.
Det finns ju massor av recept på nätet, bara en sökning bort. Haken är att det är så otroligt tidskrävande att hitta exakt rätt recept. Ibland går recepten bort för de är för krångliga eller tidskrävande. Ibland innehåller de något jag inte äter. Sen har jag nästan aldrig alla ingredienser hemma och måste handla först. Det blir lite övermäktigt för mig, med all planering, matlagningen och sen DISKEN. Det blir alltid så jäkla mycket disk när jag lagar mat. Planeringen är ju också en rätt rejäl energitjuv.
Jag har aldrig förstått hur folk gör när de improviserar ihop mat. Hur vet man vilka ingredienser som passar ihop? Hur vet man hur mycket man ska ta av dessa ingredienser? Hur vet man vilken ordning man ska tillsätta ingredienserna? Hur vet man hur länge man ska tillaga rätten? Hur vet man vilket slutresultat man vill ha, en soppa eller en gryta? Jag kan aldrig föreställa mig den färdiga rätten så allt förefaller så slumpmässigt. Det är helt enkelt mycket jag inte vet och inte har koll på hur jag ska sätta samman allt.
När folk pratar om att göra en soppa så vet jag inte hur. När folk pratar om att en viss ingrediens passar med fisk, så har jag ingen aning om hur man ska göra för att tillaga det. Matlagning är abstrakt och svårbegripligt.
För några veckor sedan var jag i Stockholm och besökte då en kompis. Under tiden jag var där så lagade hon mat. Hur hon började maten vet jag inte men sen såg jag henne skära en okänd mängd tomater och paprika som hon slängde ner i grytan. Sen var det fänkål och champinjoner. Och så en skvätt matlagningsgrädde som hon råkade ha. Sen var det ett par buljongtärningar och oliver. Och slutligen lades det ner fisktärningar. För mig var det rena magin. Jag hade aldrig kunnat göra om samma sak. Jag fattar verkligen inte hur hon fick ihop det där.
Att jag inte kan laga mat är ett problem och en sorg. Men det är ju inte bara det jag inte kan. Förra gången jag var hos arbetsterapeuten så var målen inför nästa gång, att få ordning i köket. Det har jag misslyckats med. Jag ska till arbetsterapeuten i morgon och köket är fortfarande kaos. Tanken var att prata om mat nästa gång, men när jag nu har misslyckats med att få ordning i köket så vet jag inte om det blir så.
