Tycker det låter underligt, hästar kan lika som människor vara på bushumör, de kan ha överskottsenergi de behöver bli av med, det kan också vara andra orsaker: stress, olust, smärta. Det är inget man kan säga utifrån och schematiskt utan det handlar om att kommunicera med hästen, han tar upp just det och betonar betydelsen. Jag håller helt med honom.
Vill lägga till, jag känner inte honom, har aldrig träffat honom så när jag läser artikeln utgår jag från mig själv och hur jag relaterar till det som står, jag vet alltså inget alls om hur han hanterar hästar. Samma ord och formuleringar kan användas för diametralt motsatt verklig hantering av hästar.
Någon skrev i tråden att han hade en anställd som var akademiskt utbildad i ämnet och doktorerade? eller läste jag fel?
Ja det var klumpigt skrivet, han borde bara inte ha skrivit om den biten alls.Det blev verkligen ett typiskt politikerinlägg som inte tillför något ser jag nu.
Jag tycker inte MM har fel men han borde ha uttryckts sig lite annorlunda. Han hade kunnat skippa det om trygghetsfrågan helt.
Ja absolut man måste ju förklara saker så att folk förstår! Jag tänkte mest på styckena där han kritiserar skrivbordskunskap och att man ska sluta be om ursäkt för sin hästhållning. Tycker det låter så himla mycket som de som säger "tangentbordstränare" eller "tiktoktränare" eller vad det nu är. Dvs man förminskar folk som faktiskt har kunskap genom att säga att de inte kan något och inte ska lägga sig i. Att de minsann inte tävlat på den nivån så de kan ju omöjligt veta vad som krävs, osv osv.
Ja om man läser gamla ridhandböcker så får man verkligen en känsla för hur mycket kärlek de känner för hästen och hur mycket kunskap de har och i vissa fall de lite lite nyare om hur hjälptygeln är ett rakblad i apans hand och allt möjligt udda ordrbruk men budskapet går ju fram.Etologi är verkligen ingen ny kunskap och att hästar, och andra djur, kan känna en fluga landa är inte heller någon ny kunskap utan det har varit känt så länge det funnits människor. Att man för över 100 år sedan ansåg att djur inte har någon själ och kunde behandlas hur som helst kan vi tacka kristendomen för. Gamla kavallerister och hästkarlar är verkligen inget att rynka på näsan åt, deras kunskap och kärlek för hästen är det inte många som är aktiva idag som kan leva upp till.
Visst, det fanns spiltor på de ridskolor jag red hos men de hästarna gick ute i flock om dagarna, gick lektioner på kvällarna och stod i spilta över natten. Jag tycker inte det är framsteg att hålla hästar i box större delen av dygnet, gå ensamma i en grusad ruta nån timme/dag och kanske ridas en timme eller två ihopdragna med hård hand, spö och sporrar och med en foderstat där hälften är kraftfoder.
Att ridsporten minskar har vi alla skandaler och höga kostnader att tacka för. Blå tungor, botoxinjektioner, blodiga munnar, konstgjort skum mm mm på elitnivå, sen apar alla wannabees efter.
(Hästen är i sitt naturliga tilstånd ett skyggt men derjemte förtroligt och fromt kreatur; vi böra derföre icke förstöra dess tilgifvenhet för oss, hvilken naturen hos honom inplantat.)Ja om man läser gamla ridhandböcker så får man verkligen en känsla för hur mycket kärlek de känner för hästen och hur mycket kunskap de har och i vissa fall de lite lite nyare om hur hjälptygeln är ett rakblad i apans hand och allt möjligt udda ordrbruk men budskapet går ju fram.
Det är såklart de böcker som överlevt, antar jag, som man stöter på. Det kanske finns andra gamla böcker som bara pratar om att slå hästar.
Men genomgående i alla jag stött på så står det att det är totalt värdelöst och ineffektivt att slå hästar tex. (i en står det till och med horribelt nog att hundar kan uppfostras genom att man slår dem men med hästar går det aldrig. (förhoppningsvis har han aldrig uppfostrat en hund utan bara ville understryka hunderfarenhet inte gick att extrapolera.)
Inte ens min lilla knasiga bok "Konsten att lära rida på en timma utan undervisning" från 1832 pratar om att slå hästar. Den är faktiskt helt rimlig trots namnet
(Hvarje hårdt drag med tyglarna och sporrarnes begagnande, är icke allenast överflödigt, utan alltid skadligt.)
