Det där med kondition anser jag är bullshit. En häst ska kunna lyda oavsett kondition.
Sen, självklart är det rejält stor skillnad på en westernhäst och en fälttävlanshäst. Dels i det arbete de gör och i tempot de gör arbetet. Å andra sidan så en boskapshäst ska själv 'ta tag' i det hela och göra mycket själv, och det är snabbt, explosivt och ansträngande. Men den får inte bli olydig eller inte lyssna på ryttaren för det.
En fälttäclanshäst och en westernhäst som används i boskapsklasser har nog ungefär samma kondis iofs.
Sen vet jag om det där att man vill hästen ska suga tag i hindren, och att det ofta blir på bekostnad av lydnad, hästarna blir FÖR ivriga helt enkelt. Och det 'löses' med skarpare bett och/eller nosgrimma.
Men likväl som det finns hästar som går omhoppning i GP på tränsbett och som ryttaren inte behöver ta i finns det FT-hästar med samma trevliga mun. Både inom hoppning och FT är det dock vanligare med motsatsen, dvs hästar som blir FÖR laddade och pullar eller ligger på HÅRT mot hindren. Mycket där ligger nog i avelsarbetet med.
Men i grunden så är ett problem med en häst som ligger på ett lydnadsproblem. Det kommer man aldrig ifrån. Sen kan/är det av olika anledningar så att man i vissa situationer får acceptera detta, och då betsla upp och/eller sätta på nosgrimma. Vilket i mina ögon är okej sålänge man inte försöker SKYLLA det på något annat.
Således, gärna nosgrimma på FT-hästar, men då med motiverngen att 'hästen blir för het och för stark och slutar lyssna' istället för 'FThästar är så och ska vara så och det är något positivt'