Min hund bet min son

[Milosari]

[QUOTE="Lovisaleonora, post: 18283275, member: 204"

Barn som inte kan umgås med djur ska inte umgås mer med djur. De ska umgås mindre med djur till de inser att det är ett privilegium att umgås med djur, något man ska förvalta väl. Tar det 20 år - fine.[/QUOTE]
Majoriteten av alla barn kan inte uppföra sig. Majoriteten av alla hundar har inte problem med detta. De brukar vara mycket mer toleranta med familjens egna barn än de är med vuxna. Det är som med valpar, de kan inte heller uppföra sig. De bits, de brottas och de är allmänt oartiga. Men normala hundar accepterar detta. Lösningen för både barn och valpar är att de får träna sig med hjälp av en vuxen och snälla hundar.

 

[Sel]

[QUOTE="Lovisaleonora, post: 18283275, member: 204"

Barn som inte kan umgås med djur ska inte umgås mer med djur. De ska umgås mindre med djur till de inser att det är ett privilegium att umgås med djur, något man ska förvalta väl. Tar det 20 år - fine.

Majoriteten av alla barn kan inte uppföra sig. Majoriteten av alla hundar har inte problem med detta. De brukar vara mycket mer toleranta med familjens egna barn än de är med vuxna. Det är som med valpar, de kan inte heller uppföra sig. De bits, de brottas och de är allmänt oartiga. Men normala hundar accepterar detta. Lösningen för både barn och valpar är att de får träna sig med hjälp av en vuxen och snälla hundar.[/QUOTE]

Jag både håller med, och inte. Valpar tolereras helt klart med rätt stor marginal av äldre hundar, men VI som människor accepterar också till större marginal att hunden säger ifrån där. Ett grummel och ett varnande nafs mot en valp som dessutom piper eller skrker till är helt okej, men om samma sak händer mot ett barn blir det en hel del upprördhet.
Det är förstås inte fel! Ett barn kan varken reagera eller avreagera på samma sätt som en valp, vi är ju så himla efter som art på det viset. Och ömtåliga. Och ibland otroligt långsamma på att lära oss. Inte konstigt att jyckarna tröttnar efter två år eller ens sex månader.
Jag tycker bara att det är lite knepigt att jämföra hundens tolerans mot valpar, och hundens tolerans mot barn.

 

[Lovisaleonora]

Jag tycker bara att det är lite knepigt att jämföra hundens tolerans mot valpar, och hundens tolerans mot barn.

Det har jag inte gjort. Milosari har däremot gjort det.

 

[Sel]

Det har jag inte gjort. Milosari har däremot gjort det.

Förlåt! Det var @Milosari förstås, jag lade inte märke till att citatet halkade ur led. ^^

 

[Raderad medlem 94602]

Hundar är av samma art. Det är inte konstigt om en äldre hund tillrättavisar en yngre med sitt språk som båda individerna faktiskt kan förstå. MEN även här har vi hundägare ett ansvar att en äldre hund inne ska behöva freda sig hela tiden. Och det är heller inte ovanligt att man väljer att omplacera den ena hunden om två hundar inte funkar ihop och situationen upplevs som farlig för den ena hunden.

När det gäller hund/människa så finns det som bekant ingen dominans och heller igen uppfostran från hundens sida mot ett barn. Det går inte alls att jämföra varför en hund aggerar mot ett barn i förhållande mot en valp.

Jag tycker det är en skrämmande syn vissa har i tråden att barn får skylla sig själva om de blir bitna om de blivit tillsagda nån gång att låta bli en hund när de saknar förmågan att annalysera, styrs till stor del av impulser och har rätt kort minne.

Precis som hundar. Ska de också skylla sig själva om de skadar sig om nått i inlärningen brister?

 

[Milosari]

Majoriteten av alla barn kan inte uppföra sig. Majoriteten av alla hundar har inte problem med detta. De brukar vara mycket mer toleranta med familjens egna barn än de är med vuxna. Det är som med valpar, de kan inte heller uppföra sig. De bits, de brottas och de är allmänt oartiga. Men normala hundar accepterar detta. Lösningen för både barn och valpar är att de får träna sig med hjälp av en vuxen och snälla hundar.

Jag både håller med, och inte. Valpar tolereras helt klart med rätt stor marginal av äldre hundar, men VI som människor accepterar också till större marginal att hunden säger ifrån där. Ett grummel och ett varnande nafs mot en valp som dessutom piper eller skrker till är helt okej, men om samma sak händer mot ett barn blir det en hel del upprördhet.
Det är förstås inte fel! Ett barn kan varken reagera eller avreagera på samma sätt som en valp, vi är ju så himla efter som art på det viset. Och ömtåliga. Och ibland otroligt långsamma på att lära oss. Inte konstigt att jyckarna tröttnar efter två år eller ens sex månader.
Jag tycker bara att det är lite knepigt att jämföra hundens tolerans mot valpar, och hundens tolerans mot barn.[/QUOTE]
Naturligtvis kan man inte jämföra rakt av. Det blir jättekonstigt. Jag menade bara att normaltillståndet är en högre tolerans. Hundar verkar förstå att barn inte är små vuxna utan att de är något annat. Att hundar känner sig osäkra på barn måste ju handla om en (för de flesta oönskad) social osäkerhet. Ännu en anledning att bara använda socialt helt trygga individer i avel...

Angående tillsägelser så brukar (trötta) barn i tvåårsåldern också reagera något överdrivet med skrik och gråt när de stöter på ett nej .

 

[Gnist]

Kan ju säga som så att mina hundar får fasiken inte bita valpar för minsta lilla heller.!
Det är Inte (jag upprepar; Inte) en normal reaktion från en vuxen, sund, stabil hund att som första respons på ett drag i örat av ett barn eller valpbett i samma öra, att direkt dela ut ett mer seriöst bett.

 

[prallan]

Sorry, kan inte låta bli

 

[Badger]

Vad menar du med självklart att hunden får morra istället för att gå till sin plats? Utesluter det ena det andra?
Vadå hunden SKA inte gå undan? Vad hände med att ägaren lär hunden ett "akta" kommando?
Det använder jag själv mot min osäkra hund när han fryser till i situationer han finner obehagliga. En osäker hund vågar inte alltid vända och gå.

Historien bakom inlägget är som följer (ungefär).

Inlägg 1: en person säger att hen tycker att hennes hund ska gå undan, inte morra.

Inlägg 2: Hen får svar av en person som inte tycker hunden ska gå undan utan att morra är en väldigt bra kommunikation om att folk ska hålla sig borta från hunden.

Div inlägg: Många håller med om att det är bra att en hund morrar istället för går undan. Dvs då flyttar folk på sig och går undan från hunden.

Mitt inlägg: Om ett barn bor i ett hus där en hund morrar/en gäst kommer/ett barn besöker. Och ägarens princip är att hunden ska inte gå undan, den ska vara kvar där den är och kommunicera sin önskan om att vara ifred medelst en morrning. Barnet som bor i huset/gästen/besökande barn måste då naturligtvis gå undan. Annars fungerar inte hundens kommunikation? Frågan är, vad gör barnet/gästen/ett besökande barn om hunden är i en dörröppning eller mitt i ett rum dit då barnet/gästen/besökande barn inte har tillträde. Ska barnet inte gå in i köket till mamma? Ska gästen gå hem?

*gå undan uppfattar jag som -gå till sin egen plats om den vill vara ifred.

Om du tycker hela frågan är löjlig och opåkallad kan jag ge två exempel. En hund jag träffade som alltid låg i dörröppningar och som blev hysteriskt rädd om man klev över den (hoppar upp och biter. Många här tycker att den gör rätt i det.). Men inte lyder gäster i huset om att flytta på sig. Man fick stå utanför det rummet om man gått på toa och skulle tillbaka tex och hunden lagt sig i dörren. Kul för ett barn att bo så? Fast med en morrande hund i dörren istället? (Som gäst fungerar det ju om man har lite tålamod och tycker om hallen.)

En annan hund (jag hört om) som ställde folk i tvättstugekorridoren om ägaren tvättade och andra ville tvätta i tvättstugan bredvid. De fick stå tills ägaren uppmärksammade situationen.

Själv tycker jag ju det låter oerhört mycket mer praktiskt om den hunden hade "gått undan" dvs gått till sin ägare, om den blev rädd. Vet inte ens om det hade varit direkt dåligt för hunden, mitt barn påtalar jag gärna att han får komma till mamma om han blir rädd eller vara på sitt rum om han vill vara ifred. Att han vill vara ifred i hela vardagsrummet håller liksom inte.

(Jag vet inte vad Akta kommando är och hittade inte svaret vid snabbgoogling.)

 

[Badger]

Majoriteten av alla barn kan inte uppföra sig. Majoriteten av alla hundar har inte problem med detta. De brukar vara mycket mer toleranta med familjens egna barn än de är med vuxna. Det är som med valpar, de kan inte heller uppföra sig. De bits, de brottas och de är allmänt oartiga. Men normala hundar accepterar detta. Lösningen för både barn och valpar är att de får träna sig med hjälp av en vuxen och snälla hundar.

Jag både håller med, och inte. Valpar tolereras helt klart med rätt stor marginal av äldre hundar, men VI som människor accepterar också till större marginal att hunden säger ifrån där. Ett grummel och ett varnande nafs mot en valp som dessutom piper eller skrker till är helt okej, men om samma sak händer mot ett barn blir det en hel del upprördhet.
Det är förstås inte fel! Ett barn kan varken reagera eller avreagera på samma sätt som en valp, vi är ju så himla efter som art på det viset. Och ömtåliga. Och ibland otroligt långsamma på att lära oss. Inte konstigt att jyckarna tröttnar efter två år eller ens sex månader.
Jag tycker bara att det är lite knepigt att jämföra hundens tolerans mot valpar, och hundens tolerans mot barn.

Fast vet inte om jag håller med. Folk blir ju ganska rejält upprörda och ledsna ibland. Men jag blandar väl ihop hundägare jag mött, med er. Men folk minns än idag när "vår" hund blev biten i huvudet, örat av en polishund (försvarade sin gård på löplina) så att han blödde och var tvungen att åka vill veterinären. Väldigt upprörda faktiskt. Kan inte ens minnas att jag känner en annan hund som blev så biten.

Jag hade fått uppfattningen att om någon fick sin 6 månaders valp som försökte hälsa, huggen precis under ögat så att det blödde ur alla tandmärken och ledde till veterinärbesök så skulle de inte bara acceptera det med en axelryckning och tycka att det hamnade på valpens skyll dig själv konto. Den försökte ju hälsa, klart den ska ha ett uppfostringsbett och det så det känns. Valpar får faktiskt tänka själva och ta ansvar.

Sen kan jag ha fel såklart. Det är kanske självklart att en valp åker till veterinären nu och då för att husets andra hund biter den.

 

[Badger]

Byt på Milosari och Sel på citaten. Programmet och jag rörde runt dem.

 

[Milosari]

Hundar är av samma art. Det är inte konstigt om en äldre hund tillrättavisar en yngre med sitt språk som båda individerna faktiskt kan förstå.

När det gäller hund/människa så finns det som bekant ingen dominans och heller igen uppfostran från hundens sida mot ett barn. Det går inte alls att jämföra varför en hund aggerar mot ett barn i förhållande mot en valp.

Långt ifrån alla hundar fostrar valpar.

 

[Milosari]

Fast vet inte om jag håller med. Folk blir ju ganska rejält upprörda och ledsna ibland. Men jag blandar väl ihop hundägare jag mött, med er. Men folk minns än idag när "vår" hund blev biten i huvudet, örat av en polishund (försvarade sin gård på löplina) så att han blödde och var tvungen att åka vill veterinären. Väldigt upprörda faktiskt. Kan inte ens minnas att jag känner en annan hund som blev så biten.

Jag hade fått uppfattningen att om någon fick sin 6 månaders valp som försökte hälsa, huggen precis under ögat så att det blödde ur alla tandmärken och ledde till veterinärbesök så skulle de inte bara acceptera det med en axelryckning och tycka att det hamnade på valpens skyll dig själv konto. Den försökte ju hälsa, klart den ska ha ett uppfostringsbett och det så det känns. Valpar får faktiskt tänka själva och ta ansvar.

Sen kan jag ha fel såklart. Det är kanske självklart att en valp åker till veterinären nu och då för att husets andra hund biter den.

En hund kan ju säga till på skarpen utan att bita... Sen kan det ju ta olyckligt men det blir inte stora sår av en normal hund som fostrar en valp.

 

[Badger]

En hund kan ju säga till på skarpen utan att bita... Sen kan det ju ta olyckligt men det blir inte stora sår av en normal hund som fostrar en valp.

Exakt, men det blev det ju i ts och folk tycker det är ganska mycket skyll dig själv och barn får ta det.

(vissa ser ju även tillbaka på det med en positiv blick, hur många gånger de blev bitna av familjens hund. Själv blev jag då aldrig det. Inte morrade han heller (mot mig), man begrep att gå innan han morrade.)

Rationalen är, valpar blir bitna? Och jag tänkte att, det blir väl inte valpar? Så de blöder.

 

[Bison]

Historien bakom inlägget är som följer (ungefär).

Inlägg 1: en person säger att hen tycker att hennes hund ska gå undan, inte morra.

Inlägg 2: Hen får svar av en person som inte tycker hunden ska gå undan utan att morra är en väldigt bra kommunikation om att folk ska hålla sig borta från hunden.

Div inlägg: Många håller med om att det är bra att en hund morrar istället för går undan. Dvs då flyttar folk på sig och går undan från hunden.

Mitt inlägg: Om ett barn bor i ett hus där en hund morrar/en gäst kommer/ett barn besöker. Och ägarens princip är att hunden ska inte gå undan, den ska vara kvar där den är och kommunicera sin önskan om att vara ifred medelst en morrning. Barnet som bor i huset/gästen/besökande barn måste då naturligtvis gå undan. Annars fungerar inte hundens kommunikation? Frågan är, vad gör barnet/gästen/ett besökande barn om hunden är i en dörröppning eller mitt i ett rum dit då barnet/gästen/besökande barn inte har tillträde. Ska barnet inte gå in i köket till mamma? Ska gästen gå hem?

*gå undan uppfattar jag som -gå till sin egen plats om den vill vara ifred.

Om du tycker hela frågan är löjlig och opåkallad kan jag ge två exempel. En hund jag träffade som alltid låg i dörröppningar och som blev hysteriskt rädd om man klev över den (hoppar upp och biter. Många här tycker att den gör rätt i det.). Men inte lyder gäster i huset om att flytta på sig. Man fick stå utanför det rummet om man gått på toa och skulle tillbaka tex och hunden lagt sig i dörren. Kul för ett barn att bo så? Fast med en morrande hund i dörren istället? (Som gäst fungerar det ju om man har lite tålamod och tycker om hallen.)

En annan hund (jag hört om) som ställde folk i tvättstugekorridoren om ägaren tvättade och andra ville tvätta i tvättstugan bredvid. De fick stå tills ägaren uppmärksammade situationen.

Själv tycker jag ju det låter oerhört mycket mer praktiskt om den hunden hade "gått undan" dvs gått till sin ägare, om den blev rädd. Vet inte ens om det hade varit direkt dåligt för hunden, mitt barn påtalar jag gärna att han får komma till mamma om han blir rädd eller vara på sitt rum om han vill vara ifred. Att han vill vara ifred i hela vardagsrummet håller liksom inte.

(Jag vet inte vad Akta kommando är och hittade inte svaret vid snabbgoogling.)

Mitt hem är barnfritt pga hunden, mig själv och att själva lägenheten inte är barnvänlig.

Är vi borta där det finns mindre barn har jag honom i knät eller i bur.
Inga problem alls.

 

[Badger]

Mitt hem är barnfritt pga hunden, mig själv och att själva lägenheten inte är barnvänlig.

Är vi borta där det finns mindre barn har jag honom i knät eller i bur.
Inga problem alls.

Nej då är det ju inte någon av situationerna applicerbar. Och då är det ju inget problem.

 

[Narcissa]

Stackars stackars hundar. De måste göra allting rätt och om de råkar göra ett misstag en gång ska de byta familj eller ännu värre...plikta med livet.

 

[Christensen1]

Jag inser inte problemet. Som förälder ser man till att barnet beter sig som det bör alt låter hunden ligga bakom kompostgaller i ett annat rum. Jag förutsätter att hundägare har tillräckligt förstånd för att aktivera sina hundar i tillräcklig dos efter ras/individ samt att hundägare har koll på barn och hund utefter barnets ålder och hundens behov av lugn och ro.
Min son växte upp med chowchow och malle. Det var aldrig några som helst problem. Det har också hänt att hundar sagt ifrån när det behövts.
Många verkar ha åsikten att det är fruktansvärt om hundar morrar eller nyper till.
Jag är själv uppväxt med hundar och andra djur. Vår ena bulldogg nöp mig i ansiktet som liten när jag överraskade henne på natten.
Varken konstigt eller något jag eller mina föräldrar ansåg vara något att bry sig särskilt mycket om.
Lika lite som mina föräldrar ansåg det särskilt konstigt om tuppen jagade mig eller baggen stångade mig.
Barn lär sig också att respektera djur om de får agera naturligt (anpassat efter barnets ålder naturligtvis).

 

[linnsan]

Historien bakom inlägget är som följer (ungefär).

Inlägg 1: en person säger att hen tycker att hennes hund ska gå undan, inte morra.

Inlägg 2: Hen får svar av en person som inte tycker hunden ska gå undan utan att morra är en väldigt bra kommunikation om att folk ska hålla sig borta från hunden.

Div inlägg: Många håller med om att det är bra att en hund morrar istället för går undan. Dvs då flyttar folk på sig och går undan från hunden.

Mitt inlägg: Om ett barn bor i ett hus där en hund morrar/en gäst kommer/ett barn besöker. Och ägarens princip är att hunden ska inte gå undan, den ska vara kvar där den är och kommunicera sin önskan om att vara ifred medelst en morrning. Barnet som bor i huset/gästen/besökande barn måste då naturligtvis gå undan. Annars fungerar inte hundens kommunikation? Frågan är, vad gör barnet/gästen/ett besökande barn om hunden är i en dörröppning eller mitt i ett rum dit då barnet/gästen/besökande barn inte har tillträde. Ska barnet inte gå in i köket till mamma? Ska gästen gå hem?

*gå undan uppfattar jag som -gå till sin egen plats om den vill vara ifred.

Om du tycker hela frågan är löjlig och opåkallad kan jag ge två exempel. En hund jag träffade som alltid låg i dörröppningar och som blev hysteriskt rädd om man klev över den (hoppar upp och biter. Många här tycker att den gör rätt i det.). Men inte lyder gäster i huset om att flytta på sig. Man fick stå utanför det rummet om man gått på toa och skulle tillbaka tex och hunden lagt sig i dörren. Kul för ett barn att bo så? Fast med en morrande hund i dörren istället? (Som gäst fungerar det ju om man har lite tålamod och tycker om hallen.)

En annan hund (jag hört om) som ställde folk i tvättstugekorridoren om ägaren tvättade och andra ville tvätta i tvättstugan bredvid. De fick stå tills ägaren uppmärksammade situationen.

Själv tycker jag ju det låter oerhört mycket mer praktiskt om den hunden hade "gått undan" dvs gått till sin ägare, om den blev rädd. Vet inte ens om det hade varit direkt dåligt för hunden, mitt barn påtalar jag gärna att han får komma till mamma om han blir rädd eller vara på sitt rum om han vill vara ifred. Att han vill vara ifred i hela vardagsrummet håller liksom inte.

(Jag vet inte vad Akta kommando är och hittade inte svaret vid snabbgoogling.)

I situationen med hunden i dörröppningar kan man ju säga akta samtidigt som man slänger iväg lite gotte, och sen kliver över tröskeln. Då blir situationen genast neutral och vänlig och hunden kommer lära sig att akta, eller vad man nu än väljer för ord, betyder att den ska flytta på sig och något trevligt händer. Istället för det negativa den redan har förväntan på.

I situationen med tvättstugan så får ju ägaren hålla reda på sin hund helt enkelt. Den vaktar ju uppenbarligen ett utrymme som andra måste kunna komma åt.

Om hunden morrar betyder det nödvändigtvis inte att man går iväg. Det går inte att generalisera så. Men man låter hunden vara ifred (rent generellt). Tex, någon går fram till en vilande hund och ska klappa, hunden morrar, man lämnar den ifred. Morrar hunden för att någon sätter sig i soffan hade jag däremot envist pekat ner hunden. Vill den vila utan att någon sitter nära är soffan inte bästa stället.

Mina hundar får morra, de får skälla och de får gå undan. Hur jag hanterar det beror på helt och hållet både på hund och situation samt vad hunden menar med det. Som @Milosari var inne på finns det ju olika nyanser i ett morr. Alltifrån "men gud vad du ska vara jobbig matte/husse/vem det nu är" till "rör dig en milimeter till och jag hugger dig!"

Anledningen till att vi är många som säger att morr är bra är för att om man börjar försöka korrigera bort morrandet för att man anser det vara fel så korrigerar man bort en viktig del av hundens kommunikation. Den kan då eskalera snabbare till bett och hoppa över flera varningssignaler, vilket kan göra att den upplevs som lömsk och opålitlig.

 

[linnsan]

@Badger Här ser man ett exempel på en väldigt obekväm hund där personen som filmar heeeelt missar hur obekväm hunden är. Jag anser att det hade varit till allas fördel om hunden hade morrat då det är tydligare.

Sen är det ju otroligt korkat att låta en liten unge klättra på en hund som är trängd mot en vägg..

Men vilket som, jag anser att morr är bra.