Min hund bet min son

[Mia_R]

@Badger Här ser man ett exempel på en väldigt obekväm hund där personen som filmar heeeelt missar hur obekväm hunden är. Jag anser att det hade varit till allas fördel om hunden hade morrat då det är tydligare.

Sen är det ju otroligt korkat att låta en liten unge klättra på en hund som är trängd mot en vägg..

Men vilket som, jag anser att morr är bra.

Vilken idiot som filmar istället för att ta rätt på ungen!

 

[Raderad medlem 94602]

Långt ifrån alla hundar fostrar valpar.

Det också, och ändå finns det dom som tycker det är ok att hunden nafsar barn i någon form av uppfostringssyfte där barnet ska skylla sig själv

 

[Badger]

I situationen med hunden i dörröppningar kan man ju säga akta samtidigt som man slänger iväg lite gotte, och sen kliver över tröskeln. Då blir situationen genast neutral och vänlig och hunden kommer lära sig att akta, eller vad man nu än väljer för ord, betyder att den ska flytta på sig och något trevligt händer. Istället för det negativa den redan har förväntan på.

I situationen med tvättstugan så får ju ägaren hålla reda på sin hund helt enkelt. Den vaktar ju uppenbarligen ett utrymme som andra måste kunna komma åt.

Om hunden morrar betyder det nödvändigtvis inte att man går iväg. Det går inte att generalisera så. Men man låter hunden vara ifred (rent generellt). Tex, någon går fram till en vilande hund och ska klappa, hunden morrar, man lämnar den ifred. Morrar hunden för att någon sätter sig i soffan hade jag däremot envist pekat ner hunden. Vill den vila utan att någon sitter nära är soffan inte bästa stället.

Mina hundar får morra, de får skälla och de får gå undan. Hur jag hanterar det beror på helt och hållet både på hund och situation samt vad hunden menar med det. Som @Milosari var inne på finns det ju olika nyanser i ett morr. Alltifrån "men gud vad du ska vara jobbig matte/husse/vem det nu är" till "rör dig en milimeter till och jag hugger dig!"

Anledningen till att vi är många som säger att morr är bra är för att om man börjar försöka korrigera bort morrandet för att man anser det vara fel så korrigerar man bort en viktig del av hundens kommunikation. Den kan då eskalera snabbare till bett och hoppa över flera varningssignaler, vilket kan göra att den upplevs som lömsk och opålitlig.

Joo, men gästen eller barnet kanske inte har någon liten gotte att slänga? Barnet är ju typ 5 år? dvs inte ens om den bor i ett hus är det kanske så att hen kommer ihåg att lägga en samling gotte i fickan.

Jag som gäst skulle då inte peka ned en hund som morrar i soffan (Om det inte är en hund i släkten. Andra hundar vet man ju inte hur de skulle se på en sådan sak.). Jag skulle hålla mig borta från soffan.

Din självklara situation, hunden ligger i sin korg och man går fram och klappar och den morrar är ju så självskriven och uppenbar att det är inte det jag pratar om.

 

[giovanna]

I det här fallet tycker ju hunden distinkt illa om en viss familjemedlem men låter alla andra klappa och gå nära? Dvs det verkar inte alls handla om att pojken ska lära sig hantera hunden och gå på lite nitar, han får ju inte ens gå nära utan morr? Medan barn 2 får gå nära, klappa, gosa, krama osv.

Ena barnet har inte gjort något mot hunden såvitt ts vet sedan han blev äldre? det var när han var 1 och hunden var jätteavundsjuk och barnet var hårdhänt som hunden lärde sig tycka illa om barn 1? När barn 2 kom så förändrades inte allt lika radikalt? Så barn 2 är inte illa omtyckt.
)

Nej, så illa är det inte. Hunden morrar inte alls åt sonen så fort han är i närheten, det inga problem alls att vara nära, trängas i hallen, etc.
Hunden kan ligga och vila vid fötterna på sonen.
Det är när sonen vill ta i hunden som hunden går undan, ibland kan det komma ett litet morr också men det är verkligen inte vanligt.
Jag tror mest att det handlar om att dottern har en instinktiv känsla för hur man behandlar djur, hon är mjukare och försiktigare i sitt sätt att närma sig hunden. Sonen är lite snabbare i rörelserna vilket såklart gör hunden mer osäker. Men visst har hon fått tag i svansen några gånger hon också. Men eftersom hunden i grunden är tryggare med henne har han tålamod då.

Och innan jag blir halshuggen så vill jag poängtera att de gånger det hänt har vi suttit eller stått precis bredvid och tagit bort händerna direkt, det är inte så att hon får ha hunden som leksak.

 

[Badger]

Nej, så illa är det inte. Hunden morrar inte alls åt sonen så fort han är i närheten, det inga problem alls att vara nära, trängas i hallen, etc.
Hunden kan ligga och vila vid fötterna på sonen.
Det är när sonen vill ta i hunden som hunden går undan, ibland kan det komma ett litet morr också men det är verkligen inte vanligt.
Jag tror mest att det handlar om att dottern har en instinktiv känsla för hur man behandlar djur, hon är mjukare och försiktigare i sitt sätt att närma sig hunden. Sonen är lite snabbare i rörelserna vilket såklart gör hunden mer osäker. Men visst har hon fått tag i svansen några gånger hon också. Men eftersom hunden i grunden är tryggare med henne har han tålamod då.

Och innan jag blir halshuggen så vill jag poängtera att de gånger det hänt har vi suttit eller stått precis bredvid och tagit bort händerna direkt, det är inte så att hon får ha hunden som leksak.

Då finns ju en utgångspunkt för att de kan gå en kurs tillsammans (alltså han är ju för liten, men följa med och ge X osv) då behöver de inte gosa innan de känner varandra bättre.

 

[Badger]

@Badger Här ser man ett exempel på en väldigt obekväm hund där personen som filmar heeeelt missar hur obekväm hunden är. Jag anser att det hade varit till allas fördel om hunden hade morrat då det är tydligare.

Sen är det ju otroligt korkat att låta en liten unge klättra på en hund som är trängd mot en vägg..

Men vilket som, jag anser att morr är bra.

Eh jo kanske. Men personen som filmar är ju så knasig och barnet så litet att det, dvs barnet, hade inte förstått ett morr själv och kunnat akta sig. Barnet förstår ju alltså inte hundens kroppsspråk.

Om filmaren inte förstår det så vet jag inte om den förstått bättre av ett morr.

Det där är alltså helt normalt beteende hos bebin. Vad som inte är normalt är att ingen lyfter den därifrån, i samma ögonblick den började kravla åt det hållet.

Det är ju samma kategori som människan som filmade en tvååring eller vad det var och ett föl i en hage.

Men vad du helt missat, helt, är att jag har aldrig, inte i ett enda inlägg sagt att jag tycker att en hund inte "får" morra när den är trängd, på sin plats osv. Bara att jag tycker att en hund får gå undan -till sin plats, först i alla fall. Precis som jag tycker att mitt barn inte får stå i vardagsrummet och säga -jag vill vara ifred, gå! Utan tycker att mitt barn först får gå till sitt rum i så fall. Men i sitt rum får man säga, jag vill vara ifred, snälla gå.

För det är enklare om alla får vara i allmänna utrymmen.

 

[Tonto]

Eh jo kanske. Men personen som filmar är ju så knasig och barnet så litet att det, dvs barnet, hade inte förstått.

De flesta vet nog att en morrande hund inte är en glad hund. Mycket lättare att förstå det än att läsa kroppsspråk för folk som inte kan hund.

 

[Badger]

De flesta vet nog att en morrande hund inte är en glad hund. Mycket lättare att förstå det än att läsa kroppsspråk för folk som inte kan hund.

Fast det måste ju vara ägaren som filmar. Ingen släpper väl fram sin bebis till en främmande hund trängd i ett hörn och filmar? Eller så är det en person som varken är hundens ägare eller bebisens förälder. Men jag gissade rätt och slätt på att matte filmade och det är mattes bebis.

 

[tuaphua]

Fast det måste ju vara ägaren som filmar. Ingen släpper väl fram sin bebis till en främmande hund trängd i ett hörn och filmar? Eller så är det en person som varken är hundens ägare eller bebisens förälder. Men jag gissade rätt och slätt på att matte filmade och det är mattes bebis.

Fast man kan inte alltid läsa djur bara för att man har ett.
Det är inte sällan man häpnar över hur okunniga djurägare är.

 

[Badger]

Fast man kan inte alltid läsa djur bara för att man har ett.
Det är inte sällan man häpnar över hur okunniga djurägare är.

Jo så kan det vara iofs. Eller kanske att ägaren visste att hunden är obekväm, men tyckte att den fick stå ut?

 

[tuaphua]

Jo så kan det vara iofs. Eller kanske att ägaren visste att hunden är obekväm, men tyckte att den fick stå ut?

Fast man är okunnig i ett sånt läge med.
För man kan aldrig räkna med att djur som visar sånt obehag ska ”stå ut”.
Det får man gambla med som myndig. Men man låter inte barn ta smällen.

 

[Badger]

Fast man är okunnig i ett sånt läge med.
För man kan aldrig räkna med att djur som visar sånt obehag ska ”stå ut”.
Det får man gambla med som myndig. Men man låter inte barn ta smällen.

Jo självklart, att personen är helt puckad är ju uppenbart. Vem låter förresten en baby klämma svansen och lägga hela tyngden på benet i flera sekunder ens om hunden inte visar obehag.

(Men jag noterar i kommentarerna under filmen på youtube att många alltså tycker att bebisen är dum och borde skärpa sig. Men här är alltså filmaren "smartast" därefter hunden och sist bebisen som verkligen har noll koll och noll kroppskontroll. jmf tultande valp som ramlar när den går.)

 

[Christensen1]

Det också, och ändå finns det dom som tycker det är ok att hunden nafsar barn i någon form av uppfostringssyfte där barnet ska skylla sig själv

Vad har det för samband?
Det förstår jag inte alls.

 

[Raderad medlem 94602]

Vad har det för samband?
Det förstår jag inte alls.

Det är en respons på diverse tidigare inlägg där det menas att bitna barn får sig en läxa och det drogs en parallell mellan läxa upp valpar och barn.

 

[Christensen1]

Det är en respons på diverse tidigare inlägg där det menas att bitna barn får sig en läxa och det drogs en parallell mellan läxa upp valpar och barn.

Tillräckligt gamla barn lär sig förstås att vara mer varsam. Men att jämföra valp med barn är mycket märkligt (även om båda är unga och kan lära sig på samma sätt).

 

[Killaloe]

Stackars stackars hundar. De måste göra allting rätt och om de råkar göra ett misstag en gång ska de byta familj eller ännu värre...plikta med livet.

Alltså, om en nu anser att avlivning är ett alternativ så utgår iaf jag från att det sitter rätt långt inne innan en kommer till det beslutet - att då skriva sådana här inlägg i en tråd där folk resonerar och funderar blir rätt rejält skuldbeläggande.
Så, med det sagt tycker iaf jag att sådana här inlägg är otroligt felriktade i en tråd där situationen är svår för alla inblandade och där de allra första resonerar kring situationen och alternativ. Och istället för att bara skriva något skuldbeläggande - kom med förslag på hur situationen/situationerna kan hanteras istället för att ge TS/andra som tar ansvar genom att låta hunden somna in i fallen där det är det rimligaste alternativen en tuffare situation med mer skuldkänslor?

 

[Christensen1]

Alltså, om en nu anser att avlivning är ett alternativ så utgår iaf jag från att det sitter rätt långt inne innan en kommer till det beslutet

Det skulle jag inte automatiskt utgå från.

 

[Bison]

Eh jo kanske. Men personen som filmar är ju så knasig och barnet så litet att det, dvs barnet, hade inte förstått ett morr själv och kunnat akta sig. Barnet förstår ju alltså inte hundens kroppsspråk.

Om filmaren inte förstår det så vet jag inte om den förstått bättre av ett morr.

Det där är alltså helt normalt beteende hos bebin. Vad som inte är normalt är att ingen lyfter den därifrån, i samma ögonblick den började kravla åt det hållet.

Det är ju samma kategori som människan som filmade en tvååring eller vad det var och ett föl i en hage.

Men vad du helt missat, helt, är att jag har aldrig, inte i ett enda inlägg sagt att jag tycker att en hund inte "får" morra när den är trängd, på sin plats osv. Bara att jag tycker att en hund får gå undan -till sin plats, först i alla fall. Precis som jag tycker att mitt barn inte får stå i vardagsrummet och säga -jag vill vara ifred, gå! Utan tycker att mitt barn först får gå till sitt rum i så fall. Men i sitt rum får man säga, jag vill vara ifred, snälla gå.

För det är enklare om alla får vara i allmänna utrymmen.

Fast gå till sin plats. Ruben har lika stor rätt till min lägenhet som jag.
Sitter han på en stol eller ligger i soffan och någon kommer och drar ner eller knuffar på honom så biter han eftersom han blir förbannad.
Däremot är det inga problem att be honom gå ner och erbjuda en annan plats.

 

[Killaloe]

Det skulle jag inte automatiskt utgå från.

Det gör jag, i alla fall i sådana här trådar där det diskuteras och vänds/vrids på problemet.
Jag utgår från att dom allra allra flesta vill sina hundar/djur väl och att en avlivning inte är ett enkelt beslut att fatta även när det är ”solklart”. Skulle jag ha fel, ja då är det väl så (även om min uppfattning är att de allra flesta väntar för länge med ett sådant beslut om det nu går åt något håll) - men så länge inte trådar handlar om ex understimulerade hundar med maximal ensamtid som förväntas vara lugna och lydiga av sig själva, som folk hellre avlivar än att börja aktivera och se som en hund med behov så tycker åtminstone jag att en ska skippa skuldbeläggandet.

 

[Sar]

Idag när jag la min dotter för middagsluren hörde jag plötsligt ett morr och sen ett illtjut. Min son som är fem år hade blivit biten under ögat.
Alfons (hunden, Lancashire Heller hane 7 år) gillar inte sonen, när han var mindre kunde han vara hårdhänt och tyckte ibland att det var kul att bråka med Alfons. Självklart har vi alltid sagt till på skarpen och försökt skydda hunden från det klåfingriga barnet.
Nu gör han inte så men Alfons har inte glömt och förlåtit. Så reglerna hemma har varit att sonen ska låta hunden vara helt och hållet.
Jag har tyckt att det varit ok att Alfons "muttrat" åt sonen om han ändå kommit för nära men jag hade aldrig trott att han skulle bitas.

Jag vet inte vad som hände nu eftersom jag inte såg det och det var svårt att få ett riktigt svar av sonen som givetvis var chockad.
Det jag vet var att hunden låg och vilade i ena änden av soffan och sonen i den andra. Enligt sonen så var det något på TV som gjorde att han la ansiktet för nära Alfons som då bet. Men jag misstänker att sonen glömt att Alfons låg där och att han slängde sig framåt. Men jag vet som sagt inte.

Jag misstänker även att sonen är ledsen över att han inte får klappa Alfons och avundsjuk på att lillasyster 1,5 år får klappa. Hon har en helt annan djurkänsla och är mjuk och försiktig för det mesta.

Jag inser att vi måste ta tag i detta och försöka få en bättre relation mellan sonen och hunden men hur gör vi det?

Ursäkta svamligt inlägg men detta var verkligen en chock!

För mig hade det inte varit ok att ha hund som regelbundet morrar åt ett specifikt barn och nu även har bitit det barnet. Varken barn eller hund ska behöva känna sig otrygga i sitt eget hem och jag tycker det är oansvarigt gentemot barnets väl och ve, nästa gång kan det gå riktigt illa. Jag hade sett på möjligheten att omplacera hunden till någon som inte har barn.