Missbruk, livet efter.

[ExtraW]

Hej alla kloka bukefalister!

Snart har det gått ett år sedan jag berättade om mitt drogmissbruk och tog emot hjälp för att komma ur det.

Jag har fått enormt stöd från vården och socialen och även min arbetsgivare. Tagit emot så mycket insatser. Är med i LARO (metadon programmet) och har inte haft något återfall.

Även om det har gått ” bra” för mig så är varje dag en KAMP för att inte falla tillbaks till drogernas underbara värld och ibland (ofta) känner jag att livet aldrig kommer kunna bli värt att leva om inte jag får ha mina droger.

Jag undrar om det är några andra här som kämpar mot missbruk? Eller har någon vän/ familj som gör? NÄR blir suget mindre? Om det någonsin blir det?

Tacksam för era svar heart

 

[Ramona]

Jag undrar om det är några andra här som kämpar mot missbruk? Eller har någon vän/ familj som gör? NÄR blir suget mindre? Om det någonsin blir det?

Jag jobbar på ett LVM-hem. Nu jobbar ju jag med eliten av Sveriges missbrukare, men jag hör aldrig någon som säger att suget försvinner. Suget finns alltid där, men de lär sig leva med det. Allting handlar ju om prioriteringar och vad man vill gå ut av sitt liv. Javisst har droger en positiv sida, men det mesta är faktiskt negativt. Frågan är ju om man vill uppleva livet i form av nya erfarenheter, upplevelser, etc eller om man väljer missbruket och den bubblan det innebär?

Jag hade valt livet, för jag ser alldeles för mycket död. Fina, underbara människor som inte finns bland oss längre då deras opiatmissbruk var viktigare.

 

[vilde]

Hej alla kloka bukefalister!

Snart har det gått ett år sedan jag berättade om mitt drogmissbruk och tog emot hjälp för att komma ur det.

Jag har fått enormt stöd från vården och socialen och även min arbetsgivare. Tagit emot så mycket insatser. Är med i LARO (metadon programmet) och har inte haft något återfall.

Även om det har gått ” bra” för mig så är varje dag en KAMP för att inte falla tillbaks till drogernas underbara värld och ibland (ofta) känner jag att livet aldrig kommer kunna bli värt att leva om inte jag får ha mina droger.

Jag undrar om det är några andra här som kämpar mot missbruk? Eller har någon vän/ familj som gör? NÄR blir suget mindre? Om det någonsin blir det?

Tacksam för era svar heart

Jag missbrukade inte direkt utifrån hur mycket många dricker men tyckte det börjat bli för mycket och gjorde upp en plus och minus lista och det blev bara minus så jag slutade helt att dricka alkohol. Tog väl ungefär två år med ett antal "återfall" sedan två-tre år till innan jag helt kommit ifrån att ibland vilja dricka alkohol, belöningssystemen för alkohol i hjärnan är starka och tar tid att bryta. Det är en långsam process och ett år är i de sammanhangen en kort tid men om du kämpar på så blir det hela tiden lite bättre och sen en dag känner du att "suget" försvunnit - det är en skön känsla

 

[ExtraW]

Jag jobbar på ett LVM-hem. Nu jobbar ju jag med eliten av Sveriges missbrukare, men jag hör aldrig någon som säger att suget försvinner. Suget finns alltid där, men de lär sig leva med det. Allting handlar ju om prioriteringar och vad man vill gå ut av sitt liv. Javisst har droger en positiv sida, men det mesta är faktiskt negativt. Frågan är ju om man vill uppleva livet i form av nya erfarenheter, upplevelser, etc eller om man väljer missbruket och den bubblan det innebär?

Jag hade valt livet, för jag ser alldeles för mycket död. Fina, underbara människor som inte finns bland oss längre då deras opiatmissbruk var viktigare.

Tack för klokt svar!
Är väl lite det jag ”misstänkt” att suget aldrig kommer försvinna men det känns så svårhanterligt! Har ganska mycket mediciner som hjälper till viss del men suget finns alltid där som en jävul.
Försöker tänka på att välja livet precis så som du säger.

 

[ExtraW]

Jag missbrukade inte direkt utifrån hur mycket många dricker men tyckte det börjat bli för mycket och gjorde upp en plus och minus lista och det blev bara minus så jag slutade helt att dricka alkohol. Tog väl ungefär två år med ett antal "återfall" sedan två-tre år till innan jag helt kommit ifrån att ibland vilja dricka alkohol, belöningssystemen för alkohol i hjärnan är starka och tar tid att bryta. Det är en långsam process och ett år är i de sammanhangen en kort tid men om du kämpar på så blir det hela tiden lite bättre och sen en dag känner du att "suget" försvunnit - det är en skön känsla

Tack för svaret och att du delar med dig! Hoppas jag kommer dit en dag, förstår att ett år är ”kort” (och det har inte ens gått ett helt år ännu).

 

[Palermo]

Det jag har sett är att det tar betydligt mer än ett år innan det slutar att vara en KAMP. Och kanske tar kampen aldrig slut helt, men det verkar kunna gå från att vara en KAMP till att mer vara som en närvaro av något. Men då mer i bakgrunden.

Med tiden bygger du ju också upp ditt nyktra/rena liv. Och ju mer positiva band, bra relationer, bra känsloupplevelser inte minst, du har i det livet, desto mindre lockar de drogframkallade känslorna. Men helt klart, i princip inga "naturliga" känslor kan mäta sig med de "bästa" drogkänslorna. Det är väl det som gör det så svårt.

 

[lil-sis]

Jag kommer främst i kontakt med missbrukare i egenskap av föräldrar till barn. Men för de som lyckas hålla sig rena så verkar det bli lite mindre jobbigt med åren men det är ett konstant pågående arbete med rutiner, ”self-care” och fortsatt engagemang i exv NA. Men det går, även utan stabil omgivning.

 

[ExtraW]

Tack för svaren det betyder mycket!
Har ni någon erfarenhet av NA eller länkarna?

 

[Palermo]

Tack för svaren det betyder mycket!
Har ni någon erfarenhet av NA eller länkarna?

Inte personlig, men indirekt sas av båda. Vad tänker du?

 

[ExtraW]

Inte personlig, men indirekt sas av båda. Vad tänker du?

Skulle så gärna komma i kontakt med människor i min situation! När jag gick med i metadon programmet fick jag veta att jag inte fick gå på anonyma narkomaner (vad jag förstod då så berodde det på att man då kommer i kontakt med folk i aktivt missbruk och det ville metadon programmet inte att man skulle göra) men socialtjänsten sa nyligen till mig att man tydligen fick gå på länkarna! Men är nervös över att gå dit önskar att någon kunde följa med mig.

 

[Palermo]

Skulle så gärna komma i kontakt med människor i min situation! När jag gick med i metadon programmet fick jag veta att jag inte fick gå på anonyma narkomaner (vad jag förstod då så berodde det på att man då kommer i kontakt med folk i aktivt missbruk och det ville metadon programmet inte att man skulle göra) men socialtjänsten sa nyligen till mig att man tydligen fick gå på länkarna! Men är nervös över att gå dit önskar att någon kunde följa med mig.

Om du kontaktar närmaste Länkar, så skulle jag tro att de gärna fixar en person/vän som kan göra dig sällskap.

 

[Ramona]

Skulle så gärna komma i kontakt med människor i min situation! När jag gick med i metadon programmet fick jag veta att jag inte fick gå på anonyma narkomaner (vad jag förstod då så berodde det på att man då kommer i kontakt med folk i aktivt missbruk och det ville metadon programmet inte att man skulle göra) men socialtjänsten sa nyligen till mig att man tydligen fick gå på länkarna! Men är nervös över att gå dit önskar att någon kunde följa med mig.

Fast jag jobbar med ett gäng människor som är med i LARO-programmet och som fortfarande är i aktivt missbruk, så den informationen vet jag inte riktigt om den stämmer. Vi har en hel avdelning på mitt jobb med endast LARO-klienter och de är tvångsomhändertagna eftersom de är en fara för sig själva, så det är inte helt ovanligt att även de som har LARO missbrukar.

 

[ExtraW]

Om du kontaktar närmaste Länkar, så skulle jag tro att de gärna fixar en person/vän som kan göra dig sällskap.

Tack vilket bra tips! Ska göra det!

 

[ExtraW]

Fast jag jobbar med ett gäng människor som är med i LARO-programmet och som fortfarande är i aktivt missbruk, så den informationen vet jag inte riktigt om den stämmer. Vi har en hel avdelning på mitt jobb med endast LARO-klienter och de är tvångsomhändertagna eftersom de är en fara för sig själva, så det är inte helt ovanligt att även de som har LARO missbrukar.

Okej tack för informationen! Men får de vara med i LARO även om de är i aktivt missbruk? För jag måste lämna drogtester som är negativa för att jag ska få hämta ut metadonet. Har fått info att om jag är positiv på någon drog så får jag inte metadon, men det kanske inte stämmer?

 

[Ramona]

Okej tack för informationen! Men får de vara med i LARO även om de är i aktivt missbruk? För jag måste lämna drogtester som är negativa för att jag ska få hämta ut metadonet. Har fått info att om jag är positiv på någon drog så får jag inte metadon, men det kanske inte stämmer?

Jo, det är klart att det är det optimala att inte vara i aktivt missbruk. Sen beror det nog på vilken beroendeklinik du tillhör och hur strikta de är med reglerna. Vad vi vet om missbruk är ju att återfall är vanligt, så att förlora sin LARO för att man tar ett eller ett par återfall är nog rätt så hårt för de flesta klinikerna.

Nu jobbar jag inte på LARO-avdelningen, men hos oss är det klientens beroendeklinik som bestämmer ifall de ska få fortsatt LARO eller om den plockas av dem. Oftast får de dock behålla sin LARO är min erfarenhet. Det har väl med att göra att alternativet är ännu värre.

Men än en gång, jag jobbar med eliten av Sveriges missbrukare. Såklart ska du kämpa allt du kan för att hålla dig drogfri och istället skaffa dig verktyg så att du kan ha en meningsfull vardag utan vare sig LARO eller andra substanser. Vi återkommer här till vilken typ av liv man vill leva, hur du ser på ditt liv och vad du vill vara med om. I mitt yrke ser vi mycket död. Det är ju väldigt sällan vi har äldre opiatberoende personer för de finns helt enkelt inte. Gamla tjackisar absolut, de finns i parti och minut, men opiatberoende över 40 år gamla är mycket ovanligt. Över 50 år har jag nog aldrig varit med om under alla mina år inom missbruksvården. Och de tjackisar som finns över 50 år gamla är väl inte jättemycket att hålla i handen när åskan går så att säga. Det har inte mycket kvar av hälsan och de är oftast mycket nedgångna med bestående nervskador.

Livet är värt att leva!

 

[ExtraW]

Jo, det är klart att det är det optimala att inte vara i aktivt missbruk. Sen beror det nog på vilken beroendeklinik du tillhör och hur strikta de är med reglerna. Vad vi vet om missbruk är ju att återfall är vanligt, så att förlora sin LARO för att man tar ett eller ett par återfall är nog rätt så hårt för de flesta klinikerna.

Nu jobbar jag inte på LARO-avdelningen, men hos oss är det klientens beroendeklinik som bestämmer ifall de ska få fortsatt LARO eller om den plockas av dem. Oftast får de dock behålla sin LARO är min erfarenhet. Det har väl med att göra att alternativet är ännu värre.

Men än en gång, jag jobbar med eliten av Sveriges missbrukare. Såklart ska du kämpa allt du kan för att hålla dig drogfri och istället skaffa dig verktyg så att du kan ha en meningsfull vardag utan vare sig LARO eller andra substanser. Vi återkommer här till vilken typ av liv man vill leva, hur du ser på ditt liv och vad du vill vara med om. I mitt yrke ser vi mycket död. Det är ju väldigt sällan vi har äldre opiatberoende personer för de finns helt enkelt inte. Gamla tjackisar absolut, de finns i parti och minut, men opiatberoende över 40 år gamla är mycket ovanligt. Över 50 år har jag nog aldrig varit med om under alla mina år inom missbruksvården. Och de tjackisar som finns över 50 år gamla är väl inte jättemycket att hålla i handen när åskan går så att säga. Det har inte mycket kvar av hälsan och de är oftast mycket nedgångna med bestående nervskador.

Livet är värt att leva!

Okej ja men då förstår jag mer hur man tänker! Åh jag försöker verkligen hjärntvätta mig med det budskapet att välja livet, hade jag fortsatt i den takt jag gjorde hade jag definitivt inte överlevt länge till. Det är tyvärr just opiater som jag varit/är beroende av. Typ den svåraste att bli av med
Önskar att jag verkligen kommer till den punkten en dag där man väljer livet!

Och att klara sig utan LARO, det är sinnes vad beroende jag är av metadonet nu, glömde en dag och gick till jobbet utan att ta metadonet, blev förjävla abstinent, nästan som under min första avtändning! Men det får väl bli en senare fråga att bli av med metadonet och alla andra psyk mediciner (många ).

Önskar ofta att jag aldrig testat att droga för då skulle jag inte veta vad det innebar och slippa detta suuuuug

 

[Ramona]

Det är tyvärr just opiater som jag varit/är beroende av. Typ den svåraste att bli av med

Min erfarenhet av de som blir nyktra är att det är lättare att skaffa sig ett "normalt" liv efter ett heroinberoende än tex ett amfetaminberoende. Jag tror att det beror på att det sociala blir normalt efter ett heroinberoende. Det syns inte på en nykter heroinist att den varit missbrukare, men det spelar ingen roll hur länge en tjackis varit ren för de skadorna består, även om det "bara" är tuggandet eller fipplandet. Och blir man inte behandlad som en knarkare hela tiden är det lättare att komma vidare och mot ett mer normalt liv.

Sen är det ju så att heroinet höjer dina serotoninnivåer i hjärnan med flera hundra procent. Det finns ingenting naturligt som ger den känslan, inte ens orgasmer eller att vara riktigt förälskad, någonting vi som inte använder droger brukar gillar. Därför det blir svårt att sluta. Men är alternativet att välja att ligga på en soffa och må låstsas-bra? Gå omkring i sin bubbla? Så kommer baksidan med att alltid kriga för att få sin nästa fix, sälja sig själv för att få fixen. Det är liksom en nedåtgående spiral där man bara mår sämre och sämre. Där ingenting i livet ger glädje eftersom man egentligen är helt kidnappad av drogen. Självkänslan dalar, självförtroendet dalar, man blir ingenting till slut. Någonting som jag reagerade väldigt starkt på under en utbildning var att när man forskade på de kvinnor i Sverige som var heroinister så var till och med forskarna mycket förvånade över att kvinnorna när de skulle blanda heroinet hellre tog vatten från toalettstolen än från kranen. Jag började nästan gråta när vi fick de filmer på hur dessa kvinnor behandlar sig själva. Det är ju vackra, goda människor som är värda mer. Hur smutsig anser man sig själv vara när man gör sådana val? Hur lite tycker man om sig själv när man vet att varje injicering kan vara den sista? Hur dåligt mår man när man tycker att man inget är värd? Du är ju värd att leva! Du är värd att få uppleva ditt liv, se världen och få vara med om en tillvaro där du tycker om dig själv. Sen om det är heroin, morfin eller vad din huvudsubstans är spelar liksom ingen roll. Försök att inte tänka på att det är svårt att sluta, koncentrera dig på att tänka framåt. Vad är nästa mål i livet? Vad vill du uppleva? Vad vill du se?

Själv sparar jag till en ridresa till Island. Det är några år kvar, men jag tänkte fira min 50-årsdag med att åka till Island. Men innan dess ska jag hitta en sjukt snygg man att bli förälskad i så jag kan åka till Maldiverna. För jag tror att man upplever Maldiverna bäst som förälskad.

 

[Valerianovna]

Tack för svaren det betyder mycket!
Har ni någon erfarenhet av NA eller länkarna?

Hej! Jag är en beroende (alkohol) som varit nykter i några år nu och som under en tid gick ganska intensivt hos NA. Angående suget kan jag säga att mitt har aldrig upphört helt, men vanan att stå emot har gjort det lättare att avstå. Mitt främsta vapen som jag har upplevt det har varit att bygga upp mitt liv och fylla det med saker som berikar och ger mig välmående. Just att ha mycket är den främsta orsaken till att jag aldrig vill gå tillbaka till det helvete det var att slava under ett beroende.

Jag gick min behandling tillsammans med en person som var beroende av opiater och berättande ganska mycket om hur denne upplevde det var att fasa ut med hjälp av metadon. Denna person specifikt mådde väldigt bra av NA-mötena, vilket var orsaken till att hela gruppen valde att gå på dem ett par gånger i veckan. Den öppenvårdsinstans jag behandlades genom var utformad så att även personer som deltog i LARO gick på möten, så att ni skulle avrådas är inget jag hört förut.

 

[ExtraW]

Min erfarenhet av de som blir nyktra är att det är lättare att skaffa sig ett "normalt" liv efter ett heroinberoende än tex ett amfetaminberoende. Jag tror att det beror på att det sociala blir normalt efter ett heroinberoende. Det syns inte på en nykter heroinist att den varit missbrukare, men det spelar ingen roll hur länge en tjackis varit ren för de skadorna består, även om det "bara" är tuggandet eller fipplandet. Och blir man inte behandlad som en knarkare hela tiden är det lättare att komma vidare och mot ett mer normalt liv.

Sen är det ju så att heroinet höjer dina serotoninnivåer i hjärnan med flera hundra procent. Det finns ingenting naturligt som ger den känslan, inte ens orgasmer eller att vara riktigt förälskad, någonting vi som inte använder droger brukar gillar. Därför det blir svårt att sluta. Men är alternativet att välja att ligga på en soffa och må låstsas-bra? Gå omkring i sin bubbla? Så kommer baksidan med att alltid kriga för att få sin nästa fix, sälja sig själv för att få fixen. Det är liksom en nedåtgående spiral där man bara mår sämre och sämre. Där ingenting i livet ger glädje eftersom man egentligen är helt kidnappad av drogen. Självkänslan dalar, självförtroendet dalar, man blir ingenting till slut. Någonting som jag reagerade väldigt starkt på under en utbildning var att när man forskade på de kvinnor i Sverige som var heroinister så var till och med forskarna mycket förvånade över att kvinnorna när de skulle blanda heroinet hellre tog vatten från toalettstolen än från kranen. Jag började nästan gråta när vi fick de filmer på hur dessa kvinnor behandlar sig själva. Det är ju vackra, goda människor som är värda mer. Hur smutsig anser man sig själv vara när man gör sådana val? Hur lite tycker man om sig själv när man vet att varje injicering kan vara den sista? Hur dåligt mår man när man tycker att man inget är värd? Du är ju värd att leva! Du är värd att få uppleva ditt liv, se världen och få vara med om en tillvaro där du tycker om dig själv. Sen om det är heroin, morfin eller vad din huvudsubstans är spelar liksom ingen roll. Försök att inte tänka på att det är svårt att sluta, koncentrera dig på att tänka framåt. Vad är nästa mål i livet? Vad vill du uppleva? Vad vill du se?

Själv sparar jag till en ridresa till Island. Det är några år kvar, men jag tänkte fira min 50-årsdag med att åka till Island. Men innan dess ska jag hitta en sjukt snygg man att bli förälskad i så jag kan åka till Maldiverna. För jag tror att man upplever Maldiverna bäst som förälskad.

Tack igen för väldigt klokt svar!
Mycket av det du säger är just det som vi har gått igenom gång på gång i terapin. Så svårt att få till det i praktiken!

Oj vad jag känner igen mig i just dethär att ingenting annat är ”värt” så mycket som ett heroin rus. Som du säger, förälskelse eller orgasm kommer inte i närheten!

Jag känner också igen mig i att man tar sämre och sämre hand om sig själv, jag har dock inte tagit vatten ur toaletten till mina injektioner utan tog alltid från kranen, men slarvade med hygienen vid injiceringen, fick många infektioner i instick ställena, bölder, feber osv. Tagit flera överdoser som jag tack o lov överlevt.

Tur i oturen att jag aldrig fastnat för tjack då .

Förstår att det utanifrån verkar konstigt att man väljer att ligga på soffan i sitt rus, men ja. Försöker komma ihåg också att man blev så tillvand så man fick öka på doserna så kollosalt mycket och ändå fick man inte lika bra effekt till slut.

Tack igen jag uppskattar verkligen ditt svar

 

[ExtraW]

Hej! Jag är en beroende (alkohol) som varit nykter i några år nu och som under en tid gick ganska intensivt hos NA. Angående suget kan jag säga att mitt har aldrig upphört helt, men vanan att stå emot har gjort det lättare att avstå. Mitt främsta vapen som jag har upplevt det har varit att bygga upp mitt liv och fylla det med saker som berikar och ger mig välmående. Just att ha mycket är den främsta orsaken till att jag aldrig vill gå tillbaka till det helvete det var att slava under ett beroende.

Jag gick min behandling tillsammans med en person som var beroende av opiater och berättande ganska mycket om hur denne upplevde det var att fasa ut med hjälp av metadon. Denna person specifikt mådde väldigt bra av NA-mötena, vilket var orsaken till att hela gruppen valde att gå på dem ett par gånger i veckan. Den öppenvårdsinstans jag behandlades genom var utformad så att även personer som deltog i LARO gick på möten, så att ni skulle avrådas är inget jag hört förut.

Tack för svaret och att du delar med dig!

Ska verkligen undersöka om jag får gå på NA! Tror det skulle vara väldigt bra!