Mona, 21, rider med slöja – aldrig känt sig välkommen

Mona Khader, 21, beskriver sig själv som ”hästgalen”.
Men hon har aldrig känt sig välkommen i ett svenskt stall.
– Jag har kommit hem och gråtit efter flera olika stallbesök och på träningar över hur jag blir bemött, säger hon.

 

[NookNook]

Jämförde du verkligen traumat att ha blivit våldtagen med att vara från ett annat land?

Nej, hen jämförde traumat med att bli våldtagen med traumat att ständigt bli utsatt för rasism.

 

[Kenya]

För mig är den kommenaren likvärdig med att säga till en rödhårig person att man förstår var det röda håret kommit ifrån efter att man träffat hens väldigt rödhåriga mamma.

Okej. Känner du folk som kan ta illa upp av välmenande kommentarer om deras utseende? På ibland oväntade sätt?

 

[NookNook]

Jag sa inte att de förmodligen inte kan simma. Läs igen. Jag sa att jag har en fördom om detta. D.v.s. jag är medveten om att det troligtvis är en fördom. Men den baseras påmina iakttagelser. Som alla våra fördomar. Kan du själv säga att du är helt utan fördomar? Det finns ingen som kan säga det utan att ljuga.

Men varför tycker du att det är rimligt att lufta dina mossiga oinformerade fördomar i en tråd som handlar om rasism och hur rasifierade känner sig exkluderade från vissa forum för att de är annorlunda?

Förstår du verkligen inte problematiken i ditt uttalande?

 

[Nahar]

Varför ses det ofta som att det är bättre att vara svensk än att inte vara det? Att inte se genetiskt svensk ut är inget negativt. Jag kan inte påstå att jag känner mig speciellt svensk trots att jag är född här. Jag känner mig inte heller som nån från det land min släkt kommer från eftersom jag aldrig bott där. Jag får väl nöja mig med att vara mig själv... eller europé eller nåt.

Jag tror du måste skilja på att vara svensk, som alla som bor och lever i Sverige är, och att 'vara Svensk' som etniskt/rasistiskt koncept. Det är en väldigt intressant uppdelning i hur folk tänker kring etnicitet och nationalitet som det finns mycket intressant att lära sig om! Om vi väljer att tänka att svenskar är de som lever i Sverige och tar del i svenska samhället, då spelar det ingen roll hur någon ser ut, de är lika svenska ändå. Om vi väljer att tänka att svenskar bara är de som har svensk bakgrund/utseende/kultur, då blir det något annat.

Det du beskriver känner jag också igen, och många andra med annat ursprung. Det kallas mellanförskap, och är en upplevelse av att alltid vara lite utanför eller annorlunda, både i Sverige och där en har släkt eller flyttat från. I det andra landet är jag 'svensk' och här är jag 'invandrare'. Det är också en form av rasism, som inte egentligen är aktivt utövad av någon specifik individ, men som kommer just av upplevelser av att inte passa in eller höra hemma någonstans. Min tanke är att om vi väljer att tänka att alla som lever i Sverige är svenskar så kan fler känna att de hör hemma här, och inte hamna i mellanförskap.

Jag tror snarare att det är lätt att råka vara elak när man kommenterar folks utseende.

"Oj det kan man inte se på dig!" Hade varit lika elakt som att säga att hon inte ser svensk ut.
Jag anser även att man ska undvika kommentarer om att folk är smala, tjocka, ser friska ut, att man ser eller inte ser deras eventuella handikapp eller inte osv osv. Man behöver känna en person rätt väl för att veta om den kommer må bättre eller sämre av att höra en specifik kommentar om hens utseende.

Men jag förstår verkligen att du @Lingon gjorde den tolkningen när du var barn. Det var helt rimligt. Men att spontant uttala sina fördomar om folk rakt till dem inför andra människor är inte riktigt schysst även om det ligger ett gott hjärta bakom.

Jag håller med! Ville bara ta upp ett motsatt perspektiv i förhållande till 7-åriga @Lingon s tankesätt. Förklarade närmare ovan

 

[Kenya]

Nej, hen jämförde traumat med att bli våldtagen med traumat att ständigt bli utsatt för rasism.

Och inte heller allvarligheten i de båda situationerna jämfördes utan principen och strukturen.

Jag tycker att det är viktigt att kunna diskutera strukturer utan att det blir tävling om vem som är mest utsatt. Om man vill komma någonstans.

Just känslan av att få sin upplevelse ifrågasatt och att diverse personer tycker att man är hänsynslös när man lyfter problem är något av det värsta med att bli utsatt för kränkningar tycker jag.

Personligen blir jag inte traumatiserad om någon t.ex. tar mig på brösten upprepade gånger, som ett exempel (jämför ej med något annat här!). Men jag har några gånger i sådana situationer sagt ifrån och fått höra från folk jag haft förtroende för att jag överreagerar, att jag pajar stämningen och att jag kanske har en del i situationen. Mest har jag varit med om att det skämtas bort. DET har varit traumatiskt för mig. DET är vad som gör att jag får ångest när jag tänker tillbaka. Sveket. Tvivlen på mig själv. Ilskan över att jag tvivlar på mig själv. Och sveket mot mig själv när jag väljer att vara tyst för att jag inte orkar bli sviken igen av mina killkompisar.

Detta har visserligen ingenting med rasism att göra. Men jag relaterar som sagt mycket till flera av upplevelserna som beskrivs här i tråden och jag tror att vi har mycket att vinna på att utbyta erfarenheter och jämföra strukturellt förtryck, utan att det behöver handla om vem som blev mest kränkt.

Samtidigt så är det enligt min erfarenhet sällan konstruktivt att använda våldtäkt som exempel för att det så lätt misstolkas och väcker massa känslor som inte bidrar till diskussionen. De som är bekväma med att jämföra förtryckande strukturer förstår redan det man vill säga och resten blir provocerade.

 

[Lingon]

Jag tror du måste skilja på att vara svensk, som alla som bor och lever i Sverige är, och att 'vara Svensk' som etniskt/rasistiskt koncept. Det är en väldigt intressant uppdelning i hur folk tänker kring etnicitet och nationalitet som det finns mycket intressant att lära sig om! Om vi väljer att tänka att svenskar är de som lever i Sverige och tar del i svenska samhället, då spelar det ingen roll hur någon ser ut, de är lika svenska ändå. Om vi väljer att tänka att svenskar bara är de som har svensk bakgrund/utseende/kultur, då blir det något annat.

Det du beskriver känner jag också igen, och många andra med annat ursprung. Det kallas mellanförskap, och är en upplevelse av att alltid vara lite utanför eller annorlunda, både i Sverige och där en har släkt eller flyttat från. I det andra landet är jag 'svensk' och här är jag 'invandrare'. Det är också en form av rasism, som inte egentligen är aktivt utövad av någon specifik individ, men som kommer just av upplevelser av att inte passa in eller höra hemma någonstans. Min tanke är att om vi väljer att tänka att alla som lever i Sverige är svenskar så kan fler känna att de hör hemma här, och inte hamna i mellanförskap.



Jag håller med! Ville bara ta upp ett motsatt perspektiv i förhållande till 7-åriga @Lingon s tankesätt. Förklarade närmare ovan

Självklart är alla som lever i Sverige svenskar. Sen beror det precis som du skriver på hur man definierar ordet svensk. Genetiskt, juridiskt eller kulturellt kan ju betyda olika saker.

 

[NookNook]

Hur vet du att det inte var p.g.a. mitt utländska ursprung som de mobbade mig?

Det var ju frågan jag ställde dig som du inte ville svara på? Om du blir felbehandlad pga ditt etniska ursprung så handlar det inte om mobbing längre nej, utan om rasism.

Om jag skulle gissa så är du antingen tillräckligt white passing för att inte drabbas av den rasism vi pratar om här i tråden, eller så beror dina reflektioner på att du lider av internaliserad rasism och är så van att upprätthålla vithetsnormen att du helt enkelt inte har lärt dig se vad som är rasism och vad som inte är det. Den enda som kan svara på den frågan är du själv. Oavsett så tycker jag att dina bidrag här i tråden är otroligt problematiska.

 

[Nahar]

Självklart är alla som lever i Sverige svenskar. Sen beror det precis som du skriver på hur man definierar ordet svensk. Genetiskt, juridiskt eller kulturellt kan ju betyda olika saker.

Ja, men kan vi vara överens om att oavsett hur vi definierar det så bör det aldrig innebära att någon behandlas sämre än en annan, eller ska få uppleva strukturellt förtryck? Att vi ska jobba för att alla som lever i Sverige ska ha samma förutsättningar och känna sig välkomna och hemma här?

 

[Cambrie]

Till syvende och sist är det mottagaren som har rätten på sin sida att avgöra om den blir utsatt för rasism eller inte. Det är inte den som frågar ”får kvinnor rida i din kultur” som har rätten, frågan kan definitivt fungera i ett sammanhang men faktiskt vara främlingsfientligt och kränkande i ett annat, liksom att en klapp i baken kan vara välkommet i ett sammanhang och räknas som sexuella trakasserier i ett annat. Känner man inte mottagaren tillräckligt väl att man vet hur denna tar emot det gör man det bästa i att knipa igen och diskutera blingbling på hästen eller väder och vind. Eller bara säga hej och sköta sitt.

Vet att mannen tagit oerhört illa upp där man förutsätter att han har kass djurhållning för det har man tydligen i hans land, eller när han var på anställningsintervju för arbete i skolan och fick kommentaren att män från hans kultur var ju lite hårda mot barn och inte vana att ta hand om barn så han passar kanske inte för jobbet... Den strukturella rasism finns överallt och är farlig eftersom folk inte vet hur de beter sig. Men den finns, och vi måste våga prata om det...

Buke brukar dock vara snabba att prata ner de med öppet rasistiska eller sexistiska åsikter så jag är faktiskt väldigt bedrövad och jätteförvånad över folks svar här. För mig är argumenten lika med dem som envisas säga neger ”Ah men vaddå -neger betyder ju svart, förstår inte varför folk tar illa upp över det?”

Det är alltid mottagaren som får avgöra om den blir utsatt för rasism, sexism eller annan mobbing. Inte den som ger. Den bör bara lära sig att hålla klaffen.

 

[Voeux]

Vet att mannen tagit oerhört illa upp där man förutsätter att han har kass djurhållning för det har man tydligen i hans land, eller när han var på anställningsintervju för arbete i skolan och fick kommentaren att män från hans kultur var ju lite hårda mot barn och inte vana att ta hand om barn så han passar kanske inte för jobbet... Den strukturella rasism finns överallt och är farlig eftersom folk inte vet hur de beter sig. Men den finns, och vi måste våga prata om det...

Verkligen. Nu är ju detta otrevliga kommentarer du tar upp, men folk måste förstå att även "trevliga" kommentarer kan osa av rasism. Tjejen som denna tråd handlar om har en kommentar på sin FB där någon uppmuntrar hennes ridande, och skriver ungefär att hon blivit jätteglad över att att se en muslim som rider eftersom hon inte trodde att muslimer var djurvänner. Med lite hjärtan och glada gubbar därtill. Alltså, va? Hur kan man ens vara så ignorant att man ens tror att det är en komplimang? "Jag har otrevliga fördomar om ditt folk så det är jättekul för mig att se att just du är bra!!" heart

Gee, thanks.

 

[Lingon]

Men det blir problematiskt om det går så långt att folk inte vågar lära känna varandra. Man lär ju mer känna en person man kan ha djupa samtal med än en person man bara kan prata om ytliga ämnen med. Nyckeln till att minska rasism är ju att folk ska lära känna varandra. Det gör man inte genom att bara prata om vädret. Jag är t.ex. rätt matintresserad och skulle absolut tycka att det var jättespännande att prata om vilken matkultur någon har i sin släkts hemland. Bara för att ta ett exempel.

 

[Elo]

Men det blir problematiskt om det går så långt att folk inte vågar lära känna varandra. Man lär ju mer känna en person man kan ha djupa samtal med än en person man bara kan prata om ytliga ämnen med. Nyckeln till att minska rasism är ju att folk ska lära känna varandra. Det gör man inte genom att bara prata om vädret. Jag är t.ex. rätt matintresserad och skulle absolut tycka att det var jättespännande att prata om vilken matkultur någon har i sin släkts hemland. Bara för att ta ett exempel.

Fast nu låter du lite som vissa män gjorde under metoo; "men, ska man inte ens få flörta med tjejer?"

Självklart handlar det inte om att man inte får alls, utan om när, hur och var man gör det.

Det är en himla skillnad att sitta runt bordet på jobbet och titta på någons medhavda matlåda och fråga/säga "det där luktar fantastiskt, vad är det?" eller "jag visste inte att sådana som du fick äta korv".

 

[Voeux]

Men det blir problematiskt om det går så långt att folk inte vågar lära känna varandra. Man lär ju mer känna en person man kan ha djupa samtal med än en person man bara kan prata om ytliga ämnen med. Nyckeln till att minska rasism är ju att folk ska lära känna varandra. Det gör man inte genom att bara prata om vädret. Jag är t.ex. rätt matintresserad och skulle absolut tycka att det var jättespännande att prata om vilken matkultur någon har i sin släkts hemland. Bara för att ta ett exempel.

Ja, och det är väl ingen som har sagt att det är fel att prata matkultur. Men du kanske inte ska ställa frågan "Vad äter ni i ert hemland?" till en person som du inte känner, som kanske har noll koppling till sagda matkultur och har växt upp på falukorv och makaroner. Att gör antaganden om personer baserat på utseende är fel. Jag pratar en del nigeriansk mat med min nära vän, men vi känner ju varandra, jag hade inte ställt frågor om nigeriansk mat det första jag gjort när vi lärde känna varandra. Eftersom han är britt och kanske inte hade haft mer koppling till nigeriansk mat än någon annan britt.

 

[Nahar]

Men det blir problematiskt om det går så långt att folk inte vågar lära känna varandra. Man lär ju mer känna en person man kan ha djupa samtal med än en person man bara kan prata om ytliga ämnen med. Nyckeln till att minska rasism är ju att folk ska lära känna varandra. Det gör man inte genom att bara prata om vädret. Jag är t.ex. rätt matintresserad och skulle absolut tycka att det var jättespännande att prata om vilken matkultur någon har i sin släkts hemland. Bara för att ta ett exempel.

Men det är ingen som sagt att vi inte skall prata om varandras kulturer. Vi har bara sagt att vi måste vara uppmärksamma på att den vi pratar med inte blir förminskad till att vara bara sin kultur, och att samtidigt som vi kan ta upp andra kulturer så måste också den svenska kulturen (varesig det är i stallet eller i samhället i stort) vara välkomnande och öppen. Uppenbarligen är den ju inte det eftersom så många upplever både direkt rasism och rasistiska strukturella förtryck idag - och i det ingår att få samma frågor om och om igen om sitt ursprung, kommentarer om sitt utseende och sina förmågor etc.

Om du och jag pratar mat och kommer in på olika matkulturer och du frågar om jag kan något om maten från det land min familj kommer ifrån är det en helt annan sak än att uppleva att människor en inte känner så väl i till exempel stallet ställer frågor om ens bakgrund eller ridförmåga eller utseende, eller kommenterar som @Voeux tog upp exempel på i sitt inlägg.

Och till syvende och sist började ju diskussionen i tråden med att tjejen i artikeln blev ifrågasatt. Det är inte precis det vi bör göra om vi vill skapa en mer inkluderande och mindre rasistisk värld.

 

[MJLee]

Okej, jag är bjuden hem på middag till någon och de spela musik från hemlandet, jag får inte fråga om vad det är för något för det kan vara rasistiskt, jag får heller inte fråga om vad det är i maten vi äter så jag inte uppfattas som rasist, min kompis har en ny slöja i en härlig färg, den får jag inte kommentera. Och när vi börjar diskutera nationaldagar (norska kollegor boende i Norge, Svensk kollega boende i Norge och Chilensk kollega boende i Sverige) i Sverige och Norge, vi hade olika lediga dagar, ska jag totaldissa min Chilenska kollega som tar upp sina nationaldagar eller ställa lite följdfrågor som jag gjorde med norrmännen? De flesta som jag umgås med är stolta över sitt hemland och pratar gärna om det och sin kultut.

Det hjälper inte mycket att diskutera bling bling eller hästar här då det inte är något gemensamt intresse. Någon ny stallbekantskap lär jag inte få på ett tag då jag sålt min häst och för närvarande inte rider. Världen består inte bara om hästtokiga människor. Då jag sålt min häst så är chansen att jag pratar med hästmänniskor nu är inte så stor. Jag behöver agera passande för min verklighet och där. Men jag undrar varför du tror att jag inte skulle diskutera ett gemensamt intresse med någon utan att du behöver ge mig en föreläsning i det? Jag håller mig dock inte enbart till hästämnen i stallet när jag talar med etniska Svenskar så varför ska jag göra det med de med annat ursprung?

Att skämta om våldtäkter är i min värld osmakligt helt oavsett om någon närvarande blivit våldtagen, men det är kanske något du brukar göra? I så fall tycker jag du ska sluta. Om någon däremot tar illa upp om vi diskuterar våldtäkter eller något annat känsligt ämne så har denne personen troligen något i bagaget som trycker och kanske behöver hanteras. Jag stöttar givetvis där jag kan.

Det är det jag säger, det är milsvid skillnad på att vara hembjuden till någon på middag där personen/familjen pratar om sitt ursprung, historia, traditioner, osv och att du initierar genom att ställa frågor i en miljö där frågorna upplevs som exkluderande och rasistiska.

Det är alltså den andra personen som initierar samtalet om sig själv och sitt ursprung. Det är inte du som ställer frågor, som hur välmenande de än är, exkluderar någon som Mona och visar på skillnaderna som gör henne till 'de andra.' Om Mona, som personen som bjuder hem till middag själv initierar diskussionen om sig själv då kan man ställa frågorna som du vill ställa. Dvs, det är inte dig det handlar om utan den person som känner sig utpekad.

 

[Voeux]

En gammal klassiker, men uppenbarligen fortfarande relevant.

 

[Mabuse]

Huckle är ett gammalt svenskt ord för en sorts huvudduk som var vanlig förr i Sverige.

Men jag måste erkänna att jag har fördomar om kvinnor som har slöja. T.ex. så är jag osäker på om de kan simma. Eftersom jag aldrig ser dem på badstranden på somrarna trots att det finns många muslimer med huvudduk i min stad. Jag hade nog också kunnat fråga om det går att rida i en muslimsk huvudduk (vad det nu heter jag kan inte namnen på de olika typerna). Funkar det att ha hjälmen på sig? Blir det inte knöligt? Mindre säkert om man måste ha en hjälm som egentligen är för stor? Osv.

Jag hade aldrig varit otrevlig mot en muslimsk kvinna i huvudduk som dök upp i mitt stall. Men jag tycker att det är allmänt lite obehagligt med såna tydliga religiösa symboler. Religion är obehagligt tycker jag.

Så om någon t ex bär ett halsband med en davidsstjärna, då tycker du det är obehagligt? Eller om du träffar en präst med prästkrage? Oj. Det verkar jobbigt för dig. Och för alla de människor som du träffar på, risken är ju att det märks att du tycker de är obehagliga.

Känns lite sådär att tycka att det är obehagligt att t ex träffa en jude som bär något som visar att de är judar, ärligt talat.

 

[MJLee]

Jämförde du verkligen traumat att ha blivit våldtagen med att vara från ett annat land?

Ja och nej, våldtäkt är ett oerhört övergrepp, det är alla överens om. Rasism, beroende på graden är också ett övergrepp om än inte i samma mån om det inte övergår till fysiskt våld.

https://expo.se/2009/01/fängelsedom-för-rasistisk-misshandel

Jag skulle säga att offret utsatts för ett trauma som kan jämföras med en våldtäkt, ja.

@Lobelia naturligtvis har jag aldrig skämtat om våldtäkt eller våld mot kvinnor eftersom jag inte anser att man ska skämta om det, vare sig det finns en kvinna som blivit utsatt eller inte närvarande. Men däremot anser jag inte att det är hennes ansvar att säga till om någon skulle börja ställa frågor om hur det kändes, varför var hon ute den kvällen. Stackars, stackars dig. Har du polisanmält, blev han dömd? Välvilliga och sympatiska frågor förvisso men som får kvinnan att känna sig utpekad och ofta kan leda till ett värre trauma. Vill hon berätta själv så då ja, kan man ställa frågor. Men det är hennes val inte mitt. Liksom det är Monas val om hon vill diskutera sin bakgrund. Inte de som ställer exkluderande frågor.

 

[Lingon]

Så om någon t ex bär ett halsband med en davidsstjärna, då tycker du det är obehagligt? Eller om du träffar en präst med prästkrage? Oj. Det verkar jobbigt för dig. Och för alla de människor som du träffar på, risken är ju att det märks att du tycker de är obehagliga.

Känns lite sådär att tycka att det är obehagligt att t ex träffa en jude som bär något som visar att de är judar, ärligt talat.

Som sagt, det gäller inte nån specifik religion utan religion som fenomen. Jag tycker att de är obehagligt med människor som bara tror utan att ifrågasätta. Jag tycker att religioner är väldigt bra på en sak: att få människor att skapa ett vi och dom. Religion som fenomen är obehagligt tycker jag. Ju religiösare en person är desto obehagligare.

Nä, det är inte speciellt jobbigt här i Sverige, världens mest sekulariserade land.

 

[prinsessfeminist]

Alla nya i ett stall blir alltid starkt ifrågasatta.

Det är inte sant.