När är ni onåbara?

[Riley]

Jag är egentligen aldrig riktigt nåbar när det kommer till samtal. Svarar aldrig på samtal som inte är från pojkvännen, pappa eller förbundet, utan man får vackert lämna ett meddelande i röstbrevlådan eller skicka ett meddelande och tala om vad saken gäller om man vill att jag ska ringa upp. Jag gör mig dock också oanträffbar på SMS och sociala medier när jag gamear eller tecknar.

Annars har jag alltid, alltid mobilen på mig och kollar alltid omedelbart notifikationer för SMS, messenger, sociala medier och nyheter oavsett om jag sitter på hästryggen, på middag eller i möte. Vaknar jag av t.ex. en Twitternotifikation 4 på natten kollar jag den genast. Det finns ingen i min vänskapskrets som inte ständigt driver med mig och mitt ohälsosamma förhållande till min mobil.

 

[Azalea]

Jag svarar bara när jag vill prata. Det rings inte så ofta till mig, mina vänner vet att jag föredrar sms. Jag svarar dock alltid när jag ser att mina föräldrar ringer men jag har telefonen på ljudlöst ganska ofta. Ser ingen anledning till stt ständigt vara beredd på samtal rent allmänt.

 

[Masqueradee]

Ljudet på min mobil är i princip konstant avstängt, och vibrationer klarar jag inte av så den är mest tyst. Svarar i princip alltid när någon ringer och missar jag så ringer jag upp så snart jag ser det/har möjlighet. Mail kollar jag, och svarar på, konstant tack vare notiserna på datorn/mobilen. Skulle nog säga att de enda gångerna jag ej är anträffbar är när jag sover, har föreläsningar eller är på möten, typ.

 

[LindgrenV]

Som rubriken så upplysande frågar - när är ni onåbara? När väljer ni medvetet att inte vara kontaktbar via mobil? Möjligtvis kan ni höra telefonen men väljer att inte svara, utan att först titta vem som ringer/smsar.
Efter klockan 21? När ni jobbar? Stunder ni träffar kompisar? Under träning? Möten? Jobb? (Förutsatt att ni alltså inte ens har arbetstelefon) När ni nattar barnen?
Finns det tillfällen i er vardag när ni inte ens hör/har stängt av telefonen i något sammanhang?

Jag har på "nattläge" mellan 22-06, dvs telefonen är påslagen men varken lyser eller gör ljud ifrån sig = jag märker inte av den. Svarar dock om jag av någon anledning (t.ex när jag surfar) märker att någon ringer eller smsar. Jag är alldeles för tillgänglig men jag jobbar på timme och vill inte missa om jag blir inringd, för det är lika med förlorad inkomst. När jag jobbade på schema i somras var telefonen på nattläge mellan 21-08 och då svarade jag inte alls.


Har dock aldrig ljudet på (endast om jag väntar något viktigt samtal) men har alltid telefonen i fickan eller i närheten så märker oftast av den ändå.

 

[bexx]

Jag är alltid anträffbar. Aldrig mobilen på ljudlöst. Eller jo, en kortare stund någon gång per år ungefär, och då ligger mobilen framför mig med skärmen upp. Svarar däremot bara på ungefär hälften av samtalen. Om det är okänt nummer eller om samma person ringer två gånger i tät följd svarar jag alltid. Annars bara om det är någon jag har lust att prata med.

Jag vill ofta bli lämnad ifred, men vill alltid kunna nås om det skulle vara något mer djuren, familj eller vänner. Är en stress för mig att aldrig kunna koppla bort mobilen. Men en ännu större stress med tanken på att någonting kanske händer och jag inte fås tag på.

 

[Chili]

Oj vad många som är onåbara eller inte svarar. Min telefon är nästan alltid med och nästan alltid på ljud. På jobbet är den på vibration men skulle det ramla in mycket meddelanden sätter jag den på helt tyst. Oftast kommer det knappt något under en arbetsdag.

Jag är nog bara onåbar av misstag när jag glömt den i väskan eller så. Det är inget som stressar mig heller och normalt är mobilen min klocka och mitt alarm. Dessutom har jag en jobbmobil så på jobbet har jag alltid den med mig och den följer med hem, men ligger oftast helt orörd kvällar och helger. Det är skönt att ha två olika, när det börjar ringa mer på jobbet kan jag stänga av den och fortfarande nås privat. Många på jobbet har den privat också och det skulle nog vara en större stress för mig, att aldrig vara helt fri från jobbmail och samtal.

 

[aprilmaj]

Jag har så gott som alltid telefonen på ljudlöst, allra mest för att slippa försäljare. Men också för att jag vill välja när jag ska prata i telefon. Tycker inte om att man ska vara nåbar hela tiden. Jag genomför min egen privata bojkott mot det

På jobbet kan jag en stor del av tiden inte ha telefonen på - och vill inte heller, för den delen.

Jobbmobilen lämnar jag på jobbet när jag är ledig. Om det inte är så att jag behöver vara tillgänglig.

 

[Modest]

Är i princip alltid onåbar för samtal när jag är i skolan eller på jobbet. Sms och mail kan jag dock svara på med rätt korta intervall. I stallet har jag på ljudlöst eller telefonen i bilen så då blir jag också ofta okontaktbar.
När jag tränar har jag aldrig med mig telefonen.
Vid läggdags är det flygplansläge som gäller, har kompisar som vaknar av sms mitt i natten och svarar, det skulle jag aldrig fixa.

Övrig tid svarar jag alltid direkt på samtal och sms.

 

[grodan21]

Har aldrig ljudet på. Och för tillfället inte vibration på heller. Men ser mig som nåbar hela tiden.

 

[hvala]

I likhet med flera andra har jag telefonen på ljudlöst jämt. Jag slår på ljudet om jag väntar samtal eller är ute och har telefonen i väskan och misstänker att någon kan vilja nå mig. Jag brukar ha telefonen i närheten så att jag hör om den vibrerar, men jag missar ändå ofta när det ringer. Men då är det för att jag är upptagen med något just då.

Jobbtelefonen har alltid ljudet på när jag är på jobbet dock, där måste jag vara nåbar. Eller känner mig skyldig att vara nåbar, precis som jag önskar att folk ska svara i sina telefoner när jag ringer samtal i tjänsten. Det är bara mina närmaste som har numret till min jobbtelefon.

 

[GoLightly]

Telefonen brukar vara på ljudlöst och så jag ringer upp när jag har ett missat samtal från ett nummer jag känner igen. Nu när jag är arbetssökande har jag ljudet på och är anträffbar hela tiden, förutom när jag rider eller tränar. Sms svarar jag på när jag känner för det, kan vara omedelbart eller någon dag senare, med undantag för sambon och föräldrarna.

 

[em-pirre]

Jag svarar ifall jag råkar ha telefonen med mig och ljudet påslaget. Ibland ringer jag upp igen, men oftast inte. Orka.

Oftast är telefonen hemma eller i någon jackficka. Och ljudlös.

 

[landet]

Jag är för det mesta kontaktbar, stänger av när jag sover bara. Men för det så svarar jag inte alltid när det ringer. Sms är jag kass på att svara på.

 

[Red_Chili]

Jag har aldrig mobilen avstängd. Sedan är det inte jättevanligt att folk ringer till mig heller, de flesta skickar sms när de vill något. Mobilen är på ljudlös när jag är i skogen med hunden och när jag sover. När jag kör bil eller jobbar så svarar jag enbart om det ringer och kan vara något viktigt (tex om hundvakt eller arbetsgivare ringer). Sedan kan det ju hända att någon ringer som jag inte vill prata med just då, eller att någon skickar sms när jag inte har lust att skriva sms. Då låter jag helt enkelt bli att svara.

Kan tillägga att jag har med mobilen men på ljudlöst av säkerhetsskäl. Om det händer något, tex att jag eller hund skadar oss i skogen, då vill jag kunna ringa någon. Hade det inte varit för det, då hade jag lika gärna kunnat lämna mobilen hemma (vilket jag också gjorde fram tills en vän påminde mig om säkerheten).

 

[MiniLi]

Jag har min privata mobil på ljudlös när jag är på jobbet men kan svara ibland när jag har tid/möjlighet/lust. Min arbetstelefon är det ingen som ringer till i privata ärenden, och även den är oftast hänvisad till telesvar då jag inte vill ha den ringandes när jag träffar patienter.
På fritiden har jag väl oftast telefonen med mig. Jag svarar när jag tycker att jag har tid men har faktiskt mer och mer börjat slappna av lite i den frågan. Kan hända att jag har telefonen liggandes i en annan del av huset i flera timmar och då inte hör när det ringer. Och när jag tex tränar med hundarna kan jag välja att inte svara för att jag vill fokusera på det.

Men överlag är jag ganska så tillgänglig. Jag ringer också upp om jag har missade samtal från kända nummer.
Har telefonen på även nattetid men som tur är så brukar ingen ringa då

 

[EmmaN]

På jobbet ligger min mobil i skåpet hela dagen och jag kollar aldrig på den. Jag får alltid kommentarer om att jag är jättedålig på att svara i telefonen, ibland medvetet men oftast omedvetet. Jag svarar aldrig i telefon om det är ett okänt nummer, då kollar jag upp numret och ringer tillbaka när det passar om det är någon som jag faktiskt borde svarat till. Jag svarar nästan alltid på sms direkt men har faktiskt lite telefonskräck i övrigt.

 

[Happimess]

Helt onåbar är jag nog bara vid två tillfällen - när jag tränar och när jag har patienter. Då har jag inte telefonen på mig eller ens med mig. Men även om jag är nåbar övrigt tid så väljer jag ganska ofta att inte svara eller kolla sms osv. På den privata då. På jobbtelefonen är jag nåbar 07-21 var tredje vecka vilket jag tycker är skitjobbigt. Hatar att behöva tänka på att alltid ta med mig telefonen om jag så bara ska slänga sopor... De veckor jag bara är nåbar under arbetstid är jag väldigt kvick med att stänga av den när jag inte jobbar

Vad jag faktiskt verkligen stör mig på gällande det här är folk som förväntar sig att man alltid är tillgänglig. Som blir irriterade för att man inte ringer upp inom ett timma eller svarar på ett sms samma dag. Att vara konstant tillgänglig tär på en och jag måste ju få välja hur jag vill ha det?

 

[Septicemia]

I skolan och på jobbet ligger mobilen helt på ljudlöst och utan ljusaviseringar, ibland glömmer jag bort att ändra läge och då kan det dröja en halv och en hel dag innan man får tag i mig alls. Annars så är jag nog bara medvetet onåbar när jag är ute och gör saker, umgås jag med någon brukar telefonen alltid ligga på ljudlöst i väskan om det inte skulle vara något särskilt, är jag ute i skogen lämnar jag antingen telefonen hemma eller stänger av ljudet helt.

Det är oftare som jag stänger av aviseringar från alla sociala medier faktiskt, jag tycker de är mer stressande än att "bara" ha telefonen med sig så de är mer eller mindre alltid avstängda.

 

[Korven]

Hos doktorn och tandläkaren är jag onåbar, kanske i kyrkan om jag gick där. Annars är jag nåbar, om jag vill svara är en annan sak.

 

[Buck]

Svarar inte när jag jobbar, rider ut, kör på motorväg eller kringelekrok väg med skymd sikt. Svarar inte på sms efter kl 22,
Har sällan mobilen på mig, oftast så hamnar den i väskan eller nattduksbordet.
Och då nuvarande mobils ringsignaler är så jäklar mesig så hör man den inte förrens den som ringer tröttnat och lagt på. även om man har den i fickan och på högsta volym..
så missar en hel del samtal nu också.
Försöker ringa upp men är inte den bästa på det .