När är ni onåbara?

Jag är nog lite skrämmande nog nåbar dygnet runt.
På natten ligger mobilen på ljudlöst bredvid sängen, då jag använder den som väckarklocka. Är jag i stallet så ligger den oftast på diskbänken eller i jackan, ringer det så svarar jag, sms svarar jag oftast också på.
På jobbet ligger mobilen i väskan, så då är jag onåbar. Men som höggravid så sitter nästan mobilen i ena handen dygnet runt. ;)
 
Jag har mobilen påslagen dygnet runt men sitter jag i möte eller liknande har jag den på ljudlös/vibration.
Att min mobil är påslagen betyder dock inte att jag alltid svarar, jag ser helt enkelt vem det är som ringer och avgör om jag har tid, lust och möjlighet att prata med personen just då.
 
Jag har alltid mobilen på ljudlös (vibration). Har den nästan alltid med mig men jag kollar vem som ringer och svarar om jag har tid/lust. Är inte så mycket för att prata i telefon så lättaste sättet att nå mig är att skicka sms med vad man vill då kan jag svara när jag har tid.

Jag jobbar natt och har fått börja stänga av telefonen helt när jag ska sova för folk fattar helt enkelt inte att jag måste få sova på dan utan ringer ändå på förmiddagar fast jag sagt till flera gånger! Annars vill jag helst alltid ha på telefonen så att jag kan bli nådd om det skulle vara något viktigt.
 
Helt onåbar är jag nog bara vid två tillfällen - när jag tränar och när jag har patienter. Då har jag inte telefonen på mig eller ens med mig. Men även om jag är nåbar övrigt tid så väljer jag ganska ofta att inte svara eller kolla sms osv. På den privata då. På jobbtelefonen är jag nåbar 07-21 var tredje vecka vilket jag tycker är skitjobbigt. Hatar att behöva tänka på att alltid ta med mig telefonen om jag så bara ska slänga sopor... De veckor jag bara är nåbar under arbetstid är jag väldigt kvick med att stänga av den när jag inte jobbar :D

Vad jag faktiskt verkligen stör mig på gällande det här är folk som förväntar sig att man alltid är tillgänglig. Som blir irriterade för att man inte ringer upp inom ett timma eller svarar på ett sms samma dag. Att vara konstant tillgänglig tär på en och jag måste ju få välja hur jag vill ha det?

Jag anser det nonchalant och rätt egotrippat att konsekvent inte svara på sms eller ringa upp om man har ett missat samtal. Att det sänder ut signaler om att man ger blanka fan i människan som försöker få tag på en och faktiskt vill något. Att den personen är oviktig.

Dock skulle jag kanske se annorlunda på saken om jag hade vänner och bekanta som ständigt ringde eller skickade sms och bara vill snick-snacka. Det händer sällan i mitt liv utan den som söker mig har oftast ett ärende. Själv kan jag skicka lite mer casual sms till vänner, men förväntar mig sällan svar på en gång. Ställer jag däremot en fråga så förväntar jag mig att folk har hyfs nog att svara på den rätt omgående.
 
Jag anser det nonchalant och rätt egotrippat att konsekvent inte svara på sms eller ringa upp om man har ett missat samtal. Att det sänder ut signaler om att man ger blanka fan i människan som försöker få tag på en och faktiskt vill något. Att den personen är oviktig.

Dock skulle jag kanske se annorlunda på saken om jag hade vänner och bekanta som ständigt ringde eller skickade sms och bara vill snick-snacka. Det händer sällan i mitt liv utan den som söker mig har oftast ett ärende. Själv kan jag skicka lite mer casual sms till vänner, men förväntar mig sällan svar på en gång. Ställer jag däremot en fråga så förväntar jag mig att folk har hyfs nog att svara på den rätt omgående.

Fast det där är väl ändå lite väl hårt?

Om man utgår ifrån att den som ringer/smsar inte vill något akut (vilket brukar framgå rätt snabbt) så förstår jag inte vad för ont det gör att inte få ett svar direkt? Det känns snarare som just en sådan förväntning som leder till att man känner sig stressad, just för att man "ska" vara tillgänglig konstant.

Hur kan personen som försöker nå en veta om man sitter på jobbet, är med hästen hos veterinären eller helt enkelt bara sitter och läser en bok hemma i soffan? Varför ska det per automatik vara krav på att finnas tillgänglig så fort man inte gör något som omöjliggör att ha mobilen till hands? Vem bestämmer vilka de aktiviteterna är?
 
Jag är inte nåbar på mobilen när jag jobbar, sover eller kör bil, annars är jag alltid nåbar. Svarar dock inte alltid på okända nummer om jag inte vet att jag väntar samtal från någon okänd, kända nummer svarar jag alltid på och svarar relativt omgående på sms.
 
Var förut alltid nåbar, vilket var för att jag hade häst. Då ville jag alltid att stallet skulle kunna nå mig om det behövdes. Nu har jag börjat lämna telefonen hemma när jag tränar och är ute och går. Laddas ofta nattetid i annat rum än sovrummet, så då skulle jag nog inte heller höra om det ringde.

På jobbet har jag på vibration och svarar sällan. Ringer inte upp okända nummer om de ej lämnat meddelande. Skulle ringa upp direkt om någon ur familjen hade ringt, för vi ringer normalt sett aldrig till varandra dagtid på vardagar. Händer att jag glömmer sätta på ljudet när jag kommer hem och missar samtal eller sms, men brukar se dem under kvällen.

Skulle aldrig svara i telefon eller läsa/skicka sms under pågående bilkörning.
 
På jobbet är ljudet avstängt men jag har ofta telefonen i närheten så även om jag inte svarar direkt så ser jag relativt snart om någon sökt mig -då får man ju gärna också ha skickat ett sms och sagt att man sökt mig "därför att", så jag kan avgöra om det är skitbråttom att ringa tillbaka (lite som mobilsvar :p ). På extrajobbet är telefonen inte med in på avdelningen jag jobbar på (mobilförbud) så där är jag bara nåbar på lunchen när jag är utanför avdelning. Dock går jag ju att nå på avdelningens nummer om det gäller liv/död.
Är väl nåbar nästan jämt, dock inte under möten, träningar (med hästen), föreläsningar och liknande.
 
Vi får inte ha med oss våra mobiler på jobbet, så jag är okontaktbar 7-16 varje dag. Detta dock med undantag från frukost och lunch på jobbet. I stallet så har vi nästan ingen mottagning vilket gör att jag brukar lägga mobilen i bilen, om jag inte ska ut med hästen då förstås.
 
Jag har min mobil avstängd på nätterna nästan jämnt. Behöver jag ha den som väckarklocka har jag ljudet avstängt, då fungerar fortfarande alarmet, men jag störs inte av sms eller samtal. Annars är ljudet nästan alltid på, jag hade ljudet av när jag sommarjobbade i somras (och då svarade jag heller inte i telefon under arbetstid, svarade på sms om det inte var några kunder), om jag är någonstans där det kan störa med ringsignalen (typ bio eller restaurang) eller om jag är bortbjuden någonstans och vi sitter och pratar, då har jag dock vibrationerna igång så jag kan avgöra om det är ett samtal jag vill ta (det vill säga, ringer de från stallet svarar jag, är det någon jag vet bara ringer för att kallprata får den vänta).

I övrigt svarar jag inte om jag rider. Det är för omständligt att dra upp telefonen när jag sitter på hästen och ska hålla ordning på tyglar och spön och vantar och grejer samtidigt (sitter dessutom på en unghäst). Jag svarar heller inte om jag är på hockey. Dels för att jag sällan hör att det ringer därinne i den allmänt högljudda miljön, dels för att samma miljö gör att jag inte hör ett enda ord av vad den i andra änden säger (jag har prövat).

Det är de gånger jag aktivt väljer att inte svara. Däremot har jag ytterst sällan min mobil med mig. Den ligger oftast på övervåningen, medan jag befinner mig någon annanstans i huset. Folk har helt enkelt vant sig vid att jag inte svarar direkt. Jag lider av telefonskräck, och hatar att kallprata, så jag undviker egentligen telefonsamtal in i det längsta. Det värsta jag vet är när folk försöker få tag i mig på mobilen, inte lyckas, ringer hem och tyvärr får tag i mig för att någon annan familjemedlem svarar, och sen har de inget ärende utan vill bara prata strunt, typ halv åtta på morgonen. Sms svarar jag oftast på direkt när jag upptäcker dem, såvida det är något att svara på.
 
När jag rider FRAMFÖR ALLT. Sen även när jag sitter i möte, vill sova ut efter ett nattpass (jobbar vanligtvis till 04.00) eller när jag vill vara för mig själv.
 
Jag anser det nonchalant och rätt egotrippat att konsekvent inte svara på sms eller ringa upp om man har ett missat samtal. Att det sänder ut signaler om att man ger blanka fan i människan som försöker få tag på en och faktiskt vill något. Att den personen är oviktig.

Dock skulle jag kanske se annorlunda på saken om jag hade vänner och bekanta som ständigt ringde eller skickade sms och bara vill snick-snacka. Det händer sällan i mitt liv utan den som söker mig har oftast ett ärende. Själv kan jag skicka lite mer casual sms till vänner, men förväntar mig sällan svar på en gång. Ställer jag däremot en fråga så förväntar jag mig att folk har hyfs nog att svara på den rätt omgående.

Men det är ju inte som att jag sätter i system att vänta med att svara? Självklart svarar jag om jag vet att jag väntar ett samtal, eller om det kommer ett viktigt sms osv. Jag ser det inte som ett dugg egoistiskt att jag avstår från att svara på ett samtal som inkommer kvart över nio en kväll när jag nyss kommit hem efter 14 timmar på språng efter jobb, stall och pendling. Jag måste ju ha rätt till ett ostört privatliv? Om man nu ska likna det vid en dörrknackning hade jag inte heller släppt in dem och bjudit dem på kaffe och låtit dem göra sig hemmastadda - jag hade bett dem återkomma en annan dag.

Och om det nu, vilket sker en gång på tusen, är så jävla viktigt att personen som söker mig bara MÅSTE ha tag på mig, ja då går det att komma igenom. Jag ignorerar ju inte tio telefonsamtal på raken direkt... (eller så ringer man mitt jobbnummer, eller till min pojkvän, eller facebookar...)

Är det förresten någon skillnad på att faktiskt stänga av mobilen kl 21 eller att bara välja att inte vara anträffbar efter kl 21?

(och en liten sidenote: de flesta som står mig nära vet att jag inte är jättelätt att få tag på ibland, eftersom jag inte prioriterar att ha mobilen i min närhet 24 timmar om dygnet. det är ingen skyldighet jag har. de flesta är helt ok med det. en mer ytligt bekant tog dock väldigt illa vid sig av att jag inte svarade när hon ringde sent en kväll och sedan väntade till nästkommande morgon på att svara på hennes sms, och trodde att jag hyste agg mot henne. det tycker jag säger väldigt mycket mer om hennes problem än om mig...)
 
@Happimess, jag tycker inte det är nonchalant. Jag stänger av min telefon runt 22 om det inte är något jag speciellt som gör att jag vill/behöver ha den igång, och sätter igång den igen runt 9 på morgonen, är det någon som har försökt nå mig under den tiden får den personen vackert vänta. Det är ytterst sällan det är någon som ringer så sent som 22, både på min mobil eller på vårt hemnummer, skulle någon ringa efter det är det nästan så att alla rycker till och tror att det är minst ett dödsfall det handlar om. Bara för att mobiltelefonerna finns betyder inte det att man har som skyldighet att vara kontaktbar 24/7.

Nu kanske det har betydelse att de flesta personer i min närhet är ungefär likadana och ser det som en självklarhet att vänta till nästa dag. Sms tycker jag väl mer är okej senare/tidigare, mer för att man har möjligheten att välja när man vill svara på ett sms, ifall man sitter illa till just när man får det. Men jag blir fullständigt galen på folk som skickar ett sms, och om jag inte omedelbart svarar skickar ett frågetecken, "har du fått mitt sms?" eller börjar tjata om "är du sur?" (Ja, det har hänt, alltid samma person dessutom...) Alltid om någon bagatell som inte ens krävde ett svar.
 
Jag har alltid med mig telefonen och den är alltid påslagen. Enda gången jag är helt onåbar är när jag flyger (= flygplansläge) men då brukar jag vara uppkopplad :P
Däremot svarar jag inte alltid i telefon, tex om jag är upptagen med ngt jobbrelaterat eller om ngn ringer under en middag osv. Då har jag oftast telefonen på ljudköst. Dock brukar jag skriva ett sms att jag ringer sen.
 
Jag svarar alltid när jag kan. Sitter jag på lektion eller möte så svarar jag såklart inte om jag inte väntar ett viktigt samtal från typ läkare eller veterinär och då förvarnar jag de andra som är med.
Jag har ljudlöst när jag är på jobbet och svarar inte när jag är ute på avdelningen bland patienterna men jag kan svara om jag sitter och dokumenterar. Den som ringer vill ju uppenbarligen någonting. Och har jag inte tid att prata så svarar jag oftast men säger att jag ringer upp om ett tag.
 
Jag har i stort sett alltid telefonen på ljudlöst och ofta när jag är hemma ligger den någon helt annanstans än där jag är, utom om jag vet att jag väntar ett viktigt samtal. Så jag missar samtal titt som tätt :angel:

När jag tänker efter så tror jag att jag alltid kollar vem som ringer och väljer om jag ska svara eller inte. Så helt garanterat nåbar är jag aldrig.
 
Svarat oftast med undantag vid möte, bio, träningar och liknande och ringer upp efteråt om jag missat samtal.

Jag har telefon mycket med men för att kunna ringa om något händer och vill så ofta som möjligt svara av samma anledning, har sakt upp bekantskapen med två som jag trodde var mina vänner men behagar man inte svara så (nej berodde inte på jobb eller liknande).
 
Som rubriken så upplysande frågar - när är ni onåbara? När väljer ni medvetet att inte vara kontaktbar via mobil? Möjligtvis kan ni höra telefonen men väljer att inte svara, utan att först titta vem som ringer/smsar.
Efter klockan 21? När ni jobbar? Stunder ni träffar kompisar? Under träning? Möten? Jobb? (Förutsatt att ni alltså inte ens har arbetstelefon) När ni nattar barnen?
Finns det tillfällen i er vardag när ni inte ens hör/har stängt av telefonen i något sammanhang?

Usch, jag är alltid nåbar förutom när jag sover. Arbetsskadad efter att varit chef i många år.
Då var jag även nåbar när jag sov. Så nåt framsteg har jag ju gjort men skulle vilja kunna "stänga av" mer, men satan va nojjig jag blir. Är en "tänk om det händer nåt"-människa. Skulle aldrig förlåta mig själv om nån nära/kär blev dålig fysiskt/psykiskt och försökte be om hjälp men att jag inte gick att få tag på.
 
Min mobil är alltid på dygnet om. Däremot har jag numera sms eller notifikationer av alla dess slag utan ljud så det är endast samtal jag hör, borde byta mot vibration dock. Avskyr hur gälla ljud mobilens signaler har hur lågt ljud man än har. De tillfällen jag inte är nåbar är på skoltid eftersom det innebär prov eller redovisningar samt genomgångar. Undviker också i största möjliga mån när jag umgås med folk att lägga någon större vikt vid telefonen om det inte är viktigt, ringer det så svarar jag dock alltid, om jag hinner och hör den.

Mobilen har blivit en väldigt viktig del och då menar jag inte gällande sociala medier. Den används för att ställa larm så jag tar mina mediciner på rätt tider/inte glömmer, min app för mina mediciner, mail och lärportalen som jag uppdateras vid direkt vid förändringar, dessutom tar jag emot en hel del samtal, mail och sms från vården.
 
Fast det där är väl ändå lite väl hårt?

Om man utgår ifrån att den som ringer/smsar inte vill något akut (vilket brukar framgå rätt snabbt) så förstår jag inte vad för ont det gör att inte få ett svar direkt? Det känns snarare som just en sådan förväntning som leder till att man känner sig stressad, just för att man "ska" vara tillgänglig konstant.

Hur kan personen som försöker nå en veta om man sitter på jobbet, är med hästen hos veterinären eller helt enkelt bara sitter och läser en bok hemma i soffan? Varför ska det per automatik vara krav på att finnas tillgänglig så fort man inte gör något som omöjliggör att ha mobilen till hands? Vem bestämmer vilka de aktiviteterna är?

Jag håller med, tycker snarare att det är rätt nonchalant att alltid förvänta sig att få svar snabbt. Är det brådskande kan man ju säga att det är det på sms/mobilsvar, annars tycker jag att man får respektera att den andra personen inte är tillgänglig då, oavsett orsak.
 

Liknande trådar

IT & mobiler Jag kan bli irriterad när folk skickar meddelanden på t ex Messenger eller sms mitt i natten och väcker mig. Det händer ganska ofta att...
12 13 14
Svar
271
· Visningar
10 209
Senast: Araminta
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
7 793
Senast: lundsbo
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
6 983
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
28 060
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp