När man ställt till det för sig själv

[Petruska]

Ja, ungefär som @cirkus skriver, @Monstermom.

En ton av att en abort är ett stort, svårt och tungt beslut, medan beslutet att föda barnet är glatt, underbart och kärleksfullt - hur situationen än ser ut kring mamman, i princip.

 

[Monstermom]

Jag kan ju svara lite generellt. Jag tycker att det oftast blir svar av typen "vad du än väljer så blir det bra" när någon valt att göra abort och sen är det inte så mycket mer. När det gäller att behålla är det väldigt mycket mer pepp och grattis och det är nästintill förbjudet att skriva nånting om att det faktiskt inte behöver bli så himla rosenrött.

Aha, ja det är ju en obalans jag inte riktigt förstår! Ska man stötta valet är det ju just det man ska stötta, inte "rätt" val...

Edit: @Petruska också. Abort som något i sig själv negativt kan jag inte ställa mig bakom på något sätt!

Edit 2: Heller inte förökning som något i sig självt positivt, för den delen.

 

[Petruska]

Edit: @Petruska också. Abort som något i sig själv negativt kan jag inte ställa mig bakom på något sätt!

Det fattar jag. De som skriver så där som jag säger, skulle skriva samma sak, men jag är helt inne på att samma uttryck kan betyda rätt olika saker beroende på vem som uttalar sig.

Uppfattningen om abort som något mycket tung och svårt, tycks utan problem kunna samexistera med uppfattningen att det tex är bra att vi har fri abort.

Just att aborter framställs som en livshändelse i paritet med att få barn, tycker jag är absurt. Och väldigt moraliserande. En abort är, sett till livet i sin helhet, i de allra, allra flesta fall en väldigt mycket mindre händelse i livet än att få barn.

Jag har tex gjort abort. Jag minns inte ens riktigt när det var. Att jag skulle glömma när jag fick min son, håller jag inte för troligt. (Inte på den här sidan demensen, i alla fall.)

 

[Monstermom]

Det fattar jag. De som skriver så där som jag säger, skulle skriva samma sak, men jag är helt inne på att samma uttryck kan betyda rätt olika saker beroende på vem som uttalar sig.

Uppfattningen om abort som något mycket tung och svårt, tycks utan problem kunna samexistera med uppfattningen att det tex är bra att vi har fri abort.

Just att aborter framställs som en livshändelse i paritet med att få barn, tycker jag är absurt. Och väldigt moraliserande. En abort är, sett till livet i sin helhet, i de allra, allra flesta fall en väldigt mycket mindre händelse i livet än att få barn.

Jag har tex gjort abort. Jag minns inte ens riktigt när det var. Att jag skulle glömma när jag fick min son, håller jag inte för troligt. (Inte på den här sidan demensen, i alla fall.)

Jag håller med dig där. Men jag väljer att se det från den ljusa sidan (), även de som lägger en (enligt mig jämförelsevis absurd) vikt vid abort kan ändå föreställa sig att det kan vara en någorlunda bra sak. Världen går framåt.

 

[TinyWiny]

Jag kan ju svara lite generellt. Jag tycker att det oftast blir svar av typen "vad du än väljer så blir det bra" när någon valt att göra abort och sen är det inte så mycket mer. När det gäller att behålla är det väldigt mycket mer pepp och grattis och det är nästintill förbjudet att skriva nånting om att det faktiskt inte behöver bli så himla rosenrött.

Men det är ju inte så konstigt egentligen. Man säger ju knappast grattis till någon som ska göra abort. Det skulle bli jättekonstigt. Istället försöker man stötta oavsett vad Ts i aktuell tråd väljer och självklart gratulerar man om Ts bestämmer sig för att behålla. Det brukar man ju göra om man får veta att någon ska få barn. Om hon istället skriver att hon har bestämt sig för att göra abort så tror jag att det är ett beslut som blir bäst för just henne och då skriver jag det.

Däremot tycker jag att trådarna brukar vara ganska mycket åt det hållet med hur besvärligt det är och att man måste hålla kontakt med barnets pappa för resten av sitt liv. Det inte för resten av sitt liv utan det är fram tills barnet har slutat gymnasiet. Sen finns det ingen anledning att hålla kontakten om man själv inte vill. Visst upplevde jag det som skitjobbigt emellanåt när mina barns pappa krånglade med allt som var möjligt att krångla med och lite till men för mig var det värt det. Det som var bra övervägde och det enda man kan dela med sig av är ju sin egen erfarenhet.

Av alla de ensamstående mammorna jag känner så är det en enda som vid ett tillfälle sa att hon ångrade sina barn. Det berodde mest på hennes egen känsla av att ha blivit övergiven av honom för en annan kvinnas skull. Hon har också egna svårigheter pga neuropatiska, psykiska och fysiska funktionshinder som gjorde det hela ännu svårare för henne när hon blev ensam med barnen. Hennes ena barn har också ett neuropatiska funktionshinder och barnen var väldigt mycket sjuka under sin uppväxt med allt vad det innebär med oro, dålig nattsömn och känslan av ett alltför stort ansvar. Barnen var såpass mycket sjuka att en utredning gjordes om hon kanske hade munchhausens syndrom så det var väldigt rörigt på olika sätt i den familjen men även det blev bra i slutänden nu när barnen har blivit vuxna.

Jag tycker att man när man bestämmer sig för att man vill ha barn alltid ska ha scenariot i bakhuvudet att man kan bli ensam med barnet/barnen och känner man att man inte skulle klara det så kanske man inte ska skaffa barn heller för allting kan hända i livet. Man kan inte hänga upp hela sin barnframtid på att man kommer ha kvar sin partner helt enkelt även om de flesta självklart inte planerar att skaffa barn med någon som de inte vill leva ihop med. Blir det ändå en graviditet så får man ta sig en ordentlig funderare på hur man ska gå vidare. Om man trots allt känner att man vill behålla barnet så får man göra sitt bästa utifrån det och väljer man att göra abort så gör man det.

Jag tycker inte att jag har läst om hur rosenrött allt ska bli när Ts i en tråd bestämmer sig för att behålla men jag kanske inte läser på samma sätt som du. Jag tycker också att det vore riktigt elakt att skriva en hel massa negativa saker när Ts redan har bestämt sig för att behålla. Det är en sak innan Ts har bestämt sig, då kan man skriva om både för och nackdelar men när Ts har deklarerat att hon har bestämt sig för att behålla så gratulerar man och önskar lycka till tycker jag och agerar inte olyckskorp.

 

[Alindra2000]

Håller med @TinyWiny i ovanstående.

Vill öven tillägga att jag inte kan hålla med om att liknande trådar inkl denna är speciellt rosenrött peppande mot att behålla. Att många skriver att bara ts själv kan veta om det är rätt att behålla beror väl på insikten att man inte vet hela bilden? Därför vet bara ts om det är rätt eller fel.

Jag tycker snarare att många ofta drar egna slusatser om hur nattsvart det kommer bli och att all kontakt med (i detta fall) pappan kommer vara omöjlig. Skriver man att man inte håller med om det så betyder ju inte det att man är överdrivet peppande åt något håll.

Abortfrågan är ju helt omöjliga att veta hur nattsvart eller "ok"det kommer vara för någon. Jag är för fri abort men tycker att man ska antingen vara säker på att det är rätt för just en själv, alternativt få hjälp av någon kunnig insatt människa ( närstående/psykolog/kurator) som kan hjälpa en att komma fram till "rätt" beslut. Hur enkelt eller svårt det varit med en abort för någon annan är ju helt orrelevant.

 

[Mabuse]

Jag kan ju svara lite generellt. Jag tycker att det oftast blir svar av typen "vad du än väljer så blir det bra" när någon valt att göra abort och sen är det inte så mycket mer. När det gäller att behålla är det väldigt mycket mer pepp och grattis och det är nästintill förbjudet att skriva nånting om att det faktiskt inte behöver bli så himla rosenrött.

Jag tycker också att det tämligen ofta i trådar där någon bestämmer sig för abort kommer inlägg i stil med "man ångrar aldrig sina barn", "man vet inte hur härligt det är med barn förrän man haft dem" eller "barn är inget hinder för nånting, det blir vad du gör det till, så känn inte att din situation påverkar ditt val", etc.

 

[cirkus]

Jag tycker också att det tämligen ofta i trådar där någon bestämmer sig för abort kommer inlägg i stil med "man ångrar aldrig sina barn", "man vet inte hur härligt det är med barn förrän man haft dem" eller "barn är inget hinder för nånting, det blir vad du gör det till, så känn inte att din situation påverkar ditt val", etc.

Och i värsta fall toppade med "du vet ju inte om du kommer kunna bli gravid något mer"

 

[Monstermom]

Och i värsta fall toppade med "du vet ju inte om du kommer kunna bli gravid något mer"

Det måste nog vara ungefär den sämsta anledningen någonsin att skaffa barn... Bara för säkerhets skull liksom.

 

[Kattennizze]

Jag tycker också att det tämligen ofta i trådar där någon bestämmer sig för abort kommer inlägg i stil med "man ångrar aldrig sina barn", "man vet inte hur härligt det är med barn förrän man haft dem" eller "barn är inget hinder för nånting, det blir vad du gör det till, så känn inte att din situation påverkar ditt val", etc.

Ja men de där är ju bara synnerligen idiotiska argument för ingenting egentligen. Och det är bara dumt att hålla på så, många tror jag faktiskt ångrar sina barn och jag önskar verkligen att det skulle vara lättare och enklare att både göra abort och adoptera bort sina foster respektive barn. Däremot, i just den här tråden, handlar det ju inte alls om det. Så varför dra upp dessa idiotiska argument just i denna tråd?

 

[Mabuse]

Håller med @TinyWiny

Abortfrågan är ju helt omöjliga att veta hur nattsvart eller "ok"det kommer vara för någon. Jag är för fri abort men tycker att man ska antingen vara säker på att det är rätt för just en själv, alternativt få hjälp av någon kunnig insatt människa ( närstående/psykolog/kurator) som kan hjälpa en att komma fram till "rätt" beslut. Hur enkelt eller svårt det varit med en abort för någon annan är ju helt orrelevant.

Men då måste väl detsamma gälla beslut att behålla barnet, att antingen ska man vara säker på att det är rätt just för en själv, alternativt få hjälp av någon kunnig insatt människa, innan man tar steget att faktiskt få barnet? Alla som inte är helt tvärsäkra på att de vill ha barn borde gå och prata med någon, så att de inte förhastar sig och blir föräldrar?

Annars låter det ju som att du skulle mena att barnbeslutet är lätt, medan ett abortbeslut är knepigt, och tarvar professionell hjälp för att inte bli fel.

Och i värsta fall toppade med "du vet ju inte om du kommer kunna bli gravid något mer"

Gärna med någon adderad avskräckande historia om att man känner nån som gjorde abort vid 25, och sen fick hon livmodercancer/annat vid trettio och kunde aldrig bli förälder. Lite som att den som har blivit gravid har vunnit lotteriet, och inte borde fresta ödet genom att kasta bort vinstlotten i hopp om att kunna få en ny.

 

[Alindra2000]

Men då måste väl detsamma gälla beslut att behålla barnet, att antingen ska man vara säker på att det är rätt just för en själv, alternativt få hjälp av någon kunnig insatt människa, innan man tar steget att faktiskt få barnet? Alla som inte är helt tvärsäkra på att de vill ha barn borde gå och prata med någon, så att de inte förhastar sig och blir föräldrar?

Annars låter det ju som att du skulle mena att barnbeslutet är lätt, medan ett abortbeslut är knepigt, och tarvar professionell hjälp för att inte bli fel.

ny.

Nej att skaffa barn när man inte är säker ser jag inte heller som lätt/rätt beslut. Att jag inte skrev med det förut var bara för att jag svarade på just det som handlade om abort. Men om målet med en tråd skulle vara att ta ett beslut skulle jag absolut råda om hjälp av ngn som kan hjälpa på riktigt. Inte ta råd av "lekman" här som inte känner ngn det handlar om i verkligheten. Ovsett vilket beslut det skulle luta åt.

 

[lewellyn]

Har bara läst första sidan av tråden men ville bara säga att en ung ensamstående mamma inte alls kommer behöva bli ensam hela resten av livet. Jag känner många som lever med en annan man än han som är barnets/barnens pappa. Snarare så att det är vanligare med olika familjekonstellationer än "mamma, pappa, barm" tycker jag.

Och ja, du kommer att bli "tjock" under slutet av graviditeten nör barnet är stort och när/om du samlar på dig vätska. Efter förlossningen kommer du könna dig pluffsig samtidigt som du är glad att du har en midja igen. Jag var nere på min startvikt 2 månader efter att dottern föddes, och jag gjorde varken yoga, gymträning eller långa vargnpromenader varje dag. Ärligt talat gjorde jag inte så mycket mer än ammade, bytte blöjor och satt på soffan och mumsade

 

[FadeAway]

Jag tycker också att det tämligen ofta i trådar där någon bestämmer sig för abort kommer inlägg i stil med "man ångrar aldrig sina barn", "man vet inte hur härligt det är med barn förrän man haft dem" eller "barn är inget hinder för nånting, det blir vad du gör det till, så känn inte att din situation påverkar ditt val", etc.

Jag har ärligt talar bara sett det i frågan när någon tvekar inte där någon bestämt sig.

 

[Manza]

Det fattar jag. De som skriver så där som jag säger, skulle skriva samma sak, men jag är helt inne på att samma uttryck kan betyda rätt olika saker beroende på vem som uttalar sig.

Uppfattningen om abort som något mycket tung och svårt, tycks utan problem kunna samexistera med uppfattningen att det tex är bra att vi har fri abort.

Just att aborter framställs som en livshändelse i paritet med att få barn, tycker jag är absurt. Och väldigt moraliserande. En abort är, sett till livet i sin helhet, i de allra, allra flesta fall en väldigt mycket mindre händelse i livet än att få barn.

Jag har tex gjort abort. Jag minns inte ens riktigt när det var. Att jag skulle glömma när jag fick min son, håller jag inte för troligt. (Inte på den här sidan demensen, i alla fall.)

Kan bara hålla med.

Att göra abort innehöll för mig noll och intet trauma - det traumatiska var att vara gravid! Sedan var aborten för den sakens skull varken rolig eller lätt, det gjorde ganska ont och var allmänt meckigt.

Det som snarare var jobbigt och fick mig att må dåligt (bortsett från äcklet jag kände över att ha ett foster i magen) var föreställningarna om att abort skulle vara något så, i negativ mening, omvälvande och stort. Något som kräver att man pratar med någon professionell och "kommer fram till rätt beslut". Det här rimmade väldigt illa med min självbild och omgivningens förväntningar på mig som duktig flicka. Jag menar, grundinställningen bara skriker ju att abort = dåligt och jobbigt, och behålla = önskvärt och lätt (det löser sig). Så jag tror att problemet snarare handlar om samhällets moraliserande och förväntningar på (unga) kvinnor, än på att abort i sig skulle vara en speciellt traumatisk upplevelse. För mig var det inte värre än en riktigt blodig mens, liksom...

 

[Thera]

Kan bara hålla med.

Att göra abort innehöll för mig noll och intet trauma - det traumatiska var att vara gravid! Sedan var aborten för den sakens skull varken rolig eller lätt, det gjorde ganska ont och var allmänt meckigt.

Det som snarare var jobbigt och fick mig att må dåligt (bortsett från äcklet jag kände över att ha ett foster i magen) var föreställningarna om att abort skulle vara något så, i negativ mening, omvälvande och stort. Något som kräver att man pratar med någon professionell och "kommer fram till rätt beslut". Det här rimmade väldigt illa med min självbild och omgivningens förväntningar på mig som duktig flicka. Jag menar, grundinställningen bara skriker ju att abort = dåligt och jobbigt, och behålla = önskvärt och lätt (det löser sig). Så jag tror att problemet snarare handlar om samhällets moraliserande och förväntningar på (unga) kvinnor, än på att abort i sig skulle vara en speciellt traumatisk upplevelse. För mig var det inte värre än en riktigt blodig mens, liksom...

Känner man äckel inför att ha ett foster i magen verkar det ganska självklart att en abort inte är ett trauma utan snarare en stor lättnad.

Jag är dock tämligen säker på att de flesta inte känner direkt äckel, och har man då till på köpet en viss längtan efter barn som TS verkar ha så är valet inte alls lika lätt som ni vill få det till.

 

[Manza]

Känner man äckel inför att ha ett foster i magen verkar det ganska självklart att en abort inte är ett trauma utan snarare en stor lättnad.

Jag är dock tämligen säker på att de flesta inte känner direkt äckel, och har man då till på köpet en viss längtan efter barn som TS verkar ha så är valet inte alls lika lätt som ni vill få det till.

Jag syftade inte alls på TS när jag skrev. Tvärt om tycker jag att hon verkar klar över vad hon vill och trygg i sitt beslut. Det jag syftade på var vad jag tycker framkommer även i den här tråden: att abort trots allt är något som ska vara svårt, känslomässigt ansträngande och något som kräver MER eftertanke än ett beslut att behålla. Och den underliggande åsikten, inte alltid uttalad, är att en abort är ett misslyckande och framför allt inte okomplicerat.

Och tvärt om, äckel och ångest verkar vara rätt vanligt med tanke på hur ofta kvinnor utsätter sig för livsfara för att bli av med foster.

 

[Andromedae]

Jag var inte äcklad av mitt embryo. Däremot var jag klar på att abort var det rätta att göra i min situation. Jag var sjutton år och ganska trasslig. Jag har aldrig ångrat valet jag gjorde då. Däremot har jag skämts, just av de skäl som @Manza nämner. Kanske hade jag kunnat reda ut ett barn som nybliven artonåring, men det hade kostat. Och jag är övertygad om att det hade kostat för mycket. Ja, jag valde väl den lätta vägen ut. För i mitt fall tror jag att den lätta vägen faktiskt var den rätta vägen.

Jag fick ju barn ganska ung ändå. Samma pappa som första, men vår situation var helt annorlunda. Och nu, nu har det blivit bra. Visst kostar mitt barn mig saker - oj, vad bra jag har blivit på att planera under det senaste året! - men inte tillnärmelsevis lika mycket som det där första embryot skulle ha kostat mig. Vem vet, det kanske hade fungerat, men för mig var det onekligen skönare att gå in och faktiskt känna att det skulle fungera från första början.

Jag har full förståelse för att vissa inte vill göra abort. Det borde inte innebära att abort per definition utmålas som ett "svårt" beslut. Självklart är det inte per definition "lätt" heller - det beror helt enkelt på omständigheterna. På personen. Och på hur omvärlden bemöter den som ska ta det där beslutet.

 

[Petruska]

Och den underliggande åsikten, inte alltid uttalad, är att en abort är ett misslyckande och framför allt inte okomplicerat.

Medan det "alltid ordnar sig", om kvinnan väljer att föda barnet. Det är ett så respektlöst slarvigt sätt att behandla barn, tycker jag.

Oavsett vilka känslor man har kring abort, så är det ju rent sakligt en mindre händelse än att få barn och sedan finns det en människa i 80 år. En människa som kanske inte alls har det bra i sitt liv.

 

[Manza]

Medan det "alltid ordnar sig", om kvinnan väljer att föda barnet. Det är ett så respektlöst slarvigt sätt att behandla barn, tycker jag.

Oavsett vilka känslor man har kring abort, så är det ju rent sakligt en mindre händelse än att få barn och sedan finns det en människa i 80 år. En människa som kanske inte alls har det bra i sitt liv.

Precis. Och jag tycker det är intressant, med tanke på konsekvenserna, vilket beslut som brukar utmålas som själviskt.