Idag sjönk det till slut in, jag kommer aldrig bli frisk.
Hur har ni andra med kroniska sjukdomar kommit över den där känslan av att man är "sjuk för livet", att man får leva med tråkiga begränsningar, att ingen ser på utsidan varför man är så ojämn i energin och uppfattas som överkänslig?
Jag vill inte känns mig svag och sjuk och det är piss att veta att oavsett hur mycket jag tränar så är chansen stor att jag aldrig kommer få riktigt bra kondition eller bli mer vältränad.. Jag känner mig mentalt ganska knäckt.
Jag har haft psoriasis sedan jag var 7 år, men först för 5 år sedan började den ge mig massor med muskelinflamationer och då började jag fundera på om livet verkligen skulle se ut så här. Jag försökte äta rätt och träna, men ändå gick det inte så bra. I somras blev jag diagnostiserad med Diabetes typ två och är väl fortfarande i chock fasen. Jag måste ju göra något åt detta och i ett led av detta så är psoriasisen bättre för att jag undviker socker och kolhydrater. Men jag återkommer om hur det är om ett år...