Det har ju dykt upp en hel del trådar om det här med att inte skaffa eller skaffa barn. Så jag tyckte att det vore intressant att få höra lite mer från andra som inte vill ha eller har valt bort att skaffa barn. Hur resonerar ni?
Personligen så är nog det som skrämmer mig allra mest (bortsett från ett faktiskt barn och att lägga mitt eget liv åt sidan) att ha något som växer inne i min kropp. Är något så sjukt obehagligt över hela situationen att jag får rysningar i ryggraden. Som sagt så skulle jag aldrig kunna tänka mig att viga mitt liv åt någon annan heller.
Det håller jag förstås med om som lite konstigt (men troligen inte illa menat utan bara väldigt plumpt av den som sade det).
Fast det spelar ju ingen roll ifall det inte är illa menat? Att ens dra den jämförelsen för att trycka på att man borde skaffa barn är ju jättedumt. Det är ju garanterat ingen som menar nåt illa med att tala om för frivilligt barnlösa hur mycket bättre deras liv vore med barn eller att de kommer ändra sig, tvärtom är ju det garanterat sagt i all välmening ur deras synvinkel. Det gör det inte ett dugg trevligare för mottagaren.
Även om jag inte tycker om barn så hade jag ju velat ge barnet all den kärlek den förtjänar. Jag hade velat vara en bra förälder. Men jag tror inte att jag inte skulle kunna ge den kärleken och jag är övertygad om att jag inte skulle vara en bra förälder. Min mamma tyckte att man var egoistisk om man inte skaffade barn ( förutsatt att man kan). Jag tycker nog att att det är tvärt om.
Och när barnen blivit vuxna så kommer barnbarnen som man enligt normen förväntas vilja passa och ta hand om.
Jag räknar ju med att man har en relation och att man hjälps åt som familj om man är en sådan familj, precis som vänner som hjälper varandra. Min familj är tight och vi hjälper varandra med vad det än är. Men det är ju inget rent omhändertagande som hos ett barn det handlar om. Var det jag reagerade på.
Och ja, numera är jag nog mest krävande i form av hjälp med praktiska saker som mitt eviga flyttande, men även att stå ut med mig i telefonen "livets efterrätt"
Både och tycker jag!
Jag fick höra att eftersom jag älskade min hund så skulle jag älska mitt barn också.
Jag fick höra att eftersom jag älskade min hund så skulle jag älska mitt barn också.
Som att det var anledningen till att jag inte ville ha barn?
Jag tror i och för sig att jag hade gillat att ha vuxna barn och barnbarn, men inte tillräckligt mycket för att det skulle vara värt att skaffa barn.
Hur menar du nu? De som är gamla idag dör ju men ersätts av nya gamla, livets gång, typ...! Och med vår allt bättre vård blir vi allt äldre, dvs vi lever längre och får en allt större grupp gamla som behöver resurser som kostar pengar som någon ska betala. Självklart är det så, vi kan ju inte säga att efter 70 får du ingen vård? Det är en knepig cirkel och jag tänker snarare att vi behöver omfördela våra resurser, vilket inte heller är en enkel ekvation.Men de äldre kommer att dö, om jag får vara plump
Om man ska vara objektiv vill säga, det är ju lättare sagt än gjort när det börjar gälla en själv.
Jag har aldrig sagt att det är okej. Jag bara spånade vidare på varför man säger något sådant och jag tänker att det nog är av plumphet och obetänksamhet.
Fast det är ju inte egoistiskt att avstå barn tycker jag? Däremot att skaffa dem och ändå värdera sin egen tid högst i alla lägen är ju rätt egoistiskt .
Jo man tänker ju på sig själv för att man prioriterar annat. Blir lite kluvet där då.
Fast det är väl ganska självklart att det kan upplevas så för nån som längtar efter det? När jag köpte min första egna häst såg jag det inte som ett dugg jobbigt att ansvara för den, trots allt jobb som krävdes. Det var ju något jag verkligen ville, hängde ju ändå en hel del i stallet innan och hunden kunde få motion samtidigt och allt... Men för en person som inte längtat efter egen häst och allt vad det innebär skulle garanterat uppleva det på ett helt annat sätt. Så jag förstår inte vad det har att göra i en tråd angående att välja bort barn?
Att så pass många använder det uttrycket beror väl just på att man då kan njuta av det roliga med barnet utan att för den skull ha hela ansvaret dygnets alla timmar."livets efterrätt"
Fast HALLÅ jag skrev Spin- off!!! Och poängen, om den förbigick dig, var mer att jag liksom lite bara sorterade in nykomlingen i flocken och tyckte tanken jag faktiskt fick där var lite kul; ”två ben eller fyra, en liten ny som ska tas hand om”. Det var INTE ett ifrågasättande av någon annans val! Och jag likställer heller INTE mina barn med mina djur. Det var som sagt en spin - off i diskussionen!
