Visst blir de stora, men du har (förhoppningvis) en relation till dem även som vuxna. Om man inte misslyckats allt för mycket då. Som sagt, de flesta hundar klarar tex att bli omplacerade om man skulle inse att det är övermäktigt för en, det görs inte lika enkelt för barn. Det är inte läge att ångra sig om man väl skaffar dom.
Ja? Men en vuxen person är ju inget jobb för föräldern längre, eller vad menar du? En relation är ju inte = "ta hand om".