Bukefalos 28 år!

Oberättigad åsikt eller?

Hörrni föräldrapenningsexperter: om man bara behöver ta föräldrapenning fem dagar i veckan från att barnet är 1 år (för att skydda SGI), betyder det att man kan vara hemma (i teorin då) fram tills barnet fyller ett utan att ta nån föräldrapenningsdag alls? Och att det då alltså inte påverkar SGI då?
Ja, din SGI är automatiskt skyddad tills det att barnet fyller ett år.
 
Den här kvinnofällan alltså...

Självklart är detta föda barn-vara föräldraledig-vabba-jobba deltid en kvinnofälla som samhället ser ut idag. Men det blir ju än mycket värre av att dett den traditionella mansrollen som är idealet karriärsmässigt, dit alla kvinnor också ska nå.

Förr var samhället uppbyggt med hemmafruar, hemmavarande småbarn och arbetande män med en lön som avsåg försörja hela familjen.
Nu har vi kommit en bra bit på väg mot ett samhälle där hela familjen, inklusive ettåringen, heltidsarbetar. Detta förslag till föräldraförsäkring är ju ett tydligt steg mot tidigare förskolestart och mer heltidsarbete. Vi är utbrända, pratar livspussel i oändlighet, outsourcar hushållsarbete och har barnen heltid på förskola för att kunna arbeta så mycket som möjligt och inte förlora pension m.m.

Jag vill absolut inte tillbaka till hemmafruarnas tid. Men min idealbild ligger någonstans där emellan. Att båda föräldrarna var föräldralediga, att båda föräldrarna är "hemmafru" på deltid, att barnen går på förskola lagom långa dagar från passande ålder, att man har tid att göra det hemmafrun gjorde, även om inte hemmafrun är en (1) person. (Nu menar jag inte att alla ska stå hemma och mangla lakan i oändlighet)

Därför ogillar jag det här förslaget, där 5 pappamånader nog är det minsta problemet...
 
Den här kvinnofällan alltså...

Självklart är detta föda barn-vara föräldraledig-vabba-jobba deltid en kvinnofälla som samhället ser ut idag. Men det blir ju än mycket värre av att dett den traditionella mansrollen som är idealet karriärsmässigt, dit alla kvinnor också ska nå.

Förr var samhället uppbyggt med hemmafruar, hemmavarande småbarn och arbetande män med en lön som avsåg försörja hela familjen.
Nu har vi kommit en bra bit på väg mot ett samhälle där hela familjen, inklusive ettåringen, heltidsarbetar. Detta förslag till föräldraförsäkring är ju ett tydligt steg mot tidigare förskolestart och mer heltidsarbete. Vi är utbrända, pratar livspussel i oändlighet, outsourcar hushållsarbete och har barnen heltid på förskola för att kunna arbeta så mycket som möjligt och inte förlora pension m.m.

Jag vill absolut inte tillbaka till hemmafruarnas tid. Men min idealbild ligger någonstans där emellan. Att båda föräldrarna var föräldralediga, att båda föräldrarna är "hemmafru" på deltid, att barnen går på förskola lagom långa dagar från passande ålder, att man har tid att göra det hemmafrun gjorde, även om inte hemmafrun är en (1) person. (Nu menar jag inte att alla ska stå hemma och mangla lakan i oändlighet)

Därför ogillar jag det här förslaget, där 5 pappamånader nog är det minsta problemet...
Jag håller ju inte med om din bild bakåt riktigt. Det du tänker på här, med "hemmafrun" är 1800-tal till runt 1950 i varierande grad.

Runt 1800-talets början började "jobbet" flytta ut från "hemmet" och därmed skildes två sfärer åt. Tänker man före detta så var jobbethemmet en enhet och två föräldrar jobbade och verkade i jobbethemmet. Tex affären var i botten på huset, verkstaden var i andra änden av huset. Huset låg mitt på jordbruksmarken och korna stod i ladugården. Godset bodde man på osv. Här är kontoret https://rlv.zcache.se/pengarchanger...4b9d5334d4e9df086d24cb9b16e_wvo_8byvr_324.jpg

Men fortfarande fram till tidigt 1900-tal och lite till var ju majoriteten av befolkningen bondebefolkning och om man hade det knapert jobbade kanske alla äldre barn och båda föräldrarna. Var man lite rikare hade man kanske en piga som också såg till barnen ibland. (Folk fick ibland barn ganska sent, runt 28 eller så, i perioder, eftersom man var tvungen att få ihop lite resurser först*) Om man tänker 1950- är tex mammas minnen av barndomen att springa fritt på gatorna i en småstad, efter storebror och med alla andra barn, från 3 års ålder (lyckliga minnen).

Jag tänker mig en del av utbrändheten som i att vissa arbetsplatser verkar försöka flytta bort makt över egna situationen från personer till pinnar i verksamheten.

Att ha tid till att göra det som hemmafrun gjorde är nog väldigt svårt. Det är meningen att det ska vara en heltid, och det utan att man hinner med barnen riktigt. De ska ut och leka. Det ska manglas och krusas och långkokas och serveras lunch. Hemmafrujobbet är designat för att fylla hål i en tillvaro där mycket arbete tagits över av saker man kan köpa. När man inte längre måste väva och göra mediciner, odla, mjölka korna, handsy osv, men ändå ska vara hemma i en lägenhet. Jag har en bok om det jobbet och hur det skapades, kan leta upp och lämna titel när jag kommer hem (om jag kommer ihåg).

50-talet var hemmafruns guldålder
http://gamla.hbl.fi/2014-04-06/590696/hemmafruns-guldalder-var-1950-talet
och det är liksom där hon också fanns, hos lite bättre ställd stadsbefolkning. Hon fanns knappt tidigare och knappt efter hon fanns knappt bland de rika och knappt bland de fattiga.

Så nu försöker staten ändra den här bilden.
den traditionella mansrollen som är idealet karriärsmässigt, dit alla kvinnor också ska nå.
De försöker ändra den där traditionella mansrollen. Så det är inte dit de vill att alla kvinnor också ska nå uppenbarligen. De vill att vi ska mötas halvvägs båda, ge utrymme för ömsinta män och karriärkvinnor. Inte bara hemmafruar och karriärmän.

Nu har vi kommit en bra bit på väg mot ett samhälle där hela familjen, inklusive ettåringen, heltidsarbetar. Detta förslag till föräldraförsäkring är ju ett tydligt steg mot tidigare förskolestart och mer heltidsarbete.

Vi har kommit en bra bit på väg i ett samhälle där treåringen slipper kupa potatis. Och jag kan inte se hur det här leder till tidigare förskolestart och mer heltidsarbete. Vårt barn började förskola vid 1,5 och det skulle han kunnat göra med den här ändringen också. Min kollega jobbar halvtid och det kan hen göra även efter detta.

*https://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Aldre-mammor-vanligare-forr/

De som födde barn i slutet av 1960‑talet och i början på 1970‑talet var unga. Genomsnittsåldern bland barnaföderskorna var 26,4 år. Medelåldern vid första barnets födelse låg kring 24 år.

Idag är genomsnittsåldern vid barnafödande 30,8 år. Den genomsnittliga förstagångsmamman är nästan 29 år. De är alltså klart äldre än 1970‑talets barnaföderskor. Men jämfört med de som fick barn på 1700‑ och 1800‑talet är dagens barnaföderskor faktiskt yngre. Som äldst var barnaföderskorna runt 1860 med drygt 32 år i genomsnitt. Det finns ingen statistik över hur gamla kvinnorna var på 1700‑, 1800‑ och i början av 1900‑talet när de fick sitt första barn. Men man vet att giftermålet och födelsen av första barnet hängde tätt samman. Det första barnet föddes i regel just före eller inom något år efter giftermålet. Medelålder för giftermål var åtminstone under andra hälften av 1800‑talet 27 år för kvinnor, varför man kan anta att medelåldern för förstföderskor låg kring 27‑28 år.

Så 50- 60- talen och 1800-talen är inte vår enda "förr i tiden" förr i tiden är längre än så.
 
Senast ändrad:
jag instämmer inte heller. Få barn går heltid på dagis, uppenbarligen har föräldrar möjlihget att pussla. Att man säljer hushållnära tjänster är också en avlastning. Läste att svensken i snitt har 37 lediga dagar per år, det är rätt mycket.
 
Idag har det kommit ett förslag om att föräldraledigheten ska delas upp om fem månader till vardera förälder och fem månader som får fördelas hur föräldrarna än vill. En "vän" i mitt facebookflöde delade artikeln och hen tycker att det är ett dåligt förslag. Jag håller inte med då jag tycker att det är ett helt rimligt förslag att papporna får egna månader. Nu har dock diskussionen mynnat ut i att jag inte får ha någon åsikt alls i frågan eftersom jag inte har barn själv. Jag tycker förstås inte att det är rimligt eftersom jag har en hel del åsikter (såklart, vem har inte det?) där jag inte har en personlig anknytning till frågan.

Hur bemöter en sånt här, eller är det verkligen så att jag inte skulle vara åsiktsberättigad för att jag inte har personlig erfarenhet?
Alla som är med och finansierar kalaset har en rätt, självklar sådan , att ha en åsikt. Oberoende om de har egna ungar eller ej.
Och sedan. Det finns 3 sätt att se på det hela.
1 Vad som är bäst för familjen = Familjen avgör själva hur man lägger upp det.
2 Vad som är bäst för barnen= Familj o samhälle avgör gemensamt för hur det hela ska läggas upp
3 Vad som bäst passar de rådande politiska uppfattningarna = Samhället dikterar hur dagarna ska fördelas.

Att 1 eller 2 är bäst i mina ögon förstår nog de flesta.
 
Jag tycker i allra högsta grad att jag har rätt till en åsikt som barnlös kvinna i fertil ålder. Varför?
Jo, det "fria valet" som resulterar i att kvinnor, oavsett inkomstfördelning i familjen, väljer att vara hemma mer än männen är till stor nackdel för mig.
Det påverkar arbetsgivarens syn på kvinnor i fertil ålder, dvs sådana som mig, och hur mycket som satsas på en person som rent statistiskt kommer vara på jobbet i betydligt mindre utsträckning än en man.
Det påverkar min arbetssituation i en kvinnodominerad bransch, inte minst i förlängningen om kvinnan har större ansvar för familjen AB.
Här pratar vi inte bara om att kollegorna tar ut procentuellt mer föräldraledighet, utan vi pratar om vem som kan jobba över och vem som alltid måste hämta på dagis, vilka kollegor som inte behöver jobba under semestertider, graden av uttag av VAB i den dagliga verksamheten etc. etc.
 
Alla som är med och finansierar kalaset har en rätt, självklar sådan , att ha en åsikt. Oberoende om de har egna ungar eller ej.
Och sedan. Det finns 3 sätt att se på det hela.
1 Vad som är bäst för familjen = Familjen avgör själva hur man lägger upp det.
2 Vad som är bäst för barnen= Familj o samhälle avgör gemensamt för hur det hela ska läggas upp
3 Vad som bäst passar de rådande politiska uppfattningarna = Samhället dikterar hur dagarna ska fördelas.

Att 1 eller 2 är bäst i mina ögon förstår nog de flesta.
Nu antar du att folk/familjer i allmänhet har lite större kunskaper om "barns bästa" än vad som kanske stämmer?
Ser man bakåt i tid så har vi ju ägnat åt oss mycket som vi idag vet inte var så himla bra för barn. De ändringarna var säkert svåra att förankra helt, precis som den utveckling som sker idag.
 
Jag tycker i allra högsta grad att jag har rätt till en åsikt som barnlös kvinna i fertil ålder. Varför?
Jo, det "fria valet" som resulterar i att kvinnor, oavsett inkomstfördelning i familjen, väljer att vara hemma mer än männen är till stor nackdel för mig.
Det påverkar arbetsgivarens syn på kvinnor i fertil ålder, dvs sådana som mig, och hur mycket som satsas på en person som rent statistiskt kommer vara på jobbet i betydligt mindre utsträckning än en man.
Det påverkar min arbetssituation i en kvinnodominerad bransch, inte minst i förlängningen om kvinnan har större ansvar för familjen AB.
Här pratar vi inte bara om att kollegorna tar ut procentuellt mer föräldraledighet, utan vi pratar om vem som kan jobba över och vem som alltid måste hämta på dagis, vilka kollegor som inte behöver jobba under semestertider, graden av uttag av VAB i den dagliga verksamheten etc. etc.
Ja precis. Som barnlös/barnfri drabbas man alltid i arbetet.
Begära semester på ett lov? Kan jag ju rent formellt, men då får kollegornas barn vara på fritids. Deras pappor kan ju inte vara lediga.
 
Nu antar du att folk/familjer i allmänhet har lite större kunskaper om "barns bästa" än vad som kanske stämmer?
Ser man bakåt i tid så har vi ju ägnat åt oss mycket som vi idag vet inte var så himla bra för barn. De ändringarna var säkert svåra att förankra helt, precis som den utveckling som sker idag.
Och du verkar anta att samhället har de större kunskaperna?
Fine..
Men vad blir nästa fråga, där samhället har större kunskaper än folket?
Det är en förbaskad tunn is du är ute på med den argumenteringen.
Grundregeln måste ändå få vara att familjen vet bäst, inom vissa grundregler.
Att sedan de styrande av politiska/ideologiska grunder föredrar andra lösningar är både genomskinlig och förståeligt.
 
Och du verkar anta att samhället har de större kunskaperna?
Fine..
Men vad blir nästa fråga, där samhället har större kunskaper än folket?
Det är en förbaskad tunn is du är ute på med den argumenteringen.
Grundregeln måste ändå få vara att familjen vet bäst, inom vissa grundregler.
Att sedan de styrande av politiska/ideologiska grunder föredrar andra lösningar är både genomskinlig och förståeligt.
Exakt varför måste grundregeln vara att familjen vet bäst?
 
Exakt varför måste grundregeln vara att familjen vet bäst?
Därför att det är den enda som hör hemma i en demokrati.
Naturligtvis inom de spelregler vi som samhälle sätter upp.
Men när en familj ska välja religion, vilken utbildning barnen ska ha eller hur man vill lösa sin barnomsorg ska samhället tillhandahålla resurser...inte pekpinnar.
 
Därför att det är den enda som hör hemma i en demokrati.
Naturligtvis inom de spelregler vi som samhälle sätter upp.
Men när en familj ska välja religion, vilken utbildning barnen ska ha eller hur man vill lösa sin barnomsorg ska samhället tillhandahålla resurser...inte pekpinnar.
Följdfråga: Varför kan inte detta vara en spelregel som samhället sätter upp? Samhället finansierar ju detta. Såsom det ser ut nu så missgynnar ju vår gemensamma finansiering t.ex mig som kvinna i fertil ålder utan barn - se mitt inlägg #246. Är det ett rimligt brukande av våra gemensamma resurser, tycker du?
 
Följdfråga: Varför kan inte detta vara en spelregel som samhället sätter upp? Samhället finansierar ju detta. Såsom det ser ut nu så missgynnar ju vår gemensamma finansiering t.ex mig som kvinna i fertil ålder utan barn - se mitt inlägg #246. Är det ett rimligt brukande av våra gemensamma resurser, tycker du?
Jag skulle tro att en överväldigande majoritet av oss som betalar skatt till de olika stödformer som barnfamiljer erhåller gör det inte bara av tvång, utan för att man accepterar principen.
De spelregler samhället då bör sätta upp är dels de som garanterar att inte barn far illa, att barn har tillgång till utbildning och att föräldrarna har möjlighet till barnomsorg.. Men vem som tar ut dagarna...det bör vara upp till familjen.
Naturligtvis bör vi göra en justering i pensionssystemet samtidigt.
Man bör, frn det att man gifter sig eller registrerar att man flyttat ihop dela på inarbetad pension. DVS de pengar som båda parterna arbetar ihop.
Vid en ev. skilsmässa efter 15 år så har även den av de båda som stannat hemma 50% av de inarbetade pensionspoängen för de 15 åren. Även om man inte skils så innebär detta ju att båda får en bättre grundtrygghet, inte bara den av de båda som gjort karriär.
 
Jag skulle tro att en överväldigande majoritet av oss som betalar skatt till de olika stödformer som barnfamiljer erhåller gör det inte bara av tvång, utan för att man accepterar principen.
De spelregler samhället då bör sätta upp är dels de som garanterar att inte barn far illa, att barn har tillgång till utbildning och att föräldrarna har möjlighet till barnomsorg.. Men vem som tar ut dagarna...det bör vara upp till familjen.
Naturligtvis bör vi göra en justering i pensionssystemet samtidigt.
Man bör, frn det att man gifter sig eller registrerar att man flyttat ihop dela på inarbetad pension. DVS de pengar som båda parterna arbetar ihop.
Vid en ev. skilsmässa efter 15 år så har även den av de båda som stannat hemma 50% av de inarbetade pensionspoängen för de 15 åren. Även om man inte skils så innebär detta ju att båda får en bättre grundtrygghet, inte bara den av de båda som gjort karriär.
Men vad tycker du om att den s.k. frivilliga delningen av föräldraledighet givetvis påverkar mina karriärmöjligheter, eller mitt mått av övertid, eller förläggande av t.ex. ledighet på arbetsplatsen? Föräldraledighet får ej nekas om det ansöks i rättan tid.
https://www.svd.se/foraldraledig-pa-sommaren--utmaning-for-arbetsplatser
 

Liknande trådar

Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 348
Senast: mars
·
Skola & Jobb Började nytt jobb för 2 veckor sedan. Ingen överlämning har funnits eller upplärning utav arbetsuppgifter, utan jag får springa och ta...
2
Svar
37
· Visningar
4 401
Senast: Soapbubble
·
Juridik & Ekonomi Jag har en vän som hamnat i en svår situation som jag vill försöka hjälpa, dels är hen allvarligt sjuk, (kan till och med vara dödligt)...
Svar
6
· Visningar
1 822
Senast: astilbe
·
Relationer Har tänkt lääänge nu att jag måste skriva av mig här på buke åter igen för att få lite råd från kloka individer. Jag har varit singel...
2 3
Svar
58
· Visningar
12 305
Senast: LovingLife
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp