Oense om vårdnaden aka fortsättning på oense om bodelningen-tråden

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sällan har jag läst om ett så kallt huvud som Krambanans. Jag är stum av beundran (men fingrarna funkar fortfarande). Så himla klarsynt och analyserande, trots kaos och ny bebis och hormoner. Helt klart en tråd att spara till andra i samma situation.

Jag tycker som de andra att du måste ha hjälp utifrån, från alla instanser du har tillgång till. Själv hade jag velat få till vinkeln "Jag behöver hjälp för att dottern ska få till ett bra umgänge trots att vi föräldrar inte alls fungerar (hot, etc), hur ska jag bära mig åt". Och därifrån vara öppen för rimliga förslag från den instans som har med detta att göra. Jag tror också att i det här fallet är det absolut av godo att så många som möjligt uttalar sig om situationen, så har du kurator som vill säga sitt - utnyttja det.

Känns långsökt att någon skulle ge en skev bild av ditt ex, han gör ju inte direkt något för att dölja sin agenda och sin inställning. Och sitt verkliga jag. I en tvist tror jag du har allt att vinna på att han blir indragen och granskad, för han ger inte direkt något balanserat intryck utifrån vad du berättar om händelser.

I slutländen är jag rätt övertygad om att det inte är dottern har är intresserad av, utan att få styra er och situationen. Om du lyckas få tillräckligt många inblandade och han inte kan styra dem, är kanske chansen större att han kastar in handduken.

Och polisanmäl. Allt som är övertramp: polisanmäl.
 
En tanke så här i natten: Om jag inte polisanmäler med motivering att jag inte vill trappa upp konflikten ännu mera kan det då se ut som att jag inte skyddar mitt barn av familjerätten/tingsrätten/socialen? Jag är faktiskt inte alls rädd för att han ska skada henne fysiskt. Däremot är jag lite rädd för att om jag anmäler så känner han att han inte längre har "något att förlora" och blir ännu värre. Eller så är det precis den markeringen jag måste göra för att han ska förstå. Han har ingen vidare respekt för polisen bara. Kanske något jag bör diskutera med en advokat?

Angående "bevisen": Har en del av det sparat på två olika ställen. Men ska se till så att resten blir säkerhetskopierat också pronto!

Kärlek till er för allt stöd! :heart
 
Tack för alla råd och tips! :heart Vill egentligen svara er en och en men hinner inte riktigt just nu. Bebis ligger redan och snusar och jag borde också sova.

Glömde ju berätta att mycket av det här hotandet och krävandet från hans sida började när bebis skulle få sitt namn. Tilltalsnamnet föreslog jag. Det gillade han. Sen föreslog jag att vi valde varsitt namn utöver det. Jag valde min mormors namn och han tog ett namn som kommer från hans mammas sida. Allt frid och fröjd. Tills vi kom till efternamnet. Jag tyckte bebis ändå kunde få hans efternamn som mellannamn. För att vara snäll och visa lite "good spirit". Och så mitt efternamn som det "riktiga" efternamnet. Då har han mage att bli svinsur och kräva att hon skulle ha hans efternamn. För "det är tradition att ta pappans efternamn" och annars skulle han inte ha med henne att göra. Och jag var taskig som inte lät honom få "något som var hans" och han tänkte minnsan inte ge sig på det. Efter allt så hade han mage att kräva det. Jag höll på att gå i taket på riktigt då.

För övrigt har han idag talat om att händelsen när han var här oinbjuden och bl a tog min mobiltelefon ska han ljuga om i tingsrätten. Han ska säga att jag hindrade honom umgänge med dottern "för det finns inga bevis". För det första har jag telefonsamtalet precis innan inspelat där han bråkar (jag la till slut på luren då han vägrade ge sig och det var därför han ansåg att han hade rätt att komma hit oanmäld) och min kompis kom ju hit sen. Sen vet jag inte hur han tänkt hävda att jag umgängessaboterar när jag varit hos honom massa gånger för umgänge och dessutom erbjudit honom umgänge här och på neutral plats när han tyckte det var jobbigt att komma hit. Och att jag varit hos honom med dottern har jag hur många vittnen som helst på. Dessutom spelade jag in honom när han sa att han skulle ljuga om det. Jag hoppas jag fick med det tydligt och bra. :devil:

Sen försökte han tala om för mig att jag kunde bli tvingad av tingsrätten att åka till honom för umgänge. Och att jag kunde bli tvingad att pumpa ur bröstmjölk eller byta till ersättning för att han skulle kunna ha henne (hon tar inte ens napp). Och vid 6 månaders ålder så ammar dom flesta bebisar ändå bara morgon och kväll. :meh:

Hon på kriscentrum bekräftade mest det jag själv redan har koll på. Hon tyckte jag kunde kräva endast enskilda samtal på familjerätten (gemensamma kan förvärra saker när det förekommer hot och våld enligt henne och det märkte jag ju själv när vi testat familjerådgivning förr). ska dit nästa vecka igen och prata mer och få tips på några advokater.

Vet inte om jag skrev att kuratorn på adhd-mottagningen erbjöd sig att ringa familjerätten och berätta lite vad hon sett dom två gånger hon träffat oss. Jag tror hon har sett igenom honom rätt bra. Jag hoppas verkligen det. Iallafall kändes det så redan första gången vi var hos henne. Men känns ju ändå lite jobbigt när jag inte vet vad hon kommer säga.

Nästa anhalt blir tisdag och enskilt möte på familjerätten. Ska skriva ner det viktigaste tills dess. Så jag inte missar något.
Det med att tvingas sluta amma för umgänge finns en dom på i alla fall ett fall jag känner till.
Har sett det i en grupp jag är med i där pappan fick rätt.
Har tyvärr inte målnr.
Men du gör helt rätt så här långt och har fått suveräna tips.
Kram på dig
 
En tanke så här i natten: Om jag inte polisanmäler med motivering att jag inte vill trappa upp konflikten ännu mera kan det då se ut som att jag inte skyddar mitt barn av familjerätten/tingsrätten/socialen? Jag är faktiskt inte alls rädd för att han ska skada henne fysiskt. Däremot är jag lite rädd för att om jag anmäler så känner han att han inte längre har "något att förlora" och blir ännu värre. Eller så är det precis den markeringen jag måste göra för att han ska förstå. Han har ingen vidare respekt för polisen bara. Kanske något jag bör diskutera med en advokat?

Angående "bevisen": Har en del av det sparat på två olika ställen. Men ska se till så att resten blir säkerhetskopierat också pronto!

Kärlek till er för allt stöd! :heart
Är inte riktigt säker på hur du menar. Menar du om han skulle begå brott mot dig eller om han skulle begå brott mot dottern?
 
En tanke så här i natten: Om jag inte polisanmäler med motivering att jag inte vill trappa upp konflikten ännu mera kan det då se ut som att jag inte skyddar mitt barn av familjerätten/tingsrätten/socialen? Jag är faktiskt inte alls rädd för att han ska skada henne fysiskt. Däremot är jag lite rädd för att om jag anmäler så känner han att han inte längre har "något att förlora" och blir ännu värre. Eller så är det precis den markeringen jag måste göra för att han ska förstå. Han har ingen vidare respekt för polisen bara. Kanske något jag bör diskutera med en advokat?

Angående "bevisen": Har en del av det sparat på två olika ställen. Men ska se till så att resten blir säkerhetskopierat också pronto!

Kärlek till er för allt stöd! :heart

Men oavsett hur det eventuellt kan se ut, vad är det du hoppas ska hända genom att vara försiktig? Tänker du att han plötsligt ska skärpa sig, utveckla gränser och börja bete sig som folk? För som det ser ut utifrån dina beskrivningar i trådarna så är det dels ett fåfängt hopp, och dels är det en stadigt upptrappad konflikt ändå! Det är bara det att det sker i hans takt, på hans villkor, på ett sätt han är bekväm med... Jag tycker verkligen du borde tänka mindre på att styra hans reaktioner, det verkar inte fungera och jag ser inget du och dottern har att vinna på det. Du ger honom en publik för hans hot och barnsligheter, sluta lyssna på hans hot och vansinne. Ja, du måste ha honom i ditt liv pga ert gemensamma barn, men du måste inte ge honom så mycket plats! Dra dina gränser där de ska vara, inte där du tror de påverkar honom minst...
 
Är inte riktigt säker på hur du menar. Menar du om han skulle begå brott mot dig eller om han skulle begå brott mot dottern?

Jag menar dom brott han faktiskt redan har begått mot mig. Hot, kränkningar, psykiskt och även till viss del fysiskt våld. Men kanske framförallt det som hänt nu efter bebis kom (hemfridsbrotten).
 
Jag menar dom brott han faktiskt redan har begått mot mig. Hot, kränkningar, psykiskt och även till viss del fysiskt våld. Men kanske framförallt det som hänt nu efter bebis kom (hemfridsbrotten).

Han har ryckt, dragit och slagit dig när du har bebisen i famnen. Det visar att han skiter fullständigt i om hon gör illa sig så ja, ALLT ska polisanmälas. Att tro att han inte kommer att göra illa henne skulle jag aldrig våga lita på. Det kvittar om hon skulle göra illa sig när han ger sig på dig eller om han sas siktar på henne.

Kör ditt race, skit i vad han gör och inte gör samt följ reglerna. Det kommer att löna sig i det långa loppet.
 
Men oavsett hur det eventuellt kan se ut, vad är det du hoppas ska hända genom att vara försiktig? Tänker du att han plötsligt ska skärpa sig, utveckla gränser och börja bete sig som folk?

Det som funkat bäst förut har varit att vara kall, likgiltig och visa så få känslor som möjligt (när det gällde bodelningen kunde jag inte göra så för då hade jag aldrig blivit av med honom så då fick jag tydligt visa min gräns). Då tröttnar han. Han vill ha konflikten. Han gillar ju konflikterna. Han vill kunna skylla på mig. Och tycka synd om sig själv. Om jag polisanmäler så kan han verkligen motivera för sig själv att det är jag som är sjuk i huvudet, elak, manipulativ osv För i hans huvud har han inte gjort något fel utan jag har provocerat honom. Det kommer inte ändras om han blir dömd. Han har inte den respekten för lagar och straff. Så känns som jag har mer att förlora än att vinna.

Förstår du lite mer hur jag tänker?
 
Han har ryckt, dragit och slagit dig när du har bebisen i famnen. Det visar att han skiter fullständigt i om hon gör illa sig så ja, ALLT ska polisanmälas. Att tro att han inte kommer att göra illa henne skulle jag aldrig våga lita på. Det kvittar om hon skulle göra illa sig när han ger sig på dig eller om han sas siktar på henne.

Kör ditt race, skit i vad han gör och inte gör samt följ reglerna. Det kommer att löna sig i det långa loppet.

Ja jag tänkte jag skulle skrivit med att det är det enda jag i så fall är orolig för; att han får för sig att ge sig på mig igen och hon hamnar i vägen.

Jag känner också honom så väl att jag vet att en anmälan skulle trappa upp konflikten ännu mer.

Kanske något att diskutera på fredag när jag ska till kriscentrum igen.
 
Det som funkat bäst förut har varit att vara kall, likgiltig och visa så få känslor som möjligt (när det gällde bodelningen kunde jag inte göra så för då hade jag aldrig blivit av med honom så då fick jag tydligt visa min gräns). Då tröttnar han. Han vill ha konflikten. Han gillar ju konflikterna. Han vill kunna skylla på mig. Och tycka synd om sig själv. Om jag polisanmäler så kan han verkligen motivera för sig själv att det är jag som är sjuk i huvudet, elak, manipulativ osv För i hans huvud har han inte gjort något fel utan jag har provocerat honom. Det kommer inte ändras om han blir dömd. Han har inte den respekten för lagar och straff. Så känns som jag har mer att förlora än att vinna.

Förstår du lite mer hur jag tänker?


Jag tänker att om du backar för att inte "provocera" kommer detta pågå för evigt. Håll huvudet kallt men backa inte en millimeter. Om han slår dig måste du ju anmäla honom! Men jag skulle som steg ett kräva att all kommunikation går via myndighet istället, du ska inte tjafsa med honom själv. Och lyssna på @Görel som kan sin sak!
 
Det som funkat bäst förut har varit att vara kall, likgiltig och visa så få känslor som möjligt (när det gällde bodelningen kunde jag inte göra så för då hade jag aldrig blivit av med honom så då fick jag tydligt visa min gräns). Då tröttnar han. Han vill ha konflikten. Han gillar ju konflikterna. Han vill kunna skylla på mig. Och tycka synd om sig själv. Om jag polisanmäler så kan han verkligen motivera för sig själv att det är jag som är sjuk i huvudet, elak, manipulativ osv För i hans huvud har han inte gjort något fel utan jag har provocerat honom. Det kommer inte ändras om han blir dömd. Han har inte den respekten för lagar och straff. Så känns som jag har mer att förlora än att vinna.

Förstår du lite mer hur jag tänker?

Ja, jag förstår hur du menar. Men i hans huvud får han ju tänka precis vad han vill. Jag kan också tänka mig att han blir värre precis efter du börjat polisanmäla (jag tippar att han blir värre i stort sett oavsett vad det är för nytt som händer?), men om du fortsätter göra det så blir ju även det vardagsmat så att säga? Ja, det är tråkigt att det ska behöva kosta att blanda in polisen, men å andra sidan så får du ju förhoppningsvis hjälp att dra de där gränserna han inte har. Även om han inte har respekt för lag och straff så finns det ju rent praktisk påverkan av att bryta mot lagen. I hans huvud får alla utomjordingar bo, men han får inte göra vad som helst. Du kan inte påverka hur han tänker, men du kan förhoppningsvis få hjälp att påverka vad han gör. Även anmälningar kan ju vara "kalla", du behöver inte blanda in några känslor i det. Det är bara en konsekvens, helt enkelt.

Jag vet att du skriver att han inte är särskilt farlig, men vad jag läser är en man med dålig verklighetsuppfattning, ingen impulskontroll och noll förståelse för ansvar. Jag hade varit mycket orolig för vad han kan ta sig till, särskilt mot barnet - det krävs inte mycket våld för att det ska gå på tok alldeles, och en impuls i fel läge så har hon fått en örfil eller blivit skakad eller släppt... :(
 
@krambanan att polisanmäla är inte att trappa upp det är att säkerställa bevis på att gemensam vårdnad skulle vara problematiskt. Det bästa är alltid att kunna visa ett mönster med övertramp. Både de fysiska och de där han begått hemfridsbrott och liknande.

Dessutom om det värsta skulle hända och det hela blir riktigt farligt för dig så du känner ett behov av att flytta långt från ditt ex så har han inget att komma med att påstå att du flyttar bara för att försvåra umgänget mellan honom och dottern. Med ett flertalet polisanmälningar över en längre tid så kan du faktiskt bevisa att han utgör ett reellt hot mot både dig och din dotter.

Det är ganska så vanligt att utsatta kvinnor tänker just att jag vill inte polisanmäla för då trappar jag bara upp "kriget". Sen när det kommer till rättegång så polisanmäler dom först då men då har det inte alls samma effekt för mannen påstår då att det bara är för att jäklas med honom.

Så polisanmäl allt! Helst med vittnen och/eller andra bevis. Men anmäl även om du inte har bevis.

Det är så vanligt att kvinnor säger "Han skulle aldrig vara våldsam mot barnet/barnen". Men faktum är att han redan har varit våldsam mot din dotter när han började vara fysisk mot dig när du satt och ammade din dotter. Vad hade hänt om du hade tappat din dotter pga hans ofredande? Han verkar ju sakna vissa spärrar helt.

Jag tycker att det fortfarande låter lite som om du tror att om jag bara är följsam, om jag bara inte bråkar om jag bara inte........så blir han normal. Tyvärr är det inte så. Han tänker inte riktigt på det sättet som du gör. Det kommer aldrig bli normalt. Han kommer aldrig nöja sig. För varje krav du uppfyller så kommer det att komma nya krav. Om du så slår knut på dig själv så kommer det inte att räcka. Det kommer alltid något mer, något nytt.

Han kommer inte att sluta bara för att du sätter ned foten heller men du kommer i alla fall sluta att behöva utplåna dig själv för att vara honom till lags.

Däremot tycker jag att du skall vara väldigt försiktig. Jag tycker att hans beteende och förehavande verkar ganska så typiska för instabila män som har en förkärlek för att bruka våld mot sin familj.
 
Det med att tvingas sluta amma för umgänge finns en dom på i alla fall ett fall jag känner till.
Har sett det i en grupp jag är med i där pappan fick rätt.
Har tyvärr inte målnr.
Men du gör helt rätt så här långt och har fått suveräna tips.
Kram på dig
Nu finns det säkert andra liknande fall men ett rättsfall som jag vet om så tog man heller inte hänsyn till amningen men då var barnet över 1,5 år gammalt.
 
Många har sagt så många kloka saker vill bara lägga till - OM han nu inte vill umgås med sin dotter se det inte som ett HOT utan som ett löfte. En sådan pappa klarar man sig faktiskt bättre utan.

Erbjud möjlighet att umgås på neutral plats med vittnen vill han inte så fine bättre för er! Spara all kommunikation där du ERBJUDER honom möjlighet till umgänge med dottern, nekar han så är det faktiskt lika bra. Han har henne som ett slagträ för att komma åt dig. Hans eget intresse i dottern är vad jag ser ganska så lågt. Jag ser ingen som helst vinst med att ha kvar den mannen i era liv inte ens för dotterns. Låt han manövrera ut sig själv och som du säger när du inte reagerar får han ingen energi av konflikter att livnära sig på (din energi). Kapa ALL kontakt utom att erbjuda han umgänge på neutral plats med vittnen sen får han bråka bäst han vill.
 
Ni skriver så kloka saker. :heart

Idag känns allt bara så nattsvart. :wtf: Jag är rädd för att ta konflikten en gång för alla med honom tror jag. Jag är rädd för vad det kommer innebära i framtiden (även om jag är säker på att framtiden utan honom skulle vara bättre och lättare). Jag är rädd för vad våra vänner och grannar ska tycka. Mest är jag rädd för att han trots allt ska få gemensam vårdnad och göra våra liv till ett helvete. Och samtidigt är JAG konstigt nog rädd för att jag ska totalt förstöra något som hade en chans (och då menar jag inte att vi skulle bli ihop igen det kommer aldrig hända). Med rätt hjälp kanske han och dottern kunde få en bra relation iallafall. Men att jag fogar mig kommer ju heller aldrig göra att han tar den hjälpen. För då tror han ju att det är ok. Att han kan fortsätta som han gör.

Är faktiskt lite besviken på några gemensamma vänner som vet nästan allt som hänt. Ändå verkar dom tycka att jag borde ge honom gemensam vårdnad bara så där? Fast då har dom iofs bara hört hans version. En av dom ändrade sig faktiskt när jag hade berättat hur jag tänker och dom andra har jag inte haft chans att prata med. :(

Ska tanka lite kärlek och kraft nu med min underbara dotter. Återkommer med nya krafter imorgon hoppas jag. :love:
 
Ni skriver så kloka saker. :heart

Idag känns allt bara så nattsvart. :wtf: Jag är rädd för att ta konflikten en gång för alla med honom tror jag. Jag är rädd för vad det kommer innebära i framtiden (även om jag är säker på att framtiden utan honom skulle vara bättre och lättare). Jag är rädd för vad våra vänner och grannar ska tycka. Mest är jag rädd för att han trots allt ska få gemensam vårdnad och göra våra liv till ett helvete. Och samtidigt är JAG konstigt nog rädd för att jag ska totalt förstöra något som hade en chans (och då menar jag inte att vi skulle bli ihop igen det kommer aldrig hända). Med rätt hjälp kanske han och dottern kunde få en bra relation iallafall. Men att jag fogar mig kommer ju heller aldrig göra att han tar den hjälpen. För då tror han ju att det är ok. Att han kan fortsätta som han gör.

Är faktiskt lite besviken på några gemensamma vänner som vet nästan allt som hänt. Ändå verkar dom tycka att jag borde ge honom gemensam vårdnad bara så där? Fast då har dom iofs bara hört hans version. En av dom ändrade sig faktiskt när jag hade berättat hur jag tänker och dom andra har jag inte haft chans att prata med. :(

Ska tanka lite kärlek och kraft nu med min underbara dotter. Återkommer med nya krafter imorgon hoppas jag. :love:
Att du skulle förstöra något som hade en chans måste du bara släppa! Det är ju han som förstör, från dag ett. Du har redan gjort för mycket för att tillmötesgå honom.

Vårdnadsfrågor vet jag så lite om så jag borde hålla truten. Men jag kan inte låta bli att säga att får ni gemensam vårdnad så tappar jag tron på systemet!

I'm all for att barn ska få ha en papparelation även om pappan är en skitstövel mot mamman. Han KAN vara en good enough pappa ändå. Men i ditt fall - han är ju inte klok! Och jag är ledsen men det verkar som att han skiter i sitt barn, allt han gör är för att komma åt DIG. Han krigar fortfarande för att ni inte är ihop längre och han använder barnet som vapen. Det är för jävligt. Och blir det bara tydligt i familjerätten så borde det gå din väg. Han verkar så förblindad av sitt stridande att han inte är kapabel att ta hand om ett barn.
 
Ni skriver så kloka saker. :heart

Idag känns allt bara så nattsvart. :wtf: Jag är rädd för att ta konflikten en gång för alla med honom tror jag. Jag är rädd för vad det kommer innebära i framtiden (även om jag är säker på att framtiden utan honom skulle vara bättre och lättare). Jag är rädd för vad våra vänner och grannar ska tycka. Mest är jag rädd för att han trots allt ska få gemensam vårdnad och göra våra liv till ett helvete. Och samtidigt är JAG konstigt nog rädd för att jag ska totalt förstöra något som hade en chans (och då menar jag inte att vi skulle bli ihop igen det kommer aldrig hända). Med rätt hjälp kanske han och dottern kunde få en bra relation iallafall. Men att jag fogar mig kommer ju heller aldrig göra att han tar den hjälpen. För då tror han ju att det är ok. Att han kan fortsätta som han gör.

Är faktiskt lite besviken på några gemensamma vänner som vet nästan allt som hänt. Ändå verkar dom tycka att jag borde ge honom gemensam vårdnad bara så där? Fast då har dom iofs bara hört hans version. En av dom ändrade sig faktiskt när jag hade berättat hur jag tänker och dom andra har jag inte haft chans att prata med. :(

Ska tanka lite kärlek och kraft nu med min underbara dotter. Återkommer med nya krafter imorgon hoppas jag. :love:
Vet kompisarna skillnad på vårdnad och umgänge? Kanske är det där skon klämmer? Finns det samarbetsproblem känns det för mig självklart att vårdnaden ska ligga på en person, så länge en person är vettig. Du verkar ju vara väldigt vettig iom att du fortfarande har honom med i beslut. Du gör helt enkelt allt rätt av det jag kan se.
 
Och samtidigt är JAG konstigt nog rädd för att jag ska totalt förstöra något som hade en chans (och då menar jag inte att vi skulle bli ihop igen det kommer aldrig hända). Med rätt hjälp kanske han och dottern kunde få en bra relation iallafall.

Men som läget är nu funkar det inte, eller hur? Det är det du måste förhålla dig till, inte hur det kanske skulle kunna vara, eventuellt, möjligen, omutifallatt... Förhåll dig till mannen du har framför dig idag - om han förändras imorgon kan du ju förändra hur du förhåller dig till honom då. Men idag har du en skitstövel, en potentiellt riktigt farlig skitstövel till och med, du kan liksom inte sabba det.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
945
Senast: Crossline
·
Relationer Jag vet inte ens vars jag ska börja, ska försöka förklara. Om nån skulle veta vem jag är så skriv inte ut det här. Jag och min mamma...
2
Svar
23
· Visningar
4 503
Senast: Lingon
·
Övr. Barn ”Hoppas” det är fler som känner igen sig. Som går och lägger sig på kvällen med dåligt samvete att man inte räcker till. För visst är...
2
Svar
27
· Visningar
5 296
Senast: Cocos
·
Småbarn Jag har ju separerat från pappan till mitt barn sedan en tid tillbaka, och det börjar väl sjunka in att den relationen kommer alltid...
Svar
5
· Visningar
1 713
Senast: vallhund
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Hundhantering
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp