Övergrepp eller inte?

Jag förstår inte alls kopplingen.
Men skitsamma! Låt oss inte tjafsa sönder Ts tråd mer nu.

Du får gärna pm:a mig och förklara.
Gäller även mandalaki. Det går bra att pm:a.

Jag tycker du ska börja med att följa ditt eget råd :idea:

Nej, jag är inte intresserad av nån pm-diskussion.
 
Jag tror att vissa bara älskar att rätta till, peka finger och misstolka saker. Skit i det och fokusera på det tråden handlar om istället.
Somliga bukefalister är ofta väldigt krigiska helt enkelt.
Du behöver inte prata OM mig, det går liksom inte att missförstå att det är mig du menar eftersom det var jag som ifrågasatte Vallmos påstående.

Om du inte tycker det är viktigt att skilja på fakta och åsikter så är det inte mycket att göra åt. Men var inte oförskämd och kalla den som det är viktigt för att hon pekar finger och att hon är krigisk.

Och om någon frågar Blev jag utsatt för övergrepp? och får svaret Det kan kallas misshandel - då kan man tolka det som att ts faktiskt frågar efter ett faktasvar om vad som gäller rent lagligt. Och då är svaret om misshandel uppåt väggarna.
 
Är det inte onödigt att fortsätta diskussionen om begreppet misshandel? Det känns ganska utrett. Jag brukar absolut inte bry mig om när trådar utvecklas till att inbegripa annat än vad TS efterfrågar. Tvärtom är det intressant och var det även här i början, men nu känns det onekligen som om det bara är tjafs.
 
Hört talas om dissociation?

Dressyrtjejen; jag blev också mobbad men inte minns jag allt. Bara för att du minns "allt" så betyder det inte att alla offer minns allt.

Man har inte hittat något som stöder teorin om bortträngda minnen. Börjar man spekulera i om man glömt bort övergrepp rör man sig på minerad mark eftersom det är tämligen lätt att skapa falska minnen som man mår dåligt av eftersom de inte går att skilja från verkliga minnen.
 
Är det inte onödigt att fortsätta diskussionen om begreppet misshandel? Det känns ganska utrett. Jag brukar absolut inte bry mig om när trådar utvecklas till att inbegripa annat än vad TS efterfrågar. Tvärtom är det intressant och var det även här i början, men nu känns det onekligen som om det bara är tjafs.
Jo, det är möjlgt att det är att det är onödigt. Jag hade avslutat den delen, hade inte skrivit något på tre timmar. Men det är så osnyggt när någon dyker in och kritiserar genom att skriva om den hon menar, istället för till henne. Och då tycker jag att jag har rätt att säga ifrån till den som gör det.
 
Man har inte hittat något som stöder teorin om bortträngda minnen. Börjar man spekulera i om man glömt bort övergrepp rör man sig på minerad mark eftersom det är tämligen lätt att skapa falska minnen som man mår dåligt av eftersom de inte går att skilja från verkliga minnen.

Ja, och det har ju lett till katastrofala resultat tidigare (alltså när man sas skapat minnen under förhör av övergrepp som aldrig skett).

Det TS varit med om känns mest som ett väldigt dåligt och gränslöst föräldraskap men att vara en dålig förälder i sig är ju inte olagligt (vad som är lagligt och inte lagligt är ju tämligen väl definierat).
 
Om det räknas i lagens mening som övergrepp eller misshandel kan jag inte svara på men det är definitivt inget lämpligt beteende och det låter som att din pappa har en del problem med sin sexualitet. Kanske sexmissbrukare? I vilket fall ser jag det inte som ett friskt beteende och jag förstår att det måste varit jobbigt för dig och fortfarande är. Om du har möjlighet så skulle du kanske kunna ta kontakt med psykolog eller kurator för att reda ut det som du varit med om och hitta bra sätt att hantera och förhålla dig till det. Om du mår dåligt över det (vilket jag antar att du gör eftersom du startat denna tråd) så borde det inte vara omöjligt att få remiss för samtalskontakt från läkare på vårdcentral och då kostar det lika mkt som ett vanligt läkarbesök och går under högkostnadsskyddet.
 
När det gäller bortträngda minnen är det bluff. Har själv blivit mobbad under hela grundskoletiden, och minns än idag även de grövsta händelserna i detalj.
Finns något som heter Dissociativ identitetsstörning. Det uppträder troligen pga trauma. Egentligen inte alls konstigt, ett sätt att hantera trauman helt enkelt, ett sätt att överleva på.

Det är säkerligen inte vanligt att glömma sådant men jag tror inte det är omöjligt alls. Man ska inte underskatta vad hjärnan kan förtränga eller hitta på för att ta sig förbi jobbiga händelser.
 
Du behöver inte prata OM mig, det går liksom inte att missförstå att det är mig du menar eftersom det var jag som ifrågasatte Vallmos påstående.

Om du inte tycker det är viktigt att skilja på fakta och åsikter så är det inte mycket att göra åt. Men var inte oförskämd och kalla den som det är viktigt för att hon pekar finger och att hon är krigisk.

Och om någon frågar Blev jag utsatt för övergrepp? och får svaret Det kan kallas misshandel - då kan man tolka det som att ts faktiskt frågar efter ett faktasvar om vad som gäller rent lagligt. Och då är svaret om misshandel uppåt väggarna.
Det jag syftade på var allt tjafs. Istället för att reda ut det och sedan stanna där så blir det tjat, ältande och tjafs i inlägg efter inlägg vilket är oerhört tröttsamt.
Ta sånt i pm istället för att kapa en hel tråd med allt tjafs. Vallmo förklarade ju vad hen menade flera gånger om, det borde räcka så? Ogillar nät det blir så trist stämning i en tråd som handlar om väldigt viktiga upplevelser och tankar.

Nu vill jag inte kapa tråden mer så om du har fler frågor så skriv gärna ett pm istället. Jag har ingenting emot dig som person, om det var det du trodde och jag syftade inte enbart på den här tråden utan hur diskussioner ofta går över till tjafs mellan en liten grupp medlemmar då man ska läxa upp varandras val av ord eller felaktiga/slarviga uttryck.
 
Finns något som heter Dissociativ identitetsstörning. Det uppträder troligen pga trauma. Egentligen inte alls konstigt, ett sätt att hantera trauman helt enkelt, ett sätt att överleva på.

Det finns också oerhört mycket kritik som riktats mot diagnosen och ifrågasättanden om den överhuvud taget existerar - och i så fall om orsaken är just tveksamma terapimetoder som skapat falska minnen. Att ta upp den i en tråd som denna tycker jag är direkt ansvarslöst.
 
Men skriver man "det kan klassas som misshandel" så menar man väl just det? Observera att det episka svaret var från en annan person.

Jag tycker att det är viktigt att reda ut det eftersom ts frågar om hon blivit utsatt för övergrepp. Då får hon svaret "det kan klassas som misshandel". Eftersom jag isåfall totalt missförstått vad brottet misshandel är så vill jag gärna få rätt för mig, med hjälp av rättsfall.
Alltså, det var ingen invändning mot dig egentligen. Snarare att "klassas som misshandel" i min språkkänsla inte behöver ha någon koppling till vad som är misshandel i juridisk/rättslig mening. Jag läste det synonymt med "det ser jag som misshandel".
 
Senast ändrad:
Det finns också oerhört mycket kritik som riktats mot diagnosen och ifrågasättanden om den överhuvud taget existerar - och i så fall om orsaken är just tveksamma terapimetoder som skapat falska minnen. Att ta upp den i en tråd som denna tycker jag är direkt ansvarslöst.

Min psykolog har nämnt den men då som konsekvens av trauma, precis som ptsd. Jag visste inte ens att DID hade något med minnet av traumat att göra.
 
Det finns också oerhört mycket kritik som riktats mot diagnosen och ifrågasättanden om den överhuvud taget existerar - och i så fall om orsaken är just tveksamma terapimetoder som skapat falska minnen. Att ta upp den i en tråd som denna tycker jag är direkt ansvarslöst.
Nu var det ju en kommentar angående att det är så omöjligt att förtränga minnen. Det är det inte om det är traumatiskt. Kanske inte vanligt dock.
 
Man har inte hittat något som stöder teorin om bortträngda minnen. Börjar man spekulera i om man glömt bort övergrepp rör man sig på minerad mark eftersom det är tämligen lätt att skapa falska minnen som man mår dåligt av eftersom de inte går att skilja från verkliga minnen.
Jag var med om något liknande alldeles nyligen, fast ämnet var minst sagt trivialt.
Min svärmor var på besök nyligen och började prata om ett par tofflor som jag tydligen lånat av henne när vi var där och firade på julafton.
Jag mindes inte det alls och hon beskrev i detalj hur och när och var med dessa tofflor.
Sen följdes det av frågor gång på gång, minns du verkligen inte det?!?
Nej, jag gör inte det sa jag. :o

(Blev rätt besvärad, svärmor verkade ta illa upp och jag ville inte verka otrevlig samtidigt som jag inte vill ljuga heller)

Men det som hände efter ett tag var att jag började få en bild av mig, hennes tofflor och julen så till slut visste jag inte riktigt om jag trots allt mindes eller om det berodde på att hon tjatat så mycket så att jag till slut kunde föreställa mig det visuellt.

Som sagt, vill verkligen påpeka att min liknelse var trivial men poängen var att jag tror att jag utvecklade ett skapat minne eftersom hon tjatat så många gånger så jag till slut trodde att jag kom ihåg det.
 
Är det traumatiskt är det väl snarare större chans att man minns?

Håller med. Samtidigt kan man naturligtvis glömma bort traumatiska saker också utan att det har någonting med förträngning att göra. Jag har själv glömt bort en specifik händelse i barndomen som var så traumatisk att den fortfarande har viss påverkan i dag.
Jag tycker nämligen att det är oerhört obehagligt att hamna under vatten och får snabbt panik. I vuxen ålder har jag inte funderat mycket över det och sagt att jag inte vet varför, tills mamma påminde mig om att jag höll på att drunkna när jag var 4-5 år gammal. När hon sa det så insåg jag direkt att det hade hänt, att vi pratade om det när jag fortfarande var barn och att det säkert påverkade min syn på vatten då - men att jag som vuxen inte längre kom ihåg själva händelsen även om skräcken när jag befinner mig under vatten har varit oförändrad hela tiden.
I mitt fall handlar det dock inte på något vis om förträngning utan om ren glömska.
 
Det är väl snarast en del av traumat, minnet är för mycket på alla sätt och vis och bråkar med personen.

Ja precis. Jag kommer inte ihåg precis allt som hänt mig för att vissa saker var så vardagliga (hände så ofta), men det "värsta" (mest traumatiska) kommer jag ihåg bäst. Alla seriösa terapeuter jag haft har bekräftat att det är det normala, att det är så det brukar vara. Sen har jag förstås träffat på tokstollar som påstår att jag har förträngt massor, bl.a. då att min pappa ska ha förgripit sig på mig :banghead:.
 

Liknande trådar

Relationer Lååångt om min krångliga mor-dotter relation. Har i över ett halvår nu haft paus från min mor. Efter ännu ett storbråk så kände jag att...
Svar
13
· Visningar
2 619
Senast: tanten
·
Kropp & Själ Jag var väldigt nära att skriva det här under anonymt nick, men kom sedan fram till att det här inte är något att skämmas för och att...
2 3
Svar
44
· Visningar
4 659
Senast: Mineur
·
Småbarn Huuuuur har du fått ditt barn att vilja äta sånt? Vår unge åt allt fram till typ 2 år. Nu är det bara barnmat typ pannkakor, hamburgare...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 017
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 019
Senast: mars
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp