Om det skiter sig, en tråd om planering

[Jamtland]

Började prata med en av avkommorna om hur mycket en planerar för det stora oväntade och blev nyfiken på hur andra gör?
(Även ett par trådar här på buke har väckt samma fundering.)

Nu tillber jag i första hand på de lite "större" händelserna som kan hända, typ:
Har du en plan för var du ska bo om din sambo/ make plötsligt lämnar dig?
En plan för hästarna om du inte kan ha kvar dem i morgon?
Funderingar på hur du löser läget om du blir utan ström i två veckor?

Osv

 

[Bison]

Jag funderar inte över sånt alls.
Jag bor själv med mina katter, har ett bra nätverk omkring mig.
Hästen är fin och skulle kunna lämnas till någon kompis eller någon av mina tränare som antingen kan rida eller sälja beroende på anledning.

Är ingen prepper och har noll bunkring av varor förutom ordentligt med kattmat. Skulle väl ta den mat jag har och köra till någon av mina vänner som bor på landet och låta dem rädda mig.

 

[Enya]

Jag har lösning för hundarna och jag är inskriven i bostadsköer. Hundarna är försäkrade och et ligger en liten buffert för om det värsta händer och de behöver veterinär.

I övrigt vet jag vad som händer om det värsta händer. Det är inte det praktiska som brukar vara det krångliga, det är ens mående och det går inte att förbereda sig på.

 

[Görel]

Mycket beror på hur man bor. Jag bor i hyreshus i Stockholms innerstad, min situation ser helt annorlunda ut än för den som bor i hus på landet.

Jag har ordentligt med kontanter hemma och ett stort nätverk. Råkade ut för en olycka i höstas och fick se hur oerhört väl vissa saker faktiskt fungerade, inklusive omhändertagande av min häst.

Det jobbigaste jag råkat ut för var för några år sen då jag bodde i en förort och någon vattenledning gick sönder. Det ordnades på kanske en timme möjligheter att tappa upp vatten från olika ställen i gatan. Kändes tryggt att se hur snabbt sånt ordnades.

 

[Halfrek]

Är inskriven i bostadskö sen många år, äger hälften av vår bostadsrätt samt har eget sparande så jag klarar mig. Utan man = inga problem, utan ström = kaos

 

[Sassy]

Ja, men inte i detalj. Min "prepping" ligger till största delen i att min livssituation är skalbar utan större konsekvenser på kort sikt. Bor i en extremt attraktiv hyresrätt, har inneboende (och vänner) som kan ta hand om katterna med bara ett telefonsamtal, har ekonomisk buffert ifall min inkomst minskar drastiskt, och kan skära ner på kostnader eftersom jag inte är beroende av tex bil för att ta mig till jobbet.

Ett par veckor utan el skulle funka om jag fyller på med lite mer gas till gasköket. Vatten klarar jag ett par dygn men mer än så går inte att förvara här tyvärr. Det finns vattenpost utanför dörren som kommunen öppnar vid behov, och skulle det vara långsiktig kris gissar jag att jag får cykla till färskvattenreservoar. Har vattenreningsfilter.

När jag har bott ihop med en partner har jag alltid fortsatt stå i bostadskö så att jag kunnat skaffa ett bra boende själv om det behövs.

Jag tänker sällan på att "det värsta skulle kunna hända", men är rätt resilient i det att jag vet att jag är kapabel att lösa många praktiska situationer och har ett upplägg på min ekonomi som inte gör mig så sårbar.

 

[em76]

Jag bor ensam. Katten bor hos mina föräldrar, och det finns fler som kan ha hand om honom.
Det är osannolikt med längre strömavbrott här, och på jobbet finns reservkraft.

 

[ufot]

Vågar knappt skriva ...
Hukar...

Jag är (och har alltid varit) totalt helt obrydd. Jag är totala motsatsen till preppers.

Jag har inga kontanter hemma, inget sparande, inget hamstrande.

Om något händer är jag den första som ryker...

Visst finns det mat hemma för några dagar. Hundmat brukar det också finnas.

Vatten? Tja, en vattenflaska i kylen.

Utan el ... så länge korven och osten håller i rumstemperatur kan jag äta mackor.

Utan vatten ... en dag, max.

Utan betalsystem ... noll och ingen dag ...

Min plan är att om ryssen kommer (eller en naturkatastrof eller liknande) kommer jag inte att gå till något skyddsrum. Jag kommer att ta med mig hunden, den mat jag har hemma, sätta mig i bilen och åka ut till skogen. När maten är slut hoppar jag i sjön eller ut för ett stup.

Typ så.

Nej, jag har inga planer på att förbereda mig eller ändra mig. Jag är trygg i mitt beslut.
Jag lever tills katastrofen kommer.

För mig har redan det värsta hänt (olyckorna som gör att jag inte kan leva det liv jag vill leva). Jag är inte rädd för döden. Jag tar dagen som den kommer och kommer katastrofen så kommer den.

Har en halv plan på om jag själv hade skadat mig (mer) så att jag inte kan ta hand om hunden. Har några som kan ta henne för kortare period. Sen är hon enkel att omplacers också. Attraktiv ras, frisk, sund, lätt och söt.

 

[Unafraid]

Jag har pengar så att jag klarar mig ensam. Jag har stått i bostadskö i massor av år och kan välja i princip vad jag vill i min stad. Men går strömmen i två veckor är jag inte preppad alls. Kan elda i stugan och har en grill, men inte så mycket mer kan inte leva utan en "plan b".

 

[Tualma]

Jag har väl varit med om typ det, när min man dog plötsligt.

Jag svarade nej, för någon detaljerad plan har jag inte och hade inte när det skedde heller. Men jag vet vilka jag kan be som hjälp om der gäller hästen, barnen m.m. så någon övergripande tanke finns väl i bakhuvudet.

Där och då slöt alla nära och kära upp och det mesta praktiska ordnade sig för både folk och fä. /Tacksam.

 

[mysboll]

Känner mig väldigt mycket lugnare nu när jag bor på landet med sambo än när jag bodde ensam i lägenhet i stan. Vi har vedspis, kamin, mycket ved och egen brunn. Ska väldigt mycket till för att jag inte ska kunna ha kvar hundarna men isf räknar jag med att min uppfödare löser det.

 

[Snurrfian]

Jag är en sån som alltid har en plan, för allt. Det går med automatik liksom. Om något skulle hända min man så har vi försäkringar som täcker den första tiden, skulle han få för sig att lämna mig så får han flytta ut.

Barnen är vuxna, vi har en hund, om barnen inte skulle kunna ta hand om honom i ett akutläge så skulle närmsta grannen ta hem honom, alternativt skulle någon av deras barn flytta in hos oss.

Vi har alltid mat hemma, visst lite färskvaror skulle kanske ta slut, så som mjölk men det går ju fint att överleva utan en vecka eller två. Sen finns det en mjölkgård 1,5 km bort så det går ju att cykla/gå dit i krisläge. Vi kan hinka upp vatten, vi har vedspis i två rum, kakelugn och öppen spis med insats så vi kan hålla huset varmt. Ved finns för två till tre år framåt.

Så jag känner mig trygg, just för att jag har tänkt igenom allt.

 

[Twihard]

Jag köpte ett tändstål och en ficklampa förra veckan... Det är min prepping :P

 

[Sryoqwe]

I nuläget är det verkligen ingen komplett, välfungerande plan. Samtidigt är det ganska så begränsat vad som kan ske, så ser det inte som någon större fara.

Har dock planer som sannolikt börjar gälla om några månader. Jag är påväg att flytta till egen gård, där jag kommer vara ensam ägare med allt det innebär. Skulle någon flytta in hos mig någon gång i framtiden så får det lösas på något rättvist vis, dock säkrat så att jag fortfarande är ensam ägare. Jag tänker inte förlora gården för att en relation med en människa inte fungerar.

Jag har visserligen en hel del djur och andra projekt, men håller det såpass simpelt att riskerna är förhållandevis låga. Är också noga med att ha sparanden för att kunna lösa eventuella extrakostnader.

 

[Niyama]

Jag förväntar mig alltid att mitt liv kommer gå åt helvete och har planer för massa olika scenarier. Sambo kommer jag aldrig ha. När det inte gäller specifikt mig utan större saker som drabbar alla, som el och vatten, har jag spritkök/gasolkök och vatten kan man ju hämta ute (förutsett att det inte sker nån miljökatastrof då).

 

[Libbsticka]

Jag står i bostadskö. Har ekonomi att köpa eget boende vid eventuell separation. Främst är jag och min man försäkrade så att den andra och barnen klarar sig ekonomiskt om nån skulle dö. Även försäkringar för sjukdom och arbetslöshet.

 

[Sel]

Det är ju bara jag och djuren och jag har liksom inga långtgående planer utöver rätt mycket mat i frysen, utan jag tänker att det ordnar sig eller också dör jag. Jag har sovit ute med djur förut och kan göra det igen om det riktigt skiter sig.

 

[parellikusken]

Jag är nog redan nära botten. Långtidssjukskriven och bor i en billig hyresrätt. Har kass ekonomi och ingen stor buffert. Bilen är registrerad på pappa så jag slipper sälja den om jag skulle behöva få ekonomiskt bistånd. Då jag har problem att åka kollektivt behöver jag den.
Det enda djur jag har är en hamster, och det löser sig med honom om/när jag hamnar på sjukhus.

Har spritkök och lite burkmat om det skulle bli strömavbrott och en vevradio om det skulle bli krig typ.

 

[kma]

Jag har en powerbank (är typ så långt jag kommit i den lilla broschyren om kriget eller krisen kommer ) och ett rejält sparkonto. Inte en enda krona i kontanter hemma. Mat finns väl för ett par veckor fast inte utan tillgång till ström.
Prepper kommer jag nog aldrig bli.
Men ett rejält sparkonto har jag av erfarenhet insett att det är bra att ha (när ens ex tog alla gemensamma sparpengar när jag var tvungen att slutligen ”fly” pga långvarig misshandel). Så jag sparar och sparar och sparar lite till. Är ju dessutom långtidssjukskriven och man vet aldrig vad FK får för sig.
Äger min bostadsrätt själv med låg belåningsgrad, i värsta fall får jag sälja och flytta till billigare boende för att få loss ännu mer pengar.

 

[Nepenthe]

När gav mitt ex chans nr 3 så visste jag innerst inne att jag behövde ha en plan för om jag behövde boende. Så en stor anledning till att jag gav de en chans till var mina köpoäng till den lokala hyresbolaget med flest och billigast lägenheter.
Innan hade de ”skitit” sig 2 gånger där jag stod utan boende. En gång fick jag maginisera(?) mina saker och bo hos föräldrarna en månad.
Har fått ta boenden på ställen jag inte ville bo, även stått med dubbla hyror mm.
Hästar har jag även där lyckats tömma kontot med sparpengar till 0 men ändå kunnat sälja dem. En till fel människa. Många flyttar med hästarna även och skador som dränerade kontot. Allt under samma tid som förhållandet som bar kaos över hela mitt liv.

Så ganska förberedd? Men utan el, nej.
Är inte på den nivån även om ja har/haft endel katastroftankar