Om ni hade fått spola tillbaka tiden (utbildning)

[Zoya]

När jag väl bestämt mig för att bli veterinär var jag några månader för gammal för CSN , de hade tydligen ändrat. Så jag var kvar på skitjobbet till jag blev utköpt.

 

[Fruentimber]

Jodå. Om en inte har något emot självgoda professorer som mansplainar dagen lång och som föreslår sig själva som lämplig expert vad det än gäller, så kan det vara riktigt småmysigt.

Alltså. Jag tycker att misogynin i akademin SUGER. I övrigt finns mycket jag gillar ganska bra. Särskilt om man hade sluppit new public management.

Till exempel är det fullt möjligt och riskfritt att skriva så här på ett forum, när en är anställd i akademin. I det privata näringslivet hade jag fått klaustrofobi av lojalitetskraven. (Bara det är värt 10 - 20 000 mindre i månadslön.)

Det är jag van vid nu efter tio år vid uni. Men det suger definitivt! På mitt förra campus hade vi tack och lov många kvinnor som vägde upp de självgoda männen.

 

[Zinfernia]

Fast de har ju inte bara fått studieskulder, de har ju även fått otroligt med kunskap! Att bara se universitetsstudier som en minuspost är ju fullkomligt vansinne. Oavsett om jag hade landat på samma lön (eller högre) utan studier hade jag valt att studera. Jag hade känt mig halv annars.

Jag ser det inte bara som en minuspost rakt av för alla men för mig personligen är jag helt nöjd med att jag tjänar det jag gör utan att ha en universitetsutbildning i bagaget. Jag tycker ändå att jag får massor av kunskap via jobbet! Det är utbildningar, konferenser och resor om vartannat och den kunskapen jag tillskansar mig där är dessutom riktad till den tjänsten jag har i det företaget jag jobbar för. Jag har inte behövt läsa någon kurs som jag varken har intresse eller nytta av senare bara för att den ingår i en obligatorisk utbildningsplan utan det jag lär mig löpande på min tjänst är saker jag har användning för direkt.

För mig har det dessutom varit viktigt med en bra lön. Jag gillar att leverera och lika oengagerad och uttråkad som jag var i skolan, lika drivande och framåt har jag varit på arbetsmarknaden vilket har gett resultat. Att studera i skolbänken passar inte alla!

 

[Raderad medlem 6459]

Att studera i skolbänken passar inte alla!

Såklart inte . Ville bara flika in att dina klasskamrater nog knappast behöver ha samma syn på det hela som du har. Att vi är många som inte skulle vilja vara utan våra studier och allt de givit.

Dessutom är det ju mycket möjligt att både ha en universitetsutbildning och hög lön .

 

[LittleJohn]

Om ni hade fått spola tillbaka tiden och välja om utbildning och yrkesväg, hade ni fortfarande valt samma eller hade ni gjort annorlunda? Vad hade ni valt om ni hade fått välja idag? Ja, om man bortser från vänner man fått under studietiden och erfarenheter osv.

Hade jag fått möjligheten hade jag nog valt annorlunda, har lagt mycket tid på studier som jag insett inte varit för mig och kan i mindre bra stunder känna att jag "slösat" tid. Idag har jag en examen, och ett jobb som jag trivs med men det är inget som jag ser mig själv göra resten av livet.

Hade jag fått göra om hade jag satsat stenhårt på djursjukvård, även om jag med största sannolikhet aldrig skulle lyckas ta mig in

Idag är jag 26 ( så egentligen inte sååå gammal även om jag börjar känna lite panik och att jag borde "landa") och inser innerst inne att jag nog inte är helt klar ännu med att plugga om jag ska känna mig lycklig i arbetslivet. Finns mycket jag skulle vilja göra, men måste landa i vad jag Faktiskt vill.

 

[Zinfernia]

Jag har faktiskt aldrig tänkt att det skulle vara för för en högre löns skull som jag har pluggat. Det känns som en rätt ointressant aspekt, så länge jag håller svält och panik på behörigt avstånd. Dessutom tycker jag hög lön gör att jag känner mig mer "ägd" av arbetsgivaren. Jag hade ett mer glassigt jobb ett par år för länge sen, och då hade jag just den där känslan att arbetsgivaren öser pengar över mig för att kunna hålla mig i ett fast grepp. Det var väldigt obehagligt.

Jag har aldrig någonsin känt mig ägd av någon arbetsgivare. Tvärtom! Att de ger en bra lön är snarare ett kvitto för mig att jag gör något bra och att de uppskattar det jobb jag lägger ner. Å andra sidan har jag en arbetsgivare som låter mig vara kreativ och nytänkande, det finns massor av utrymme för mina egna idéer och jag jobbar helt flexibelt.
Hade jag tvingats jobba efter ett fast schema med strama riktlinjer hade jag kanske känt mig mer fången.

 

[Zinfernia]

Såklart inte . Ville bara flika in att dina klasskamrater nog knappast behöver ha samma syn på det hela som du har. Att vi är många som inte skulle vilja vara utan våra studier och allt de givit.

Dessutom är det ju mycket möjligt att både ha en universitetsutbildning och hög lön .

Nej precis, de hade nog inte velat gå min väg lika lite som jag hade velat traska på deras. Jag är bara glad över att det ändå har gått bra och att jag inte fastnade på ett lågstatusjobb utan utvecklingsmöjligheter som min omgivning befarade att jag skulle göra när jag valde att hoppa av.

Det underlättar ju onekligen att ha en vettig universitetsutbildning bakom sig om man ska upp i lönestegen.

 

[Seabaz]

Måste ju ändå lägga till att när jag "panikansökte" (var arbetslös under några månader) och kom in på att gå 1 år yrkesutbildning vildmarksguide/hästguide, så hade jag ju egentligen aldrig trott på en "karriär" inom det. Men det är ju precis vad jag jobbar med nu

 

[athena_arabians]

Jag har också alltid pluggat av intresse och för att jag tycker att det är kul. Men så inser jag att det är en vädligt typisk klassgrej egentligen, så himla priviliegerat (kan inte ens stava till ordet). Också läser jag att den sociala snedrekryteringen till högre utbildningen har med de ökande klassklyftorna ÖKAT ännu mer givetvis. Och det gör mig så himla ledsen.

Ja, jag har insett att min situation har varit rätt unik... jag är arbetarklass rakt igenom, jag var den första i min släkt som gick på universitet. Innan var det min mamma som hade högst utbildning, hon var lärare. Pappa gick den gamla grundskolan, folkskolan. Mer blev det inte, det fanns inga pengar (även om hans lärare tyckte han var begåvad och borde fortsätta).

Men bildning har alltid hållits högt i min familj, likaså samhällsintresse. Min morfar hade bara folkskola men älskade historia och naturvetenskap och läste så mycket han kunde om det. Att läsa och lära sig saker var självklart under min uppväxt. Att studera vidare var en förlängning av det, inte en väg till status eller hög lön.

 

[Robbansmatte2]

Ja, jag har insett att min situation har varit rätt unik... jag är arbetarklass rakt igenom, jag var den första i min släkt som gick på universitet. Innan var det min mamma som hade högst utbildning, hon var lärare. Pappa gick den gamla grundskolan, folkskolan. Mer blev det inte, det fanns inga pengar (även om hans lärare tyckte han var begåvad och borde fortsätta).

Men bildning har alltid hållits högt i min familj, likaså samhällsintresse. Min morfar hade bara folkskola men älskade historia och naturvetenskap och läste så mycket han kunde om det. Att läsa och lära sig saker var självklart under min uppväxt. Att studera vidare var en förlängning av det, inte en väg till status eller hög lön.

Min mamma var universitetsutbildad lärare men tjänstgjorde i realskolan i en mindre stad på 50 och 60talen. Hon jobbade mycket med att övertyga föräldrarna till begåvade elever att de skulle läsa vidare. Om en familj inte hade råd med de äldsta så kunde alla hjälpa yngre syskon att ta sig vidare. Många var bildningstörstande, kommer ihåg grannar som satt klistrade vid radion när vetenskapliga program sändes. De allmänna studielånen blev ju en enorm hjälp när de kom. Så barnen som föddes på 60 och 70 och 80-talen har ju kunnat läsa vidare och det är bara så roligt . Det fanns mer läsglädje hos alla samhällsmedborgare då.

 

[athena_arabians]

Min mamma var universitetsutbildad lärare men tjänstgjorde i realskolan i en mindre stad på 50 och 60talen. Hon jobbade mycket med att övertyga föräldrarna till begåvade elever att de skulle läsa vidare. Om en familj inte hade råd med de äldsta så kunde alla hjälpa yngre syskon att ta sig vidare. Många var bildningstörstande, kommer ihåg grannar som satt klistrade vid radion när vetenskapliga program sändes. De allmänna studielånen blev ju en enorm hjälp när de kom. Så barnen som föddes på 60 och 70 och 80-talen har ju kunnat läsa vidare och det är bara så roligt . Det fanns mer läsglädje hos alla samhällsmedborgare då.

Min pappa var född -26... och oäkting. Det fanns bokstavligen inte pengar, jag misstänker att han och farmor faktiskt svalt ibland. Även han tyckte om att läsa precis som morfar och kunde mycket som han lärt sig själv.

Jag anser att min bakgrund och uppväxt är/var privilegierad, dock inte i form av pengar.

 

[vallhund]

Min mamma var universitetsutbildad lärare men tjänstgjorde i realskolan i en mindre stad på 50 och 60talen. Hon jobbade mycket med att övertyga föräldrarna till begåvade elever att de skulle läsa vidare. Om en familj inte hade råd med de äldsta så kunde alla hjälpa yngre syskon att ta sig vidare. Många var bildningstörstande, kommer ihåg grannar som satt klistrade vid radion när vetenskapliga program sändes. De allmänna studielånen blev ju en enorm hjälp när de kom. Så barnen som föddes på 60 och 70 och 80-talen har ju kunnat läsa vidare och det är bara så roligt . Det fanns mer läsglädje hos alla samhällsmedborgare då.

Fanns CSN för de unga vuxna som föddes i början av 50 talet.

 

[Lillgrådis]

Ja, jag har insett att min situation har varit rätt unik... jag är arbetarklass rakt igenom, jag var den första i min släkt som gick på universitet. Innan var det min mamma som hade högst utbildning, hon var lärare. Pappa gick den gamla grundskolan, folkskolan. Mer blev det inte, det fanns inga pengar (även om hans lärare tyckte han var begåvad och borde fortsätta).

Men bildning har alltid hållits högt i min familj, likaså samhällsintresse. Min morfar hade bara folkskola men älskade historia och naturvetenskap och läste så mycket han kunde om det. Att läsa och lära sig saker var självklart under min uppväxt. Att studera vidare var en förlängning av det, inte en väg till status eller hög lön.

Känner igen mig i princip i allt av detta. Mina föräldrar hade inte heller några stora inkomster, inga utlands- eller skidsemestrar utan bondesläkter som kämpade på rätt hårt för att ens få vardagen att gå runt.

Men båda hade läshuvud och framför allt ett stort intresse för att lära sig nya saker om världen och kultur i större mening på de sätt de kom över - tv-och radioprogram och bibliotek. Det fanns alltid högar med böcker hemma. Mina äldre syskon slutade också skolan efter gymnasiet och ingen i släkten har någonsin drivit på eller ens pratat om att jag skulle eller borde läsa vidare. Jag har inte ens något minne av att någon lärare lobbade hårt för det men det förutsattes kanske mer eller mindre i gymnasiet.

Utan i alla fall mina föräldrar och släktingar blev nog snarast lite förbryllade hur jag hade lyckats komma på en sådan främmande tanke. Men som sagt bildningsfröet och nyfikenheten/vetgirigheten på alla plan var - och är - det väsentliga också för mig. Och jag är oerhört tacksam för möjligheten till studielån som tog mig genom universitetstiden på egen hand utan att ha haft någon privatekonomisk kassa med tillgångar att ösa ur.

 

[athena_arabians]

Känner igen mig i princip i allt av detta. Mina föräldrar hade inte heller några stora inkomster, inga utlands- eller skidsemestrar utan bondesläkter som kämpade på rätt hårt för att ens få vardagen att gå runt.

Men båda hade läshuvud och framför allt ett stort intresse för att lära sig nya saker om världen och kultur i större mening på de sätt de kom över - tv-och radioprogram och bibliotek. Det fanns alltid högar med böcker hemma. Mina äldre syskon slutade också skolan efter gymnasiet och ingen i släkten har någonsin drivit på eller ens pratat om att jag skulle eller borde läsa vidare. Jag har inte ens något minne av att någon lärare lobbade hårt för det men det förutsattes kanske mer eller mindre i gymnasiet.

Utan i alla fall mina föräldrar och släktingar blev nog snarast lite förbryllade hur jag hade lyckats komma på en sådan främmande tanke. Men som sagt bildningsfröet och nyfikenheten/vetgirigheten på alla plan var - och är - det väsentliga också för mig. Och jag är oerhört tacksam för möjligheten till studielån som tog mig genom universitetstiden på egen hand utan att ha haft någon privatekonomisk kassa med tillgångar att ösa ur.

Vi har haft tur. Jag kände absolut ingen press vad gällde studier men absolut stöttning. Återigen då inte pga statusen att gå på universitet utan själva lärandet. Min morfar dog tyvärr innan jag började i U-a men jag tror han hade varit omåttligt stolt. Pappa var enormt stolt över mitt yrke (jag kommer ju från Bergslagen och är vallon!) och visade gärna upp mina borrkärnor för sina vänner och berättade vad jag gjorde när de var på besök.

Status är något som är en icke-fråga i min familj, vi bryr oss helt enkelt inte

Däremot är jag fortfarande besviken på min favoritlärare i högstadiet. Han sa mer eller mindre rent ut att det var slöseri med min talang att jag skulle börja jobba efter 9:an. Väldigt fascinerande eftersom han var en av de lärare som förstod hur dåligt jag mådde. Jag är glad att jag var tillräckligt stark att gå min egen väg där, att fortsätta plugga då hade inte slutat bra.

 

[Mineur]

Ville bara säga tack för den här tråden! Tack vare den lyfte jag nämligen frågan om vidareutbildning för min chef, som genast rekommenderade två kurser och nu är jag tydligen anmäld till en distanskurs som heter Foundations of Nutrition I: Introduction to Nutrition Science

 

[cambodia]

Om ni hade fått spola tillbaka tiden och välja om utbildning och yrkesväg, hade ni fortfarande valt samma eller hade ni gjort annorlunda? Vad hade ni valt om ni hade fått välja idag? Ja, om man bortser från vänner man fått under studietiden och erfarenheter osv.

Själv sitter jag och tittar på gymnasiekurser att läsa in och kanske lite universitetskurser att ta framöver. Så jag funderade lite kring mina egna val tillbaka i tiden, och blev nyfiken på hur ni tänker!

Jag hade valt samma! Jobbar som medicinsk sekreterare

 

[durachiny]

Jag hade nog valt någon STEM-utbildning istället.

 

[Hyacinth]

Jag önskar att jag hade valt fler flummiga kurser för mitt höga nöjes skull. Alltså tittar jag nu runt efter dylika.

 

[gul_zebra]

Jag gick naturbruk i gymnasiet, inriktning hästhållning. Kollar man rent utbildningsmässigt så resulterade det i att jag inte ens har slutfört gymnasiet - jag klarade vanliga skolkurser som svenska, engelska, matte osv samt naturbrukskurserna, men blev underkänd i majoriteten av hästkurserna till stor del pga lärarna.

Fick jag göra om det så hade jag helt klart gått naturvetenskap istället. Det var mitt reservval och hade passat mig bra, men jag ville jobba med hästar och lät det styra.

 

[AraSlei]

Hade jag blivit magiskt ekonomiskt oberoende skulle jag nog studera på heltid (nåväl - halvtid i alla fall!). Det är så roligt och utvecklande. Jag läste naturbruk/samhäll på gymnasiet vilket var det bästa valet jag kunde gjort, och sedan har jag läst en del universitetskurser och har en yrkeshögskoleexamen.

Jag är nog den första i vår släkt som läst vidare efter gymnasiet, förutom att mamma läste ett par bokföringskurser på komvux i vuxen ålder. Min morfar var bonde på dagtid och industriarbetare på natten, mormor var hemmafru och bondmora, farfar var murare/snickare/finsnickare samt maskinansvarig på en industri och farmor jobbade på samma industri samt var hemmafru. Förutom mammas kurser på komvux har ingen av mina föräldrar läst mer än gymnasiet.
Att jag ändå läste vidare är ändå inte så konstigt, eftersom det dels är en generationsfråga (född tidigt 90-tal) och dels eftersom mina föräldrar alltid peppat mig att läsa vidare.