Om ni hade fått spola tillbaka tiden (utbildning)

Jag vet inte faktiskt...

Möjligen att jag hade valt Natur på samma skola som resten av klassen direkt efter högstadiet.

Men jag ångrar inget, det känns så meningslöst.

Nu läser jag iaf på socionomprogrammet och det blir nog bra, man kan ha ganska många olika inriktningar på sitt arbetsliv som socionom :)
 
Senast ändrad:
Jag har inte en krona i studielån och medan mina dåvarande klasskamrater kämpat på högskolor i flera år för att i slutändan få sämre löner än vad jag har idag så känner jag mig ändå ganska nöjd med livet.
Fast de har ju inte bara fått studieskulder, de har ju även fått otroligt med kunskap! Att bara se universitetsstudier som en minuspost är ju fullkomligt vansinne. Oavsett om jag hade landat på samma lön (eller högre) utan studier hade jag valt att studera. Jag hade känt mig halv annars.
 
Jag var skeptisk till yrkeslivet på förhand. Nu har jag gett det en seriös chans, tycker jag, och jag är ändå inte övertygad.

Det jobb jag skulle drömma om, skulle vara det jobb som"märktes" så lite som möjligt, så att säga.

Jag arbetade mycket mellan 19-27, även dubbla jobb en period. Jag hade otrolig ångest kring studier och att försöka tvinga fram vad jag ville göra resten av mitt liv, alla andra visste ju? Man måste försörja sig, tänka på pensionen, bilda ett "liv". En karriär. Jag hoppade av och på flera studier i sökandet, bytte flera jobb. Nu har jag väl mer kommit till insikt att det snarare handlar om att hitta det arbete som passar in i mitt liv, än att anpassa mitt liv efter ett visst arbete. Vad det är för arbete har jag ännu inte funderat ut, men ett som märks så lite som möjligt är ju en väldigt träffande beskrivning.
 
Någon syssla som någon annan vill betala mig för att utföra måste till, och ser man det så, så är utfallet av nuvarande jobb någirlunda okej. Jag är framförallt väldigt glad för att jag inte har fasta arbetstider och för att mycket av jobbet kan utföras var jag än råkar befinna mig.

Nu blir jag förstås väldigt nyfiken på vad du jobbar med. :)
 
Jag kan ibland ångra att jag valde att hoppa av gymnasiet som 17-åring och inte ens ta examen där. Men å andra sidan, idag (nästan 15 år senare) tycker jag att det har gått bra ändå. Jag har ett jättebra jobb som jag trivs med och drar in ca 40 000:- i månaden så jag klarar mig fint. Jag har inte en krona i studielån och medan mina dåvarande klasskamrater kämpat på högskolor i flera år för att i slutändan få sämre löner än vad jag har idag så känner jag mig ändå ganska nöjd med livet.
Jag har faktiskt aldrig tänkt att det skulle vara för för en högre löns skull som jag har pluggat. Det känns som en rätt ointressant aspekt, så länge jag håller svält och panik på behörigt avstånd. Dessutom tycker jag hög lön gör att jag känner mig mer "ägd" av arbetsgivaren. Jag hade ett mer glassigt jobb ett par år för länge sen, och då hade jag just den där känslan att arbetsgivaren öser pengar över mig för att kunna hålla mig i ett fast grepp. Det var väldigt obehagligt.
 
Lektor i humanistiskt ämne. (Lätt hänt när en envist bara pluggar det roligaste.)

Det kunde jag nästan tänka mig då det är den banan jag själv börjat sikta på eftersom jag uppenbarligen har svårt att lämna universitetet. Det verkar utan tvekan vara den miljö jag trivs bäst i hittills.
 
Det kunde jag nästan tänka mig då det är den banan jag själv börjat sikta på eftersom jag uppenbarligen har svårt att lämna universitetet. Det verkar utan tvekan vara den miljö jag trivs bäst i hittills.
Jodå. Om en inte har något emot självgoda professorer som mansplainar dagen lång och som föreslår sig själva som lämplig expert vad det än gäller, så kan det vara riktigt småmysigt.

Alltså. Jag tycker att misogynin i akademin SUGER. I övrigt finns mycket jag gillar ganska bra. Särskilt om man hade sluppit new public management.

Till exempel är det fullt möjligt och riskfritt att skriva så här på ett forum, när en är anställd i akademin. I det privata näringslivet hade jag fått klaustrofobi av lojalitetskraven. (Bara det är värt 10 - 20 000 mindre i månadslön.)
 
Jag tanker ibland att jag angrat att jag inte blev civilingengor.
Matten, logiken, att kunna vara expert inom ett omrade och kunna jobba ganska sjalvstandigt med problemlosning hade nog passat mig ganska bra.
Istallet flyttade jag till UK och tog kandidat i humanoria (Politik, filosofi och ekonomi), vilket jag i stora drag alskade, aven fast jag inte fick hogsta betyg, och nu ar management konsult i London.

Aven fast jag ofta kanner mig "kunskapslos" i min nuvarande roll, sa har flytten till UK gjort sa otroligt mycket for mig, och livsstilen och kulturen har passar mig sa himla mycket battre an den svenska - sa hade jag blivit civilingengor hade livet verkligen sett helt annorlunda ut.

Jag ar dock 28, vilket tydligen ar den basta aldern att borja plugga, sa kanske ska jag skaffa mig ytterligare en examen?
 
Jag är 62 och ansvara för ett stort gymnasiebibliotek. Bibliotekarie sedan 35 år tillbaka. Älskar mitt jobb, tycker alltid om att åka till på morgonen, härliga elever och personal. Totalt cirka 1200 elever och 250 petsonal. Använder ofta engelska och italienska på jobbet och totalt finns runt 25 olika språk på skolan. Bästa jobbet för social språknördar som också gillar att jobba via nätet.
 
Jag ville bli veterinär när jag var yngre. P.g.a avsaknad av "rätt" gymnasieprogram så blev det inte så (orkade inte plugga in alla naturämnen i efterhand). Fick jag välja om så hade jag satsat på natur på gymnasiet och sett till att bli veterinär :)
När jag väl bestämt mig för att bli veterinär var jag några månader för gammal för CSN , de hade tydligen ändrat. Så jag var kvar på skitjobbet till jag blev utköpt.
 
Jag har faktiskt aldrig tänkt att det skulle vara för för en högre löns skull som jag har pluggat. Det känns som en rätt ointressant aspekt, så länge jag håller svält och panik på behörigt avstånd. Dessutom tycker jag hög lön gör att jag känner mig mer "ägd" av arbetsgivaren. Jag hade ett mer glassigt jobb ett par år för länge sen, och då hade jag just den där känslan att arbetsgivaren öser pengar över mig för att kunna hålla mig i ett fast grepp. Det var väldigt obehagligt.
Jag har också alltid pluggat av intresse och för att jag tycker att det är kul. Men så inser jag att det är en vädligt typisk klassgrej egentligen, så himla priviliegerat (kan inte ens stava till ordet). Också läser jag att den sociala snedrekryteringen till högre utbildningen har med de ökande klassklyftorna ÖKAT ännu mer givetvis. Och det gör mig så himla ledsen.
 

Liknande trådar

Relationer Min sambo släppte bomben att han vill göra slut. Jag är helt förkrossad. Visst vi har bråkat ganska mycket på sistone och vi...
2 3
Svar
50
· Visningar
3 501
Senast: Squie
·
Kropp & Själ Finns det någon här som har koll på hur det går till när man byter förnamn? Är det en krånglig process, hur lång tid tar det, behöver...
Svar
19
· Visningar
1 598
Senast: MML
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 019
Senast: Whoever
·
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
3 970
Senast: Sasse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp